Julsemestern fortsatte i Eskilstuna!

Det var svårt att köra ifrån Tierp efter denna underbara vecka. Fast jag vet ju att mamma var tvungen att ta igen sig. Men det var så svårt att skiljas när man haft så fint tillsammans. Trots att Lilleman var sjuk och hängig och inte så aktiv, så hade vi det ju så roligt.

Men det kommer fler tåg.
Vi drog som sagt vidare till Eskilstuna för att fortsätta fira julen där.
Lilleman var så duktig under hela resan och gnällde absolut ingenting.
Å´så var vi framme :)
Vi körde upp på uppfarten till gården och Jamie var riktigt lättad över att äntligen få sträcka på sig och komma ut ur bilen.

Farfar Peter kom ut för att hjälpa till att packa ur bilen.
Jamie ropade farfar.

Han hann inte mer än komma in till huset så var han uppe på övervåningen.
Dels för att trappan blivit så populär att gå i.
Han var skit duktig hemma hos mormor och morfar med trappan. Gick ett steg i taget och höll i sig.
Så även här rätt upp i trappan , för där……. är ju farmors leksaks skåp.
Det lila målade hemlighetsfulla skåpet fullt med leksaker som Linus, Viktor och Lovisa haft som små.

Att få öppna det och slita ut alla saker som farmor Annette lagt in är en fröjd.
Ju äldre pojkarna blir, alltså Casper och Jamie så rensar hon ut och byter leksaker där i.
Dom tycker det är såååååå roligt.

Farmor lekte för fullt med Jamie tills han bara brast ut -BADA!
Då kom han ju på att farmor och farfar har stort badkar.

Ner för trappan och en till ner till källaren till badkaret.
Dom fyllde i vatten direkt.
Klart grabben ska bada.

På rekord tid var kläderna av och han satt redan i karet innan det var tillräckligt med vatten.
Han var lite piggare nu och själva Jamie orkade komma tillbaka efter att ha varit så nedslagen av hostan, febern och förkylningen. Så nu var allt i sin ordning igen. Glad , grinig och go! :)

Härligt att få umgås med Peter och Annette igen. 
Jag trivs så bra med mina svärföräldrar så hälften borde vara nog.
Egentligen är jag så lyckligt lottad som har det så bra.
Jag älskar mina egna föräldrar och att umgås och roa mig tillsammans med dom är galet häftigt. Detsamma gäller med Peter och Annette. Dom är precis som mamma och pappa alltid varit.
Busiga, goa, kärleksfulla och helt grymma.

Det blev middag, mys, lek och ett sent god natt!

Vi vaknade badade, badade , badade och åter badade. 
Tänk vad Jamie älskar farmor och farfars badkar och självklart att dom busar och stojar med honom.
Peter började förbereda för jul middag med släkten.
Vi dukade bord och små städade lite. Gjorde oss i ordning och Jamie blev så fin i röda byxan , blå rutiga skjortan , röda slipsen och västen.
En riktig julkille!
Alla som skulle bada bastu som är en tradition när vi firar Julen ihop samlades och hade det gott.
Sen dök resten upp och vi var många som myste ihop.
Det var gammel mormor Maj-Britt, gammel farfar och farmor Karl-Axel och Ingergerd , Linus faster Lena och Janne, kusin Casper med farbror Viktor och kusinmorsan Sofia, faster Lovisa och Andreas, och Georg. Vår familj och Annette och Peter så snacka om stort gäng.

Lovisa målade sina naglar och killarna blev jätte intresserade av vad hon gjorde.
Casper är van att måla sina naglar fina i alla dess färger och tycker det är fint och roligt.
Jamie var rysligt intresserad , men samtidigt lite försiktig och blyg.
Han ville så gärna få sina målade när Casper blev klar och alla tio fingrar var färdig målade så röda och fina.
Tillslut så räckte han fram ett pekfinger och ville också ha nagellack. Sen ville han springa ner till källaren där pappa duschade för att visa så fort som möjligt.
Han var var samtidigt lite fundersam över vad han gjort för han gick omkring med knuten hand förutom det pekfingret som han målat nageln på. Det fingret gick han med utsträckt en långstund framför sig.
Undrar vad han tänkte på!!??

Kolla mina fina fingrar säger Casper!

Busiga Lovisa målar självklart naglarna på killarna. Farfar hänger på :)

Nu är vi lika fina….säger farfar och Jamie!

En fantastisk trevlig kväll, med middag, massor av prat om ditt och datt, mys pys och klappar till barnen.
Tomten kom inte för barnen var så ivriga och orkade inte vänta på honom. Tydligen hade han massor av efter jobb och inventeringar efter riktiga Julafton. Så självaste Tomten var lite stressad och hann inte komma till Ärla i tid. :)
Men det gjorde inget för varken Casper eller Jamie ville vänta på honom.
Casper skulle ju ge Tomten sin sista napp, eftersom han är en stor kille nu tyckte det var en utmärkt idé att inte låta Tomten skynda sig dit. Nej, vi vill ha klapparna nu.

