tisdag 23 september 2014

Mamma!

Finaste, älskade mamma!
Jag kan inte i ord beskriva min kärlek till dig.
Den finaste människan det är du.
Min hjälte, min förebild, min älskade mor!

De är så skönt att kunna skriva här och ha friheten att svära och skriva skit om din sjukdom.
En sjukdom som härjar hos så många människor.
En sjukdom som jag HATAR!
Jag tycker så synd om er alla som måste bära denna jävla cancer.
Fuck Cancer.
Jag är så ledsen att jag inte kan hjälpa. Man vill ju kunna hjälpa sina nära, eller vem som helst som får cancer.

Jag är så himla rädd att förlora dig mamma.
Det gör ont i hela min själ att se dig lida.
Jag ringer näst intill varje dag , bara för att få känna tryggheten av att höra din röst.
Jag ringer nästan varje dag för att få höra hur det går för dig.

Du är en sann kämpe.
Tänk att du fått gå denna match i 5 1/2 år nu. Cellgifter, operationer, massor av mediciner, värk, kräkningar, bli utan ork, tappa hår, stickningar, blåsor, inte kunna äta......
De är ingen ide´att fortsätta listan för man blir bara mörkrädd.
Jag blir mörkrädd.
Mitt hjärta bultar så hårt. Hårt för att jag vill vara dig nära.

Vad du och så många andra får stå ut. Det är ofattbart.
Jag är så glad för varje dag du orkar kämpa , men samtidigt så ledsen över ditt lidande.

Mamma!
Jag ropar Mamma!
Jag skriker MAMMA!

Om jag ändå kunde ta din plats så DU får bli frisk. Du har ju så mycket livsglädje och så många drömmar kvar att uppleva.
Jag vill att du ska få göra det.

JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA.
JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MIN SJÄL.
JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT LIV.

Jag skriker lite till.....mest av rädsla.
Jag darrar som ett asplöv och önskar att mina böner blir hörda.
Dikt till Mamma

Den är så fin denna lilla vers och jag tror att alla känner som jag.
Jag vet att jag kanske överreagerar just nu, men är så himla rädd att förlora dig.
Jag vet ju hur du mår och hur du har det.
Jag är så ledsen över att behandlingen blev för tuff för dig så du inte kunde fullfölja.
Hoppas att din doktor har något annat att erbjuda i morgon.
Ett ESS i skjortärmen som kan förändra allt och se till att du blir frisk.

Din önskan är att kunna orka umgås med pappa och familj.
Det måste väl finnas något som kan hjälpa dig?
Ska det inte finnas något som kan hjälpa alla som är sjuk cancer.
Snälla! Hjälp! Jag är så rädd!

Jag skriker igen......... Det gör ont!.....Det gör så fruktansvärt ont!
Om det gör ont för mig, hur är det då för dig? Det måste vara katastrof, total katastrof.
Min mor, min älskade fina mor!

MAMMA!

I morgon, onsdag, då håller jag tummarna så hårt jag kan för dig, för dig och pappa!
Snälla ni där ute, kan ni inte hålla en tumme för mamma på onsdag.
Skänk en tanke åt mamma och alla andra som behöver det.
Vi hjälps åt!
Så kanske vi kan med fina ljusa tankar och kramade tummar i händerna skicka signaler som hjälper alla.
Inte vet jag?
Men vem vet?
Det skulle kännas fantastiskt i alla fall.





Jag älskar dig så mycket och jag hoppas min kärlek känns till dig där hemma.
Att den når dig trots att jag är så långt borta.
Tänk vad jag längtar efter att få vara i din famn.
Få krama, bara va, nära nära nära!
Min kärlek är så stark.
Om den ändå kunde vara medicinen , för då skulle du aldrig ha blivit sjuk.
För så mycket kärlek som jag har inom mig, som tillhör bara dig skulle i sån´t fall inte kunna rubbas och raseras till cancer.
Gud vad jag älskar dig.

Jag tänker på min underbara svägerska Sofia som precis förlorat sin älskade far. 
Mina tankar är ofta och mycket hos dig ska du veta.
Jag förstår precis hur du känner, hur du har det.
Jag önskar att jag kunde hjälpa till.

Jag tänker på alla mina fina dansvänner som förlorat eller har anhöriga som är sjuka i cancer.
Jag tänker på er så mycket och jag önskar att jag kunde hjälpa till.

