Nu räknar vi!

Tänk att tiden går så fort!
Känns som det var igår man satt med putmage, och stånkade och stönade och önskade att "Kulan" som vi kallade honom då skulle komma till världen.
Nu är han snart tre år.
TRE!
Jag blir nästan rädd av hur fort tiden svischar förbi mig.

Nu räknar och härmar han allt som bara går. 
Det är en underbar tid och man får ibland vakta sin tunga eller hålla den rätt i mun.
För han snappar upp både det ena och det andra nu.

Idag har vi varit lediga precis hela dagen tillsammans och som vi har har busat.
Vi har lekt med bilar, byggt tåg bana och kört tåget, sprungit och jagat varandra i huset, målat, tittat tv, ätit mat, kramats, räknat, tittat på paddan och massor av annat.
Det värsta är att idag ville han bara vara hemma! Tyvärr inte i skogen. Det är jättesynd för på eftermiddagen blev det ju rätt så fint väder.
Solen lyser och det känns underbart att vi går mot ljusare tider.
Äntligen!

Tänkte ni skulle få se ett filmklipp när vi räknade bilar idag.
Självklart både på svenska och Engelska som Dora. Det är viktigt må ni tro.

Vi fick hem KULPOST!

Igår när Linus kom hem från jobbet så blev Jamie så himla glad i vanlig ordning.
Det är en fantastisk känsla att bli bemött med så mycket kärlek av en sådan liten person.
Det är så mycket känslor som bor i kroppen och att se den blicken i Jamies ögon när pappa kommer hem, är obetalbar.
Han springer med öppen famn mot Linus så fort att benen knappt bär.
När dom möts lyfter Linus upp Lilleman och sen kommer den där härliga pussen och Jamie skriker Pappa!

Titta Jamie! Du har fått post!
Linus håller upp ett stort brunt kuvert och säger igen att det är till dig Jamie!
Jamie tar brevet och och är lyrisk samtidigt som han inte riktigt vet vad han ska göra.

Open, open! Ropar han :)
Jag tar kuvertet och river upp det, tar fram en jätte härlig turkos mössa med en älg på.
Så himla fiffigt, och vad söt den var.
Vi är ju mycket ute i skogen och luffsar så Jamie kommer att matcha skogen med högsta poäng nästa skogspromenad.

Vi läser på ett kort som också fanns i brevet och det var från härliga och mysiga Berith uppöver landet.
Jag blir så lycklig hela jag när mina vänner runtomkring i Sveriges Folkets Parker skänker Jamie en tanke och undrar hur han har det.
Vad fina ni är därute, fantastiska människor!
Personer som jag har turen att lära känna genom mitt yrke som dansbandssångerska.
Tack snälla söta Berith och alla ni andra förstås.

Jag är så bortskämd av alla ni som gillar Drifters med vänskap och kärlek. 
Tack Tack! 

Men det var inte bara Jamie som fick "kul" post. Vi brukar säga kul post åt allt som inte är räkningar eller reklam.
Det är ju så mycket skojigare med sådana brev och avier än räkningar så klart.

Nu äntligen kom avin hem. 
Den jag väntat på så länge.
Äntligen kan lillamamma hämta ut sin efterlängtade förlovnings ring.
Den vi skulle ha köpt för så längesen.
Vi gjorde ju det men tyvärr ramlade stenarna ut ur den ringen och Guldfynd där Linus köpte min underbara ring, ville inte hjälpa till. Dom sa att den hade fått en smäll och därför kunde dom inte laga den. Det skulle bli att köpa ny.
Men då sa jag att jag inte ville ha en sådan igen och behöva bli ledsen över att den också ska gå sönder, efter bara 2 års användande.

Så nu beställde jag en "vanlig" slät Schalins ring i vit guld som från igår pryder mitt finger.
En slät blir ju lättare att matcha nästa ring när det blir dax!!!!!
Den andra höll bara i knappt två år! Det är för skamligt.
Men sen köpte jag ju en ny med stenar i och från den ramlade en sten ur första veckan.
Den fick jag skicka tillbaka för att få lagad , men det blev aldrig av.
Så efter det använde jag en släkt ring som jag fått i arv. Den är från 1869.
En otroligt vacker guld ring med diamant som jag är väldigt rädd om. Men den blev perfekt i väntat på hur jag ville ha det med ring.
Vi har varit förlovade i 3 år och att det hunnit med att vara så mycket strul med ringar har inte känts så bra.

Jag åkte till Posten i turbo fart, löste ut ringen, och for lika fort hem igen.
Så nu förstår ni att jag är lika nöjd som en miljonvinnare på triss!

Sammanfattningen av detta är att det är superkul med "KULPOST".
Hela familjen blev nöjda och glada.

Jamie och Mamma mys!

På onsdagar slutar jag ju så tidigt på  De La Gardiegymnasiet där jag är sång coach.
Jag får en sådan otrolig inspiration av mina elever och självklart alla sköna kollegor på Estet musik programmet.
Den inspiration som jag får med mig av varje elev och lärare tar jag med mig sen ut på turné och använder mig av.
Det ger mig så mycket.
Jag arbetar där så lite men ändå får jag med mig så mycket.

På onsdagar slutar jag inn an lunch, men väntar in Lilleman som äter på förskolan först innan jag hämtar honom. Annars får jag hämta honom mitt i maten då jag slutar precis när dom ska börja äta.

Då hinner jag först plocka undan noter och säga -Hej då till lärarna och sen drar jag vidare till förskolan.

Idag hämtade Linas Lilleman, för han har börjat med lite trots igen mot mig så vi kommer liksom aldrig därifrån. Det kan ta upp till en timme från att hämta till att klä på, sätta sig i bilen och sen åka.
Så Linus har avlastat mig från det denna veckan så Jamie och jag slipper bli osams och ledsna på varandra.
Det är nog jobbigt än då, att växa så det knakar och bli" stor" som 3 år och lämna bebis stadiet.
Min mamma sa att man kan nästa jämföra det som den perioden då man helt plötsligt ska kliva över gränsen och bli tonåring istället för barn.
Han har inte kommit riktigt i treårs trotsen , men den smyger sig på med lite olika grejer. Därför försöker vi hjälpa Lilleman rent känslomässigt att slippa bli så arg så han får feber när det är dax att åka hem från skolan.
Ja, det är sant!
Vissa gånger när det blir så här tokigt kanhan bli så ledsen och trött så han blir jätte varm och liksom framkallar feber när han blir så grinig.
Det har hänt flera gånger.

Han blir ju skit glad när jag kommer till skolan och möter honom och vinkar glatt Hej då till sina lärare, men sen i hallen då vi ska klä på oss och åka är det som att trycka på en knapp bara så börjas det.
Han far runt som en vilde, skriker och kastar saker. Sen vill han inte klä på sig.
När vi tillslut fått på han kläderna och går ut, springer han bara iväg och ska leka. Det är ju helt ok egentligen så det brukar vi göra. Antingen åka kana eller springa i träd dungen.
Men sen kommer det värsta när vi ska i bilen.
Då sparkar han sig loss, blir som gele i kroppen så man knappt kan lyfta och jag blir helt slut både i själ och musklerna.
Sen är han så ledsen hela vägen hem.

Ibland vill han inte följa med in i huset utan ska sitta kvar i bilen när vi kommit hem.
Men det löser sig alltid på något vis och det är i perioder och inte alls alltid.
Det är ju skönt i alla fall.

I vilket fall som helst så är han så fin och go annars och ger pussar och kramar samtidigt som han säger att han älskar mamma.  <3

Så idag hämtade Linus Jamie på sin lunch och jag åkte direkt hem. Då vann vi massor med tid och behövde inte bråka.
Underbart.
Jag lämnar på morgonen och Linus har hämtat denna veckan. Jag brukar ju annars hämta honom också men det har varit super bra denna veckan.

Jamie och jag har hunnit busa med bilar och bilbanan.
Sen har vi sett inlärningsprogrammet Dora på tv:n. Det är kul att vi sitter och räknar tillsammans både på Svenska och Engelska.
Han pratar ju blandat ibland och råkar slänga in ett engelskt ord lite här och där ibland.
Det är bara vissa gånger jag inte fattar vad han menar om han lärt sig nytt engelskt ord och man tänker ju liksom inte på engelska först och främst direkt.
Inte jag i alla fall :)
Men då brukar det bli skojigt sen när jag kommit på vad det är och polletten ramlar ner.

