Julsemestern fortsatte i Eskilstuna!

Det var svårt att köra ifrån Tierp efter denna underbara vecka. Fast jag vet ju att mamma var tvungen att ta igen sig. Men det var så svårt att skiljas när man haft så fint tillsammans. Trots att Lilleman var sjuk och hängig och inte så aktiv, så hade vi det ju så roligt.

Men det kommer fler tåg.
Vi drog som sagt vidare till Eskilstuna för att fortsätta fira julen där.
Lilleman var så duktig under hela resan och gnällde absolut ingenting.
Å´så var vi framme :)
Vi körde upp på uppfarten till gården och Jamie var riktigt lättad över att äntligen få sträcka på sig och komma ut ur bilen.

Farfar Peter kom ut för att hjälpa till att packa ur bilen.
Jamie ropade farfar.

Han hann inte mer än komma in till huset så var han uppe på övervåningen.
Dels för att trappan blivit så populär att gå i.
Han var skit duktig hemma hos mormor och morfar med trappan. Gick ett steg i taget och höll i sig.
Så även här rätt upp i trappan , för där……. är ju farmors leksaks skåp.
Det lila målade hemlighetsfulla skåpet fullt med leksaker som Linus, Viktor och Lovisa haft som små.

Att få öppna det och slita ut alla saker som farmor Annette lagt in är en fröjd.
Ju äldre pojkarna blir, alltså Casper och Jamie så rensar hon ut och byter leksaker där i.
Dom tycker det är såååååå roligt.

Farmor lekte för fullt med Jamie tills han bara brast ut -BADA!
Då kom han ju på att farmor och farfar har stort badkar.

Ner för trappan och en till ner till källaren till badkaret.
Dom fyllde i vatten direkt.
Klart grabben ska bada.

På rekord tid var kläderna av och han satt redan i karet innan det var tillräckligt med vatten.
Han var lite piggare nu och själva Jamie orkade komma tillbaka efter att ha varit så nedslagen av hostan, febern och förkylningen. Så nu var allt i sin ordning igen. Glad , grinig och go! :)

Härligt att få umgås med Peter och Annette igen. 
Jag trivs så bra med mina svärföräldrar så hälften borde vara nog.
Egentligen är jag så lyckligt lottad som har det så bra.
Jag älskar mina egna föräldrar och att umgås och roa mig tillsammans med dom är galet häftigt. Detsamma gäller med Peter och Annette. Dom är precis som mamma och pappa alltid varit.
Busiga, goa, kärleksfulla och helt grymma.

Det blev middag, mys, lek och ett sent god natt!

Vi vaknade badade, badade , badade och åter badade. 
Tänk vad Jamie älskar farmor och farfars badkar och självklart att dom busar och stojar med honom.
Peter började förbereda för jul middag med släkten.
Vi dukade bord och små städade lite. Gjorde oss i ordning och Jamie blev så fin i röda byxan , blå rutiga skjortan , röda slipsen och västen.
En riktig julkille!
Alla som skulle bada bastu som är en tradition när vi firar Julen ihop samlades och hade det gott.
Sen dök resten upp och vi var många som myste ihop.
Det var gammel mormor Maj-Britt, gammel farfar och farmor Karl-Axel och Ingergerd , Linus faster Lena och Janne, kusin Casper med farbror Viktor och kusinmorsan Sofia, faster Lovisa och Andreas, och Georg. Vår familj och Annette och Peter så snacka om stort gäng.

Lovisa målade sina naglar och killarna blev jätte intresserade av vad hon gjorde.
Casper är van att måla sina naglar fina i alla dess färger och tycker det är fint och roligt.
Jamie var rysligt intresserad , men samtidigt lite försiktig och blyg.
Han ville så gärna få sina målade när Casper blev klar och alla tio fingrar var färdig målade så röda och fina.
Tillslut så räckte han fram ett pekfinger och ville också ha nagellack. Sen ville han springa ner till källaren där pappa duschade för att visa så fort som möjligt.
Han var var samtidigt lite fundersam över vad han gjort för han gick omkring med knuten hand förutom det pekfingret som han målat nageln på. Det fingret gick han med utsträckt en långstund framför sig.
Undrar vad han tänkte på!!??

Kolla mina fina fingrar säger Casper!