Jag tänker på alla mina nära och kära som har någon som mår dåligt eller är sjuk.
Om jag ändå kunde hjälpa till, då skulle jag göra det för er, för dig mamma, min älskade mamma!

Nu är det så att jag inte tänker förlora dig. 
Jag tänker inte ge upp. Fast det låter som det i detta blogg inlägg att jag gjort det.
Men det har jag inte. Jag är bara så RÄDD!
Rädd och ledsen över att jag inte kan göra något för dig. Att man är så maktlös och liten.

Jag vet att inte DU  ger upp käraste finaste lilla mamma. Så varför ska jag ge upp.
Vi har alla i familjen varit ett sju jäkla bra team som kämpat, men det är du som är galet bra! Orkat vara så positiv och så glad jämt.
Det är du som är hjältinnan. Det är du som visat var skåpet ska stå när det gäller att övervinna.
Du är bara bäst!

Pappa är fantastisk som stadigt finns vid din sida och följer dig till de tunga jobbiga sjukhusdagarna, följer dig i allt du går igenom, finns hos dig när det gör ont, när du behöver hjälp. Han är en klippa som du kan vila mot och han är en klippa som tar hand om dig och hemmet i vått och torrt.

Ni är så fina mot varandra och de dagar du mår fint så tar ni till vara på dessa tillsammans.
Jag älskar er!

Härmed sänder jag styrkekramar till alla er som vill ha en. 
Hoppas att det känns att jag verkligen gör det.
Med värme och kärlek. Erica


onsdag 3 september 2014

Möhippa!

Ja, herre min Gud!
Så roligt vi hade en heldag runtomkring Lidköping med omnejd.
Jag är ju inte riktigt den där partyprinsessan som man kanske skulle önska ibland att jag är. Men jag har den förmågan att kunna ha roligt tillsammans utan alkohol.
Nej, jag är verkligen inte nykterist utan jag dricker någon gång om året , men då handlar det högst om någon kall och go Carlsberg eller lite Champange.
Linus hittade ett rosé vin som jag faktiskt gillar också.
Men eftersom jag har det yrke jag har och använder mina stämband i arbetet så är det ingen lyckad kombination med alkohol.

Vi dansbands sångerskor aktiverar stämbandet hårt i 4 timmar per kväll/gig och då fungerar det inte med uttorkande alkohol tex dagen före gig.
Ni vet ju mitt arbetsschema och där emellan inte mycket ledigt.
Men visst tar jag mig en liten fest eller bara en öl till en god middag om det är semester.

Jag blev haffad på midsommarsemestern av mina tjej polare i Lidköping , systeryster och finaste Lovisa och Sofia kom från Eskilstuna, dom hade ordnat med en underbar Möhippa.
En otroligt häftig heldag som jag aldrig kommer att glömma i hela mitt liv.
Hela två öl drack jag och hade nog börjat på den tredje också, plus champagne!!!
Det var inte dåligt va????

Vi hade så roligt och det började hemma i torpet , med tutor och partyhattar, utklädning och sminkning, sen en rungande skål och så drog vi iväg i en svart sprinterbuss.
Frida, Caroline, Syrran, Lovisa, Sofia , Lena , jag och Linda. Vilket gäng....
Sen mötte Camilla upp oss när det var dax för middag. Hon hade ju tråkigt nog skadat sin fot så kunde inte vara med under dagen. Men helt fantastiskt att hon kom sen för att umgås över den super goda middagen på Terrassen.

Tjejerna hade planerat i detalj och jag måste säga att dom verkligen prickat in precis det jag gillar.
Det är kärlek det!

Dagen började med en raggarrunda som jag inte riktigt vet var det begav sig eftersom jag hade ögonbindel. Dom öppnade skjutdörren på bussen och vi tutade, skrek och skrattade!

Sen hamnade vi på bästa Helens Dansskola där jag faktiskt gått några kurser förut för Helen själv. Hon är verkligen en duktig dansare och en hejare till pedagog.
Riktigt häftigt och jag älskar ju att dansa. Det där gör jag gärna om alltså!

