Julsemester!

Vi packade bilen full med Julklappar, barnvagn, hund och resväskor och for upp till Tierp där jag kommer ifrån. Äntligen tid att ses.
Det är Juletid och semester och vi började började firandet hemma hos mamma och pappa.
Det är alltid en fröjd att få vara dem nära.
Det är ju så sällan vi ses, dels för att vi bor rätt långt ifrån varandra och sen självklart för att jag är ute mycket på turné.
Därför är alla tillfällen så värdefulla.

Jamie och Linus var hostiga och förkylda och jag nyopererad. Så vi var ett halvdant gäng kan man säga!
Vi ringde före innan vi skulle åka om vi verkligen skulle komma när vi inte är krya och ifall vi skulle smitta dom.
Mamma hade ju precis varit på cellgiftsbehandling och jag är så orolig om vi kommer med små barns baciller och härjar med dom.
Men mamma vill ju inte stänga in sig och leva isolerat utan hon vill leva så normalt hon kan och njuta av vardagen så gott det går.
Jag förstår det också.
Men erkänner att man är orolig att hon ska bli mer sjuk bara för att vi är förkylda.
Det skulle jag aldrig klara av.

Men tiden i Tierp blev en hel vecka och vi hann träffa syster yster och hennes barn, sambo och Malkom. Det var kul eftersom jag inte träffat dom så mycket.

Mamma och jag tog en tur till hemmet där mormor bor och hälsade på henne några timmar.
Stackars mormor som inte kommer ihåg så mycket längre , men hon blev riktigt glad att få besök i alla fall. Vi fikande tillsamman och prata bara massa gojja egentligen. Men det är så det är nu för mormor.
Tråkigt , men sant!
Hon har fått demens och det är jätte svårt att förstå och se det som händer med henne så här utanför!
Jag tycker så synd om henne och det är verkligen inte lätt för mamma att se sin mor bara tyna bort på detta vis.
Historia till historia fick vi höra eftersom mormor var så pratglad. Mamma nickade , skrattade och höll med om all nonsens mormor sa.
Mamma är så himla stark och jag satt mer bara förvånad och fattade ingenting.
Men min mamma som är så sjuk själv och inte har så mycket ork, var precis som vanlig med mormor.
Men när vi åkte därifrån efter några timmars besök så såg jag att det verkligen tagit hårt på mamma.
Men inne hos mormor visade hon inget utan bara glädje och kärlek till sin egen mor.
Det är äkta kärlek det!

När vi for ifrån hemmet tog vi vägen förbi Västlands kyrka för att besöka min saknade morfar vid minneslunden.
Vi tände ljus och småpratade lite om morfar och jag passar alltid på att skicka en hälsning om hur det går för mig med allt som Jamie, Drifters och allt annat som jag gör.
Jag vet att morfar hör och jag tror även att han ibland håller ett vakande öga över mig från himlen.

Vi tände ljus,  mindes och grät en skvätt och sedan åkte vi hem igen. För det var rysligt kallt ute.
Jag saknar verkligen min älskade morfar så himla mycket.
Han var en väldigt speciell person och en så underbart fin människa och jag saknar honom så mitt hjärta blöder.
Vi hade en väldigt nära relation och han hjälpte mig med allt som var svårt för stunden. Han var även min bästa vän.

Gud, vad jag saknar dig morfar! Din musik, din kärlek, ditt busiga jag, dina svar på alla svåra frågor, din fina vänskap, din humor. Ditt allt!

Moster Inger och kusin John med sin underbara fästmö Johanna kom en snabbis till byn över lite middag och mini Jul.



Sen hör och häpna fick vi en kväll över till våra underbara vänner Magnus och Mia Willén.
Mange som hade lite "pannvärk" efter sviterna av en trevlig fest dagen innan hade tillagat en värsting middag. Å så gott det var. Han är en lika gormé kille som min Linus.
Mia kallar Mange för Rock Kocken!
Det stämmer ju så bra. Ni vet ju att Mange och jag spelade ihop som barn och även sen i Manges orkester.
Nu spelar han i cover och blues band och trubedixar endel också, trots att han jobbar heltid på 4 Sound i Gävle.
Det är världens bästa musik affär för den som inte visste det! :)

Jamie följde också med dit, men han var ganska trött eftersom han hostat så mycket på nätterna och hade svårt att sova. Så kvällen blev fantastisk med prat , umgänge, god mat och minnen fast den blev ung.
Men lagom är alltid bäst.
Både Mange och Mia skulle ju upp och jobba på morgonen sen så det blev helt perfekt.
Trots att vi ses alldeles för sällan så behöver vi liksom aldrig börja om när vi äntligen får tillfälle att ses. Det kallar jag vänskap.

Att vara i Tierp är en balsam för både kropp och själ för att man träffar sina älskade släktingar , men det betyder också glädje för att man äntligen kan handla scen och privata kläder på bästa klädbutiken någonsin, Monique. 

Jag fullständigt älskar att handla där. Självklart för att Camilla som äger butiken är en super tjej och att hon sponsrar mig. Men inte bara därför utan butiken är fylld av så himla fina, sköna och helt fantastiska kläder i olika märken, och för att alla som jobbar där är proffsiga och ger allt dom kan för sina kunder med service. 

Åsa, Camilla, Maria och Monica ni är bara så jäkla bäst! 

Tack för att ni tar er tid, plockar fram och springer efter rätt storlekar och sånt! 

Vi har ju så roligt när jag kommer och handlar och då vill man handla mycket när man trivs. Sen vet ni precis vad jag vill ha och bara att ha den kollen som ni har är grym. 

Jag åkte så klart därifrån med en hel full påse med stasser som nyårs klänning, fina kavajer, mys pys byxor och tröjor. Kanon! 

Vi hann med mycket mer denna gång under vistelsen hemma hos mamma och pappa , men jag saknar verkligen att få träffa min farbror Ulf och Helene med familj. Jag vet inte varför det blivit så, men jag har knappt träffat mina vackra kusiner Maddeleine, Caroline och Alexandra.

Det är inte ofta vi ses och jag tänker så mycket på er men det blir liksom inte att vi tar tid för varandra. 

Egentligen undrar jag varför?

Jag har aldrig förstått varför vi inte träffas när vi är släkt. 

Jag borde skämmas verkligen som inte heller gör något åt saken , men som sagt vi kanske för ta tag i det allihopa.  

Sen min faster ser jag aldrig heller. Men det är ju så när det gått lång tid så blir det liksom inte av att man ses sen heller. Tyvärr. 

Vi kanske får skärpa oss och ta oss i kragen tillsammans. 

Även Marlene och Calle, fina ni! Vi måste ses….. 

Det blev i alla fall dags att packa bilen igen för att dra vidare mot Eskilstuna för att träffa Linus släkt. 

Tack snälla mamma och pappa för att ni orkade med en hel vecka tillsammans med oss. Att vi fick komma trots hosta och snuva och våldgästa er på det här viset fast ni kämpar med erat. 

Ingen, inte ens Gud vet hur mycket jag ÄLSKAR er! 

Ni är underbara och man får så mycket kärlek av er. Man fyller på tanken för att orka längta tills nästa gång. 

Å jag längtar redan…..  

Ps. I skrivande stund har jag ingen tillgång till bilder från Julen i Tierp, men uppdaterar med dessa framöver! D.s