Datorn lagad igen!

Jaha, då har man fått serva datorn igen. Tim i bandet hjälpte mig med det. Det var inte så konstigt att den säckade ihop igen eftersom där fanns nära sex tusen bilder och klipp på Jamie. Shit vad jag knäpper bilder. Men jag är ju så tacksam och stolt över min Jamie så jag kan inte låta bli. Jag vill liksom föreviga alla ögonblick jag kan. 

Jag älskar honom av hela mitt hjärta. 

Förlåt kära ni för att ni fått vänta på lite blogg berättelser från mig. 

Jag hade skrivit så många små och några långa bloggar som jag var så himla nöjd med när datorn var som segast. Förberett mig liksom , men dom gick inte att publicera. Så jag sparade dom tills vi fixat med datorn. Så när det var klart blev jag ivrig och satte igång att publicera mina små upplevelser. Men när jag tryckte på knappen så försvann allt i samma sekund. Det är typiskt jag.  

Då blev det först tårar som byttes ut till ett raseri utbrott, men efter en stund så ryckte jag på axlarna och bara sa JA, ja, det är jag som är Erica Sjöström och jag är alltid så klantig när det gäller teknik. 

Nu har Lilleman och Linus varit hemma från turné nästan två månader och allt går fantastiskt bra. Det är nog mest jag som mår lite dåligt över att åka ifrån min underbara familj. 

Hjärtat gråter varje gång och det känns som en evighet innan man får komma hem och krama om mina kära igen. 

Fast under själva turen har jag självklart väldigt roligt. Killarna i bandet är otroligt gulliga mot mig och så himla bra grabbar att jobba med. Jag fullständigt älskar min situation och min position i orkestern. 

Som jag alltid säger så är jag fullt medveten om hur bortskämd jag är. 

Bortskämd av min Prins Linus och vår lill kille som älskar mig så mycket och gör mitt liv till det bästa att leva. 

Bortskämd av kollegorna i Drifters som tillåter mig att vara mamma och samtidigt får vara kvar som frontare i mitt bästa yrke någonsin. 

Bortskämd av alla er och min publik som gillar att lyssna och dansa till våran musik. Det gör mig så glad. 

Bortskämd av mina nära och kära. Vad mer kan man begära?

Första gigget utan familjen!

Första spelningen utan familjen gick bra trots att jag var lite disträ. Man hade ju självklart tankarna hemma också samtidigt som jag faktiskt skötte mitt jobb. Publiken var grymt trevlig på Mälarsalen och det hjälpte mig massor. 

Det värsta problemet skapade jag själv!

Naturligtvis glömde jag bröst pumpen hemma........Aj aj aj! Typiskt. 

Har ju trappat ner amningen lite grann och ammat Jamie morgon , kväll och natt. Men han har ätit mat, mellanmål och annat under dagarna. 

Så det blev en chock för"tuttarna" att inte få mjölkas... :)

Jag fick försöka så gott jag kunde under varmvatten, men det hjälptes inte. 

Jag som älskar människor och vill gärna kramas våndades när det blev paus och när kvällen var slut. 

För tuttarna var så spända och stora som meloner och värkte ordentligt, så alla kramar blev som en mardröm. Jag fick bita ihop! 

Själva kramarna i sig var ju trevliga som vanligt, men det gjorde så ont att det snurrade i huvudet och jag såg stjärnor. 

Brösten växte till och med på sidorna och jag tänkte att detta är inte sant. 

Många betalar dyrt för de brösten jag skapade. Finns det större än D kupa så hade jag det!

En sak som är säker. Känns det så här med silikon så kommer jag aldrig att skaffa det. 

Stenhård och orörlig kan inte vara varken trevligt eller kännas naturligt. 

När vi reste hem från Stockholm våndades jag hela resan. 

Det ilade konstant och dunkade och spände och sen kom febern på besök. 

Det var så otrevligt och jobbigt. Hur kunde jag vara så dum att tro att det ordnar sig ändå?

Jag fick mig en läxa och faktum är att jag fick mjölkstockning. 

Jag kommer aldrig att göra om detta!

Så fort jag kom hem lade jag mig i sängen och Jamie hade längtat efter att få amma. Så han kände direkt att mamma var bredvid och i sömnen började han liksom leta med munnen i luften efter mat!

Han liksom andades som en fisk efter bröstet. Det såg rätt roligt ut. 

Han var min räddande ängel.

Som vanligt....

Jamie skötte sig exemplariskt hela dagen hemma med pappa. Det var bara natten som blev jobbig för honom. Då han hade riktigt svårt att sova och höll Linus vaken. 

Men det kommer att gå bra framöver och inget att oroa sig för. 

Jamie är en fighter. 

Längtar efter Lilleman och Storeman!