Busiga Lovisa målar självklart naglarna på killarna. Farfar hänger på :)

Nu är vi lika fina….säger farfar och Jamie!

En fantastisk trevlig kväll, med middag, massor av prat om ditt och datt, mys pys och klappar till barnen.
Tomten kom inte för barnen var så ivriga och orkade inte vänta på honom. Tydligen hade han massor av efter jobb och inventeringar efter riktiga Julafton. Så självaste Tomten var lite stressad och hann inte komma till Ärla i tid. :)
Men det gjorde inget för varken Casper eller Jamie ville vänta på honom.
Casper skulle ju ge Tomten sin sista napp, eftersom han är en stor kille nu tyckte det var en utmärkt idé att inte låta Tomten skynda sig dit. Nej, vi vill ha klapparna nu.

Barnen blev rätt glada åt sina nya saker och självklart började leken direkt.
Precis som det ska va?
Jamie är ju lite tillbaka dragen när det ska lekas och gör det helst själv. Så några tårar och sura miner från båda kusinerna bjöds dom oss på också.
Casper ville ju självklart leka ihop med Jamie och gärna med hans Cars bilar.
Jamie älskar Cars och fick Cars lego med en röd Mcqueen och en gul. Trots att det var två och att man borde tycka det är roligare att skoja tillsammans, så lät inte Jamie Casper få låna en av bilarna.
Nej Gud, det går ju inte alls för sig.

Man får hoppas att han utvecklas till det lite bättre framöver när det gäller att leka med andra barn.
Men det är samma på förskolan, där han gärna leker för sig själv i stället för att vara med de andra barnen.
Vi tror väl att det bara är en fas han går igenom.
Det hör säkert till.
Kvällen blev sen och det var skönt att lägga sig.

När vi vaknade ringer Viktor och undrar om vi ska träffas på Leos Lekland och skoja till det.
Så alla gjorde sig i ordning och for iväg.
Oj, så kul vi hade det.
Farfar var i sitt esse och busade med killarna så dom blev helt slut.

Casper råkade springa rätt in i en boll kanon och slog upp ett jack i ögonbrynet.
Olyckan är framme när man minst anar det. Stackarn.
Men allt ordnade sig och det slutade blöda så då kunde leken fortsätta.
Vilken stålkille alltså.
Det tokiga var att ett sådant stort lekland där det kommer massor av barn och hela familjer och leker och där fanns inte ett enda plåster att få. !!!!!!

Nu gick det ju bra, men vad som helst kan ju hända.

I väntan på lite mat så njuter vi av "iscola"…..

Jamie är helt slut. Men efter några pannkakor var det fullt ös igen. 

Vi hade underbara dagar i Eskilstuna också med massor av vila och bus.
Sen kom vi fram till Nyårsafton och jag skulle spela i Örebro.
Jamie var kvar hos farmor och farfar, Linus åkte på fest hos Lovisa och Andreas och jag mötte upp Drifters killarna i Örebro för att spela in det nya året.

Alltid lika trevlig spelning på Brunnsparken och vi får alltid en så himla god nyårsmiddag med personalen innan parken öppnar.
På tolvslaget när vi skålade med hela publiken ringde jag till Linus och önskade Gott Nytt År med pussar genom luren.

När kvällen var slut och vi packat färdigt körde jag tillbaka först till Eskilstuna för att hämta Linus och sen vidare till Ärla innan man äntligen fick lägga huvudet på kudden.

Vi fick några dagar till hemma hos Annette och Peter innan jag åkte ut på turné.
Linus och Lilleman körde mig till Västerås där jag hoppade på turnébussen för att åka upp till Norrland och spela 4 kvällar.
Sen direkt hem till skolan De La Gardiegymnasiet för att ha A dagar med alla lärare innan eleverna kom.

Det var kul att träffa Drifters grabbarna igen och framför allt börja spela. Sen att få möta sin publik igen, det är balsam för själen.
Gud, så ring rostig jag var i skallen och alla texter var liksom lite tomma och det fattades någon rad här och där.
Men det kom sagts men säkert tillbaka. Phu!