Men vilken trevlig överraskning det blev där innan vi skulle kliva in i danslokalen... Herregud det är ju DU!!! Så grymt häftigt att få träffa Johanna Pettersson från Timoeij. Som jag coachade i sång på min tid som sångpedagog på Music & Production. Jag jobbade med tjejerna inför Kom i Melodifestivalen och deras debutalbum.
En skojig, intressant och mysig resa som jag fick hänga med på med tjejerna i gruppen.
Nu ska Johanna undervisa mig i dans!
Jag är utspökad och badringen satt runt min midja precis hela danslektionen.
Så himla kul och så sjukt härligt det var att dansa hennes koreografi trots badring och ond rygg.
Jag måste bara fortsätta dansa.
Ringrostig var bara förnamnet.
Johanna som precis kommit hem från LA var grymt bra på att lära ut och det var en upplevelse av denna värld.
Tack finaste Johanna <3
Tack finaste tjejerna som kommit på ide´n och snickrat ihop denna dag och bäddade in dans på schemat. Fina ni är.

Sen blev det dax att åka till stadsparken för picknick lunch. Det var i ärlighetens namn rätt kallt alltså , men värmen fick jag av alla dessa underbara människor runt omkring mig.
God mat hade de komponerat ihop och det var matig pasta sallad och ett så jäkla gott bröd med oliver.
Gott Gott.

Vi blev redo för nästa uppdrag som var en till raggarrunda med sprintern mot krigets värld!
Lacerdome!
Herre Gud, vad nervös man var. Mitt gevär funkade nog inte riktigt som det skulle, men det var säkert  en mening med det också.
Blev ju rätt jagad och självklart fick jag inte ta av mig slöjan som lyste i neonmörkret som en vit lampa.
Men det var ju på skoj och det var verkligen skoj.
Det gör jag gärna om också.
Jag kom sist och blev skjuten precis hela tiden, men vad gör det. Jag knäppte några fullträffar emellan åt och vi skrek och skrattade värre en en fjortis klass läger.
Underbar känsla.

Vi for hem till Stellan och Lena där vi hade 5 kamp och den rekommenderar jag till alla att köpa.
En familje låda som gav så mycket glädjefnatt och roliga uppdrag med sin enkelhet.
Efter det fick alla tjejerna utom jag så klart, duscha och göra sig vackra och snygga.

För nu var det middagsdax på finaste Terrassen! 
Camilla mötte upp oss och äntligen var ligan hel!
Jag hade saknat Camilla hela dagen, men som sagt var hon skadad och kunde inte vara med.
Så härligt fint gjort av henne att äta middag med oss-
Det var mycket värt för mig.

Vi käkade så gott och jag höll på att spricka totalt.
Vi var högljudda och hade trevligt. Undrar egentligen vad alla andra gäster tyckte och tänkte.
Undrar om vi förstörde deras fina middags kväll på restaurang.
Fast ingen kom och sa till oss så jag antar att vi var städade ändå.

Nu var jag helt slut och hela dagen hade varit så fantastisk så jag kände mig så mätt och nöjd av både, mat, uppdrag, upplevelser och vänskapen.
Men inte då!
Det var inte alls slut här.
Nej nu åkte vi iväg igen och precis som alltid i bilen med bindel för ögonen.

Sista anhalten blev en skön avslutning faktiskt. 
Spa mys på Campingen.
Med lek och bus tog jag mig igenom denna underbara möhippa tillsammans med mina vänner.
Kärlek på hög nivå kan jag lätt säga.
En skräddarsydd vänskaps kärlek.
Tack underbara ni!
Ni som kan få igen får det vid tillfälle :)
Jag menar.... i detta gäng är det 4 till som inte är gifta än.
Så vänta ni bara!!!!
Lena

Frida

Linda

Caroline

Anneli

Lovisa

Sofia





Jag och Camilla







































Vädrets Makter stökade till hemma!

Åskan härjade hemma några veckor innan bröllopet. 
Vi hade tur i oturen faktisk.
Tur att vi inte var hemma för vi var inne på stan och fixade ärenden inför vårt bröllop.
Det var tur eftersom det kunnat börja brinna och då vill man nog inte vara hemma. I alla fall inte jag.
Men nu hände det aldrig så det var ju någonting bra i det hela.
Det hade ju varit en katastrof annars.
Men det var en sådan pass stark smäll så telefon jacket hoppade ur väggen och det var svart av sot både på vägguttaget och på själva kontakten.

