Ibland tänker jag fortfarande -Är det verkligen sant?
Har jag skapat denna lilla person tillsammans med min älskade Linus?
Jag är fortfarande helt fascinerad av hur det fungerar.
Man liksom fattar inte riktigt att man själv fick chansen att skapa ett barn , som sen växer upp och blir en person som i framtiden skapar egna små barn.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag hinner uppleva det, att Jamie får barn som då blir mitt barnbarn.
Vilken underbar dröm!
Vi skojar och stojar här hemma och vi har massor av kvalitets tid bara Jamie och jag.
Man blir ung på nytt eller kanske rättare sagt så känner jag mig bara gammal i kroppen inte till sinnet.
Å´det är ju det som är viktigast tycker jag.
Inte hur man ser ut egentligen , utan hur man är!
Självklart skulle jag vilja se ut som vilken fotomodell som helst kan jag ju enkelt erkänna , men det är ju fullständigt omöjligt.
Men det jag är riktigt bra på är att hålla mig ung, pigg, busig och kärleksfull i mitt sinne och i min själ.
Det bådar bara gott för Jamie.
Min kärlek till honom är gränslös och jag ska göra allt för att orka vara busig tills jag dör!
Jag umgås så starkt och mycket när jag är hemma med Jamie, för att han ska få så mycket av mig som möjligt innan jag far iväg på turné!
Jag vet att det låter konstigt, men man liksom fyller på skafferiet och sen när jag är borta så äter saknaden upp allt tills jag kommer hem igen. Så får man fylla på förrådet igen.
Att älska någon mer än sitt eget liv är en känsla som alla borde få uppleva. Att det gör så ont att vara ifrån varandra men en sån underbara känsla när man ses igen. Inte lätt att hitta balansen. Men vi har gjort det på ett fint sätt. Vi fyller på och slösar och fyller på …….
Så det här med buset är en viktig del i mitt liv och jag hoppas att Jamie känner det.
Likaså kärleken och all värme hoppas jag att han känner. För jag ger allt så fort jag får chansen.
Vi kramas och pussas massor och han vill ofta ha kramar och kommer och ber om dom.
När han gör det, även fast det är 50 gånger om dagen så känns varje omfamning som om det vore den första.
Så kärleksfull , varm, skön, och harmonisk är kramen från den första till den sista för varje dag.
En helt otrolig härlig känsla, som sprider sig i hela kroppen och framför allt i hjärtat och i sinnet.
Då orkar man med de stunder som är mindre kul som trots och annat.
Det har börjat sakta men säkert att smyga sig på en trots igen. Fast jag var förberedd känns det som hela kroppen faller sönder i bitar när han kör med mig. Jag blir ledsen. Jamie blir ledsen. Men sen går det över och vi kramas och säger att vi älskar varandra.
Det är viktigt att när allt är lugnt igen så ber båda om ursäkt. Viktigt tycker jag.
Jag gör säkert så mycket fel i detta ämne , men jag försöker få oss att så smidigt som möjligt komma ur problemet och bli vänner.
Min kärlek blir bara starkare och starkare till Lilleman.
Jag älskar dig så innerligt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar