Juletid hos pappa!

Julfirandet i Eskilstuna var mysigt och vi firade i förskott!

Ja, eftersom vi redan anlänt till Annette och Peter inför "Stockholmsbuset" så var det ju helt naturligt att vi firade Julen när vi ändå var där. 

Så på söndagen kom Linus släkten till Ärla för att fira tillsammans. 

God mat dukades fram och Jamie och Casper (kusin) var spralliga och förväntansfulla. 

Vi har det alltid så mysigt och det är kul för barnen att få träffas. 

Vi klädde upp oss inför middagen och sen väntade vi på Tomten. 

Å hör och häpna! 

Tomten kom så klart. 

Det var mörkt ute men han lyste upp vägen runt huset med en lykta. 

Barnen var glada och det var med blandad förtjusning som Jamie försiktigt närmade sig tomten när han kom in.

Han ville inte krama Tomten , men det gick väldigt fint att ta emot julklappar som delades ut. 

Det var jättefint och barnen hade det bra. Det är ju det viktigaste. 

Massor av klappar och Jamie var väldigt lycklig över dem alla. 

Men pyssel grejer som pärlplattor och play do degen blev nog mest poppis just för dagen. 

Det var en riktigt skojig groda också som man blåste upp som han gillade skarpt, men den gick sönder när vi hade blåst med den ett tag. Så den fick v gömma undan. 

Det var härligt att få träffa alla i Ärla. 

Vi ses ju så sällan så det blir mycket kramandes. 

På måndagen var det dax att packa bilen full igen för att bege oss till Pappa i Tierp. 

Vi åkte runt lunch så vi skulle ha bra sikt eftersom det var rätt halt på vägen. 

Resan gick bra och när vi kom fram var det bara att packa ur allting igen. 

Det var underbart att få träffa pappa och Alexander och Sofia var där också. 

Vi beställde pizza så vi inte behövde ställa oss vid spisen det första vi gjorde för att laga mat. 

Det var supergott, tyvärr :)

Jag som gått upp så mycket i vikten igen. 

Men jag får väl ta tag i det efter julen. 

Just nu är det svårt att tänka på det där. I alla fall för mig. 

Du liksom går ju omkring bland godsaker och god mat precis hela tiden kring Julen. 

Jag har absolut ingen karaktär utan åker dit direkt. 

Nog tjatat om detta , för alla blir så less på mitt tjat! 

Men det är ju bara för att jag är arg på mig själv som gick upp allt igen efter att ha fått varit så fin och lätt till bröllopet. 

Då trivdes jag minsann med vikten. Allt var så lätt liksom. 

Inget jobbigt alls att ta ut sig helt på scenen eller så. 

Nej, jag måste tänka på det där igen. 

I tisdags kom Hanna , Fredrik, Sofia,  till oss i Kyrkbyn för att spela Bingo Lotto eftersom det var uppesittarkväll. 

Vi hade det himla mysigt med massor av gotta och det var en fröjd att få vara nära mina syskonbarn som jag träffar så sällan. 

Alexander bor ju hos pappa så han får jag ju en glimt av de gånger som Drifters stannar med bussen för att duscha och äta lite i Kyrkbyn. 

Men Sofia och Hanna blir bara några gånger per år. 

Senast var i somras på bröllopet. 

Hannas pojkvän Fredrik gillar jag skarpt. Det är en fin och redig kille som jag hoppas att hon är rädd om. 

Det var väldigt tomt utan mamma så klart. 

Men vi gjorde allt för att alla skulle ha det bra. 

Sofia, Hanna , jag och Jamie pyntade granen och där steg mysfaktorn upp på hög nivå. 

När vi gjorde det satt plötsligt en fjäril på väggen alldeles ovanför där Fredrik satt i soffan.  Jag sa åt alla att rör den inte. Den kommer att vara tillsammans med oss. 

Jag kände på mig att det var mamma som ville vara oss nära och se till så vi hade det bra. 

Men är den inte torr och död?

Nej, låt den sitta så ska ni få se sen. 

Jag var så storm säker eftersom jag varit med om sånt förr. Många gånger. 

