Jamie får eget rum!

Ja, nu händer det mycket här hemma. 
Igår fick vi låna Caroline och Kents bil med krok, så vi kunde hyra släp och bege oss till Hjo.
Där bor en stört skön familj som sålde några barn möbler på Blocket.
En växa säng, byrå med skötbord och en jätte fin hög hylla. Alla i samma modell och färg.

Emma och Martin heter föräldrarna och så har dom tre jättefina töser.
Ja, det var som om vi nästan kände varandra när vi steg in i deras hus och liv för att titta på möblerna.
Dom var så otroligt trevliga människor och barnen var jätte charmiga och söta.
Eftersom det var perfekta möbler till Jamie så slog vi till och grabbarna lastade in samtidigt som jag och Jamie snackade om ditt och datt med alla tjejerna.
Sen dundrade vi hemåt.
Linus lastade ur och jag nattade Jamie.

Nu är det värsta bombnedslaget i stugan.
Ja, jag nästan skrattar ihjäl mig så det ser ut.
Det är prylar överallt och plötsligt så är vi ett rum fattigt i huset!
Musikrummet åker ut till gäst stugan.
Sov loftet som var så mysigt inrett blev en kombination av sov loft och kontor.
Jamie fick ett eget rum och Linus och jag flyttade till eget sov rum där musikrummet varit hela tiden.

Eftersom jag varit förkyld med feber har jag puttrat på lite här hemma med lite plock att ställa i leksaker i ordning åt Jamie, bäddat hans nya säng, plockat i kläderna hans i nya byrån och sånt.
Det tar tid och Linus jobbar så det känns som det inte händer nånting, alltså att man inte blir klar någon gång. Men man får ta lite pö om pö när Jamie tillåter det och han kan leka själv för en stund.

Vi har lekt massor i hans rum och bekantat oss med sängen då jag berättat att det är Jamies egna säng. Vi har suttit i den och lekt, läst saga och sjungit.
Han har ju sovit med oss i våran säng sedan han föddes och knappt använt spjälsängen!
Men nu känns det som att det är dax att försöka vänja honom med egen säng.

Ni kan inte ana vad som hände ikväll?!!!?
Efter badet i baljan så gjorde jag vällingen för han var  så trött.
Jag släkte ner hans rum och lade mig med honom i hans säng.
Han drack vällingen, och började direkt med sin "sovritual" när han tagit sista dropparna ur flaskan.
Han lägger armarna om min hals och börjar pussas och "tula". Precis så gör han jämt när han ska till och somna.
Att han gjorde det nu i nya sängen är ju helt otroligt.
Jojomän......han somnade!
Jag gick ur sängen, traskade ut ur rummet och han sover fortfarande :)
Jag är så glad och stolt.

Men jag förstår att det inte kommer att vara hela natten lång och att det inte kommer att vara så här lätt varje kväll.
Men det är jäklar i mig en bra början.
Är det så att Linus och jag får åtminstone lägga oss själva även om det kanske bara är för en stund?
Att få strecka ut sig och ha en egen säng känns väldigt lyxigt, men samtidigt kommer det att vara tomt och konstigt.
Jag är så van att ligga som ett frimärke efter väggen , eller hopknölad som en gammal sardin i sin burk nere vid fotändan där jag också får slåss om platsen med Gizzla vissa kvällar.

Hjälp!
Jag kommer inte att få snuffa på Jamies goa lilla huvud, eller känna hans små andetag mot min kind, eller kunna ligga och bara titta på min älskade son så där som jag alltid gör.
Jag kan bara se på honom, inte säga ett ljud, men bara njuta av att få se min lilla parvel sova och höra hur hans näsa snarkar. Det är en underbar känsla att få ha honom nära.
Men jag är fullt medveten om att detta måste ske nu.
Innan det blir för sent liksom. Då han är större blir det svårare att lära honom sova själv antar jag.
Sen är det självklart ok om han vill komma till oss under natten.
Bara han börjar sova själv.