Det var lika trevligt att träffa mina underbara lärar kollegor efter ledigheten, som jag lär mig och inspireras så mycket av.
Tänk vad dessa människor på skolan, dom flesta i alla fall ger mig energi och massa skoj ideér som jag senare kan använda själv ute på turné.
Men mest av allt på skolan så är det självklart mina elever som ger mig allt det där.
Att få följa med dessa talangfulla människor på deras utveckling och musikaliska resa under dessa tre år som jag undervisar dom.
Det är så häftigt att få jobba med röster och ingen har likadan klang. Så himla läckert.
Ja, jag älskar det jag gör.

Det tråkiga är att det fortfarande är endel snick o snack om dansband! Blä, jag blir så jäkla förbannad.
Varför ska man jämt och ständigt behöva stå med skylt och försvara sig om att jag är dansbanas sångerska och jag står för det.
När andra människor klankar ner på den genren i min närvaro går mitt hjärta sönder. Mitt självförtroende spricker i tusen bitar och mitt förtroende för den personen eller dessa människor tynar bort mer och mer för varje kommentar.
Men jag är alltid tyst, sluter mina läppar och visar inte att hela jag gråter egentligen.

Jag är stolt och jag har gjort massor av olika spännande jobb innan dansband som musikalartist och showartist och annat. Så jag vet var jag står och jag är inget sämre än den som inte gillar dansband.
Så det så!

Upp till Kamp!
Men för att avrunda så var hela Julsemestern både i Tierp och i Ärla så fantastisk mysig och skön , med massor av tid tillsammans med familjerna!

Julsemester!

Vi packade bilen full med Julklappar, barnvagn, hund och resväskor och for upp till Tierp där jag kommer ifrån. Äntligen tid att ses.
Det är Juletid och semester och vi började började firandet hemma hos mamma och pappa.
Det är alltid en fröjd att få vara dem nära.
Det är ju så sällan vi ses, dels för att vi bor rätt långt ifrån varandra och sen självklart för att jag är ute mycket på turné.
Därför är alla tillfällen så värdefulla.

Jamie och Linus var hostiga och förkylda och jag nyopererad. Så vi var ett halvdant gäng kan man säga!
Vi ringde före innan vi skulle åka om vi verkligen skulle komma när vi inte är krya och ifall vi skulle smitta dom.
Mamma hade ju precis varit på cellgiftsbehandling och jag är så orolig om vi kommer med små barns baciller och härjar med dom.
Men mamma vill ju inte stänga in sig och leva isolerat utan hon vill leva så normalt hon kan och njuta av vardagen så gott det går.
Jag förstår det också.
Men erkänner att man är orolig att hon ska bli mer sjuk bara för att vi är förkylda.
Det skulle jag aldrig klara av.

Men tiden i Tierp blev en hel vecka och vi hann träffa syster yster och hennes barn, sambo och Malkom. Det var kul eftersom jag inte träffat dom så mycket.

Mamma och jag tog en tur till hemmet där mormor bor och hälsade på henne några timmar.
Stackars mormor som inte kommer ihåg så mycket längre , men hon blev riktigt glad att få besök i alla fall. Vi fikande tillsamman och prata bara massa gojja egentligen. Men det är så det är nu för mormor.
Tråkigt , men sant!
Hon har fått demens och det är jätte svårt att förstå och se det som händer med henne så här utanför!
Jag tycker så synd om henne och det är verkligen inte lätt för mamma att se sin mor bara tyna bort på detta vis.
Historia till historia fick vi höra eftersom mormor var så pratglad. Mamma nickade , skrattade och höll med om all nonsens mormor sa.
Mamma är så himla stark och jag satt mer bara förvånad och fattade ingenting.
Men min mamma som är så sjuk själv och inte har så mycket ork, var precis som vanlig med mormor.
Men när vi åkte därifrån efter några timmars besök så såg jag att det verkligen tagit hårt på mamma.
Men inne hos mormor visade hon inget utan bara glädje och kärlek till sin egen mor.
Det är äkta kärlek det!

När vi for ifrån hemmet tog vi vägen förbi Västlands kyrka för att besöka min saknade morfar vid minneslunden.
Vi tände ljus och småpratade lite om morfar och jag passar alltid på att skicka en hälsning om hur det går för mig med allt som Jamie, Drifters och allt annat som jag gör.
Jag vet att morfar hör och jag tror även att han ibland håller ett vakande öga över mig från himlen.

