Lucia Tider....

Jag har ju äran att coacha stads Lucian i Lidköping och detta är mitt sjunde år i rad. Det är mycket tid och repetitioner tillsammans med tjejerna som är sju underbara änglar. Alla är kandidater och man röstar fram en av töserna till årets Lucia. Men alla är lika viktiga för sången, att sprida glädje och ljus. Den enda skillnaden är att Lucian går först i tåget och bär kronan.
I år blev det Stinas tur att bära ljuskronan och leda vägen för sina tärnor.

Eftersom det blir en sådan intensiv tid så blir gruppen väldigt tajta med varandra.
Jag blir lika ledsen varje år när det är dags att låta dom flyga ut ur boet.
Mitt bo, där jag har vakat över dessa och månat om deras röster och repat in de vackra arrangemangen med både tre och fyra stämmor under 2 månader nästan.
Alla har blivit uttagna från en audition där dom hade sång prov och sen en intervju inför en jury med personer från bl.a tidningen NLT, Lions, Scouterna som är arrangörer för Lucian.
Det viktigaste är ju att man sjunger rätt bra, men man måste även vara team player och visa en sådan bra sida av sig själv som möjligt på kort tid inför den juryn.

Så vissa år har det hänt att det är superbra sångerskor som jag gärna vill ha med inte har poäng så det räcker från andra provet. Då blir jag så ledsen. Att behöva säga nej till sådana fina tjejer som sjunger som gudinnor. Men rätt ska vara rätt. Det är kanske 30 pers som ska bli bara sju i slutet. Det är tufft det.
Så alla som blir utvalda måste veta att det är en tuff tid med intensiv träning och uppoffring, men samtidigt en sådan underbar tid att minnas för livet.
Att få chansen att glädja så många människor som verkligen behöver det och sprida ljus i mörkret.

Precis som förra året fick Jamie vara med på någon av träningarna och han vill gärna spela med och lyssna på deras fina sång.
Han pussar gärna alla tjejerna och det förstår jag.
Luciorna är så underbart härliga och goa töser och det är en fröjd att få finnas till och hjälpa inför den hårda turnén som dom precis har på börjat!
Det gör bara så ont att lämna dom när kröningen är över.
Den stora konserten i Lidköpings vackra ståtliga kyrka S:t Nicolai är viktig så klart, men hela turnén på sjukhus och företag är minst lika viktiga. Men jag övar dom inför detta och sen klarar dom sig själva med hjälp av Lions som kör runt dom i en mini buss till alla lusse ställena.

På genrepet som vi hade på Galejan med publik och julbord fick Anton i Drifters följa med och vara barnvakt åt Jamie. Det var toppen att han ställde upp och det gick jätte bra.
Programmet blev uppskattat och vi hade ett sista rep kvar dagen efter i Kyrkan för att öva ingång , utgång och vart dom skulle stå.

Det höll på att bli riktig kaos!!!!
Eller rättare sagt , det blev kaos. Snökaos!
Så för att alla skulle kunna ta sig hem med skjuts från sina föräldrar blev vi tvungna att mer eller mindre ställa in.

Vi träffades för att gå i kyrkan och visa platserna , men mer hann vi inte av rädsla av att vänta för länge så föräldrarna snöat in i sina gårdar.
Linus kom för att hämta Jamie i kyrkan så vi skulle kunna öva och fin slipa effektivt och i fred, men eftersom det inte blev något så väntade han in mig.

Gud, vilken snö storm det var utanför!
Vi höll inte på ta oss hem ifrån stan!
En resa som normalt tar 15 minuter tog ett par timmar med snöskottning för att lossa bilarna som fastnade på vår skogs väg hem i backen.
Vilken tur att Jamie somnade i bilen så vi kunde hjälpas åt att skotta och försöka gunga loss bilarna.
Det gick tillslut och vi hade nog skottat 100 meter innan vi kunde köra om lill Nissan med Sabben som är högre under och starkare för att bana väg för "Paddan".

Med dyngsura kläder, trötta i ryggarna och is kalla själar kom vi hem och in i stugan. Tände upp en brasa, satte på oss myspys och sockor, vi kurade ihop oss hela familjen i soffan under samma filt.
Linus fixade varm glögg att tina upp oss med och Jamie fick sin välling!
Han satt i mitten och lekte med sina spel i mobilen.
Alla var trötta efter skottningen och rädslan att inte ta sig hem och in i huset, och min oro var obeskrivlig innan jag fått mess av flickorna att dom verkligen kommit hem.

Jag fick inte upp någon värme direkt och frös när vi gick och lade oss. Trots att alla sover tillsammans i sängen så bet sig kylan kvar i kroppen och ville inte riktigt lämna plats åt värmen.
Det tog tid att somna, men till slut kom John Blund även till mig.

Problemen fortsatte morgonen efter så klart!
En tärna var insnöad hemma och en stackare blev förkyld så första giget för F7 som var på torsdagsmorgonen så fick fem tappra tjejer lussa för 800 pers!

Jag var också insnöad och fick tillslut upp altandörren och kunde ta mig ut för att åka till DLG (skolan där jag jobbar som sång coach) och repa inför Julshowen.
Vad säger man.....???? Vädrets makter rår ingen på.

Så här ser ÄNGLARNA ut!

Här värmer vi upp och utför röstvård på hög nivå!

Ett helt reportage om hur vi övar inför Lucia Kröningen fick vi!