Jag har sovit nästintill hela natten. John Blund måste ha hittat hit ut i skogen....
Vilken känsla att bara ha klivit upp någon gång för att kissa eller att försöka vända sig. Hade ställt "lilla röret" på toalett locket för att inte glömma bort dagens inlämning av urinprov. Idag är det sista träffen med Kerstin. Det ska bli trevligt att prata med henne för hon är så trygg. Fast sist vi sågs sa vi att vi hoppades nästan vi skulle slippa denna gång eftersom vi trodde jag skulle ligga på BB. Men där gick vi på en nit!
Ingen bebis så långt ögat kan nå! Eller...hihii... Man behöver ju bara blicka ner mot golvet så ser man ju inget annat än en stor "kagge" och förstår att inget har hänt än.
Känns verkligen som om jag inte orkar bära magen längre.
![]() |
Kulan är riktigt tung att bära nu........ |
Sången är ju beroende av alla muskler i rygg, mage och hals så klart. Börjar bli orolig för att det kommer att ta tid att hitta tillbaka och bli någorlunda tränad igen. Men måste sopa undan dessa tankar. För jag måste ta en sak i taget.
Först ska jag ju klara av att föda min efterlängtade bebis. Sen få allt att fungera med livet som mamma, som amning och allt runt omkring. Sen ska vi ut på turné med familj och husbil som jag verkligen ser fram emot. Men det är då som jag måste klara av att sjunga igen. Men jag vet ju att jag har ert stöd. Jag får ta det som det blir. Om jag blir lite sliten och hes i början så får det väl vara så. Jag vet att allt kommer att återställa sig till slut bara jag ger det tid. Men jag har ju bara så himla svårt att ta den tiden. Jag vill liksom alltid att allt ska vara bra och rätt från början. Har alltid haft för höga krav, fast bara på mig själv. Inte på andra. Men när jag tänker tankar om att min röst inte låter bra eller att jag inte levererade som jag brukar, eller bara att jag är missnöjd med mina framträdanden. Då blir jag alltid påmind om ett litet tankekorn som är så bra. det lyder så här:
Skogen skulle vara tyst om inga andra fåglar sjöng,
än de som sjunger bäst!
Så denna gång lovar jag mig själv att jag måste ta det som det blir. Ska bli intressant att se om jag klarar det. Men jag får i alla fall för mig att jag blivit lite bättre genom åren.
Jag behöver lära mig att tänka att jag duger som jag är. Det är viktigt som mamma. För det har vi pratat om i föräldrar gruppen. Det är så lätt att tycka att man inte räcker till och tro att man är helt oduglig som mamma.
Mycket handlar om beslutsamhet.
Men jag ser det som en ny chans nu att börja om i tanken om sitt självförtroende nu när livet ändå får en helt ny vändning. Ta chansen att bygga och bli stark nu när allt blir nytt! För när de invanda mönstren bryts kan helt nya världar uppstå.
Det är precis vad jag ska försöka göra. Istället för att känna att man inte räcker till får man vända det till:
Jag och Linus längtar efter att få ge vårt barn massor av KÄRLEK! |
Linus och mitt barn som vi skapat tillsammans behöver ju oss. Så som vi är. Vi ska finnas där och fostra, hjälpa till och ge massor av kärlek.