Så vi lät den i hopslagna stackars torra fjärilen sitta kvar. 

Tänk er, mitt i vintern. 

Vi hade en härlig kväll tillsammans och sen åkte ungdomarna hem igen. 

Bilder från Uppe sittar kvällen!

Jag hade väldigt svårt att sova och funderade på hur det skulle gå för oss att fira julen utan mamma. 

Mamma som alltid ordnade allt , med våran hjälp så klart. 

Men mamma hade alltid stenkoll, älskade att fixa till fester och firande högtider. 

Julmorgonen kom och vi gick upp en och en när vi vaknade. 

Jamie blev så himla glad när han hittade sin julstrumpa med klapp i. 

Vi tog det lugnt, små städade och donade in i det sista innan alla skulle komma igen. 

Anders och Carola kom för en stund och önskade God Jul och lämnade en underbar godis låda. 

Pappa hade fixat en fin julblomma till dom. 

Thomas och Anki hälsade på och fikade en stund. Thomas hade med sig klappar till ungdomarna som vi lade under granen. 

Jamie fick också en och han öppnade sin direkt. 

Snacka om att den blev populär. En stor dinosaurie Rex som man stack in handen i och sen var det bara att skrämmas. 

Vi gjorde i ordning oss och alla kom som skulle fira Julen med oss. 

Vi värmde oss med en välkomnande glögg och lite skit snack. 

Sen fixade syrran och pappa till det sista på frestelsen som skulle in i ugnen. 

När den ordnade till sig i ugnen passade vi samtidigt på att gå till mammas askminneslund för att tända ljus. 

Stenen som pappa tagit ifrån trädgården hemma vid huset var fantastisk fin och namnskylten var på plats. 

Mammas plats på minneslunden är jätte fint. 

Det är så vackert ordnat med vatten fontän och skog runt. 

Det var riktigt kallt och det bet till i näsan ordentligt. 

Men det var så vackert vid kyrkan och solen lyste genom frosten. 

Pappa tände ljus och vi små pratade med mamma. 

Jamie klappade stenen och vinkade upp till himlen. Alla blev lite tagna av saknaden och självklart så grät vi. 

Jag tycker pappa är så stark och just högtider kommer ju att bli jätte svåra och saknaden blir mer påtaglig. 

Bilder från Minneslunden!

Det var så otroligt fint och det känns bra att mamma har det vackert på lunden. 
I sommar när fåglarna kvittrar och vattnet från fontänen skvalar och det susar lite i skogen. Då passar det mamma som bäst. Hon älskade naturen och fåglar och det kommer att bli så himla bra.

Vi sa -Hej då för denna gång och gick tillbaka till huset.
Frestelsen hade blivit klar och var perfekt dessutom.
Vi dukade fram all mat och jag lovar att Mamma hade blivit riktigt stolt över oss.
Pappa! Vi klarade det.
Du fantastisk och helt otrolig.
Dukningen , maten , gemenskapen , allt var perfekt!

Jamie blev otålig och ville så gärna öppna klapparna. 
Så vi avslutade middagen, plockade undan och fixade kaffe.
Alla tog sig upp till övervåningen och vi satte oss till plats för att dela ut de efterlängtade klapparna.
Då!!!!!
Precis när pappa sätter sig på plats för att läsa upp den första julklappen då vaknar fjärilen till liv.
Fjärilen som suttit hela natten ihop med vingarna och inte givit sig till känna en enda sekund , breder ut sina vida vingar och flyger mot pappa och surrar runt granen. Sätter sig en stund på en jul kula , flyger till gardinen, men flyger tillbaka till pappa och sätter sig rakt ovanför honom i taket.

Alla tappade andan och jag sa- Jag sa ju att mamma ville vara med. 
Det var så otroligt vackert och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.
Visst var det mamma!
Ibland när vi skrattade och hade skoj åt klappar så flög hon en sväng förbi och fladdrade hejvilt med sina orange mönstrade vingar.
Otroligt!
Men flög alltid tillbaka till pappa där hon satt hela kvällen och natten.

