tisdag 23 september 2014

Mamma!

Finaste, älskade mamma!
Jag kan inte i ord beskriva min kärlek till dig.
Den finaste människan det är du.
Min hjälte, min förebild, min älskade mor!

De är så skönt att kunna skriva här och ha friheten att svära och skriva skit om din sjukdom.
En sjukdom som härjar hos så många människor.
En sjukdom som jag HATAR!
Jag tycker så synd om er alla som måste bära denna jävla cancer.
Fuck Cancer.
Jag är så ledsen att jag inte kan hjälpa. Man vill ju kunna hjälpa sina nära, eller vem som helst som får cancer.

Jag är så himla rädd att förlora dig mamma.
Det gör ont i hela min själ att se dig lida.
Jag ringer näst intill varje dag , bara för att få känna tryggheten av att höra din röst.
Jag ringer nästan varje dag för att få höra hur det går för dig.

Du är en sann kämpe.
Tänk att du fått gå denna match i 5 1/2 år nu. Cellgifter, operationer, massor av mediciner, värk, kräkningar, bli utan ork, tappa hår, stickningar, blåsor, inte kunna äta......
De är ingen ide´att fortsätta listan för man blir bara mörkrädd.
Jag blir mörkrädd.
Mitt hjärta bultar så hårt. Hårt för att jag vill vara dig nära.

Vad du och så många andra får stå ut. Det är ofattbart.
Jag är så glad för varje dag du orkar kämpa , men samtidigt så ledsen över ditt lidande.

Mamma!
Jag ropar Mamma!
Jag skriker MAMMA!

Om jag ändå kunde ta din plats så DU får bli frisk. Du har ju så mycket livsglädje och så många drömmar kvar att uppleva.
Jag vill att du ska få göra det.

JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA.
JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MIN SJÄL.
JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT LIV.

Jag skriker lite till.....mest av rädsla.
Jag darrar som ett asplöv och önskar att mina böner blir hörda.
Dikt till Mamma

Den är så fin denna lilla vers och jag tror att alla känner som jag.
Jag vet att jag kanske överreagerar just nu, men är så himla rädd att förlora dig.
Jag vet ju hur du mår och hur du har det.
Jag är så ledsen över att behandlingen blev för tuff för dig så du inte kunde fullfölja.
Hoppas att din doktor har något annat att erbjuda i morgon.
Ett ESS i skjortärmen som kan förändra allt och se till att du blir frisk.

Din önskan är att kunna orka umgås med pappa och familj.
Det måste väl finnas något som kan hjälpa dig?
Ska det inte finnas något som kan hjälpa alla som är sjuk cancer.
Snälla! Hjälp! Jag är så rädd!

Jag skriker igen......... Det gör ont!.....Det gör så fruktansvärt ont!
Om det gör ont för mig, hur är det då för dig? Det måste vara katastrof, total katastrof.
Min mor, min älskade fina mor!

MAMMA!

I morgon, onsdag, då håller jag tummarna så hårt jag kan för dig, för dig och pappa!
Snälla ni där ute, kan ni inte hålla en tumme för mamma på onsdag.
Skänk en tanke åt mamma och alla andra som behöver det.
Vi hjälps åt!
Så kanske vi kan med fina ljusa tankar och kramade tummar i händerna skicka signaler som hjälper alla.
Inte vet jag?
Men vem vet?
Det skulle kännas fantastiskt i alla fall.





Jag älskar dig så mycket och jag hoppas min kärlek känns till dig där hemma.
Att den når dig trots att jag är så långt borta.
Tänk vad jag längtar efter att få vara i din famn.
Få krama, bara va, nära nära nära!
Min kärlek är så stark.
Om den ändå kunde vara medicinen , för då skulle du aldrig ha blivit sjuk.
För så mycket kärlek som jag har inom mig, som tillhör bara dig skulle i sån´t fall inte kunna rubbas och raseras till cancer.
Gud vad jag älskar dig.

Jag tänker på min underbara svägerska Sofia som precis förlorat sin älskade far. 
Mina tankar är ofta och mycket hos dig ska du veta.
Jag förstår precis hur du känner, hur du har det.
Jag önskar att jag kunde hjälpa till.

Jag tänker på alla mina fina dansvänner som förlorat eller har anhöriga som är sjuka i cancer.
Jag tänker på er så mycket och jag önskar att jag kunde hjälpa till.

Jag tänker på alla mina nära och kära som har någon som mår dåligt eller är sjuk.
Om jag ändå kunde hjälpa till, då skulle jag göra det för er, för dig mamma, min älskade mamma!

