Jamie och Mamma mys!

På onsdagar slutar jag ju så tidigt på  De La Gardiegymnasiet där jag är sång coach.
Jag får en sådan otrolig inspiration av mina elever och självklart alla sköna kollegor på Estet musik programmet.
Den inspiration som jag får med mig av varje elev och lärare tar jag med mig sen ut på turné och använder mig av.
Det ger mig så mycket.
Jag arbetar där så lite men ändå får jag med mig så mycket.

På onsdagar slutar jag inn an lunch, men väntar in Lilleman som äter på förskolan först innan jag hämtar honom. Annars får jag hämta honom mitt i maten då jag slutar precis när dom ska börja äta.

Då hinner jag först plocka undan noter och säga -Hej då till lärarna och sen drar jag vidare till förskolan.

Idag hämtade Linas Lilleman, för han har börjat med lite trots igen mot mig så vi kommer liksom aldrig därifrån. Det kan ta upp till en timme från att hämta till att klä på, sätta sig i bilen och sen åka.
Så Linus har avlastat mig från det denna veckan så Jamie och jag slipper bli osams och ledsna på varandra.
Det är nog jobbigt än då, att växa så det knakar och bli" stor" som 3 år och lämna bebis stadiet.
Min mamma sa att man kan nästa jämföra det som den perioden då man helt plötsligt ska kliva över gränsen och bli tonåring istället för barn.
Han har inte kommit riktigt i treårs trotsen , men den smyger sig på med lite olika grejer. Därför försöker vi hjälpa Lilleman rent känslomässigt att slippa bli så arg så han får feber när det är dax att åka hem från skolan.
Ja, det är sant!
Vissa gånger när det blir så här tokigt kanhan bli så ledsen och trött så han blir jätte varm och liksom framkallar feber när han blir så grinig.
Det har hänt flera gånger.

Han blir ju skit glad när jag kommer till skolan och möter honom och vinkar glatt Hej då till sina lärare, men sen i hallen då vi ska klä på oss och åka är det som att trycka på en knapp bara så börjas det.
Han far runt som en vilde, skriker och kastar saker. Sen vill han inte klä på sig.
När vi tillslut fått på han kläderna och går ut, springer han bara iväg och ska leka. Det är ju helt ok egentligen så det brukar vi göra. Antingen åka kana eller springa i träd dungen.
Men sen kommer det värsta när vi ska i bilen.
Då sparkar han sig loss, blir som gele i kroppen så man knappt kan lyfta och jag blir helt slut både i själ och musklerna.
Sen är han så ledsen hela vägen hem.

Ibland vill han inte följa med in i huset utan ska sitta kvar i bilen när vi kommit hem.
Men det löser sig alltid på något vis och det är i perioder och inte alls alltid.
Det är ju skönt i alla fall.

I vilket fall som helst så är han så fin och go annars och ger pussar och kramar samtidigt som han säger att han älskar mamma.  <3

Så idag hämtade Linus Jamie på sin lunch och jag åkte direkt hem. Då vann vi massor med tid och behövde inte bråka.
Underbart.
Jag lämnar på morgonen och Linus har hämtat denna veckan. Jag brukar ju annars hämta honom också men det har varit super bra denna veckan.

Jamie och jag har hunnit busa med bilar och bilbanan.
Sen har vi sett inlärningsprogrammet Dora på tv:n. Det är kul att vi sitter och räknar tillsammans både på Svenska och Engelska.
Han pratar ju blandat ibland och råkar slänga in ett engelskt ord lite här och där ibland.
Det är bara vissa gånger jag inte fattar vad han menar om han lärt sig nytt engelskt ord och man tänker ju liksom inte på engelska först och främst direkt.
Inte jag i alla fall :)
Men då brukar det bli skojigt sen när jag kommit på vad det är och polletten ramlar ner.

Som för någon månad sen när han ropade oppen mamma oppen!
Vad är det då?
Han lekte med långtradaren och släpet som man kan lasta bilar både uppe och nere på.
Han kunde inte få ner rampen när han kört på alla bilar som skulle stå lastade på släpet, och ville sen köra av dom.
Jag fattade absolut inget förrän han pekade på den och sa inte stänga utan oppen!
Öppna menade han.
Han hade lärt sig på Dora att det heter open och close. Men han sa open , stäng.
Det är våran lilla trollunge det!