Efter julklappsutdelningen så jammade pappa på keyboarden och andra sjöng.
Pappa körde även "Hitta Hiten" Han spelade intron på låtar och vi skulle hitta vilken låt det var och sjunga. Det var kul.
Jag busade mest med Jamie , men syrran och Linus var i högform och körde Hitta Hiten i säkert flera timmar.
Sofia kokade gröt och vi hade det fortsatt mysigt tills det var tajming att gå till sängs.
Tack underbara finaste pappa och alla kära som gjorde julen så fin.
Jag älskar er!

Tjejdag i Stockholm!

Finaste svärmor Annette gav oss tjejer en heldag i Stockholm.
Det var Linus syster Lovisa, jag, kusinmorsan Sofia och Annette. Hela tjejligan.
Vi åkte pendeltåget från Eskilstuna till Stockholm vid 10 tiden och vi köpte med oss fika till färden.
Uppklädda, fina och spralliga satte vi oss till bords i vagnen.

Lovisa hade smugglad med sig en fin flaska mousserande vin och busiga Annette var utrustad med glas.
Vi var ivriga att korka upp och gjorde klart med de två andra passagerarna i samma vagn att dom skulle hålla koll ifall konduktören kom.
Den ena killen var gammal skolkompis med Sofia så där var allt lugnt. Han skulle hojta till och varna lite lätt.
Den andra mannen satt bakom Lovisa och Annette och skrattade när han berättade det är lugnt eftersom jag är tåg chaufför fast på denna resa bara resenär.
Jag som satt mittemot såg att detta var sant då han hade Sj tröja och en namn skylt på bröstet :)

Jag försökte ge tjejerna en blick så dom skulle förstå att det var så och inte läge att ta fram flaskan.
Men i samma veva korkades den upp och och glasen var upphällda.
Vi skrattade och hade kul fast väldigt lugnt och sansat så klart.

Killen hojtade till och vips så hade vi plötsligt bara var sin arm att plocka upp telefonerna med för att visa sms biljetterna. Den andra armen var väl gömd under bordet och dolde glaset.

Det låter kanske inte så kul när man läser det men allt var väldigt kul när man upplevde det live liksom.
Å ännu roligare blev det när dom andra fattade att killen bakom verkligen var Sj anställd!

Väl framme traskade vi iväg för en promenad till Djurgården mot Cirkus.
Det var kallt men gemenskapen värmde!

Utanför Gallerian vid korsningen skulle vi över övergångsstället.
Det var röd gubbe och massor av folk på båda sidor.
Du utbrister Lovisa -Kolla Rehnborg. Johan Rehnborg!
Vart, Vart då?
Där rätt över gatan  ! Ja där!!!
Instagramma säger jag med en tillgjord röst på skoj.
Vi stojade och skojade tills det blev grön gubbe.
Då var det en tjej som stod mitt i bland oss som var snabb att gå över till andra sidan och självklart just till Johan!!!!!
Hon hade ju så klart hört allt vi sa :)
Dom omfamnades och drog iväg och samtidigt faller vi ut i gapskratt.
Gud så pinsamma vi var. Fast vi hade rysligt skoj.

Vi gick till Djurgården och stannade på en restaurang där vi värmde oss, klarade av toa besöket, och drack kaffe och någon tog vin.
Jag passade på att ringa till Linus för att kolla hur det gick för grabbarna där hemma i Eskilstuna.
Svärfar Peter , Linus , Jamie, Viktor, Andreas och Casper hade Julstuga med lite mys hemma i huset.
Dom fixade gran och klädde den fin, lagade julmaten, och massor av annat stök.
Så där hemma var det mer ordning och reda än förr oss som busade i stor stan.

Vi gick vidare fram till Cirkus!
Annette hade ju bokat lunchpaketet till föreställningen vi skulle gå på.
Tänk som jag längtat efter denna dagen. Nu äntligen skulle vi se musikalen Livet är En Schlager.
Men först äta god lunch på Cirkus egen restaurang.
Vi började med ett glas champagne, sen kom det in kalv med potatisgratäng och ett gott husets vin. Så himla lyxigt gott och så himla mysigt och trevligt vi hade.
Desserten var ljuvligt god och allt var fantastiskt. Servicen var hög.