Åskan tog tyvärr pannan, men den gick att laga av en elektriker.
Tack för det!
Alla pengarna var ju märkta till bröllopet.
Tv apparater , apple tv, musikspegeln, telefonerna och bred bandet blev vi av med.

Dagen efter ringde vi till Telia och beställde nytt modem. Efter flera samtal och arga klagomål har vi äntligen en och en halv månad efter fått bred band hem.
Så nu kan jag börja jobba hemifrån och därmed även blogga.
Jag är hemskt ledsen att jag inte kunnat uppdatera bloggen, men nu kommer flera händelser från sommarens bravader att läggas ut.
Hoppas ni har överseende med det att det är lite gamla händelser, men hellre det än inget tycker jag.

Jag delar gärna med mig. 
Så nästa inlägg kommer att handla om MÖHIPPAN!
Jag blev som sagt haffad av tjejligan.

Kram Erica

fredag 27 juni 2014

Planeringen inför den stora dagen!

Vi planerar för fullt och jag måste erkänna att det är rätt mycket att få att gå i lås!
Tänk jag är så himla orolig över att man glömmer något.
Men samtidigt försöker jag lugna mig själv och säga att -okey … jaha… ska det vara så eller sånt också. Då får vi vara utan det på vår dag.
Tänk ändå vad jobbigt om man har glömt något jätte viktigt. Det skulle vara katastrof och min osäkerhet skulle vinna över mig och förstöra min dag totalt.

Linus försöker intala mig att huvudsaken är väl att gästerna har kul och får mat!
Det är ju faktiskt sant.
Sen om vi glömt någon liten små sak hit eller dit , det spelar väl ingen roll i det stora hela egentligen.

Ja ja, vad är väl en bal på slottet!
Jag får försöka slappna av och ändå tro att det kommer att bli bra ändå.

Min älskade mamma planerar lite åt oss också och tar hand om själva dukningen hur det ska se ut och köpt in prylar till det.
Mamma är ju inte så jätte stark och jag beundrar henne att hon orkar hjälpa till. Men samtidigt tror jag att hon tycker det är rysligt kul att få vara med på ett hörn , förutom att vara heders gäst så klart!

Nu på torsdag ska hon in på röntgen och nu får vi alla hjälpas åt att hålla tummarna för henne.
Oddsen gav ju inte henne något försprång den sista cellgiftsomgången på 8 gånger , då inte markören gick ner en enda pinne.
Så tyvärr får hon kämpa ett halvår utan cell gifter mot cancern som inte gav med sig ett enda litet ynka steg.
Nu har det visat sig att något hänt och förändras och det känns naturligtvis både ledsamt, sorgligt och jätte nervöst.
Inget roligt för varken mamma eller pappa att gå omkring i vardagen och inget veta.
Inte förrän efter läkarna gått igenom mammas plåtar som hon tar på torsdag.
Vi alla runtomkring mamma är väldigt ledsna och gör allt vad vi kan för att hålla oss positiva.
Jag blir så jäkla förbannad som jag skrev. Hur länge ska folk behöva lida av denna piss sjukdom.
Gud så arg jag är.
Jag kokar inombords över att jag inte är kapabel till att kunna göra något åt det. Förutom att jag kan gråta, skriva av mig och svära här, försöka peppa mamma och alla andra jag känner som också slåss mot cancer, springa ut i skogen och vråla ut min sorg, ge stöd åt forskning,  jag kan inte göra mer.
Är så besviken över att jag inte kan ta matchen åt min mamma eller mina vänner.
Förlåt!
Jag hade gjort det om jag kunnat. Jag älskar ju dig mamma.

Jag har precis beställt ett armband på nätet som jag inte skäms för att varken orda i mun eller skriva
                      FUCK CANCER!

                                           



http://shop.ungcancer.se/armband-svart-p-132-c-163.aspx
En länk till ungcancer där du kan köpa prylar för stöd i forskning.

Om du vill hjälpa forskning med en liten peng och köpa detta armband för endast 100 kr så gör du så himla mycket.
Vi får hjälpas åt så gott det går , mot denna jävla sjukdom.
Jag hatar dig så farbaskat mycket och jag har så många vänner , nära  kära, och bekanta som gårt bort alldeles för tidigt och sorgligt när dom inte orkat stå emot dig.
Du din elaka skit sjukdom. Om jag ändå kunde skulle jag ta kol på dig så du aldrig mer vågade visa dig i varken min eller någon annans närhet. FUCK YOU!