Jag ligger efter med så mycket att skriva och berätta för er. Det händer så rysligt mycket kul både hemma och på jobbet.
Men Lilleman har börjat att kräla och är snabbare en blixten, så jag har fullt sjå att springa efter honom och följa med på hans upptäcktsfärd i huset. Han hittar lådor och luckor att dra i och öppna, han reser sig upp mot möbler och vips dragit ner något i golvet. Det är hög tid att säkra hemmet från faror. Så han inte kan klämma sig eller få något över sig. Ja, med andra ord så är det mycket.
Men det är ju så det ska vara.
Vi har varit med om massor och jag får försöka beta av en sak i taget.

Förra helgen när vi gjorde en Norrlands turné så var det "Sista helgen med gänget" för min älskade lilla familj att åka med Drifters. Jamie och Linus har ju varit med varje turné sedan Jamie var två månader gammal. Alltså 7 månader med gänget!

Ni kan nog inte ens ana hur tom jag känner mig just för tillfället.
Det känns så himla konstigt och hjärtat gråter efter mina älsklingar.
Hela natten har jag legat sömnlös och gråtit mina ögon röda.
Vi åt frukost ihop och när det var dags att åka så pussade jag Jamie Hej då och han började gråta.
Min GUD, vad det gjorde ont.
Han förstod nog att mamma skulle åka, eller så kända han min nervositet.
Jag vet ju hur bra han har det hemma med pappa Linus! Men mitt hjärta längtar och går sönder ändå.
Jag får lära mig leva med det!
Jag har ju bitit i det sura äpplet så många gånger i mitt liv i olika sammanhang och bitit ihop för att orka gå vidare mot nya tider.
Har alltid klarat mig fast man kämpat rejält vissa stunder.
Men detta är det svåraste av allt ändå, måste jag säga. Det kommer att göra ont varje helg år ut och år in. Men detta är mitt jobb och jag älskar det jag gör.
Jag säger inte med det att jag inte älskar min familj. Dom är ju det livet för mig. Jag älskar Linus och Jamie så otroligt mycket. Allt som går!

Samtidigt är jag ju hemma på heltid nästan mer än halva veckan och det är ju lyxigt både för mig och Lilleman. Så på den fronten tar jag ju igen det jag missar när jag är ute och spelar.
Jag vet att jag kommer att klara det här utan problem. Det är väl friskt att längta och bli lite ledsen när man åker ifrån det man älskar mest av allt på denna jord.
Gör man inte det är det väl något fel anser jag.

I kväll ska vi spela på Mälarsalen i Stockholm och jag hoppas att många av våra dansvänner kommer och dansar så jag känner mig trygg. Jag vet att våran publik har stöttat mig i alla lägen och Drifters killarna finns alltid där för mig.
Wow.... vad tårarna trillar ner för min kind, men det är av kärlek.
Stark kärlek mellan mor och son.
Stark kärlek mellan min fästman och mig.
Jag är så bortskämd med kärlek.
Jag visste ju att denna dag skulle komma, när det blivit dags att åka ut själv.
Men jag kunde aldrig drömma om att dessa 7 månader skulle gå så fort.
Jag hann inte bli förberedd. Tro mig! Jag hann inte......
Eller så ville jag inte tro att den här dagen skulle komma.

Nu sitter jag i alla fall här och längtar och längtar och längtar.

Sista helgen med Baby On Tour.

Längtar tills jag får kyssa min "man" och snuffa på min älskade bebis!

Jamie besökte Warner!

Vi stannade till på vårt skivbolag Warner när vi var på genomresa i Stockholm med Drifters.
Dels för att ha ett möte, men även för att bara säga hej över en kaffe, och hälsa på personerna som jobbar kring oss när vi släpper nya album. Det var hur trevligt och lärorikt som helst.
Jamie var på gott humör och han skötte sig så fint under mötes tiden.
På kvällen gick hela orkestern ut och åt på våran "favvo" restaurang Mangolian Barbeque.
MUMS!

På konferens bordet står kaffekoppar, datorer och leksaker!!!! 

Fullt ös!

Denna dag har varit så händelserik och mysig. 

Det har minst sagt varit full ös och jag känner mig näst intill redlös. Är helt utslagen i soffan där även Linus sitter och avnjuter en fotbolls match mellan Manchester United och Basel på tv. Det är tydligen på väg att skrivas historia i denna match eftersom Manchester riskerar att åka ur Champion League. Nu är det över och jag undrar lite vad som kommer att sägas i deras omklädningsrum nu.

Stackars grabbarna i laget. Ja, speciellt Rooney.

Men det spelar inte så stor roll för Linus vad jag förstår, för hans lag Arsenal som han HEJAR på är redan vidare. 

Jag är så trött så ögonen går i kors, men känner att jag vill skriva några rader ändå. För det har hänt så mycket kul. 