Just nu har vi riggat i duschen med massor av köksprylar han har till sin lilla spis.
Han fick för sig att han skulle duscha och fixa mat samtidigt i duschen.
Så han har fullt pådrag där nu med vattenbus och att koka mat.
Jag sitter på toalocket och bloggar lite bredvid.
Det är underbart att få busa och följa med i fantasiernas värld när man är nära Jamie.
Speciellt när det är bara vi. Klart det är kul när hela familjen umgås, det är ju det bästa.
Men jag uppskattar verkligen Jamies om min egen tid så himla mycket.
Det gör mig gott när jag behöver lämna mina älsklingar hemma då jag sticker på turné.

Vi har så mycket kvalitets tid Lilleman och jag så det går ingen nöd egentligen, men det är klart att det gör ont att oka och inte finnas nära alltid.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han förstår en dag hur mycket jag älskar honom och vad han betyder i mitt liv. Trots att mamma åker hemifrån och jobbar.

I morgon har vi en heldag igen bara han och jag.
Jag har inte kommit på vad vi ska göra än, men det kan hända att jag vågar mig iväg och bada på badhuset.
Han älskar och bada , men jag är ju så jädrans feg och gör det bara när Linus är med.
Det där har med min otroliga rädsla att olyckan ska ta honom ifrån mig.
Att det ska hända Jamie något.
Så sådana aktiviteter gör vi alltid tillsammans hela familjen. Som när vi åker till Skövde och leker på Stellas Lekland och annat.
Vi brukar busa hemma, på Jamies rum, mysa, gå ut i skogen, pyssla , måla och allt sånt ni vet.
Det känns tryggt och harmoniskt.
Fast vi springer som galningar i stugan och det kan ju hända att han ramlar eller slår huvudet i något hörn, men på något vis känner jag mig trygg hemma och kan ta hand om olyckor när de sker här.
Jag blir liksom ställd tror jag när vi är borta.

Jag gör allt för vår älskade son och jag vet att jag blir bättre och bättre med rollen som mamma trots att det hela tiden kommer nya hinder att övervinna och bli bättre på. Men jag tar det som det kommer.

Har bara så svårt att vara nöjd över mig själv som mor.
Jag vill ju vara världens bästa mamma för Jamie.
Men när jag tror att jag inte klarar saker, är feg i situationer eller när jag inte klarar hämtningen från skolan känner jag mig totalt värdelös.
kan väl lite erkänna att det är väl inte enbart som mamma den känslan smyger sig på mig ibland.
Även som sångerska eller som pedagog.
Man vill ju så mycket och vara på topp i alla situationer i sitt jobb.
Men det går ju inte heller tyvärr, hur mycket man än vill.
Jag lär väl bli bättre där med.
Våga tro och lita på sin kunskap och talang.

Jag vet att det kommer att komma många sådana stunder som mor , men jag har lovat mig själv för Jamies skull att bygga upp min självkänsla lite mer så jag inte längre tar lika illa upp när det blir fel.
Jag blir inte arg, utan blir nedstämd till tusen och så himla trött.
Sen kommer den där värdelös känslan.
Att jag inte ska räcka till som mamma för Jamies bästa.
Att jag ska förstöra honom i hans uppfostran bara för att jag inte kan eller klarar saker.
Nej, upp med hakan Erica!
Se dig om…..
Du har ju fått världens finaste son.
Ett riktigt busfrö som är lika charmig som han är envis.
Han är viljestark, javisst!
Men se det som något positivt och försök att stärka dig istället för att tro du förstör honom bara för att hans vilja vinner matchen ibland.
Det är ju faktiskt inte alltid han gör det. Även om det kanske är lite för ofta.
Nog om detta.
Han är underbar min lilla ängel.
Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan mina prinsar.
Det är vi som gäller. Det är vi som ska övervinna allt tillsammans.
Det är vi som ska njuta av vardagen och livet.
Å lilla Jamie! Det är du som förgyller livet med din närvaro.
Jag älskar dig.

Duschen full med leksaker…..

Självklart ska man smaka när man lagat go middag , trots att man är i duschen.

Skogsmulle!

Jag vill sova här!