"FUCK CANCER"

Artikelnummer:1029

Elastiskt pärlarmband med plastpärlor och texten "Fuck Cancer". Alla armband är unika, och vi kan därför inte garantera några färgkombinationer. Armbanden är handgjorda i Sverige av ideellt arbetande hjältar. 

Storlek: Cirka 17-18 cm. 

All vinst går oavkortat till Ung Cancers verksamhet. 

Återförsäljning får inte ske utan avtal med Ung Cancer. 

Så vi säger väl att vi ägnar alla en tanke som vi känner som kämpar.
Å vi får inte glömma bort alla deras nära som har det minst lika jobbigt. Alla de som går bredvid och bara kan finnas till stöd för sin sjuke och som känner sig maktlös som inte kan hjälpa till. 
Vi hjälps åt!

Mamma är en klippa i alla fall och jag hoppas av hela mitt hjärta och av hela mitt liv att du ska orka med bröllopet. 
Att du orkar att finnas med, och vara med och närvara på festen. 
Men jag förstår samtidigt om det inte finns kraft för det så klart. 
Jag vet hur du har det älskade mor. Å jag vet att du finns med mig vart jag än går och du håller en trygg hand om mig precis jämt. 
Jag älskar dig högt! 
Tack för att du orkar hjälpa mig med planeringen av dukningen eftersom jag inte riktigt har koll på sådant där , du vet! 
Vi är ett bra team. 

Klänningen är köpt! 
Den är enkel , men ändå så vacker. 
Den är vit trots att jag inte är oskuld, ja för er som inte vet har jag en underbar liten ögonsten till son. Jamie!
Även om det inte riktigt kanske är den enda gången jag fått till det om man säger så.
Men jag ville gärna ha en vit klänning och det är väl ändå rätt gammeldags tänk om jag inte skulle ha det bara för att jag har haft älskog…..HIHI :) Eller vad tror du? 
Självklart finns det en och annan strassten och pärla i tyget så den gnistrar lite. 
Ni vet ju hur mycket jag älskar sådant och paljetter. 
Men jag lovar det är verkligen sparsamt och smakfullt trots att jag sett ut den själv!

Ringen är också enkel och fin med stenar så klart. Är ju så kär i allt som gnistrar. 
Blir väl aldrig vuxen , utan har kvar min dröm att bli prinsessa som jag ville när jag var liten. 
Å´nu får jag väl vara det för en dag i alla fall. 

Jag längtar så innerligt tills Linus får trä på den över mitt finger. 
Tänk dig att Lilla jag, Lilla jag ska få bli vigd och kalla mig fru Persson. 
Ja, jag kommer att ta Linus efternamn eftersom allt är enklast så. Både Jamie och Linus heter ju redan det. 
Visst är Erica Sjöström inarbetat i branschen, men det är ju ett namn som inte tillhör mig egentligen. 
Så det känns bara konstigt att behålla sin ex mans namn bara för att ni och branschen vet vem Erica Sjöström är. 
Inte heller är jag så högfärdig att jag måste hitta på ett fint och ståtligt namn när jag gifter mig. 
Nej. Persson heter ju min blivande älskade man och det är vackert så det räcker för mig. 
Erica Eleonora Rolandsdotter Persson blir mitt nya namn. Så snälla lägg det på minnet nu. 
Jag är bara mig själv och har inga behov att vara någon annan eller heta något speciellt, bara för att jag jobbar i musikens värld. 
För mig blir ju Persson väldigt speciellt eftersom jag får bära vidare min familjs efternamn. 
Jag är så stolt över det så min näsa nästan växer så lång att jag kan hänga tvätt på den!
Då fattar ni nog att det duger kanon med Persson.

Förra veckan besökte Linus och jag Café Bella Mi …..


i Lidköping för att provsmaka och beställa Bröllopstårtan. 