Vi tände ljus,  mindes och grät en skvätt och sedan åkte vi hem igen. För det var rysligt kallt ute.
Jag saknar verkligen min älskade morfar så himla mycket.
Han var en väldigt speciell person och en så underbart fin människa och jag saknar honom så mitt hjärta blöder.
Vi hade en väldigt nära relation och han hjälpte mig med allt som var svårt för stunden. Han var även min bästa vän.

Gud, vad jag saknar dig morfar! Din musik, din kärlek, ditt busiga jag, dina svar på alla svåra frågor, din fina vänskap, din humor. Ditt allt!

Moster Inger och kusin John med sin underbara fästmö Johanna kom en snabbis till byn över lite middag och mini Jul.



Sen hör och häpna fick vi en kväll över till våra underbara vänner Magnus och Mia Willén.
Mange som hade lite "pannvärk" efter sviterna av en trevlig fest dagen innan hade tillagat en värsting middag. Å så gott det var. Han är en lika gormé kille som min Linus.
Mia kallar Mange för Rock Kocken!
Det stämmer ju så bra. Ni vet ju att Mange och jag spelade ihop som barn och även sen i Manges orkester.
Nu spelar han i cover och blues band och trubedixar endel också, trots att han jobbar heltid på 4 Sound i Gävle.
Det är världens bästa musik affär för den som inte visste det! :)

Jamie följde också med dit, men han var ganska trött eftersom han hostat så mycket på nätterna och hade svårt att sova. Så kvällen blev fantastisk med prat , umgänge, god mat och minnen fast den blev ung.
Men lagom är alltid bäst.
Både Mange och Mia skulle ju upp och jobba på morgonen sen så det blev helt perfekt.
Trots att vi ses alldeles för sällan så behöver vi liksom aldrig börja om när vi äntligen får tillfälle att ses. Det kallar jag vänskap.

Att vara i Tierp är en balsam för både kropp och själ för att man träffar sina älskade släktingar , men det betyder också glädje för att man äntligen kan handla scen och privata kläder på bästa klädbutiken någonsin, Monique. 

Jag fullständigt älskar att handla där. Självklart för att Camilla som äger butiken är en super tjej och att hon sponsrar mig. Men inte bara därför utan butiken är fylld av så himla fina, sköna och helt fantastiska kläder i olika märken, och för att alla som jobbar där är proffsiga och ger allt dom kan för sina kunder med service. 

Åsa, Camilla, Maria och Monica ni är bara så jäkla bäst! 

Tack för att ni tar er tid, plockar fram och springer efter rätt storlekar och sånt! 

Vi har ju så roligt när jag kommer och handlar och då vill man handla mycket när man trivs. Sen vet ni precis vad jag vill ha och bara att ha den kollen som ni har är grym. 

Jag åkte så klart därifrån med en hel full påse med stasser som nyårs klänning, fina kavajer, mys pys byxor och tröjor. Kanon! 

Vi hann med mycket mer denna gång under vistelsen hemma hos mamma och pappa , men jag saknar verkligen att få träffa min farbror Ulf och Helene med familj. Jag vet inte varför det blivit så, men jag har knappt träffat mina vackra kusiner Maddeleine, Caroline och Alexandra.

Det är inte ofta vi ses och jag tänker så mycket på er men det blir liksom inte att vi tar tid för varandra. 

Egentligen undrar jag varför?

Jag har aldrig förstått varför vi inte träffas när vi är släkt. 

Jag borde skämmas verkligen som inte heller gör något åt saken , men som sagt vi kanske för ta tag i det allihopa.  

Sen min faster ser jag aldrig heller. Men det är ju så när det gått lång tid så blir det liksom inte av att man ses sen heller. Tyvärr. 

Vi kanske får skärpa oss och ta oss i kragen tillsammans. 

Även Marlene och Calle, fina ni! Vi måste ses….. 

Det blev i alla fall dags att packa bilen igen för att dra vidare mot Eskilstuna för att träffa Linus släkt. 

Tack snälla mamma och pappa för att ni orkade med en hel vecka tillsammans med oss. Att vi fick komma trots hosta och snuva och våldgästa er på det här viset fast ni kämpar med erat. 

Ingen, inte ens Gud vet hur mycket jag ÄLSKAR er! 

