Pyssel på dagis!

Att Jamie trivs på förskolan nu är det inget snack om. 
Allt fungerar som det ska och det känns så fruktansvärt skönt.
NU är det så roligt när man kommer och ska hämta honom efter en arbetsdag. Man är lite trött och har längtat efter sin familj så klart.
Han möter en med öppen famn, ett leende och ropar mamma!
Känslan är obeskrivlig.
Sen är han så ivrig och visa på bild skärmen om dom fotat under dagen vad som hänt, eller satt upp grejer på väggen som dom pysslat med.

Å´så ska han pussas och pussas! Underbart.

Men när det blir dags att klä på oss och åka där ifrån blir det lite tjurigt och vresigt. 
Det har han ingen stor lust med...... att sätta sig i bilen!
Nej , han vill nog vara kvar på förskolan. Det har han visat nu så många gånger.
Det känns ju skönt faktiskt och som jag sa förut så hellre det än ha det så som vi hade ett bra tag när det inte funkade alls. Han ville absolut inte bli lämnad på dagis och vara ifrån mamma och pappa.

Det här är mycket bättre med lite vres, men kan också vara så himla jobbigt.
Att bråka vid bilen och det tar 5 minuter att försöka få han fast i bilstolen kan vara så jäkla energi dödande!
Men men, det är ju inte världskrig och inte heller varje gång. Så det kan man väl leva med.

I alla fulla fall så blev jag helt tagen av de vackra höst tavlorna barnen hade målat med händerna. Det var olika grupp arbeten och Jamie målade tillsammans med Nora som han tycker så mycket om, Havanna, och Elsa.
Den var så vacker att jag var tvungen att dokumentera den genom att fota i mobilen.

Förskolan har ju pärmar till varje enskilt barn som dom skriver roliga saker att minnas, aktiviteter som dom gör och där har dom säkert också sparat bilder på det barnen gör.
Den får man titta när man vill.

Jag plåtade även Jamies bild på händerna som han målat. Kuligt att ha kvar sen :)

Så här fin är höst tavlan! Ni förstår säkert att mamma och pappa är stolta.....

Han tyckte det var roligt att göra avtryck av händerna och hade nog svårt att sitta still........

Men vem är det här?

Jamie hittade mammas blus och hokus pokus......!
Jag vet inte riktigt vem han ville vara?
Kan han vara en nunna eller ett spöke kanske?


Det har han inte riktigt berättat, men han ser ut att ha rätt roligt när mamma gissar och gissar!

Buskbus.....!!!

Jamie älskar verkligen att vara ute och leka. Helst med sitta på traktorn, leka med vatten eller bara busa ute i det fria.
Gizzla och Lilleman brukar också skoja med varandra och sno bollen för varandra.
På dagis har dom en rolig buske med hemliga och spännande gångar ute på den ena gården. Där trivs Jamie att busa och stoja.

Men nu tror han att det är gångar och hål i varje buske hemma med. Tyvärr har inte vi det.
Så det blir lite tokigt ibland att vi får "rädda" honom ur busken är han försöker gå in med bilar och andra leksaker.
Så här kan det bli!

Min Längtan.....

Drifters rullar för fullt på Norrlands vägarna och jag sitter i min fåtölj och lyssnar lite musik och längtar efter att få mysa med Jamie.
När våra turné veckor blir så här långa brister mitt hjärta av längtan hem.
Men samtidigt så ger ni publiken mig så mycket så att jag orkar vara ifrån mina änglar.

Nej, det är inte så lätt att åka hemifrån trots att man älskar sitt yrke och val av liv. Det är ju det här jag kan och jag vill fortsätta turnéra med mitt älskade Drifters.
Min familj förstår mig och har aldrig sagt till mig att jag måste välja, eller sluta åka på turné.
Nej , det har aldrig kommit på tal och Linus skulle aldrig kräva det.
Han vet!
Han vet att jag älskar er , musiken, att stå på scenen och alla människor runt omkring mig.
Han vet också att jag ÄLSKAR och avgudar min familj och den är självklart viktigast för oss.
Vi älskar varandra så mycket och jag är så lycklig det är vi.
Linus , jag och vår underbara lilla mirakelprins.


Jag gör mitt bästa ändå för att hålla skenet uppe även fast det ibland kan vara väldigt svårt. Men så fort jag ställer mig på scenen, tillsammans med världens bästa Drifters och möter ER så kan jag släppa min längtan för en stund.

Normalt brukar jag kunna göra mitt bästa varje kväll trots att man kanske är orolig eller att mitt hjärta gråter för min finaste mor som kämpar och kämpar mot sin cancer.