Det var lyxigt att få sitta med tjejerna och prata om bröllopet, planera tider för leverans av tårtan, utseende och smak och ja ni vet allt som hör till. 
Jag kan lova dig att det var riktigt smaskigt och gott. 
Linus och jag var super nöjda och faktiskt helt eniga om fyllningen. Det ni!
Ja, och som dom vi är så blir det enkel men god tårta. 
Vi svävade inte ut i smakernas värld och trollband oss i alla fantastiska olika choklad smaker, passion smaker, mint och massor av annat. Utan vi bestämde oss för hallonmousse med hallon sås och även en till kräm så det blir ordentligt . Det blir en så kallad vaniljglass kräm som var gudomligt god. 
Vi gör en liten bröllops tårta som står högs upp på ställningen och sen likadana små cupcakes till gästerna.








Dom blir vita med ett jätte vackert mönster med lyster och jag hoppas att det kommer att falla i smaken som för Linus och mig. Vi älskar den!
Dom kommer att dekoreras med små vita blommor med rosa och silver pärlor i. Jätte söta alltså!
Det är otroligt hög service på detta Café, konditori och catering och tjejerna är unga och har spännande ideér kring sitt företag. 
Jag hoppas att om ni besöker Lidköping vid något tillfälle så ta ert kaffe och fika hos Bella Mi!
Jag rekommenderar detta starkt och ni kommer inte att bli besvikna. Det vågar jag lova :)

Innan har vi självklart bokat kyrkan och festplats. Vi har bjudningen på Lidköpings Folkets Park. 
Jag är ju nästan uppväxt i Folkets Park på något vis, som dom flesta av er vet så därför känns det mest hemma liksom. 

Vi kommer att ha musik på festen av bandet Important People med Rickard Carlsson i spetsen. Ni minns säkert Rickard som sjöng och spelade gitarr i Zekes. Han gör egen karriär nu både i coverband och solo artist. 
Han skriver väldigt mycket och bra musik alldeles själv. 
Så håll verkligen ögon och öron öppna, för honom kommer vi att höra massor av i framtiden. Tro mig!
Det känns ju jätte speciellt för mig att just han kommer och röjer på scenen.

Jag hjälpte ju till Zekes killarna som gick på MOP där jag jobbade då som sång coach( men nu jobbar jag som ni vet på De La Gardie gymnasiet som är en GRYM skola) och hade även Rickard som sångelev. 
Jag hjälpte dom att starta upp och resten av historien orkar jag eller vill jag inte ens ta upp. Men den började ju i alla fall riktigt bra i Dansbandskampen och fortsatte lyckligt för killarna , samtidigt som min resa gick i kras. 
Men som tur var hittade jag ju Linus som ryckte upp mig ur skiten. 

Så det känns underbart att Rickard nu kommer att spela på mitt bröllop. Han sjöng ju så fint för Jamie och alla gästerna i kyrkan på Jamies dop. Det kommer vi aldrig att glömma och har det förevigat på film så klart. 
Jag antar att det blir mycket musik på bröllopet och både Linus och jag fullständigt älskar musik och underhållning. Så jag ska bara njuta! 
Sen självklart får det ju vara någon slags" Öppen Scen" också eftersom det är många musiker och sångerskor som kommer och jag nästan vågar lita på att dom kommer att förgylla bröllops festen med sina talanger, vackra sånger, svängig jazz så det svartnar och rock så det står härliga till och vi inte kan sitta still. Jag vill dansa hela natten lång. 
Jag längtar kan jag säga!

I veckan ska Camilla (min vän) och jag fixa lite på stan och och beställa brudbuketten och lite andra blommor. 
Hade en tanke först att fråga någon av de underbara florist lärarna på De La Gardiegymnasiet om någon kunde tänka sig att binda och skapa min bukett. Men nu är det semester och jag vill inte störa dom. 
Självklart hade det varit fantastiskt att få bära en sådan speciell och unik bukett, men det kommer säkert att bli lika fint och unikt från butik. 
Å jag är säker på att den kommer att vara så vacker för just den dagen. 
Min allra största dag efter Jamies födelse. 

Maten till middagen kommer att lagas av Carina själv från Carinas Kök och Bar i Hällekis. 
En super härlig och tuff tjej som också är lärare på skolan där jag jobbar. Hon är lärare på restaurang programmet under samma enhet som estet musik. 
Hon kommer även att finnas med och styr upp under middagen. Det känns toppen. 
Vi har varit till Hällekis och hälsat på och planerat middagen i samråd med Carina och så här långt känns det fantastiskt. 
Det kommer att bli gott och ingen ska behöva vara hungrig på ett tag om jag har förstått rätt. 