Jag kan säga helt ärligt att jag kände mig som hemma trots att det var precis 20 år sedan jag jobbade där på Cirkus.
Men det kändes som det var igår.

Klockan ringer in och dt är dax att gå in i salongen.
Vi hinner med ett toabesök innan och andra ringningen ringer ut.
Vi sitter kungligt på 5 parkett rad i mitten.
Kan liksom inte bli bättre.
Man ser och hör precis allt, varje liten mimik i ansiktena på aktörerna.
Jag grät och skrattade vartannat i hela föreställningen.
Peter Jöback och Helen Sjöholm var fantastiska och båda två måste komma från en annan planet. Klockrent sjöng dom solo, tillsammans både stämmor och unisont och det var makalöst vad båda sjöng med interpretation på högsta nivå.
Jag blev mållös.
Vilken SUCCÈ!

Det var n sådan fantastisk föreställning och jag rekommenderar varmt att se den om ni har möjlighet.
Jag älskar ju musikal och ibland längtar jag verkligen tillbaka till den tiden eller till att stå på musikalscenen igen.

När jag själv spelade i "I Hetaste Laget" i samma hus som vi var i nu , Cirkus, var nog den tiden som jag mest förmodligen är stoltast över i hela mitt liv.
Ja, alltså i yrkeskarriären menar jag.
Linus och Jamie , min familj är självklart det största av det största som jag upplevt och skapat. Men ni fattar säkert hur jag menar.
Wallmans tiden lika så. Att showa, dansa, spexa, få stå på scenen och sjunga i alla dessa vackra paljettkläder är som en dröm.
En dröm jag upplevt i verklighet och gör det nu med så klart fast i annan form.
Men den gemensamma nämnaren finns där. Musik, människor, stå på scenen, sången, publiken, glädjen.
Allt är positivt!
Jag älskar scenen och det är där jag vill leva och det är där jag vill dö!

En kväll som denna fick mig i alla fall att njuta mig tillbaka till Cirkus tiden tillsammans med Björn Skifs, Johan Ulvesson, Regina Lund, Anders Berglund, Lena Pia Bernhardsson, Lasse Brandeby, Damorkestern, dansarna, Vicky Von der Lancken, Hans Lindgren, Hans Marklund, Bo Hermansson  hela ensemblen, och hela produktionen. Alla var fantastiska!
Det spelar ingen roll vad man hade som arbetsuppgift, biljettförsäljare till ljustekniker ändå var alla som var inblandade så förbaskat underbara människor.
Jag skulle gärna göra om det!

Annette gav oss en dag, enheldag att alltid minnas.
Det var otroligt mysigt och en härlig upplevelse.
Tack snälla finaste svärmor. Du är så himla go!
Tack även finaste Sofia och coola Lovisa för allt bus. Ni är grymma!

Jag tror vi alla behövde den här resan tillsammans.
Sofia, du är så stark som orkar vara så glad och härlig trots att du har och haft en sådan tuff tid när din fina pappa gick bort i somras i cancer!
Jag är så himla ledsen för din skull. Fuck Cancer.
Du är otroligt fin och jag är så glad att få vara en i familjen. <3

Lovisa, du som jobbar så mycket och samtidigt är mitt i rust och flytt orkade ändå följa med. Samtidigt måste allt var skitjobbigt nu när allt rycks upp igen när det var 10 år sedan ni tyvärr hamnade mitt i Tsunami katastrofen. Gud, jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste varit. Att spolas bort från varandra, skadas och hamna på sjukhus. Sen hitta varandra och få resa hem.
Leva vidare!
Fattar inte hur stark du är finaste du!  <3

Bästa och finaste Annette, du är så otroligt stark som också kom hem söndersliten och skadad efter Tsunamin och orkar gå vidare. Du är en förebild för så många att man kan komma vidare och leva gott trots så fruktansvärda upplevelser.
Jag förstår att det är svårt och att minnet från katastrofen aldrig kommer ur huvudet. Aldrig kommer att raderas. Att alltid behöva leva med bilder och känslan som skapades när ni var där för att njuta.
Hjälp! Jag blir orolig i hela kroppen bara av att tänka på hur ni hade det.
Nu är det tio år sedan och man blir påmind av nyheterna och allt i tidningarna. Jag kan liksom inte förstå vad du måste bära på. Tänk att 230000 människor gick bort i denna naturkatastrof. Men ni överlevde. Du är en äkta Superwomen.
Tack för att du är så stark.