De senaste månaderna har jag tyvärr inte kunnat gömma min oro.
Jag har mina tankar hos henne och är så rädd för att hon ska lämna mig....oss!
Jag är så rädd och ledsen hela tiden och jag kan inte rå för att min energi tank inte är full just nu.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag kanske ibland inte orkar vara mig själv, den Erica ni är vana att se och höra.
Jag kanske inte orkar dansa lika mycket, spralla omkring, eller sjunga på det sätt som jag brukar på scenen.

Vissa kvällar är min längtan efter mamma så stark att texterna blir känsliga att sjunga.
Jag blir ändå väldigt stark och vet att hon vill att jag sjunger för er.

Jag är så ledsen över att inte kunna leverera som jag annars brukar göra. 
Men jag lovar att jag ändå för min dags form gör mitt bästa!
Det tar på krafterna att hålla sig för tårar.
Det tar på krafterna att längta efter mina kära.
Det tar på krafterna att svika bandet när jag inte är i form.
Ja, det känns som om jag sviker dom. Sviker killarna för att jag inte är lika bra varje kväll.
Sviker dom för att jag inte är så himla bra när jag inte trivs med ljudet i mina monitorer.

När det blir så här att jag inte är i form, måste jag ta fram tankarna på er. Ni som kommer till oss för att dansa och ha en trevlig afton, betalar entré för möta oss. Det måste jag ta fram så jag är så bra som det bara går för stunden. 
Ni ska inte behöva gå besvikna från dansen.
Nej, det kan jag inte med.

Mina elever på De La Gardie ger mig så mycket inspiration och jag ska ta till vara på den och plocka med mig ut på turnén. 



Ville bara förklara mig ifall någon nån´gång har märkt att jag inte är på topp. 
Man vet aldrig, det kanske syns!
Fast det är ju det jag inte vill. Att det inte ska synas. 
Men som man brukar säga
-Man är inte mer än människa.
Fast jag får absolut skärpa mig. Det är jag fullt medveten om.

Det är ju inta alls ert fel och ni ska inte bli drabbade av en tråkig afton på grund av mig.
Jag lovar kära ni att jag snart kan handskas med mina känslor. Jag lovar kära ni att jag snart är tillbaka som den jag brukar vara. JAG LOVAR!
Så håll ut!


Jag vet att jag är en känslomänniska! Jag är så himla stark när det gäller mig själv, när jag är sjuk eller så. Då är jag en riktig envis jäkel faktiskt!
Men så fort det handlar om känslor, när någon i min närhet inte har det bra, är sjuk, eller vill skiljas då bryter jag ihop som ett kortspel på en sekund.


Att bli sviken i livet är nog det värsta som kan ske och gömma och glömma sånt inför publiken, sina fans är jätte svårt.
Linus skulle aldrig göra mig så illa och det är så skönt att veta. 

Men nu är det värre.
Nej, missförstå mig inte. Mamma sviker inte mig. Jag menar bara att mamma är så sjuk, är så mycket svårare att hantera än att bli sviken. Jag vill ju så gärna hjälpa, men hur?

Jag kan bara med kärlek visa och försöka peppa henne att orka kämpa emot, att orka tävla vidare och inte tappa modet. 
Det är bara så jobbigt att alltid vara så långt ifrån.
Att inte finnas nära.
Den bästa uppfinningen just nu är skype. Åh, du milde vad jag älskar den person som uppfann den tekniken.
Vi skypar, pratar och kikar på varandra via datorn.
Det gillar Jamie och visar gärna sina prylar och vill också spela lite trumma för mormor och morfar.
Det är underbart! Jag fullständigt avgudar SKYPE!

Mamma! Jag älskar dig så <3 <3 <3

Min familj jag älskar er mest av allt. 

Jag lever för er, för musiken, publiken och för Jamies framtid!

 

Jamie diggar till tusen!

Jag måste bara få visa hur uppspelt och glad Jamie är när han får spela på digitalpianot. 
Självklart är det trummor han startar först. Sen brukar han alltid släppa loss och spela till det.
Den här kvällen var han i sitt esse och det är synd att inte dela hans otroliga glädje till er!
Han älskar musik än så länge och jag hoppas av hela mitt hjärta för hans skull, att han har något slags musik öra som han kan utnyttja i framtiden.

Nu diggar han för fullt i alla fall och jag blir bara så GLAD!

Jamie älskar förskolan!