Vi har valt mat som Linus och jag tycker om och vi hoppas att det kommer att smaka och passa gästerna med. Självklart kan man inte vara alla till lags och allt kanske inte faller i smaken varken med mat eller annat under festen. Men sånt är livet. 
Linus och jag tycker om och gillar det vi bestämt oss för och det är våran dag. 
Sen kan vi inte rå över om någon annan misstycker. 

Ja, vi planerar och planerar och det är mycket kvar känns det som. Men vi hinner det vi hinner. 
Jag är säker på att vi får en lyckad dag vad som än må hända. 
Det värsta är ju om Linus inte dyker upp i kyrkan eller inte svarar JA. 
Då blir det genast lite svårare att göra den 2 augusti till den bästa dagen i mitt liv. 
Hemska tanke. 
Men det är så jag drömmer på nätterna just nu. 
Mardrömmar till tusen. 












lördag 21 juni 2014

Sommaren är här!

Nu är sommaren här och äntligen med lite semester! 
Jobbet på skolan har varit intensivt den senaste tiden , men samtidigt så himla givande.
Jag kan inte nog beskriva för er hur bra jag trivs på De La Gardiegymnasiet där jag och mina kollegor faktiskt gör ett grymt jobb på Estet Musik programmet. Eleverna utvecklas och blir fina sångerskor, sångare, instrumentalister och musiker. Tänk vad mycket jag får tillbaka av alla elever och lärarkollegor som inspirerar mig till tusen. Men visst, det tar kraft och ork också så klart.
Men man hittar alltid den tillbaka.
Nu har vi sommarlov och får pusta ut ett tag och samla nya krafter till hösten.

Denna veckan har jag även semester från älskade Drifters. 
Jag tröttnar aldrig att åka ut och spela med bandet och jag är så otroligt stolt att jag fortfarande är accepterad både av er och killarna i orkestern.
Ja, jag är ju faktiskt snart 44 år.

Det är inte klokt vad tiden går fort. Tråkigt men sant!
Å jag kan inte stoppa den. Hur mycket jag än vill ibland….
Men det händer så mycket runt om kring nu i livet så det är bara att inse att jag aldrig kommer att bli yngre.
Utan lev nu och ta vara på de underbara livet ger dig här och nu.
Jag älskar livet!
Tänka sig….
Jag som var under isen och trodde aldrig jag kunde bli människa igen. 
Jag som var så mörk och trodde aldrig jag skulle få se ljuset igen. 
Jag som var så olycklig och trodde aldrig jag skulle få se lyckan igen. 

Men som ur en klarblå himmel sände han där uppe äntligen mig ett tecken.
Jag återfann gnistan att vilja leva ut igen, att vilja och våga leva igen.
Jag blev någon och jag blev sedd av någon som kom in i mitt liv från att vara vän och bli min bästa vän.
Min livskamrat som såg att jag är en person som vissnat men som egentligen längtade efter att få blomma ut.
Precis som nu när alla sommarens blommor, buskar och träd liksom får liv igen.
Han såg mig som den jag är och jag duger som den jag är.
Osäker, rädd att göra fel, älskar människor, älskar att skämma bort, dåligt självförtroende, älskar att stå på scenen, älskar musik, kan inte laga mat, men bakar gärna och mycket, äter stora lass med godis, är arbetsnarkoman och är samtidigt hemma kär.
Linus gillar mig ändå.

Han finns för mig och jag finns för honom.
Han tog till sig mina dåliga sidor som jag brottas med varje dag.
Han tog till sig mina fina sidor som jag lätt delar med andra och plussade ihop dessa och accepterade mig för den jag är.

Jag blev hel, en människa igen. 
En glad människa som vill njuta av livet igen.
Vi skapar vår underbar son, som är mitt allt.
Jamie betyder så mycket , han betyder liv , inte bara liv utan världens rikaste liv.
Jag blev rikast i hela världen när jag fick chansen att njuta av denna finaste lilla person som springer omkring på denna jord.
Herre GUD!
Jag fick föda det finaste barnet och gå bredvid och se på hur han växer och blir till människa.
Jag kan som inte förstå än idag att jag fick dig Jamie.
Att ödet vill skriva om mitt manus och ge mig den dyrbaraste gåvan någonsin.
Dig Jamie!

