Hemma med familjen igen!

Igår efter jobbet på De La Gardie där jag undervisar dundrade jag iväg först för att handla lite snabbt. Linus hämtade Jamie på dagis så att vi skulle få mer tid till varandra hemma.
Då kom vi hem nästan samtidigt och det blev perfekt!
Vi åt tillsammans och sen kelade vi och busade mellan Pippi klippen på youtube!
Han ser Pippi varje dag och är helt såld på filmerna. Någon film har vi på dvd annars tittar han på små klipp vi hittar på nätet.
Han är ju för go alltså.

Jag blir såld på hans iver och lycka när han ser på Pippi och när han skrattar till då det är roligt.
Det är så häftigt att se själva utvecklingen att han börjar förstå handlingen liksom.

Sen blev det kväll och dags för välling. Vi myste tillsammans i soffan när han drack sin välling, men sen trots att han var hur trött som helst så vägrade han att sova.
Det tog sin tid och det blev alldeles för sent med tanke på att han skulle upp tidigt i morse till förskolan.
Det var underbart att sova alla tre i vår sprillans nya säng som Linus monterade ihop igår.
Man ville nästan inte kliva upp i morse för det var så mysigt.
Ja, sen måste jag erkänna att jag var rätt sliten när klockan ringde också!

Men det är ju självförvållat så man får inte klaga.
Fast det är väldigt lätt att göra det förstås.

Det gick sådär att lämna på Myggan i morse för Jamie hade absolut ingen lust att jag skulle åka ifrån honom igen. Men vad göra.
Han har så roligt när han väl kommer igång och han trivs jätte bra fortfarande. Så det går ingen nöd på honom och det är bara hur nyttigt som helst. Han leker och träffar sina kompisar, pysslar, lär, sjunger och busar.
Just nu läser dom boken Nasse hittar en stol! Jamie gillar högläsning och även att bläddra i böcker hemma.

Vi får se hur det går att hämta efter jobbet i eftermiddag.
Det brukar bli ramaskri och bråkigt och det är väldigt uppslitande och jobbigt. Han vill ju gärna vara kvar ute på skolgården och leka, och sen har han inte alls någon lust att sätta sig i bilen och åka hem.
Jag skrev ju det förut att hellre det än när han blev så deppig och hade det svårt vid lämningen.
Men detta börjar att bli ett stort problem och tar både kraft och massor av tid.
Tid som vi skulle kunna ha så trevligt med hemma tillsammans. Jamie och jag liksom. Men så tänker inte han.
Än i alla fall!
Hem kommer vi i alla fall till slut.
Nu längtar jag som en toka efter min underbara familj och snart så får jag hämta Lilleman.
Det ska bli mysigt!