lördag 5 maj 2012

Saknar mina älsklingar!

Idag är saknaden enorm efter mina älskade prinsar. 
Så är det naturligtvis alla helger som jag åker iväg på turné och jobbar, men idag är känslan så himla stark och tung.
Kärleken som jag hyser för min Linus och vår underbara lilla "mirakelkille" bara växer för varje dag, minut och sekund.
Mitt hjärta får mera liv och mår bra när jag är i deras närhet, och jag önskar att jag kunde vara dom nära alltid.

Men så är ju inte mitt arbetsliv, så jag får bara hacka i mig att det kommer att kännas lika svårt varje gång att skiljas från dem.
Trots att jag trodde att jag skulle lära mig med tiden liksom, att inte bli så himla ledsen av att fara iväg.
Men där gick jag bet så klart!

Just nu är jag väl kanske lite extra känslig då jag är rejält förkyld och hes. Då blir man så orolig och rädd att inte hålla i rösten och att inte orka vara så pigg mot danspubliken.
Å´alla ni i publiken som betalar entré för att dansa, lyssna och träffa oss. Ni har ju inte betalat för att se och höra en trött Erica.
Men själva förkylningen kan man inte göra något åt förutom att ta hand om sig och försöka vila så gott det går för att klara sjunga hela kvällen.
Men att ni ska se att jag är ledsen eller tänker på hur min mamma mår får ni inte över huvud taget göra. Där måste jag försöka vara proffsig och inte visa det eller försöka gömma sina känslor och sin oro bakom kulisserna som på en teater du har huvudrollen i.
Den rollen spelar jag ofta nuförtiden.

Fast jag lovar också att ni träffar samtidigt mig så som jag är som vanligt. 
Även om jag kan vara ledsen över att sakna min älskade familj eller att jag vet att mamma haft en tung dag, så är jag ju så himla glad över att få vara bland er.
Ni är ju dom som stöttar mig i alla väder vad som än händer. Det har ni ju gjort i tretton år!
Det hedrar jag er för.

Som sagt idag känner jag mig skör och lite låg, mest för saknaden av mina prinsar som är på Sofias studentbjudning som jag missar. Sofia är min stora syster Annelis mellersta barn. Så jag är alltså moster åt Sofia.
Men Linus och Lilleman är där och firar henne och representerar vår familj.
Det känns mycket bra.

Sen är jag väldigt orolig för att jag inte kan skön sjunga utan kraxar på som en kråka. Men som grabbarna säger vi sköter ju i alla fall jobbet.
Detta är baksidan med detta underbara yrke.
Men jag älskar det jag håller på med och det finns inte en chans att jag slutar i Drifters.
Ja, om inte rösten går paj eller att det händer Jamie eller Linus något.
Då får man ju ge upp sin dröm så klart. Familjen är ju mitt LIV!

Igår hade jag så svårt att spela den där rollen och inte visa att jag hade det tufft. Saknaden, förkylningen, febern och en lyssning som gick sönder blev för mycket att brottas med. Men ändå fixar vi kvällen med bravur och hade roligt.
Som någon sa till mig, skillnaden på proffsigt och oproffsigt framträdande är att publiken inte ska ana någonting i falla något går fel eller att du har en dålig dag.
Vad kommer all sådan kraft ifrån?
Jo er!
Det är ni som finns där för oss som gör att det fungerar ändå!
Ni håller mig uppe på markytan så jag inte trillar ner i någon grop. Utan ni finns alltid där.
Ni är makalösa!

Min familj finns alltid här med mig i hjärtat. Ni finns alltid med mig i tankarna, och Linus timing att säga det rätta orden när man behöver dem som mest är pricken över i:et!

Att få höra Jamies lilla stämma i telefonen när mamma och pappa ringer varandra är stärkande nog att kunna flytta ett berg.
Så varför oroar jag mig.

Jo jag vill ju vara så himla bra som möjligt.
Vill alltid vara tipp topp och gärna vara alla till lags.
Även om jag inte är på topp så försöker jag ändå ge 100 i alla fall.
Den tanken bär jag med mig ut på scenen i kväll. Att jag ska ge allt jag klarar av ändå.
sen vet jag att ni , ni finns ju där.
Min familj finns här trots att dom är är över 100 mil ifrån mig. Eller rättare sagt, jag är så långt ifrån dom.

Sötnöt!
Gullplutt!
Jag klarar mig alltid ändå eftersom grabbarna i bandet stöttar som vanligt och försöker göra allt för att jag ska trivas.
Å´vet ni vad?
DET GÖR JAG!

Längtar efter er mina änglar. Men jag kommer hem snart igen.
Älskar er<3

4 kommentarer:

  1. såna fina ord <3 och ni är sån fin fin gullig familj <3 många bamsekramar och krya på dig gumman <3

    SvaraRadera
  2. Hallå du tappre!

    Oj va jobbigt att vara så hängig.Hur gärna du ej vill svika publiken så är du ju ej mer än människa Erika. Hoppas det gick bra för dig att spela på kvällen. Var rädd om dig. Kram från Ninni A

    SvaraRadera
  3. Kort och gott: Du är bara BÄST, Erica!!! Kram från Göran

    SvaraRadera
  4. du gjorde det lika bra som vanligt i lördags trots smällen i örat. vi söderifrån njöt av kvällen!

    SvaraRadera