Som för någon månad sen när han ropade oppen mamma oppen!
Vad är det då?
Han lekte med långtradaren och släpet som man kan lasta bilar både uppe och nere på.
Han kunde inte få ner rampen när han kört på alla bilar som skulle stå lastade på släpet, och ville sen köra av dom.
Jag fattade absolut inget förrän han pekade på den och sa inte stänga utan oppen!
Öppna menade han.
Han hade lärt sig på Dora att det heter open och close. Men han sa open , stäng.
Det är våran lilla trollunge det!

Just nu har vi riggat i duschen med massor av köksprylar han har till sin lilla spis.
Han fick för sig att han skulle duscha och fixa mat samtidigt i duschen.
Så han har fullt pådrag där nu med vattenbus och att koka mat.
Jag sitter på toalocket och bloggar lite bredvid.
Det är underbart att få busa och följa med i fantasiernas värld när man är nära Jamie.
Speciellt när det är bara vi. Klart det är kul när hela familjen umgås, det är ju det bästa.
Men jag uppskattar verkligen Jamies om min egen tid så himla mycket.
Det gör mig gott när jag behöver lämna mina älsklingar hemma då jag sticker på turné.

Vi har så mycket kvalitets tid Lilleman och jag så det går ingen nöd egentligen, men det är klart att det gör ont att oka och inte finnas nära alltid.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han förstår en dag hur mycket jag älskar honom och vad han betyder i mitt liv. Trots att mamma åker hemifrån och jobbar.

I morgon har vi en heldag igen bara han och jag.
Jag har inte kommit på vad vi ska göra än, men det kan hända att jag vågar mig iväg och bada på badhuset.
Han älskar och bada , men jag är ju så jädrans feg och gör det bara när Linus är med.
Det där har med min otroliga rädsla att olyckan ska ta honom ifrån mig.
Att det ska hända Jamie något.
Så sådana aktiviteter gör vi alltid tillsammans hela familjen. Som när vi åker till Skövde och leker på Stellas Lekland och annat.
Vi brukar busa hemma, på Jamies rum, mysa, gå ut i skogen, pyssla , måla och allt sånt ni vet.
Det känns tryggt och harmoniskt.
Fast vi springer som galningar i stugan och det kan ju hända att han ramlar eller slår huvudet i något hörn, men på något vis känner jag mig trygg hemma och kan ta hand om olyckor när de sker här.
Jag blir liksom ställd tror jag när vi är borta.

Jag gör allt för vår älskade son och jag vet att jag blir bättre och bättre med rollen som mamma trots att det hela tiden kommer nya hinder att övervinna och bli bättre på. Men jag tar det som det kommer.

Har bara så svårt att vara nöjd över mig själv som mor.
Jag vill ju vara världens bästa mamma för Jamie.
Men när jag tror att jag inte klarar saker, är feg i situationer eller när jag inte klarar hämtningen från skolan känner jag mig totalt värdelös.
kan väl lite erkänna att det är väl inte enbart som mamma den känslan smyger sig på mig ibland.
Även som sångerska eller som pedagog.
Man vill ju så mycket och vara på topp i alla situationer i sitt jobb.
Men det går ju inte heller tyvärr, hur mycket man än vill.
Jag lär väl bli bättre där med.
Våga tro och lita på sin kunskap och talang.

Jag vet att det kommer att komma många sådana stunder som mor , men jag har lovat mig själv för Jamies skull att bygga upp min självkänsla lite mer så jag inte längre tar lika illa upp när det blir fel.
Jag blir inte arg, utan blir nedstämd till tusen och så himla trött.
Sen kommer den där värdelös känslan.
Att jag inte ska räcka till som mamma för Jamies bästa.
Att jag ska förstöra honom i hans uppfostran bara för att jag inte kan eller klarar saker.
Nej, upp med hakan Erica!
Se dig om…..
Du har ju fått världens finaste son.
Ett riktigt busfrö som är lika charmig som han är envis.
Han är viljestark, javisst!
Men se det som något positivt och försök att stärka dig istället för att tro du förstör honom bara för att hans vilja vinner matchen ibland.
Det är ju faktiskt inte alltid han gör det. Även om det kanske är lite för ofta.
Nog om detta.
Han är underbar min lilla ängel.
Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan mina prinsar.
Det är vi som gäller. Det är vi som ska övervinna allt tillsammans.
Det är vi som ska njuta av vardagen och livet.
Å lilla Jamie! Det är du som förgyller livet med din närvaro.
Jag älskar dig.