För det är precis er styrka runt omkring mig som jag behöver nu.
Ni ger mig så mycket så jag orkar att vara lite med, och vara lite pigg när jag har det så jobbigt efter mammas bortgång.

Tack snälla ni för er gemenskap och kärlek.
Tack snälla ni för en busig och underbar dag i Stockholm.
Tack!

Efter föreställningen, tog vi samma promenad väg tillbaka till Centralen.
Med samma stopp där vi denna gång fyllde på med en middag!
Pizza och svampsoppa! Mums!
Eftersom det var tid kvar innan nästa tåg till Eskilstuna skulle gå så stannade vi till på Gallerian och shoppade lite också.
Jag fick en supersnygg vinterjacka av Annette! Snacka om att jag var bortskämd.
Väl på T centralen så köpte vi biljetter och julhandlade lite korv och julgodis till familjerna.
Vilken dag!
Vilken tur jag har som får vara med.

Trötta, halvsomnade vi på tåget innan vi kom fram.
Sofia körde oss hem i sin super läckra BMW suv. Jäklar vilken bil.
Själv letar jag en Q5 men blev självklart kär i Sofias racerbil.
Vilket ÅK!!!!!
Sen blev det verkligen skönt att att krypa ner till kojs och värma sig bredvid lilla familjen.
Tack och godnatt!

Busig tågfärd med champagne och chauffören tittar fram......

Första vin och kaffestoppet!

Underbara Cirkus!

Känner mig hemma!

Gott!

Lovisa och Annette ser nöjda ut när vi skålar i mer champagne. 

Fantastisk varmrätt!

Sofia njuter!

Gudomlig dessert!

Annette , jag och några andra i publiken!

Bilen styr mot Julfirande!

Här sitter vi i bilen, lilla familjen för att först styra mot Eskilstuna och tillbringa några dagar tillsammans med Linus familj. Å sen även till Tierp till min familj.
Som vanligt är bilen smock full och det är ett under att vi alla får plats.

Det är väldigt mörkt och jag själv är nog mörkare.
Sammanbiten, tyst och stel så det räcker åt flera personer.
Jag är inte alls rolig, bar tråkig och fruktansvärt tung.
Min själ och kropp är så tung så jag knappt orkar bära den.
Jag orkar inte andas. Jag orkar ingenting.

Rasade ihop igår av sorg!
Nu är jag så ledsen så det går inte att beskriva.
Tomheten äter upp mig.
Det blir mörkare och mörkare trots att jag tar en dag i sänder.

När ska det vända? När kommer det lite ljus?
Just nu är det enda ljus jag ser de mötande bilarnas strålkastare.
Jag älskar ju livet och min tillvaro , men nu är det bara svart.
Svart som natten.

MAMMA!
Finaste älskade Mamma! Jag saknar dig så innerligt.

I natt har jag inte sovit en blund och det var allmänt oroligt i lägret. 
Hela familjen blir drabbade när det blir så här.
Fy vad taskigt av mig att låta det gå ut över dem som jag älskar mest av allt.
Att rasa ihop och bli den tråkigaste människan som vandrar omkring på denna jord och bara vara grå, när jag behöver vara glad, rolig, pigg och ljus eller helt enkelt jag behöver vara rosa.
Den finaste färgen som bara är så underbart vacker och harmonisk.
Jag behöver bli harmonisk igen.

Jag stressar runt som en vittvilling och gör allt för att inte tappa taget och ladda ur.
För tar jag liten vila det är då det kommer.
Bröstet blir tungt och det känns som en ångvält dundrar rätt över mig.
Musklerna är svaga och det går ju inte ens att få upp armarna för att kamma eller sminka sig.
Jag är livrädd för dessa känslor och då brister jag bara ut i tårar.
Tårar som kan bilda en flod som strömmar genom hela min tillvaro.