Nu är det så att jag inte tänker förlora dig. 
Jag tänker inte ge upp. Fast det låter som det i detta blogg inlägg att jag gjort det.
Men det har jag inte. Jag är bara så RÄDD!
Rädd och ledsen över att jag inte kan göra något för dig. Att man är så maktlös och liten.

Jag vet att inte DU  ger upp käraste finaste lilla mamma. Så varför ska jag ge upp.
Vi har alla i familjen varit ett sju jäkla bra team som kämpat, men det är du som är galet bra! Orkat vara så positiv och så glad jämt.
Det är du som är hjältinnan. Det är du som visat var skåpet ska stå när det gäller att övervinna.
Du är bara bäst!

Pappa är fantastisk som stadigt finns vid din sida och följer dig till de tunga jobbiga sjukhusdagarna, följer dig i allt du går igenom, finns hos dig när det gör ont, när du behöver hjälp. Han är en klippa som du kan vila mot och han är en klippa som tar hand om dig och hemmet i vått och torrt.

Ni är så fina mot varandra och de dagar du mår fint så tar ni till vara på dessa tillsammans.
Jag älskar er!

Härmed sänder jag styrkekramar till alla er som vill ha en. 
Hoppas att det känns att jag verkligen gör det.
Med värme och kärlek. Erica


onsdag 3 september 2014

Möhippa!

Ja, herre min Gud!
Så roligt vi hade en heldag runtomkring Lidköping med omnejd.
Jag är ju inte riktigt den där partyprinsessan som man kanske skulle önska ibland att jag är. Men jag har den förmågan att kunna ha roligt tillsammans utan alkohol.
Nej, jag är verkligen inte nykterist utan jag dricker någon gång om året , men då handlar det högst om någon kall och go Carlsberg eller lite Champange.
Linus hittade ett rosé vin som jag faktiskt gillar också.
Men eftersom jag har det yrke jag har och använder mina stämband i arbetet så är det ingen lyckad kombination med alkohol.

Vi dansbands sångerskor aktiverar stämbandet hårt i 4 timmar per kväll/gig och då fungerar det inte med uttorkande alkohol tex dagen före gig.
Ni vet ju mitt arbetsschema och där emellan inte mycket ledigt.
Men visst tar jag mig en liten fest eller bara en öl till en god middag om det är semester.

Jag blev haffad på midsommarsemestern av mina tjej polare i Lidköping , systeryster och finaste Lovisa och Sofia kom från Eskilstuna, dom hade ordnat med en underbar Möhippa.
En otroligt häftig heldag som jag aldrig kommer att glömma i hela mitt liv.
Hela två öl drack jag och hade nog börjat på den tredje också, plus champagne!!!
Det var inte dåligt va????

Vi hade så roligt och det började hemma i torpet , med tutor och partyhattar, utklädning och sminkning, sen en rungande skål och så drog vi iväg i en svart sprinterbuss.
Frida, Caroline, Syrran, Lovisa, Sofia , Lena , jag och Linda. Vilket gäng....
Sen mötte Camilla upp oss när det var dax för middag. Hon hade ju tråkigt nog skadat sin fot så kunde inte vara med under dagen. Men helt fantastiskt att hon kom sen för att umgås över den super goda middagen på Terrassen.

Tjejerna hade planerat i detalj och jag måste säga att dom verkligen prickat in precis det jag gillar.
Det är kärlek det!

Dagen började med en raggarrunda som jag inte riktigt vet var det begav sig eftersom jag hade ögonbindel. Dom öppnade skjutdörren på bussen och vi tutade, skrek och skrattade!

Sen hamnade vi på bästa Helens Dansskola där jag faktiskt gått några kurser förut för Helen själv. Hon är verkligen en duktig dansare och en hejare till pedagog.
Riktigt häftigt och jag älskar ju att dansa. Det där gör jag gärna om alltså!

Men vilken trevlig överraskning det blev där innan vi skulle kliva in i danslokalen... Herregud det är ju DU!!! Så grymt häftigt att få träffa Johanna Pettersson från Timoeij. Som jag coachade i sång på min tid som sångpedagog på Music & Production. Jag jobbade med tjejerna inför Kom i Melodifestivalen och deras debutalbum.
En skojig, intressant och mysig resa som jag fick hänga med på med tjejerna i gruppen.
Nu ska Johanna undervisa mig i dans!
Jag är utspökad och badringen satt runt min midja precis hela danslektionen.
Så himla kul och så sjukt härligt det var att dansa hennes koreografi trots badring och ond rygg.
Jag måste bara fortsätta dansa.
Ringrostig var bara förnamnet.
Johanna som precis kommit hem från LA var grymt bra på att lära ut och det var en upplevelse av denna värld.
Tack finaste Johanna <3
Tack finaste tjejerna som kommit på ide´n och snickrat ihop denna dag och bäddade in dans på schemat. Fina ni är.

