Nya ljud i källan!

Jamie utvecklas hela tiden och allt är så spännande. Vi var iväg till BVC förra veckan och mötte Kerstin och barnläkaren. Det var sex månaders "besiktningen" vi var på. Undersökningen gick jätte bra och Jamie var lika go som vanligt. Några tårar kom det bara när han fick låna ett tåg att leka lite med , eftersom han tog tag i doktorns undersöknings instrument hela tiden. Ja, Jamie är en riktig NYFIKENSTRUT!
Åh, det är jag bara glad och tacksam över för det är ju hur kul som helst. Enda gången det inte är så praktiskt att han är nyfiken är när vi ska åka vagn. Ser han bara barnvagnen så blir det "världs krig". Jag har pratat med Kerstin om det och undrat varför inte han gillar att åka vagn i vaket tillstånd. Det skulle ju underlätta så mycket för mig. Men först var det ju koliken och han ville inte bli lämnad från famnen. Men Kerstin tror att han är så nyfiken att han blir ledsen när han inte ser utan får ligga där och undra!
Alla barn gillar inte vagnen, så är det bara. Men jag trodde jag var ensam i hela världen att ha ett barn som vägrar åka på mysig promenad. Det kommer att bli lättare när han kan sitta i vagnen så han ser. Får fixa ett sele och "grejsa" med vagnen så löser det sig säkert.
Jag kan ju inte hänga med mammorna och träffa barnen från föräldrar gruppen på promenader för jag skulle inte orka bära Jamie på promenad också. Bär honom rätt mycket ändå så det räcker och blir över. Jag älskar ju att ha honom nära så det är inga problem att han vill ha och kräver närhet. Det är mysigt, men min rygg, nacken, skuldrorna, armarna och höften har börjat säga ifrån ordentligt. Men så är det ju att bli mamma.
Jamie väger ju 9,2 kg nu så det är kanske inte så konstigt att man får värk lite här och där i kroppen när man bär mycket.
Han har ju också fått lite svårt att sova när vi lägger honom i sängen både på dagen och kvällen. Han sover om vi sitter eller halv ligger med honom på bröstet och det tar ju mycket energi och kraft. För det betyder ju att inte jag sover alls. Men det är bara att gilla läget och hitta små knep att komma över den svåra perioden. Jag har börjat med att försiktigt "hasa" ner honom från bröstet till sidan och jag ligger bredvid och håller om honom och det har funkat några nätter. Det kan vara lite av en separations ångest som småbarn i Jamies ålder kan få. Det märker jag ju även på dagen om jag går undan till ett annat rum eller till köket för att hämta lite fika eller något, så blir han jätte ledsen. Men det är helt normalt och för hoppnings vis går det över snart.
Så det är bara att hålla ut.
Det går inte att beskriva hur min kärlek bara växer och växer för vår lilla skapelse och det är som jag alltid säger, helt otroligt vilken känsla det här med barn. Trots värk och trötthet så finns där någon slags kraft i kroppen som gör att man fixar det här. Man orkar fast det är helt emty. Man sköter sitt barn med en inre energi som inte är till för något annat än sitt barn. Det är liksom reserven fast den är strong och guld värd.
Man är stark fastän man känner sig vara världens svagaste. Otroligt system, och vi är verkligen gjorda för uppgiften att uppfostra och sköta om sitt älskade lilla barn.
Ett barn, en liten människa som växer och utvecklas precis hela tiden. Jag är så lycklig över att få följa med på Jamies resa genom livet.

Doktor Dalemo och Barnmorskan Kerstin

Här lånar Jamie doktorns undersöknings instrument....och självklart provsmakar han lite också! 

Att det händer mycket varje dag går inte att ta miste på. 
Nu är det minsann nya ljud i källan här hemma kan ni tro!
Oj, vad mycket roliga läten som kommer ur denna lilla kropp och hals.
Jamie har skaffat på sig ett lite större omfång i rösten och det går vi inte miste om i stugan.....hihihi!
Det är underbart att han hittat lite olika läten som man börjar kunna läsa av och nästan förstå vad han vill framföra.
Lite DADDA blir det när han är lite "putt" och sur som när han inte kommer fram dit han vill med gå stolen eller inte når något han sträcker sig mot.
NANNA när han pratar och pratar och när han är riktigt ivrig så hoppar käken ikapp med orden. Så lustigt att se att han blir mer och mer en liten pratsam person.
Han "vrålar" som vi gör när vi tar i liksom och sen brukar han skratta till och undrar själv om det verkligen var han som lät sådär. Ibland ställer han säg rätt uppsträckt på tåna i gå stolen och sträcker armarna rätt ut och vrålar så han blir alldeles röd i ansiktet. Han ser lite ut som "figuren" i Stefan och Christer" ni vet han i orange polotröja, basker och bruna byxor och starka glasögon. Haha.. ja, precis så ser han ut. Om ni förstår vem jag menar?
Eller som Stellan(Drifters) när vi gör ett liten internt skämt!
Han hostar till några gånger när han vill ha uppmärksamhet och HÖ HÖ tar han till när vill något eller inte riktigt får som han vill. Ja, man tror sig förstå i alla fall.
Det är så häftigt att få vara delaktig i hans nya läten för varje dag. Han har också börjat med en liten ritual eller som nynna en gullig melodi när han håller på att somna in. Den lilla sången har jag lyckats att spela in och ska redigera den, så ni får höra lilla"trudde lutten" senare! Eller rättare sagt mys tonerna!
Ja , jag tjatar och tjatar om hur värdefullt detta är för mig. Rent känslomässigt så går mätaren upp på högsta nivå när det gäller kärleken jag hyser för denna lilla kille.
Tänk vad jag längtar efter att få höra MAMMA eller PAPPA formas i hans lilla mun och plötsligt har ord förrådet börjat att ta form. Spännande att få höra vilket ord som blir det första. Lampa, eller kanske misse och vovve kommer före? Vem vet och det kvittar ju vilket.
Han har ju börjat "brumma" som en bil med läpparna så det spottar och fräser ordentligt, så bil eller brandbil ligger bra till också.
Det jag vet är i alla fall att jag kommer att älska hans prat framöver. Förmodligen kommer jag att älska en del av tjatet också bara för att det är just Jamie som tjatar. Men man ska aldrig säga aldrig. Även det man älskar kan bli påfrestande ibland.  Så jag får väl köpa öron proppar de gångerna det blir för mycket...hihihi
Ja, ja jag vet! Nu säger ni vänta bara......vi får väl se hur gulligt eller fantastiskt du kommer att tycka om alla ljud eller tjat som du lär få höra genom livet. Även om det kommer från Jamies, din egen sons lilla mun......!!!!
Ja, mina vänner jag vet! Men jag skriver det med ett leende på läpparna.
Självklart förstår jag att det inte kommer att vara så roligt alla gånger.
Men jag vet att kärleken till min son övervinner allt.