Duschen full med leksaker…..

Självklart ska man smaka när man lagat go middag , trots att man är i duschen.

Skogsmulle!

Jag vill sova här!

Bus på Stellas Lekland!

Jamie älskar att åka och leka på Stellas Lekland i Skövde.
Där kan vi bränna av några timmar med 100% bus och lek och sen åka trötta och nöjda hem.
Det är lika kul för en annan som för Jamie, så vi klättrar och svingar oss i banor och glider ner i kanor vi med.

Han är alltid lite reserverad först och går och kollar in andra barn en stund, men sen glömmer han tid och rum för en stund och då gäller det att hänga med.
Jag älskar att se honom springa omkring med den lystern i ögonen.
Han ropar och stojar och springer iväg till nästa aktivitet.
Skoj till tusen. :)

Köra brandbil är kul. :)

Busigt värre!

Vi har många busiga dagar tillsammans i veckorna och det är så otroligt härligt att få vara nära sin finaste, bara Lilleman och jag.
Ibland tänker jag fortfarande -Är det verkligen sant?
Har jag skapat denna lilla person tillsammans med min älskade Linus?
Jag är fortfarande helt fascinerad av hur det fungerar.
Man liksom fattar inte riktigt att man själv fick chansen att skapa ett barn , som sen växer upp och blir en person som i framtiden skapar egna små barn.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag hinner uppleva det, att Jamie får barn som då blir mitt barnbarn.
Vilken underbar dröm!
Vi skojar och stojar här hemma och vi har massor av kvalitets tid bara Jamie och jag.
Man blir ung på nytt eller kanske rättare sagt så känner jag mig bara gammal i kroppen inte till sinnet.
Å´det är ju det som är viktigast tycker jag.

Inte hur man ser ut egentligen , utan hur man är!
Självklart skulle jag vilja se ut som vilken fotomodell som helst kan jag ju enkelt erkänna , men det är ju fullständigt omöjligt.
Men det jag är riktigt bra på är att hålla mig ung, pigg, busig och kärleksfull i mitt sinne och i min själ.
Det bådar bara gott för Jamie.

Min kärlek till honom är gränslös och jag ska göra allt för att orka vara busig tills jag dör!
Jag umgås så starkt och mycket när jag är hemma med Jamie, för att han ska få så mycket av mig som möjligt innan jag far iväg på turné!
Jag vet att det låter konstigt, men man liksom fyller på skafferiet och sen när jag är borta så äter saknaden upp allt tills jag kommer hem igen. Så får man fylla på förrådet igen.

Att älska någon mer än sitt eget liv är en känsla som alla borde få uppleva. Att det gör så ont att vara ifrån varandra men en sån underbara känsla när man ses igen. Inte lätt att hitta balansen. Men vi har gjort det på ett fint sätt. Vi fyller på och slösar och fyller på …….

Så det här med buset är en viktig del i mitt liv och jag hoppas att Jamie känner det. 
Likaså kärleken och all värme hoppas jag att han känner. För jag ger allt så fort jag får chansen. 
Vi kramas och pussas massor och han vill ofta ha kramar och kommer och ber om dom. 
När han gör det, även fast det är 50 gånger om dagen så känns varje omfamning som om det vore den första. 
Så kärleksfull , varm, skön, och harmonisk är kramen från den första till den sista för varje dag. 
En helt otrolig härlig känsla, som sprider sig i hela kroppen och framför allt i hjärtat och i sinnet. 
Då orkar man med de stunder som är mindre kul som trots och annat. 
Det har börjat sakta men säkert att smyga sig på en trots igen. Fast jag var förberedd känns det som hela kroppen faller sönder i bitar när han kör med mig. Jag blir ledsen. Jamie blir ledsen. Men sen går det över och vi kramas och säger att vi älskar varandra. 
Det är viktigt att när allt är lugnt igen så ber båda om ursäkt. Viktigt tycker jag. 
Jag gör säkert så mycket fel i detta ämne , men jag försöker få oss att så smidigt som möjligt komma ur problemet och bli vänner. 
Min kärlek blir bara starkare och starkare till Lilleman. 
Jag älskar dig så innerligt <3

Julsemestern fortsatte i Eskilstuna!