Sen blev det dax att åka till stadsparken för picknick lunch. Det var i ärlighetens namn rätt kallt alltså , men värmen fick jag av alla dessa underbara människor runt omkring mig.
God mat hade de komponerat ihop och det var matig pasta sallad och ett så jäkla gott bröd med oliver.
Gott Gott.

Vi blev redo för nästa uppdrag som var en till raggarrunda med sprintern mot krigets värld!
Lacerdome!
Herre Gud, vad nervös man var. Mitt gevär funkade nog inte riktigt som det skulle, men det var säkert  en mening med det också.
Blev ju rätt jagad och självklart fick jag inte ta av mig slöjan som lyste i neonmörkret som en vit lampa.
Men det var ju på skoj och det var verkligen skoj.
Det gör jag gärna om också.
Jag kom sist och blev skjuten precis hela tiden, men vad gör det. Jag knäppte några fullträffar emellan åt och vi skrek och skrattade värre en en fjortis klass läger.
Underbar känsla.

Vi for hem till Stellan och Lena där vi hade 5 kamp och den rekommenderar jag till alla att köpa.
En familje låda som gav så mycket glädjefnatt och roliga uppdrag med sin enkelhet.
Efter det fick alla tjejerna utom jag så klart, duscha och göra sig vackra och snygga.

För nu var det middagsdax på finaste Terrassen! 
Camilla mötte upp oss och äntligen var ligan hel!
Jag hade saknat Camilla hela dagen, men som sagt var hon skadad och kunde inte vara med.
Så härligt fint gjort av henne att äta middag med oss-
Det var mycket värt för mig.

Vi käkade så gott och jag höll på att spricka totalt.
Vi var högljudda och hade trevligt. Undrar egentligen vad alla andra gäster tyckte och tänkte.
Undrar om vi förstörde deras fina middags kväll på restaurang.
Fast ingen kom och sa till oss så jag antar att vi var städade ändå.

Nu var jag helt slut och hela dagen hade varit så fantastisk så jag kände mig så mätt och nöjd av både, mat, uppdrag, upplevelser och vänskapen.
Men inte då!
Det var inte alls slut här.
Nej nu åkte vi iväg igen och precis som alltid i bilen med bindel för ögonen.

Sista anhalten blev en skön avslutning faktiskt. 
Spa mys på Campingen.
Med lek och bus tog jag mig igenom denna underbara möhippa tillsammans med mina vänner.
Kärlek på hög nivå kan jag lätt säga.
En skräddarsydd vänskaps kärlek.
Tack underbara ni!
Ni som kan få igen får det vid tillfälle :)
Jag menar.... i detta gäng är det 4 till som inte är gifta än.
Så vänta ni bara!!!!
Lena

Frida

Linda

Caroline

Anneli

Lovisa

Sofia





Jag och Camilla







































Vädrets Makter stökade till hemma!

Åskan härjade hemma några veckor innan bröllopet. 
Vi hade tur i oturen faktisk.
Tur att vi inte var hemma för vi var inne på stan och fixade ärenden inför vårt bröllop.
Det var tur eftersom det kunnat börja brinna och då vill man nog inte vara hemma. I alla fall inte jag.
Men nu hände det aldrig så det var ju någonting bra i det hela.
Det hade ju varit en katastrof annars.
Men det var en sådan pass stark smäll så telefon jacket hoppade ur väggen och det var svart av sot både på vägguttaget och på själva kontakten.

Åskan tog tyvärr pannan, men den gick att laga av en elektriker.
Tack för det!
Alla pengarna var ju märkta till bröllopet.
Tv apparater , apple tv, musikspegeln, telefonerna och bred bandet blev vi av med.

Dagen efter ringde vi till Telia och beställde nytt modem. Efter flera samtal och arga klagomål har vi äntligen en och en halv månad efter fått bred band hem.
Så nu kan jag börja jobba hemifrån och därmed även blogga.
Jag är hemskt ledsen att jag inte kunnat uppdatera bloggen, men nu kommer flera händelser från sommarens bravader att läggas ut.
Hoppas ni har överseende med det att det är lite gamla händelser, men hellre det än inget tycker jag.

Jag delar gärna med mig. 
Så nästa inlägg kommer att handla om MÖHIPPAN!
Jag blev som sagt haffad av tjejligan.

Kram Erica