Vågor som slår över mig och jag orkar inte streta emot utan bara flyter med. 
Ryck upp mig! Skaka om mig! Väck mig ur mina dagdrömmar som jag så ofta fastnar i just nu.
Tankar och drömmar om mamma, saknaden, orka vidare, vara glad och pigg.

Det finns ljusa stunder i stressen. Det är då jag mår bra. När allt går i ett och du inte hinner med att tänka eller låta dig fastna i tankar.

Vi har haft så fina konserter på skolan.
Estet programmet på De La Gardiegymnasiet har jobbat stenhårt och bjudit på både Lucia föreställningar med stora kören, alltså tre klasser . Jag undervisar treorna i kör och det har varit så otroligt fint att få njuta en gång i veckan av deras underbara stämmor som klingar ihop till vackra arrangemang.
Alla är så makalöst duktiga och jag hade verkligen svårt under lektionerna att hålla tårarna tillbaka.

Vi har även repat inför den stora Jul Showen vi hade i onsdags kväll.
Man slutar aldrig att bli förvånad över alla talanger som med sina guldstrupar och sin musikalitet förtrollar oss pedagoger med fantastiska tolkningar både i sång och musik.
Dessa ljusa stunder bär upp mig.
Håller mig liksom över ytan så jag kan andas. Så känns det som.

Utan jobbet på skolan, eller turnén med Drifters och få möta alla fina människor i landet och få sjunga på scenen, eller mest av allt familjen, hade jag inte klarat denna förlust.
Att få jobba som Fredagsprofil, sidekick på Sveriges Radio i Skövde har varit fantastiskt i denna tuffa tid.
Få äran att vara med och göra det jag älskar att prata radio tillsammans med de proffsiga och fina människorna och programledarna på P4 är så otroligt värdefullt. Jag har varit glad och fått energi av Torbjörn Borg och Christoffer Johansson. Ni är makalösa och jag har så skoj och det är så himla lärorikt.
Jag verkligen älskar när den gröna pinnlampan tänds för då är vi on air!
Ljuvligt och spännande.
Marthina Stäpel, vad ska jag skriva. Orden räcker inte till. Du är en ängel, en äkta med kritvita vingar!

Förlusten av min saknade mamma. 
Tomrummet gör sig påmind igen.
Jag kör på för att slippa sörja, men nu går det inte längre.
För nu kom ledigheten.
Då säckade jag ihop. Skolan har jullov, Drifters har julsemester och radion hade sin julavslutning idag.

Jag är LEDIG! Hjälp!
Men jag har min vackra familj. Linus och Jamie. Ni förgyller min tillvaro och finns alltid där.
Jag njuter av Jamies underbara fina skojiga och finurliga funderingar och sånt.
Jag njuter ju av allt det ni ger mig, så tro inte att jag inte känner nåt bara för att jag har blockerat mig själv i denna sorg.
När jag kommer ur den kommer hela världen att blomma, det är mamma som blommar ut i alla dess fantastiska växter och blomster.
Då blir allt ljust igen.

Jag känner bara just nu, just idag är jag inte stark!
Jag kan inte ens tänka att det skulle kunna slå ut ett litet skott av en söt liten blomma någonstans.
Men jag vet att mamma skulle kunna bryta upp asfalten för att ståndaktigt och vackert slå ut i en blomma och bryta bana för andra blommor att orka ge mig ljuset.

Men i dag känns det långt bort.
Kanske för att vi är på väg "hem" för att fira jul.
Jul är gemenskap och glädje för mig och det ska bli härligt att få vara nära sina kära, men det kommer att vara så svårt.
Första julen utan älskade mor.