Det var svårt att köra ifrån Tierp efter denna underbara vecka. Fast jag vet ju att mamma var tvungen att ta igen sig. Men det var så svårt att skiljas när man haft så fint tillsammans. Trots att Lilleman var sjuk och hängig och inte så aktiv, så hade vi det ju så roligt.

Men det kommer fler tåg.
Vi drog som sagt vidare till Eskilstuna för att fortsätta fira julen där.
Lilleman var så duktig under hela resan och gnällde absolut ingenting.
Å´så var vi framme :)
Vi körde upp på uppfarten till gården och Jamie var riktigt lättad över att äntligen få sträcka på sig och komma ut ur bilen.

Farfar Peter kom ut för att hjälpa till att packa ur bilen.
Jamie ropade farfar.

Han hann inte mer än komma in till huset så var han uppe på övervåningen.
Dels för att trappan blivit så populär att gå i.
Han var skit duktig hemma hos mormor och morfar med trappan. Gick ett steg i taget och höll i sig.
Så även här rätt upp i trappan , för där……. är ju farmors leksaks skåp.
Det lila målade hemlighetsfulla skåpet fullt med leksaker som Linus, Viktor och Lovisa haft som små.

Att få öppna det och slita ut alla saker som farmor Annette lagt in är en fröjd.
Ju äldre pojkarna blir, alltså Casper och Jamie så rensar hon ut och byter leksaker där i.
Dom tycker det är såååååå roligt.

Farmor lekte för fullt med Jamie tills han bara brast ut -BADA!
Då kom han ju på att farmor och farfar har stort badkar.

Ner för trappan och en till ner till källaren till badkaret.
Dom fyllde i vatten direkt.
Klart grabben ska bada.

På rekord tid var kläderna av och han satt redan i karet innan det var tillräckligt med vatten.
Han var lite piggare nu och själva Jamie orkade komma tillbaka efter att ha varit så nedslagen av hostan, febern och förkylningen. Så nu var allt i sin ordning igen. Glad , grinig och go! :)

Härligt att få umgås med Peter och Annette igen. 
Jag trivs så bra med mina svärföräldrar så hälften borde vara nog.
Egentligen är jag så lyckligt lottad som har det så bra.
Jag älskar mina egna föräldrar och att umgås och roa mig tillsammans med dom är galet häftigt. Detsamma gäller med Peter och Annette. Dom är precis som mamma och pappa alltid varit.
Busiga, goa, kärleksfulla och helt grymma.

Det blev middag, mys, lek och ett sent god natt!

Vi vaknade badade, badade , badade och åter badade. 
Tänk vad Jamie älskar farmor och farfars badkar och självklart att dom busar och stojar med honom.
Peter började förbereda för jul middag med släkten.
Vi dukade bord och små städade lite. Gjorde oss i ordning och Jamie blev så fin i röda byxan , blå rutiga skjortan , röda slipsen och västen.
En riktig julkille!
Alla som skulle bada bastu som är en tradition när vi firar Julen ihop samlades och hade det gott.
Sen dök resten upp och vi var många som myste ihop.
Det var gammel mormor Maj-Britt, gammel farfar och farmor Karl-Axel och Ingergerd , Linus faster Lena och Janne, kusin Casper med farbror Viktor och kusinmorsan Sofia, faster Lovisa och Andreas, och Georg. Vår familj och Annette och Peter så snacka om stort gäng.

Lovisa målade sina naglar och killarna blev jätte intresserade av vad hon gjorde.
Casper är van att måla sina naglar fina i alla dess färger och tycker det är fint och roligt.
Jamie var rysligt intresserad , men samtidigt lite försiktig och blyg.
Han ville så gärna få sina målade när Casper blev klar och alla tio fingrar var färdig målade så röda och fina.
Tillslut så räckte han fram ett pekfinger och ville också ha nagellack. Sen ville han springa ner till källaren där pappa duschade för att visa så fort som möjligt.
Han var var samtidigt lite fundersam över vad han gjort för han gick omkring med knuten hand förutom det pekfingret som han målat nageln på. Det fingret gick han med utsträckt en långstund framför sig.
Undrar vad han tänkte på!!??

Kolla mina fina fingrar säger Casper!

Busiga Lovisa målar självklart naglarna på killarna. Farfar hänger på :)

Nu är vi lika fina….säger farfar och Jamie!