I förmiddags kom föräldrar gruppen som vi kallar "Knodds" hem på lite bus och fika.  

Jag slet fram lekmattan och massa roliga leksaker och vi satte alla barnen där så började genast leken. 

Jag måste säga att det var hur underbart som helst att se Jamie så glad och sprallig. Han var i sitt esse precis som de andra söta barnen. Han tyckte verkligen om att busa med sina polare. Det får vi göra om så fort som möjligt. 

Vi fika och snackade lite skit och det var hel lyckat. Jag hoppas att dom har lust att komma hit igen framöver. 

När dom åkte kom NLT (Nya Lidköpings Tidning) och filmade en liten snutt för en kalender med Lidköpings profiler till deras hemsida. Det var skojigt också så klart. 

Linus fixade till lite mat och jag passade på att umgås med Jamie, eftersom jag skulle iväg och repa med Luciorna i kyrkan vid 16 tiden. 

I morgon har jag genrep i kyrkan med gruppen och då är det sista gången jag leder dom. Det kommer att kännas konstigt sen när dom blir krönta och har konsert utan mig på söndag.

Mina änglar ska flyga ut ur boet och turnéra på egen hand nu. Det kommer att vara så vackert. 

Oj, vad det snöade ordentligt när jag åkte hem. 

Isgata så klart och man fick köra försiktigt både för halkan och sikten. Blä....... :(

Jag köpte med mig pizza hem som vi gottade oss med och det var super gott. Egentligen ska jag inte äta sådan där skräpmat, men det är så skönt att slippa göra mat när man jobbar till så sent. 

Måste börja komma igång med träning på något sätt, men det får bli efter nyår!

För i Jul ska jag "svulla" massor av god mat :)

Välkommen vinter!

Härom dagen när jag åkte hem från Lucia repet i stan så var det snö och vinter.
Nu när snön kommit så är det rätt skönt ändå för allt blir ljusare. Sen för varje vinterdag som går kommer vi närmre sommaren som jag längtar till.

Det som ska bli så roligt i vinter är att kunna dra Jamie i pulka och busa. Det ska bli riktigt skoj det. Busigt värre kommer det att bli här hemma på gården. Det är en sak som är säker.
När jag själv var liten tog pappa eller morfar med oss på snöskoter. Vi hade en liten vit Yamaha kommer jag ihåg, och det var så kul att köra. Man blev kall om näsan och vi värmde oss med varm choklad ute i det fria. Hel ylle mysigt!
Så vill jag att Jamie ska få det. Massor med mysiga dagar och upplevelser. Vi har ingen skoter men han är ju ändå för liten för det om man inte har kärra förstås.

Vi har planer på att köpa en släde åt Gizzla som Jamie kan åka i. Då kan hon springa på våran äng i snön till en början och sen kanske till och med i skogen. Hur underbart skulle inte det vara på en skala?

Blir det bara snö ordentligt så!

Advent i huset!

Förra söndagen firade vi första advent med att baka Lusse bullar eller Lusse katter som dom också kallas.

Det var så himla mysigt att vi gjorde det alla tillsammans. 

Linus som faktiskt är gammal bagare trots sina 30 år fyllda och är idag brandman sen 6 år tillbaka. Så ni kan bara ana vilka super goda bullar vi tog ut från ugnen och provsmakade varma och ljuvliga! Längesen jag själv bakade till lucia. Det var säkert senast när jag var liten och bakade hemma i kyrkbyn med min underbara och saknade familj. 

Mamma var alltid så pysslig med oss men det var alltid syster yster som lärde sig allt och har tagit tillvara på det. 

Hon är lika bra som mormor och mamma på att laga mat, baka och pyssla. Men jag, jag kan inte ens laga mat med recept!!!!!

Fast jag måste våga erkänna att jag är bra på desserter på mitt sätt. Inget proffs alls, men jag gillar att baka goda kakor och pajer i alla fall.  

Det bästa av allt är att man får äta av de sen.... :)

Sen jag träffade Linus har jag lärt mig att laga vissa maträtter och han gillar de få, (som man kan räkna på en hand) rätter som mamma har lärt mig att få till bra på ett enkelt vis. 

Tack älskade Linus att du står ut! 

NU gäller det bara att gå snabb kurs innan det är när jag ska laga åt Jamie framöver. HJÄLP!

Han kommer att få sjöbjugg den stackarn och det är jag som är hemma på veckorna och ska servera honom flera gånger om dagen. Få se nu? Vad är det jag kan......???!!! Nej, det blir till att ta sig i kragen alltså. 

Men nu till våra lyxiga bullar. Kolla in ..... MUMS!

Jamie är nyfiken och gillar att baka med pappa. 

Här har vi provsmakat nybakade lusse katter och lite glögg.
Mysfaktorn är lika med HÖG!