Pappa är gudomlig och det ska bli skönt att få rå om och krama om pappa så mycket jag orkar.
Jag älskar dig och jag förstår att det måste vara fruktansvärt med alla dessa stora helger att vara utan mamma.
Ska bli fint att få krama om finaste SysterYster med barnen och moster Inger med familj oxå.
Säga att jag älskar dom. Det är viktigt för mig att hela tiden bekräfta min kärlek till alla. Jag har starkt behov av det och det är ju sant så det är inte svårt att säga de tre orden utan det lättaste som finns.
Jag är väl rädd att mista dem också på nått sätt och måste hela tiden se till att dom förstår hur mycket jag älskar dom.
Även Linus hela familj älskar jag innerligt! Ni är underbara.

Vi stöttar varandra i den svåra tiden och Jamie är otrolig på att sprida glädje så vi får låta han göra det.
Han längtar så efter dig morfar Rolle och farmor och farfar så klart.
Han har pratat länge om när vi ska åka.
Nu är vi på väg.
Han är så glad och förväntansfull.

Det är bara jag som måste ryck upp mig.
Men vi är på väg. Vi kommer hem till JUL.
Vi gör det tillsammans. Tillsammans är vi starka. Kärlek är nyckeln till lycka!

                     JAG ÄLSKAR ER!

Underbara LUCIA!

Jag har ju äran att få coacha Stads Lucian i Lidköping och det är ett uppdrag jag inte tackar nej till.
Det är en fantastisk upplevelse samtidigt som det är mycket jobb så klart.
Om jag inte räknat fel så är detta mitt 9de år i rad.

Först är det audition där jag och en till sitter i musik provet!
Sen är det en stor jury med personer från kommunen, tidningen NLT, Tillväxt Lidköping, Lions och Scouterna som tillsammans har en liten intervju med de sökande.
Där får de berätta om vilka de är som personer , intressen och vad lucia betyder för dom osv.

Vi tar ut 7 st tjejer som blir en ensemble av äkta änglar.
Varje år lär jag dem arrangemangen på lucia programmet, alltså alla låtarna. Coachar dem med teknik och röstvård så det ska klara av den veckolånga turnén med ca 70 jobb.
Det är en tuff period för tjejerna , men samtidigt får dom ett minne för livet.

Jag får följa med dem på denna vackra musikaliska resan under en hektisk period med många repetitioner.
När kröningen är över och konserten i den vackra st. Nicolaikyrkan är gjord låter jag dem flyga ut ur boet, den trygga hamnen och sen klarar dom sig själva.
Lions killarna kör runt dem till alla Lusse uppdrag då dom sprider ljus, glädje och underbar sång runt om Lidköpings kommun.

Tänk vad glädje de äldre får på ålderdomshemmen, alla sjuka på sjukhuset, och självklart alla som får chansen att se och höra dessa änglar.

Änglar betyder så mycket för mig och att jag även får jobba så nära dem är fantastiskt.
Alla grupper jag haft under åren som varit har också varit makalösa.
Ni är en stor skatt för hela kommunen och mer därtill.
Glöm inte att ni är UNIKA! VÄRDEFULLA och självklart ÄNGLAR!
Jag saknar er alla och kommer aldrig att glömma alla fina LUCIA stunder.

Sluta aldrig att sjunga och sluta heller aldrig att sprida glädje.
Ni har alla blivit utvalda och handplockade av en anledning.
Ni är fantastiska personer med var sitt stort HJÄRTA fylld av kärlek att ge till de som behöver den mest och även med vackra GULDSTRUPAR som ni bjuder på med underbar sång.
Ni lyser upp i mörkret och ni alla har gjort det med BRAVUR!

Tack för att jag får vara en del utav detta.

Lidköpings Lucia 2014
Sandra, Stina, Amanda, Molly, Alva, Julia och Rebecka

Saknaden är enorm!

Saknaden efter älskade mor är enorm.
Hon orkade inte kämpa mot Cancern längre.

Det är nu en månad sedan min älskade mamma förlorade kampen mot cancern som hon hade i 5 och ett halvt år.
Hon var en hjältinna som kämpade så länge och hon ville ju så gärna leva vidare och hinna resa, följa med i Jamies uppväxt och njuta av livet tillsammans med pappa.
Hon var så oerhört levnads glad och allt känns så orättvist.

