Bilen styr mot Julfirande!

Här sitter vi i bilen, lilla familjen för att först styra mot Eskilstuna och tillbringa några dagar tillsammans med Linus familj. Å sen även till Tierp till min familj.
Som vanligt är bilen smock full och det är ett under att vi alla får plats.

Det är väldigt mörkt och jag själv är nog mörkare.
Sammanbiten, tyst och stel så det räcker åt flera personer.
Jag är inte alls rolig, bar tråkig och fruktansvärt tung.
Min själ och kropp är så tung så jag knappt orkar bära den.
Jag orkar inte andas. Jag orkar ingenting.

Rasade ihop igår av sorg!
Nu är jag så ledsen så det går inte att beskriva.
Tomheten äter upp mig.
Det blir mörkare och mörkare trots att jag tar en dag i sänder.

När ska det vända? När kommer det lite ljus?
Just nu är det enda ljus jag ser de mötande bilarnas strålkastare.
Jag älskar ju livet och min tillvaro , men nu är det bara svart.
Svart som natten.

MAMMA!
Finaste älskade Mamma! Jag saknar dig så innerligt.

I natt har jag inte sovit en blund och det var allmänt oroligt i lägret. 
Hela familjen blir drabbade när det blir så här.
Fy vad taskigt av mig att låta det gå ut över dem som jag älskar mest av allt.
Att rasa ihop och bli den tråkigaste människan som vandrar omkring på denna jord och bara vara grå, när jag behöver vara glad, rolig, pigg och ljus eller helt enkelt jag behöver vara rosa.
Den finaste färgen som bara är så underbart vacker och harmonisk.
Jag behöver bli harmonisk igen.

Jag stressar runt som en vittvilling och gör allt för att inte tappa taget och ladda ur.
För tar jag liten vila det är då det kommer.
Bröstet blir tungt och det känns som en ångvält dundrar rätt över mig.
Musklerna är svaga och det går ju inte ens att få upp armarna för att kamma eller sminka sig.
Jag är livrädd för dessa känslor och då brister jag bara ut i tårar.
Tårar som kan bilda en flod som strömmar genom hela min tillvaro.

Vågor som slår över mig och jag orkar inte streta emot utan bara flyter med. 
Ryck upp mig! Skaka om mig! Väck mig ur mina dagdrömmar som jag så ofta fastnar i just nu.
Tankar och drömmar om mamma, saknaden, orka vidare, vara glad och pigg.

Det finns ljusa stunder i stressen. Det är då jag mår bra. När allt går i ett och du inte hinner med att tänka eller låta dig fastna i tankar.

Vi har haft så fina konserter på skolan.
Estet programmet på De La Gardiegymnasiet har jobbat stenhårt och bjudit på både Lucia föreställningar med stora kören, alltså tre klasser . Jag undervisar treorna i kör och det har varit så otroligt fint att få njuta en gång i veckan av deras underbara stämmor som klingar ihop till vackra arrangemang.
Alla är så makalöst duktiga och jag hade verkligen svårt under lektionerna att hålla tårarna tillbaka.

Vi har även repat inför den stora Jul Showen vi hade i onsdags kväll.
Man slutar aldrig att bli förvånad över alla talanger som med sina guldstrupar och sin musikalitet förtrollar oss pedagoger med fantastiska tolkningar både i sång och musik.
Dessa ljusa stunder bär upp mig.
Håller mig liksom över ytan så jag kan andas. Så känns det som.

Utan jobbet på skolan, eller turnén med Drifters och få möta alla fina människor i landet och få sjunga på scenen, eller mest av allt familjen, hade jag inte klarat denna förlust.
Att få jobba som Fredagsprofil, sidekick på Sveriges Radio i Skövde har varit fantastiskt i denna tuffa tid.
Få äran att vara med och göra det jag älskar att prata radio tillsammans med de proffsiga och fina människorna och programledarna på P4 är så otroligt värdefullt. Jag har varit glad och fått energi av Torbjörn Borg och Christoffer Johansson. Ni är makalösa och jag har så skoj och det är så himla lärorikt.
Jag verkligen älskar när den gröna pinnlampan tänds för då är vi on air!
Ljuvligt och spännande.
Marthina Stäpel, vad ska jag skriva. Orden räcker inte till. Du är en ängel, en äkta med kritvita vingar!

Förlusten av min saknade mamma. 
Tomrummet gör sig påmind igen.
Jag kör på för att slippa sörja, men nu går det inte längre.
För nu kom ledigheten.
Då säckade jag ihop. Skolan har jullov, Drifters har julsemester och radion hade sin julavslutning idag.

Jag är LEDIG! Hjälp!
Men jag har min vackra familj. Linus och Jamie. Ni förgyller min tillvaro och finns alltid där.
Jag njuter av Jamies underbara fina skojiga och finurliga funderingar och sånt.
Jag njuter ju av allt det ni ger mig, så tro inte att jag inte känner nåt bara för att jag har blockerat mig själv i denna sorg.
När jag kommer ur den kommer hela världen att blomma, det är mamma som blommar ut i alla dess fantastiska växter och blomster.
Då blir allt ljust igen.

Jag känner bara just nu, just idag är jag inte stark!
Jag kan inte ens tänka att det skulle kunna slå ut ett litet skott av en söt liten blomma någonstans.
Men jag vet att mamma skulle kunna bryta upp asfalten för att ståndaktigt och vackert slå ut i en blomma och bryta bana för andra blommor att orka ge mig ljuset.

Men i dag känns det långt bort.
Kanske för att vi är på väg "hem" för att fira jul.
Jul är gemenskap och glädje för mig och det ska bli härligt att få vara nära sina kära, men det kommer att vara så svårt.
Första julen utan älskade mor.

Pappa är gudomlig och det ska bli skönt att få rå om och krama om pappa så mycket jag orkar.
Jag älskar dig och jag förstår att det måste vara fruktansvärt med alla dessa stora helger att vara utan mamma.
Ska bli fint att få krama om finaste SysterYster med barnen och moster Inger med familj oxå.
Säga att jag älskar dom. Det är viktigt för mig att hela tiden bekräfta min kärlek till alla. Jag har starkt behov av det och det är ju sant så det är inte svårt att säga de tre orden utan det lättaste som finns.
Jag är väl rädd att mista dem också på nått sätt och måste hela tiden se till att dom förstår hur mycket jag älskar dom.
Även Linus hela familj älskar jag innerligt! Ni är underbara.

Vi stöttar varandra i den svåra tiden och Jamie är otrolig på att sprida glädje så vi får låta han göra det.
Han längtar så efter dig morfar Rolle och farmor och farfar så klart.
Han har pratat länge om när vi ska åka.
Nu är vi på väg.
Han är så glad och förväntansfull.

Det är bara jag som måste ryck upp mig.
Men vi är på väg. Vi kommer hem till JUL.
Vi gör det tillsammans. Tillsammans är vi starka. Kärlek är nyckeln till lycka!

                     JAG ÄLSKAR ER!