Precis som personalen på förskolan hela tiden sa...... att det skulle vända!
Dom hade rätt. Men det är ju klart, dom är ju proffs!
Nu går det så mycket bättre på dagis för Jamie och förra veckan fick jag inte ens hem honom direkt.
Han blev jätte glad när jag kom för att hämta honom och vi klädde på oss packade ihop hans väska och vinkade Hej Då.
Men när vi kom utanför första grinden var det stopp!
Han skulle leka i buskarna och vid grillplatsen och jag lovar.... vi var kvar i en halvtimme på gården och busade.
Sen fick jag jaga honom runt omkring innan jag fick i fatt honom.
Han skrek och jag fick nästan hjärtinfarkt av att försöka få in Jamie i bilen.
Fast som jag sa förut, så är det här så mycket bättre än att han är ledsen hela dagar.
Jag är så glad.

Spelade in ett litet klipp som ni får se här.......

I morse när Linus lämnade honom eftersom jag är på turné så kom dom in i entre´n och Jamie fullständigt slängde sig över till Berith som tog emot dom när dom kom. Han glömde totalt bort att vara ledsen när pappa gick för att åka vidare till jobbet.
Det är ju fullständig lycka!
Så skönt att det är lättare, och nu börjar man bli hel igen som mamma.

Telefon snack!

Har precis lagt på luren efter att ha pratat med Jamie en liten stund. 
Nu är det mycket babbel och telefon snack.
Oftast blir han tyst och bara ler när han har luren vid örat, för han lyssnar mest på den som pratar i andra änden.
Han ringer upp folk stup i ett och jag får sen förklara att det förmodligen var Jamie när man senare träffar dessa personer.
Än så länge har vi haft lite tur eftersom han många gånger träffat in mormor och morfars nummer. Då gör det ju inget utan är bara roligt.
Å, mamma (Ellinor) vet och hör att det är Jamie om det inte är någon som pratar när hon svarar!

Det som är lite besvärligt och ibland lite pinsamt är att han ringer ju upp från min eller Linus I-phone. Han är jätte snitsig med våra telefoner och har sina egna appar med lek och spel. Men nu är det bara Spotify, kontaktlistan, bilder och annat som gäller.
Han kan ta upp telefonlistan , välja ett nummer och ringer upp, eller skickar tomma mail.
Det är inte alltid så bra tajmat när han ringer upp arrangörer, låtskrivare eller kollegor och dom tror att det kanske är jag som är tyst och sen bara lägger på.
Men det går ju inte att låsa bara själva telelistan vad jag vet?
Han får ju använda våra telefoner för att spela spelen. Då är det svårt att hålla koll på vad han gör.

Jamie har ju till och med när han lyssnat i Spotify, gjort egna listor och delat låtar på pappas Facebook!
Linus misstänkte att det var något lurt på G när han fick kommentarer rån sina vänner som undrar när han började lyssna på Wahlströms.
Linus gillar många olika musikstilar som standard jazz , pop , rock men framför allt hårdrock.
Det är ju inte dansband som spelas här hemma direkt!
Förutom när Jamie vill lyssna på mamma så klart!

Linus anade oråd som sagt och kollade läget på sin Facebook.....
Mycket riktigt där är inlägg med flera låtar med Wahlströms som Jamie delat från sin lista.
Det är ju faktiskt rätt roligt ändå!
Men som ni förstår kan hans telefoni också skapa lite lätt kaos ibland.

I dag när jag vaknade upp i bussen och längtar efter mina killar , så ringer jag hem och kollar läget!
Allt är bara bra och Linus och jag pratar färdigt innan Lilleman får luren.
Oj, oj, oj vad snackig han blev.

-Hej Jamie! Det är mamma.........
Världens skratt klingar i högtalaren och jag hör att det är äkta glädje från min son.
Åh, min lilla gulleprins! Han blir riktigt glad av att höra min röst.
Jag fick tårar i ögonen och mitt hjärta dunkar hårt av längtan efter min familj.
Sen babblar han och babblar vidare och jag lägger in kommentarer.
Undrar vad han säger?

Det är riktigt roligt att konversera fast man inte har någon aning om vad vi pratar om.

Det ska bli så kul när han kan säga nå´t på riktigt så vi förstår varandra.
Jag hörde att han hade "ägget" i handen. Det är som en liten maraccasägg som han spelar väldigt mycket på.
Han älskar att spela trummor och maraccas där hemma.
I alla fall så hör jag det genom luren och undrar om han spelar.
Det var som att trycka på en knapp.
Han berättar, snackar och babblar en hel vers om detta ägg. Förmodligen om hur svängigt han lirar och hur kul han tycker det är.

Ja, än så länge får man prata på, och fantisera fram något han säger.
Det är i alla fulla fall väldigt trevligt att höra hans röst när man är borta på turné!