Saknaden är enorm!

Saknaden efter älskade mor är enorm.
Hon orkade inte kämpa mot Cancern längre.

Det är nu en månad sedan min älskade mamma förlorade kampen mot cancern som hon hade i 5 och ett halvt år.
Hon var en hjältinna som kämpade så länge och hon ville ju så gärna leva vidare och hinna resa, följa med i Jamies uppväxt och njuta av livet tillsammans med pappa.
Hon var så oerhört levnads glad och allt känns så orättvist.

Hon var inte bara min älskade mor utan min förebild, hjältinna, och kämpe.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och du kommer alltid att finnas kvar.
Inte bara som minne utan alltid i min själ.
Du är en ängel en äkta ängel, den största av oss alla.

Tack för all din kärlek som du givit mig och alla andra runt omkring oss och även alla som du såg behövde den.
För du gav precis alla , vem som helst den kärlek som dom behövde. För det såg du!
Du såg alltid vem som behövde den som mest och då fanns du där som en skyddande ängel.
Du sträckte alltid en hand till den som behövde den mest.

Mamma du var alltid så fin mot allt och alla och jag önskar att jag kunnat tagit din plats nu när du mådde som sämst.
Om jag ändå kunnat göra någonting.
Någonting som kunde hålla dig kvar på jorden och något som kunde göra dig frisk igen.

Jag saknar dig så enormt och det är så fruktansvärt tomt utan dig.
Det är ett stort svart hål i min tillvaro, en stort mörk och tung känsla som gnager i min själ av saknad.
Mamma kom tillbaka.
Jag älskar dig! Jag behöver dig!

Men jag vet att jag inte är ensam för änglar finns och jag vet ändå att du är mig nära.
Det vet jag.
Men ändå är du inte här. Precis just här liksom.
Jag kan ju inte smeka dig på kinden och säga till dig hur mycket jag älskar dig.
Jag kan inte famna om dig och ge dig värme i en kram.
Jag kan inte hålla din hand när jag behöver det som mest.


Men ändå vet jag!Jag vet att du är här!
Tack för allt du gav mig genom åren, min uppväxt och all tid vi fick tillsammans.
Jag är så tacksam över att få haft världens finaste mamma, med all den kärlek.
Så precis som du var, vill jag vara.
Ja, precis som du.
För Jamies skull , vill jag bli som du. Då får han det bra i livet med massor av kärlek och harmoni.

Jamie saknar dig också så oerhört mycket. 
Han pratar ofta om dig och att du flyttat till himlen. 
Ibland är du en stjärna som lyser och ibland sitter du på månen och vinkar till oss. 

Ja, mamma du vet ju att jag är lite speciell när det gäller änglar. Både som liten och nu.
Jamie är likadan!
Han ser också och känner änglarna. Han känner dig!

Jag är så otroligt lyckligt lottad ändå mitt i allt, att jag har Linus och Jamie.
Vilken fantastisk lite familj som ger mig så mycket kraft och energi.
Jag är så tacksam över det jag har.
Du lärde mig att livet är fullt av gåtor som man måste lösa på vägen.
Jag lyckas ibland , men vissa gånger av val i livet känns bara så himla misslyckade.
Då säger du att vänta bara så kommer du i framtiden att se vad ödet ville.
Vad ödet bestämt.
Men ibland tar det så lång tid att hitta svaret och förstå.
Då säger du bara, ha tålamod så kommer det att lösa sig.

Du har alltid rätt mamma. Du var klok som en bok och hade alltid så förnuftiga svar.
Så när jag har haft motgångar så har det alltid ordnat sig tillslut och ofta på ett så mycket bättre sätt.
Å´det är så skönt att veta.
Därför blir det så svårt nu.
Jag vet ju inte hur jag ska gå vidare utan dig.

Jag har ju full stöd hos min familj så klart och min underbara finaste pappa.
Människor som jag avgudar , som jag älskar innerligt.
Så jag menar inte att jag står ensam , men du fattar vad jag menar säkert.
Dom finns hela tiden för mig , men det är ändå ett så stort tomrum utan dig.

Men den här gången var ödet så himla orättvis tycker jag. 
Jag vet att det är så för många andra runt omkring i hela världen, men just nu är jag självisk och anklagar ödet för att ha tagit ifrån mig min mamma , ditt liv alldeles för tidigt.
Fuck Cancer!



Gud, vad jag saknar dig. 

När en blomma bryts av i sin vackraste blom då blir marken så trist, och så fruktansvärt tom…

Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva, dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta andas och dofta och blomma och leva…                             Atle Burman