En fantastisk trevlig kväll, med middag, massor av prat om ditt och datt, mys pys och klappar till barnen.
Tomten kom inte för barnen var så ivriga och orkade inte vänta på honom. Tydligen hade han massor av efter jobb och inventeringar efter riktiga Julafton. Så självaste Tomten var lite stressad och hann inte komma till Ärla i tid. :)
Men det gjorde inget för varken Casper eller Jamie ville vänta på honom.
Casper skulle ju ge Tomten sin sista napp, eftersom han är en stor kille nu tyckte det var en utmärkt idé att inte låta Tomten skynda sig dit. Nej, vi vill ha klapparna nu.

Barnen blev rätt glada åt sina nya saker och självklart började leken direkt.
Precis som det ska va?
Jamie är ju lite tillbaka dragen när det ska lekas och gör det helst själv. Så några tårar och sura miner från båda kusinerna bjöds dom oss på också.
Casper ville ju självklart leka ihop med Jamie och gärna med hans Cars bilar.
Jamie älskar Cars och fick Cars lego med en röd Mcqueen och en gul. Trots att det var två och att man borde tycka det är roligare att skoja tillsammans, så lät inte Jamie Casper få låna en av bilarna.
Nej Gud, det går ju inte alls för sig.

Man får hoppas att han utvecklas till det lite bättre framöver när det gäller att leka med andra barn.
Men det är samma på förskolan, där han gärna leker för sig själv i stället för att vara med de andra barnen.
Vi tror väl att det bara är en fas han går igenom.
Det hör säkert till.
Kvällen blev sen och det var skönt att lägga sig.

När vi vaknade ringer Viktor och undrar om vi ska träffas på Leos Lekland och skoja till det.
Så alla gjorde sig i ordning och for iväg.
Oj, så kul vi hade det.
Farfar var i sitt esse och busade med killarna så dom blev helt slut.

Casper råkade springa rätt in i en boll kanon och slog upp ett jack i ögonbrynet.
Olyckan är framme när man minst anar det. Stackarn.
Men allt ordnade sig och det slutade blöda så då kunde leken fortsätta.
Vilken stålkille alltså.
Det tokiga var att ett sådant stort lekland där det kommer massor av barn och hela familjer och leker och där fanns inte ett enda plåster att få. !!!!!!

Nu gick det ju bra, men vad som helst kan ju hända.

I väntan på lite mat så njuter vi av "iscola"…..

Jamie är helt slut. Men efter några pannkakor var det fullt ös igen. 

Vi hade underbara dagar i Eskilstuna också med massor av vila och bus.
Sen kom vi fram till Nyårsafton och jag skulle spela i Örebro.
Jamie var kvar hos farmor och farfar, Linus åkte på fest hos Lovisa och Andreas och jag mötte upp Drifters killarna i Örebro för att spela in det nya året.

Alltid lika trevlig spelning på Brunnsparken och vi får alltid en så himla god nyårsmiddag med personalen innan parken öppnar.
På tolvslaget när vi skålade med hela publiken ringde jag till Linus och önskade Gott Nytt År med pussar genom luren.

När kvällen var slut och vi packat färdigt körde jag tillbaka först till Eskilstuna för att hämta Linus och sen vidare till Ärla innan man äntligen fick lägga huvudet på kudden.

Vi fick några dagar till hemma hos Annette och Peter innan jag åkte ut på turné.
Linus och Lilleman körde mig till Västerås där jag hoppade på turnébussen för att åka upp till Norrland och spela 4 kvällar.
Sen direkt hem till skolan De La Gardiegymnasiet för att ha A dagar med alla lärare innan eleverna kom.

Det var kul att träffa Drifters grabbarna igen och framför allt börja spela. Sen att få möta sin publik igen, det är balsam för själen.
Gud, så ring rostig jag var i skallen och alla texter var liksom lite tomma och det fattades någon rad här och där.
Men det kom sagts men säkert tillbaka. Phu!

Det var lika trevligt att träffa mina underbara lärar kollegor efter ledigheten, som jag lär mig och inspireras så mycket av.
Tänk vad dessa människor på skolan, dom flesta i alla fall ger mig energi och massa skoj ideér som jag senare kan använda själv ute på turné.
Men mest av allt på skolan så är det självklart mina elever som ger mig allt det där.
Att få följa med dessa talangfulla människor på deras utveckling och musikaliska resa under dessa tre år som jag undervisar dom.
Det är så häftigt att få jobba med röster och ingen har likadan klang. Så himla läckert.
Ja, jag älskar det jag gör.

