måndag 27 februari 2012

Datorn lagad igen!

Jaha, då har man fått serva datorn igen. Tim i bandet hjälpte mig med det. Det var inte så konstigt att den säckade ihop igen eftersom där fanns nära sex tusen bilder och klipp på Jamie. Shit vad jag knäpper bilder. Men jag är ju så tacksam och stolt över min Jamie så jag kan inte låta bli. Jag vill liksom föreviga alla ögonblick jag kan. 
Jag älskar honom av hela mitt hjärta. 

Förlåt kära ni för att ni fått vänta på lite blogg berättelser från mig. 
Jag hade skrivit så många små och några långa bloggar som jag var så himla nöjd med när datorn var som segast. Förberett mig liksom , men dom gick inte att publicera. Så jag sparade dom tills vi fixat med datorn. Så när det var klart blev jag ivrig och satte igång att publicera mina små upplevelser. Men när jag tryckte på knappen så försvann allt i samma sekund. Det är typiskt jag.  
Då blev det först tårar som byttes ut till ett raseri utbrott, men efter en stund så ryckte jag på axlarna och bara sa JA, ja, det är jag som är Erica Sjöström och jag är alltid så klantig när det gäller teknik. 

Nu har Lilleman och Linus varit hemma från turné nästan två månader och allt går fantastiskt bra. Det är nog mest jag som mår lite dåligt över att åka ifrån min underbara familj. 
Hjärtat gråter varje gång och det känns som en evighet innan man får komma hem och krama om mina kära igen. 
Fast under själva turen har jag självklart väldigt roligt. Killarna i bandet är otroligt gulliga mot mig och så himla bra grabbar att jobba med. Jag fullständigt älskar min situation och min position i orkestern. 
Som jag alltid säger så är jag fullt medveten om hur bortskämd jag är. 

Bortskämd av min Prins Linus och vår lill kille som älskar mig så mycket och gör mitt liv till det bästa att leva. 
Bortskämd av kollegorna i Drifters som tillåter mig att vara mamma och samtidigt får vara kvar som frontare i mitt bästa yrke någonsin. 
Bortskämd av alla er och min publik som gillar att lyssna och dansa till våran musik. Det gör mig så glad. 
Bortskämd av mina nära och kära. Vad mer kan man begära?