Barnen blev rätt glada åt sina nya saker och självklart började leken direkt.
Precis som det ska va?
Jamie är ju lite tillbaka dragen när det ska lekas och gör det helst själv. Så några tårar och sura miner från båda kusinerna bjöds dom oss på också.
Casper ville ju självklart leka ihop med Jamie och gärna med hans Cars bilar.
Jamie älskar Cars och fick Cars lego med en röd Mcqueen och en gul. Trots att det var två och att man borde tycka det är roligare att skoja tillsammans, så lät inte Jamie Casper få låna en av bilarna.
Nej Gud, det går ju inte alls för sig.

Man får hoppas att han utvecklas till det lite bättre framöver när det gäller att leka med andra barn.
Men det är samma på förskolan, där han gärna leker för sig själv i stället för att vara med de andra barnen.
Vi tror väl att det bara är en fas han går igenom.
Det hör säkert till.
Kvällen blev sen och det var skönt att lägga sig.

När vi vaknade ringer Viktor och undrar om vi ska träffas på Leos Lekland och skoja till det.
Så alla gjorde sig i ordning och for iväg.
Oj, så kul vi hade det.
Farfar var i sitt esse och busade med killarna så dom blev helt slut.

Casper råkade springa rätt in i en boll kanon och slog upp ett jack i ögonbrynet.
Olyckan är framme när man minst anar det. Stackarn.
Men allt ordnade sig och det slutade blöda så då kunde leken fortsätta.
Vilken stålkille alltså.
Det tokiga var att ett sådant stort lekland där det kommer massor av barn och hela familjer och leker och där fanns inte ett enda plåster att få. !!!!!!

Nu gick det ju bra, men vad som helst kan ju hända.

I väntan på lite mat så njuter vi av "iscola"…..

Jamie är helt slut. Men efter några pannkakor var det fullt ös igen. 

Vi hade underbara dagar i Eskilstuna också med massor av vila och bus.
Sen kom vi fram till Nyårsafton och jag skulle spela i Örebro.
Jamie var kvar hos farmor och farfar, Linus åkte på fest hos Lovisa och Andreas och jag mötte upp Drifters killarna i Örebro för att spela in det nya året.

Alltid lika trevlig spelning på Brunnsparken och vi får alltid en så himla god nyårsmiddag med personalen innan parken öppnar.
På tolvslaget när vi skålade med hela publiken ringde jag till Linus och önskade Gott Nytt År med pussar genom luren.

När kvällen var slut och vi packat färdigt körde jag tillbaka först till Eskilstuna för att hämta Linus och sen vidare till Ärla innan man äntligen fick lägga huvudet på kudden.

Vi fick några dagar till hemma hos Annette och Peter innan jag åkte ut på turné.
Linus och Lilleman körde mig till Västerås där jag hoppade på turnébussen för att åka upp till Norrland och spela 4 kvällar.
Sen direkt hem till skolan De La Gardiegymnasiet för att ha A dagar med alla lärare innan eleverna kom.

Det var kul att träffa Drifters grabbarna igen och framför allt börja spela. Sen att få möta sin publik igen, det är balsam för själen.
Gud, så ring rostig jag var i skallen och alla texter var liksom lite tomma och det fattades någon rad här och där.
Men det kom sagts men säkert tillbaka. Phu!

Det var lika trevligt att träffa mina underbara lärar kollegor efter ledigheten, som jag lär mig och inspireras så mycket av.
Tänk vad dessa människor på skolan, dom flesta i alla fall ger mig energi och massa skoj ideér som jag senare kan använda själv ute på turné.
Men mest av allt på skolan så är det självklart mina elever som ger mig allt det där.
Att få följa med dessa talangfulla människor på deras utveckling och musikaliska resa under dessa tre år som jag undervisar dom.
Det är så häftigt att få jobba med röster och ingen har likadan klang. Så himla läckert.
Ja, jag älskar det jag gör.

Det tråkiga är att det fortfarande är endel snick o snack om dansband! Blä, jag blir så jäkla förbannad.
Varför ska man jämt och ständigt behöva stå med skylt och försvara sig om att jag är dansbanas sångerska och jag står för det.
När andra människor klankar ner på den genren i min närvaro går mitt hjärta sönder. Mitt självförtroende spricker i tusen bitar och mitt förtroende för den personen eller dessa människor tynar bort mer och mer för varje kommentar.
Men jag är alltid tyst, sluter mina läppar och visar inte att hela jag gråter egentligen.

Jag är stolt och jag har gjort massor av olika spännande jobb innan dansband som musikalartist och showartist och annat. Så jag vet var jag står och jag är inget sämre än den som inte gillar dansband.
Så det så!

Upp till Kamp!
Men för att avrunda så var hela Julsemestern både i Tierp och i Ärla så fantastisk mysig och skön , med massor av tid tillsammans med familjerna!