Det tråkiga är att det fortfarande är endel snick o snack om dansband! Blä, jag blir så jäkla förbannad.
Varför ska man jämt och ständigt behöva stå med skylt och försvara sig om att jag är dansbanas sångerska och jag står för det.
När andra människor klankar ner på den genren i min närvaro går mitt hjärta sönder. Mitt självförtroende spricker i tusen bitar och mitt förtroende för den personen eller dessa människor tynar bort mer och mer för varje kommentar.
Men jag är alltid tyst, sluter mina läppar och visar inte att hela jag gråter egentligen.

Jag är stolt och jag har gjort massor av olika spännande jobb innan dansband som musikalartist och showartist och annat. Så jag vet var jag står och jag är inget sämre än den som inte gillar dansband.
Så det så!

Upp till Kamp!
Men för att avrunda så var hela Julsemestern både i Tierp och i Ärla så fantastisk mysig och skön , med massor av tid tillsammans med familjerna!

Julsemester!

Vi packade bilen full med Julklappar, barnvagn, hund och resväskor och for upp till Tierp där jag kommer ifrån. Äntligen tid att ses.
Det är Juletid och semester och vi började började firandet hemma hos mamma och pappa.
Det är alltid en fröjd att få vara dem nära.
Det är ju så sällan vi ses, dels för att vi bor rätt långt ifrån varandra och sen självklart för att jag är ute mycket på turné.
Därför är alla tillfällen så värdefulla.

Jamie och Linus var hostiga och förkylda och jag nyopererad. Så vi var ett halvdant gäng kan man säga!
Vi ringde före innan vi skulle åka om vi verkligen skulle komma när vi inte är krya och ifall vi skulle smitta dom.
Mamma hade ju precis varit på cellgiftsbehandling och jag är så orolig om vi kommer med små barns baciller och härjar med dom.
Men mamma vill ju inte stänga in sig och leva isolerat utan hon vill leva så normalt hon kan och njuta av vardagen så gott det går.
Jag förstår det också.
Men erkänner att man är orolig att hon ska bli mer sjuk bara för att vi är förkylda.
Det skulle jag aldrig klara av.

Men tiden i Tierp blev en hel vecka och vi hann träffa syster yster och hennes barn, sambo och Malkom. Det var kul eftersom jag inte träffat dom så mycket.

Mamma och jag tog en tur till hemmet där mormor bor och hälsade på henne några timmar.
Stackars mormor som inte kommer ihåg så mycket längre , men hon blev riktigt glad att få besök i alla fall. Vi fikande tillsamman och prata bara massa gojja egentligen. Men det är så det är nu för mormor.
Tråkigt , men sant!
Hon har fått demens och det är jätte svårt att förstå och se det som händer med henne så här utanför!
Jag tycker så synd om henne och det är verkligen inte lätt för mamma att se sin mor bara tyna bort på detta vis.
Historia till historia fick vi höra eftersom mormor var så pratglad. Mamma nickade , skrattade och höll med om all nonsens mormor sa.
Mamma är så himla stark och jag satt mer bara förvånad och fattade ingenting.
Men min mamma som är så sjuk själv och inte har så mycket ork, var precis som vanlig med mormor.
Men när vi åkte därifrån efter några timmars besök så såg jag att det verkligen tagit hårt på mamma.
Men inne hos mormor visade hon inget utan bara glädje och kärlek till sin egen mor.
Det är äkta kärlek det!

När vi for ifrån hemmet tog vi vägen förbi Västlands kyrka för att besöka min saknade morfar vid minneslunden.
Vi tände ljus och småpratade lite om morfar och jag passar alltid på att skicka en hälsning om hur det går för mig med allt som Jamie, Drifters och allt annat som jag gör.
Jag vet att morfar hör och jag tror även att han ibland håller ett vakande öga över mig från himlen.

Vi tände ljus,  mindes och grät en skvätt och sedan åkte vi hem igen. För det var rysligt kallt ute.
Jag saknar verkligen min älskade morfar så himla mycket.
Han var en väldigt speciell person och en så underbart fin människa och jag saknar honom så mitt hjärta blöder.
Vi hade en väldigt nära relation och han hjälpte mig med allt som var svårt för stunden. Han var även min bästa vän.

Gud, vad jag saknar dig morfar! Din musik, din kärlek, ditt busiga jag, dina svar på alla svåra frågor, din fina vänskap, din humor. Ditt allt!

Moster Inger och kusin John med sin underbara fästmö Johanna kom en snabbis till byn över lite middag och mini Jul.



Sen hör och häpna fick vi en kväll över till våra underbara vänner Magnus och Mia Willén.
Mange som hade lite "pannvärk" efter sviterna av en trevlig fest dagen innan hade tillagat en värsting middag. Å så gott det var. Han är en lika gormé kille som min Linus.
Mia kallar Mange för Rock Kocken!
Det stämmer ju så bra. Ni vet ju att Mange och jag spelade ihop som barn och även sen i Manges orkester.
Nu spelar han i cover och blues band och trubedixar endel också, trots att han jobbar heltid på 4 Sound i Gävle.
Det är världens bästa musik affär för den som inte visste det! :)

Jamie följde också med dit, men han var ganska trött eftersom han hostat så mycket på nätterna och hade svårt att sova. Så kvällen blev fantastisk med prat , umgänge, god mat och minnen fast den blev ung.
Men lagom är alltid bäst.
Både Mange och Mia skulle ju upp och jobba på morgonen sen så det blev helt perfekt.
Trots att vi ses alldeles för sällan så behöver vi liksom aldrig börja om när vi äntligen får tillfälle att ses. Det kallar jag vänskap.

Att vara i Tierp är en balsam för både kropp och själ för att man träffar sina älskade släktingar , men det betyder också glädje för att man äntligen kan handla scen och privata kläder på bästa klädbutiken någonsin, Monique. 

Jag fullständigt älskar att handla där. Självklart för att Camilla som äger butiken är en super tjej och att hon sponsrar mig. Men inte bara därför utan butiken är fylld av så himla fina, sköna och helt fantastiska kläder i olika märken, och för att alla som jobbar där är proffsiga och ger allt dom kan för sina kunder med service. 

Åsa, Camilla, Maria och Monica ni är bara så jäkla bäst! 

Tack för att ni tar er tid, plockar fram och springer efter rätt storlekar och sånt! 

Vi har ju så roligt när jag kommer och handlar och då vill man handla mycket när man trivs. Sen vet ni precis vad jag vill ha och bara att ha den kollen som ni har är grym. 

Jag åkte så klart därifrån med en hel full påse med stasser som nyårs klänning, fina kavajer, mys pys byxor och tröjor. Kanon! 

Vi hann med mycket mer denna gång under vistelsen hemma hos mamma och pappa , men jag saknar verkligen att få träffa min farbror Ulf och Helene med familj. Jag vet inte varför det blivit så, men jag har knappt träffat mina vackra kusiner Maddeleine, Caroline och Alexandra.

Det är inte ofta vi ses och jag tänker så mycket på er men det blir liksom inte att vi tar tid för varandra. 

Egentligen undrar jag varför?

Jag har aldrig förstått varför vi inte träffas när vi är släkt. 

Jag borde skämmas verkligen som inte heller gör något åt saken , men som sagt vi kanske för ta tag i det allihopa.  

Sen min faster ser jag aldrig heller. Men det är ju så när det gått lång tid så blir det liksom inte av att man ses sen heller. Tyvärr. 

Vi kanske får skärpa oss och ta oss i kragen tillsammans. 

Även Marlene och Calle, fina ni! Vi måste ses….. 

Det blev i alla fall dags att packa bilen igen för att dra vidare mot Eskilstuna för att träffa Linus släkt. 

Tack snälla mamma och pappa för att ni orkade med en hel vecka tillsammans med oss. Att vi fick komma trots hosta och snuva och våldgästa er på det här viset fast ni kämpar med erat. 

Ingen, inte ens Gud vet hur mycket jag ÄLSKAR er! 

Ni är underbara och man får så mycket kärlek av er. Man fyller på tanken för att orka längta tills nästa gång. 

Å jag längtar redan…..  

Ps. I skrivande stund har jag ingen tillgång till bilder från Julen i Tierp, men uppdaterar med dessa framöver! D.s