Hon var inte bara min älskade mor utan min förebild, hjältinna, och kämpe.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och du kommer alltid att finnas kvar.
Inte bara som minne utan alltid i min själ.
Du är en ängel en äkta ängel, den största av oss alla.

Tack för all din kärlek som du givit mig och alla andra runt omkring oss och även alla som du såg behövde den.
För du gav precis alla , vem som helst den kärlek som dom behövde. För det såg du!
Du såg alltid vem som behövde den som mest och då fanns du där som en skyddande ängel.
Du sträckte alltid en hand till den som behövde den mest.

Mamma du var alltid så fin mot allt och alla och jag önskar att jag kunnat tagit din plats nu när du mådde som sämst.
Om jag ändå kunnat göra någonting.
Någonting som kunde hålla dig kvar på jorden och något som kunde göra dig frisk igen.

Jag saknar dig så enormt och det är så fruktansvärt tomt utan dig.
Det är ett stort svart hål i min tillvaro, en stort mörk och tung känsla som gnager i min själ av saknad.
Mamma kom tillbaka.
Jag älskar dig! Jag behöver dig!

Men jag vet att jag inte är ensam för änglar finns och jag vet ändå att du är mig nära.
Det vet jag.
Men ändå är du inte här. Precis just här liksom.
Jag kan ju inte smeka dig på kinden och säga till dig hur mycket jag älskar dig.
Jag kan inte famna om dig och ge dig värme i en kram.
Jag kan inte hålla din hand när jag behöver det som mest.


Men ändå vet jag!Jag vet att du är här!
Tack för allt du gav mig genom åren, min uppväxt och all tid vi fick tillsammans.
Jag är så tacksam över att få haft världens finaste mamma, med all den kärlek.
Så precis som du var, vill jag vara.
Ja, precis som du.
För Jamies skull , vill jag bli som du. Då får han det bra i livet med massor av kärlek och harmoni.

Jamie saknar dig också så oerhört mycket. 
Han pratar ofta om dig och att du flyttat till himlen. 
Ibland är du en stjärna som lyser och ibland sitter du på månen och vinkar till oss. 

Ja, mamma du vet ju att jag är lite speciell när det gäller änglar. Både som liten och nu.
Jamie är likadan!
Han ser också och känner änglarna. Han känner dig!

Jag är så otroligt lyckligt lottad ändå mitt i allt, att jag har Linus och Jamie.
Vilken fantastisk lite familj som ger mig så mycket kraft och energi.
Jag är så tacksam över det jag har.
Du lärde mig att livet är fullt av gåtor som man måste lösa på vägen.
Jag lyckas ibland , men vissa gånger av val i livet känns bara så himla misslyckade.
Då säger du att vänta bara så kommer du i framtiden att se vad ödet ville.
Vad ödet bestämt.
Men ibland tar det så lång tid att hitta svaret och förstå.
Då säger du bara, ha tålamod så kommer det att lösa sig.

Du har alltid rätt mamma. Du var klok som en bok och hade alltid så förnuftiga svar.
Så när jag har haft motgångar så har det alltid ordnat sig tillslut och ofta på ett så mycket bättre sätt.
Å´det är så skönt att veta.
Därför blir det så svårt nu.
Jag vet ju inte hur jag ska gå vidare utan dig.

Jag har ju full stöd hos min familj så klart och min underbara finaste pappa.
Människor som jag avgudar , som jag älskar innerligt.
Så jag menar inte att jag står ensam , men du fattar vad jag menar säkert.
Dom finns hela tiden för mig , men det är ändå ett så stort tomrum utan dig.

Men den här gången var ödet så himla orättvis tycker jag. 
Jag vet att det är så för många andra runt omkring i hela världen, men just nu är jag självisk och anklagar ödet för att ha tagit ifrån mig min mamma , ditt liv alldeles för tidigt.
Fuck Cancer!



Gud, vad jag saknar dig. 

När en blomma bryts av i sin vackraste blom då blir marken så trist, och så fruktansvärt tom…

Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva, dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta andas och dofta och blomma och leva…                             Atle Burman