Först fick jag kämpa mig tillbaka, sen sprang jag rätt in världens finaste och snällaste men bestämda man, Linus.
Vår kärlek ledde till ett kärleksbarn.
En gåva som jag aldrig nog kan tacka ordentligt för.
Jag säger varje dag hur tacksam jag är för att kärleken förde oss samman.
Jag säger varje dag hur tacksam jag är för att ett frö fick gro till liv.
Jag är er evigt tacksam!

Jag älskar er så innerligt och nu när sommaren är här så ska vi äntligen föreviga vår kärlek till klangen av  St: Nicolai kyrkans ståtliga kyrkklockor.
Vi ska gifta oss!!!!
Jag som var så rädd att knyta kärlekens band och föreviga det vi har. För jag är ju så otroligt rädd att förlora er , att förlora det vi byggt upp.
Så rädd att allt ska rasa och jag hamnar där nere i djupet igen.
Men nu när det är så nära så vet jag att det är så himla rätt.
Varför ska osäkerheten att du ska lämna mig, ta över och vinna.
Nej , jag ska leva,
Vinna! Njuta! Ge och Ta! Jag ska vårda vardagen ömt.
Jag kan inte vänta längre och det ska bli så fantastiskt att få bli din fru. 

Det kommer att bli den bästa dagen i vårt liv efter den 5 april då Jamie kom till världen.
Vi kommer att få en dag till att minnas livet ut. En stor dag till att styrka det vi har.
Den 2 augusti står vi där i kyrkan och binder samman våra band.
Jag älskar dig Linus!




onsdag 4 juni 2014

Jamie ville sjunga en ramsa!

Jamie vill gärna inte att jag varken sjunger eller spelar längre hemma. 
Det har varit så i säkert ett och ett halvt år om jag tänker efter.
Bums så försvann trummorna från rummet och han spelar aldrig piano längre.
Jätte trist alltså! Vi som älskar musik och sång här hemma.
Så fort jag tar en ton eller vill spela på min underbart fina vita flygel så kommer han springandes och skriker NEJ mamma NEJ! Stopp , sluta! Inte sjunga mamma!

Han håller för min mun och spelar jag på flygeln stänger han locket så jag ska sluta.
Men vi har kommit på att det är för han förknippar ju musiken med att mamma åker ifrån familjen och jobbar i flera dagar.
Så han blir jätte ledsen och så får vi inte sjunga mer.

Det är självklart väldigt synd eftersom både Linus och jag älskar musik och att sjunga.

Därför blev jag så paff igår kväll när vi var ensamma en stund Jamie och jag.
Då skulle han sjunga krokodilen.
Det som var problemet är att jag inte kunde just den barnvisan. Så då sa vi att Jamie får lära mamma den.
Ok sa Jamie!
Det blev mer som en ramsa, men det var så otroligt fint och mysigt att få vara med om det eftersom det känns som om det är mitt fel att han inte vill vi ska sjunga.
Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att han vill att vi sjunger lite mer tillsammans här hemma.
Jag ska plugga krokodilen och berätta för Jamie när jag kan den.
Ska fråga skolfröknarna vad det är för sång.


Men här ser ni resultatet för denna gång och även fast det blev en ramsa av det hela är MAMMA så otroligt stolt.


Bilrunda!

Häromdagen åkte Jamie och jag på en liten bilrunda och letade djur att titta på. 
Lilleman och jag hade kört Linus och en arbetskamrat till deras kick off på jobbet.
Så vi hade en mysig eftermiddag på tu man hand.
När vi var på väg hem hade inte Jamie någon lust att åka direkt hem utan ville åka bil.

Ja , varför inte?
Jag älskar själv att ut och åka, och kika på olika saker är mysigt.
Det gjorde vi mycket i min familj när jag växte upp.
Ofta köpte vi glass och tog en runda.

Jamie och jag hade roligt i bilen och pratade massor.
Vi hittade både kor och får i Mellby utanför Lidköping att titta på.

Efter det åkte vi hem och sparkade boll en stund innan det var lägga för att varva ner med vällingen inför natten.
Det är så underbart att få egen tid med Jamie då det bara är vi två.
Det får vi ju varje vecka, men det är ändå så värdefullt. Att få vara ensam med honom lite då och då.