Längtar efter Lilleman och Storeman!

Jag ligger efter med så mycket att skriva och berätta för er. Det händer så rysligt mycket kul både hemma och på jobbet.
Men Lilleman har börjat att kräla och är snabbare en blixten, så jag har fullt sjå att springa efter honom och följa med på hans upptäcktsfärd i huset. Han hittar lådor och luckor att dra i och öppna, han reser sig upp mot möbler och vips dragit ner något i golvet. Det är hög tid att säkra hemmet från faror. Så han inte kan klämma sig eller få något över sig. Ja, med andra ord så är det mycket.
Men det är ju så det ska vara.
Vi har varit med om massor och jag får försöka beta av en sak i taget.

Förra helgen när vi gjorde en Norrlands turné så var det "Sista helgen med gänget" för min älskade lilla familj att åka med Drifters. Jamie och Linus har ju varit med varje turné sedan Jamie var två månader gammal. Alltså 7 månader med gänget!

Ni kan nog inte ens ana hur tom jag känner mig just för tillfället.
Det känns så himla konstigt och hjärtat gråter efter mina älsklingar.
Hela natten har jag legat sömnlös och gråtit mina ögon röda.
Vi åt frukost ihop och när det var dags att åka så pussade jag Jamie Hej då och han började gråta.
Min GUD, vad det gjorde ont.
Han förstod nog att mamma skulle åka, eller så kända han min nervositet.
Jag vet ju hur bra han har det hemma med pappa Linus! Men mitt hjärta längtar och går sönder ändå.
Jag får lära mig leva med det!
Jag har ju bitit i det sura äpplet så många gånger i mitt liv i olika sammanhang och bitit ihop för att orka gå vidare mot nya tider.
Har alltid klarat mig fast man kämpat rejält vissa stunder.
Men detta är det svåraste av allt ändå, måste jag säga. Det kommer att göra ont varje helg år ut och år in. Men detta är mitt jobb och jag älskar det jag gör.
Jag säger inte med det att jag inte älskar min familj. Dom är ju det livet för mig. Jag älskar Linus och Jamie så otroligt mycket. Allt som går!

Samtidigt är jag ju hemma på heltid nästan mer än halva veckan och det är ju lyxigt både för mig och Lilleman. Så på den fronten tar jag ju igen det jag missar när jag är ute och spelar.
Jag vet att jag kommer att klara det här utan problem. Det är väl friskt att längta och bli lite ledsen när man åker ifrån det man älskar mest av allt på denna jord.
Gör man inte det är det väl något fel anser jag.

I kväll ska vi spela på Mälarsalen i Stockholm och jag hoppas att många av våra dansvänner kommer och dansar så jag känner mig trygg. Jag vet att våran publik har stöttat mig i alla lägen och Drifters killarna finns alltid där för mig.
Wow.... vad tårarna trillar ner för min kind, men det är av kärlek.
Stark kärlek mellan mor och son.
Stark kärlek mellan min fästman och mig.
Jag är så bortskämd med kärlek.
Jag visste ju att denna dag skulle komma, när det blivit dags att åka ut själv.
Men jag kunde aldrig drömma om att dessa 7 månader skulle gå så fort.
Jag hann inte bli förberedd. Tro mig! Jag hann inte......
Eller så ville jag inte tro att den här dagen skulle komma.

Nu sitter jag i alla fall här och längtar och längtar och längtar.

Sista helgen med Baby On Tour.

Längtar tills jag får kyssa min "man" och snuffa på min älskade bebis!