I dag har vi firat andra advent i höstmörkret. Vi tog en lång promenad i Mellby skogen och var ute i en och en halv timma. Snön lyser med sin frånvaro och hade det inte varit för att jag repar Stads Lucian -11 så hade jag inte haft någon "Jul känsla" alls.

Det är ju bara att titta ut! 

Mörker, blåst, blött och kallt. Fast den som väntar på något gott. 

Egentligen vill jag bara ha snö för julens skull. Jag är inte så förtjust i vintern annars. Förutom de fina gnistrande bilderna man kan se i naturen, att man kan åka skidor och kasta snöboll. Då är det naturligtvis kul med snö. Men det här med att frysa, skotta, och halka omkring både när man kör bil och när man går. Det är inte riktigt min grej.

Nej, tacka vet jag sol och värme. 

Men jag är naturligtvis svag för våra fyra årstider. Att det fungerar på det sättet och alla fina färger, blommor och djur som hör till. Värmen kan man i bästa fall resa till. I alla fall ni som har semester på det viset.

Själv har jag inte rest till värmen sen 1999. Yes, på det viset är det. Jobb, jobb och jobb!

Men som ni vet älskar jag mitt jobb och klagar inte på det. Bara att det har varit så svårt för mig att få vara ledig när det är semester. Nej, då ska det sjungas i studio eller annat. Sånt är livet!

Det är bland det bästa jag vet att jobba i studio, men jag kan liksom inte fatta att det alltid ska infalla på min semester. MIN SEMESTER FÖR GUDS SKULL.  Är det inte meningen att man har semester för att ladda batterierna, fylla på med energi för att orka jobba så bra som möjligt igen en lång , lång period!

NU är jag där igen...... tjata, tjata och tjata! Det är jag det.....

Därför gör mig skogen och vår natur kring vår älskade gård, så gott. Tur att vi bor här på vårt smultronställe annars hade det gått åt pipsvängen totalt med att ladda och ta nya tag. Jag är så glad i huset  

och gården. Jag älskar det Linus gör här hemma för att det ska bli fint och praktiskt som möjligt.

Skogspromenaden idag var grymt mysig och Lilleman somnade direkt i sin nya åkpåse han fått av mormor. 

Förra sommaren gjorde man en utställning här mitt i skogen. Med ett piano, ljugar soffa, bandspelare som spelade musik och massor av andra saker. Endel av dessa finns kvar än som vi brukar gå förbi och titta på. 

Idag gick vi en lång runda och följde även hela el ljusspåret. Precis när vi stannade vagnen på grus gången hemma vaknade Jamie och vi gick in och lekte på lekmattan tillsammans. 

Bara att dra igen åkpåsen så är jag redo för skogen!

Jätte skönt ute......

Åh, vad gott jag somnade ......

Här är skogsmyran som är jätte stor....

Den blå soffan..........

Det ser ut som att skogen pyntar sig själv....

Det kan vara både spöklikt och vackert.

Jag älskar att fota för att behålla alla upplevelser och stunder i minnet. Skulle gärna vilja bli en bra fotograf i framtiden. I alla fall på amatör basis. Nu är man fritids fotograf eller nå´t! Men jag tycker det är skitkul och Jamie får ofta vara modell om jag inte fotar himmelen, djuren eller naturen. 

Linus gjorde de godaste italienska middagen som finns "Pasta Sal Siccia" och vi åt så det stod härliga till. Jamie drack saft i pip muggen. Det ni! Faktiskt har han gjort det i två dagar i rad nu. Det kanske kommer att bli bra det här till slut. 

När Jamie sov lite som han gör vid 18 eller 19 tiden så passade vi på att mysa framför tv:n en stund i nya soffan.  Jimmy och William hjälpte oss förra veckan att bära in den. Soffan har varit efterlängtad i flera långa väntande veckor. Nu får vi plats lite bättre när vi har främmande.
Det blev fotboll på schemat, ja alltså på tv:n så då passade jag på att hinna skriva här. Det gjorde mig gott. Har lite för ont om tid att skriva blogg, men jag gör det så fort jag får tillfälle så klart.
Nu är Jamie vaken igen, så det är hans tid. Då åker datorn av, annars leker han sönder den. Han älskar nämligen min dator. Men den är lite för viktig för mig för att han ska få använda som leksak vid 8 månader!
Har kollat på Baby proffsen som även har leksaker. Det finns laptops för barn. Fast har bara hittat från tre år och uppåt. Men det är ju lite inlärnings lekar på dom och det är väl därför. Det ser inte ut som om det är lösa små saker som är farliga. Så en sådan lite Nalle Puh eller en blå får det bli till min kära son. Bättre han leker med den än min som jag använder i jobb!
Vem vet , han kanske blir en riktig datahacker i framtiden!