Ni är underbara och man får så mycket kärlek av er. Man fyller på tanken för att orka längta tills nästa gång. 

Å jag längtar redan…..  

Ps. I skrivande stund har jag ingen tillgång till bilder från Julen i Tierp, men uppdaterar med dessa framöver! D.s

Jamie ville dricka Coca Cola!

Öl eller Cola?
Ja, inget är ju bra för ett barn, men självklart har Jamie ibland fått Coca Cola. Men vi försöker hålla det här med läsk till speciella tillfällen eller när vi firar.
Öl har han inte fått i sig även om det ser ut så på filmen.
Det blev en sådan rolig grej att han trodde det var läsk eftersom det var en flaska.
Det var fel av oss som lämnade den utan tillsyn i några sekunder, så självklart ser ju Jamie flaskan och tar den.
Jag lovar att det inte är så ofta här hemma.
Detta var enda gången fram till nu och sen kan jag ju inte sia om framtiden , men vi lärde oss en läxa även fast det sluttade rätt roligt.

Det är ju kul att man kan skratta åt det tycker jag, eftersom det inte hände något tokigt.
Vi hade varit på semester i Kolmården och på Astrid Lindgrens Värld. Då drack ju pappa Linus öl och jag och Jamie drack Cola eftersom vi alla var lediga på sommar semester och vi skulle njuta och ha det festligt.

När vi kom hem och myste lite på altanen och bara njöt och så tog Linus en öl.
Vi gick in i huset för att hämta tvätten och gick ut direkt för att hänga den. På den korta stunden hittade Jamie flaskan och skulle precis smaka när jag kom ut.
Men han hann inte.

Han trodde det var Cola stackarn.
Mamma som är tokig plockade genast upp telefonen för att föreviga detta.

Hoppas ni inte blir ledsen på mig att jag varit ouppmärksam, men jag lovar på heders ord att han inte hann dricka eller varken göra skada eller illa sig.
Det blev bara skoj av det hela.

Varma minnen mitt i vintern!

Jag har en film skatt med minnen från när Jamie föddes fram till nu. 

Jag är väl lite av den tokiga sorten eftersom jag filmar flera gånger om dagen det som Jamie gör. 

Jag är ju så rädd att förlora honom på något sätt och då kan jag se honom med det vi hann göra på film. 

Gud, jag vet så hemskt jag tänker, men i mitt huvud far hela tiden sådana där oroliga tankar fram hela tiden. 

Varje , dag och jag lovar varje timme är det så. 

Jag veta att jag oroar mig alldeles för mycket. 

Men vilken förälder gör inte det? 

Jag älskar mina lilla Prins så mycket. Det går inte att beskriva i ord eller visa honom i känslor hur mycket kärlek han ger mig. 

Man får ju inte ha sådana tvångstankar som jag skapar om att han ska försvinna ifrån mig. men jag kommer inte ifrån dom . 

Försöker , men det går absolut inte. 

Så när jag är ute på turné och inte finns nära så tröstar jag mig själv med massor av klipp och sitter i bussen och gråter, skrattar och längtar. 

Av kärlek och av oro. Blandade känslor. 

Men alla mina klipp som endel säkert tycker är fjantiga hjälper mig på min resa. 

Jag filmar nästan allt. 

Här bjuder jag på ett mysigt klipp nr vi är i Tierp och hälsar på Mommo och Moffa! 

Vi åker en liten tur med deras husbil som Jamie älskar. 

Köper glass och stannar till vid vattnet för att plaska lite i sjön. 

Min otroliga och busiga pappa ( moffa) är för härlig. Han hoppar och plaskar trots att han är lite stel och har ont i ryggen. Han bjussar på sig själv för Jamies skull och kolla in hans sköna sil. Den är värd 10 poäng. Eller hur?

Det här är varma minnen mitt i vintern för mig. Minnen som lägger sig som bomull runt mitt hjärta. 

Sådant jag inte kan sluta kika på själv. 

Ni kommer säkert att råka ut för fler gamla klipp framöver eftersom jag försöker rensa och föra över till hårdisk ifrån datorn. Det får liksom inte plats mer!!!!! 

Då förstår ni säkert mitt fanatiska filmande. Men det är för kärlekens skull :)

Smörkillen!

Idag har vi en mysdag riktigt ordentligt Jamie och jag. Vi slappar i soffan med datorer och sitter under täcket.

Lite snörvliga och hesa försöker vi kura oss tillsammans. 

Jamie kollar på youtube klipp och jag surfar runt. 

Vi laddar lite till i kväll då vi ska åka in till kyrkan och träffa Luciatjejerna som jag har coachat till kröningen och turnén. 

Dom ska krönas ute på Rådhustorget på söndag och sen framföra sitt vackra program i Nicolaikyrkan. 

Snacka om att jag är stolt och hedrad över denna underbara uppgift som jag fått göra i många år nu av Lions och NLT. 

Tjejerna blir mina änglar och jag menar det verkligen. 

Det är en hektisk tid för töserna , men att få sprida glädje, ljus och sång för de som behöver det mest är en otrolig uppgift. 

Dom är äkta änglar <3

Så Jamie och jag hade nästan hela gårdagen för oss själva och även idag. 

Hur härligt som helst. 

Jag tog mig tid att rensa lite i datorn igen och då hittar jag detta lilla klipp där Jamie verkligen vräker i sig smör! 

Äckligt eller gott, det får du avgöra!

Detta är från i somras när vi åkte ut till Spiken i det sköna vädret. 

Skolan går bra!

Ja, det går bra för Jamie på förskolan. Peppar, peppar!
Han har sina dagar då han inte alls vill åka dit och blir ledsen så klart. Då ropar han högt och tydligt när vi åker iväg med bilen. Huset mamma, hemma, sova mamma!
Då gråter mitt hjärta när vi ändå måste åka.
När han väl är där går det riktigt bra.
Det blev ju en stor förändring för Jamie den här terminen då alla andra i klassen kom till andra avdelningar pga att dom var äldre.
Jamie var ju minst i gruppen så han blev kvar på Myggan Grön.
Vi gillar ju den avdelningen och pedagogerna är fantastiska och Jamie gillar dom skarpt.

Men det som blev jobbigt var ju att det var inskolning så länge för många barn.
Så nu är Jamie stora killen och äldst av dem som går där.

Han fick mindre uppmärksamhet eftersom dom mindre behövde det. Det var Jamie van med att få annars. Så då blev resultatet att han blev sotis och ville visa sin besvikelse.
Så tyvärr blev han lite arg på de mindre barnen och blev bestämd mot dom när dom vill eleka med honom. Det ville inte alls Jamie.

Nu har det lättat och allt blivit mycket bättre sen de mindre barnen lyckats att känna sig hemma på Myggan. Så nu kan vi pusta ut.
Lärarna säger att det hör till utvecklingen och man får lära sig att det är fel att göra någon illa och får säga förlåt.
NU har vi inte hört något på länge så han verkar ha fattat att det inte bara är han som ska få lärarnas uppmärksamhet. Han är duktig vår lilla kille minsann.
Man slutar aldrig att oroa sig för saker och ting, hur han uppför sig och massor av annat. Men man slutar heller aldrig att vara stolt. För det är man ju jämt när han varit duktig eller skapat roliga prylar, lärt sig fler ord och sådant!


Som när en stolt Jamie visade sin fina barkbåt för Mamma när jag kom och hämtade honom en eftermiddag.
Dom hade pratat och läst om vatten på skolan.
Sen gick dom ut och letade bark i skogen för att sen vara inne och pyssla och skapa barkbåtar.
Kolla vad fina dom blev.

Här är alla barnen barkbåtar och så har dom målat vatten! Så underbara.. :)

Jamies fina Bark båt!

Fyrhjuling är skoj!

Hittade en sådan mysig liten film i telefonen nu när jag skulle lägga över alla klipp till datorn.
Jag kan ibland inte sluta titta på alla små roliga och söta klipp som jag har på Jamie.
Han själv, älskar att se på filmerna som är på honom. Han skrattar högt när han diggar sig själv.

Han var ganska länge lite halv rädd för sin fyrhjuling som han fick i Julklapp.
Men i sommar blev den flitigt använd uppe på altanen där den gick som bäst.
I gräset slirade den lite och han kom liksom inte fram och blev irriterad.

Här är ett litet klipp från sen sommaren precis innan hösten kom.

Visst har han roligt Lilleman…..