Min Längtan.....

Drifters rullar för fullt på Norrlands vägarna och jag sitter i min fåtölj och lyssnar lite musik och längtar efter att få mysa med Jamie.
När våra turné veckor blir så här långa brister mitt hjärta av längtan hem.
Men samtidigt så ger ni publiken mig så mycket så att jag orkar vara ifrån mina änglar.

Nej, det är inte så lätt att åka hemifrån trots att man älskar sitt yrke och val av liv. Det är ju det här jag kan och jag vill fortsätta turnéra med mitt älskade Drifters.
Min familj förstår mig och har aldrig sagt till mig att jag måste välja, eller sluta åka på turné.
Nej , det har aldrig kommit på tal och Linus skulle aldrig kräva det.
Han vet!
Han vet att jag älskar er , musiken, att stå på scenen och alla människor runt omkring mig.
Han vet också att jag ÄLSKAR och avgudar min familj och den är självklart viktigast för oss.
Vi älskar varandra så mycket och jag är så lycklig det är vi.
Linus , jag och vår underbara lilla mirakelprins.


Jag gör mitt bästa ändå för att hålla skenet uppe även fast det ibland kan vara väldigt svårt. Men så fort jag ställer mig på scenen, tillsammans med världens bästa Drifters och möter ER så kan jag släppa min längtan för en stund.

Normalt brukar jag kunna göra mitt bästa varje kväll trots att man kanske är orolig eller att mitt hjärta gråter för min finaste mor som kämpar och kämpar mot sin cancer.

De senaste månaderna har jag tyvärr inte kunnat gömma min oro.
Jag har mina tankar hos henne och är så rädd för att hon ska lämna mig....oss!
Jag är så rädd och ledsen hela tiden och jag kan inte rå för att min energi tank inte är full just nu.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag kanske ibland inte orkar vara mig själv, den Erica ni är vana att se och höra.
Jag kanske inte orkar dansa lika mycket, spralla omkring, eller sjunga på det sätt som jag brukar på scenen.

Vissa kvällar är min längtan efter mamma så stark att texterna blir känsliga att sjunga.
Jag blir ändå väldigt stark och vet att hon vill att jag sjunger för er.

Jag är så ledsen över att inte kunna leverera som jag annars brukar göra. 
Men jag lovar att jag ändå för min dags form gör mitt bästa!
Det tar på krafterna att hålla sig för tårar.
Det tar på krafterna att längta efter mina kära.
Det tar på krafterna att svika bandet när jag inte är i form.
Ja, det känns som om jag sviker dom. Sviker killarna för att jag inte är lika bra varje kväll.
Sviker dom för att jag inte är så himla bra när jag inte trivs med ljudet i mina monitorer.

När det blir så här att jag inte är i form, måste jag ta fram tankarna på er. Ni som kommer till oss för att dansa och ha en trevlig afton, betalar entré för möta oss. Det måste jag ta fram så jag är så bra som det bara går för stunden. 
Ni ska inte behöva gå besvikna från dansen.
Nej, det kan jag inte med.

Mina elever på De La Gardie ger mig så mycket inspiration och jag ska ta till vara på den och plocka med mig ut på turnén. 



Ville bara förklara mig ifall någon nån´gång har märkt att jag inte är på topp. 
Man vet aldrig, det kanske syns!
Fast det är ju det jag inte vill. Att det inte ska synas. 
Men som man brukar säga
-Man är inte mer än människa.
Fast jag får absolut skärpa mig. Det är jag fullt medveten om.

Det är ju inta alls ert fel och ni ska inte bli drabbade av en tråkig afton på grund av mig.
Jag lovar kära ni att jag snart kan handskas med mina känslor. Jag lovar kära ni att jag snart är tillbaka som den jag brukar vara. JAG LOVAR!
Så håll ut!


Jag vet att jag är en känslomänniska! Jag är så himla stark när det gäller mig själv, när jag är sjuk eller så. Då är jag en riktig envis jäkel faktiskt!
Men så fort det handlar om känslor, när någon i min närhet inte har det bra, är sjuk, eller vill skiljas då bryter jag ihop som ett kortspel på en sekund.


Att bli sviken i livet är nog det värsta som kan ske och gömma och glömma sånt inför publiken, sina fans är jätte svårt.
Linus skulle aldrig göra mig så illa och det är så skönt att veta. 

Men nu är det värre.
Nej, missförstå mig inte. Mamma sviker inte mig. Jag menar bara att mamma är så sjuk, är så mycket svårare att hantera än att bli sviken. Jag vill ju så gärna hjälpa, men hur?

Jag kan bara med kärlek visa och försöka peppa henne att orka kämpa emot, att orka tävla vidare och inte tappa modet. 
Det är bara så jobbigt att alltid vara så långt ifrån.
Att inte finnas nära.
Den bästa uppfinningen just nu är skype. Åh, du milde vad jag älskar den person som uppfann den tekniken.
Vi skypar, pratar och kikar på varandra via datorn.
Det gillar Jamie och visar gärna sina prylar och vill också spela lite trumma för mormor och morfar.
Det är underbart! Jag fullständigt avgudar SKYPE!

Mamma! Jag älskar dig så <3 <3 <3

Min familj jag älskar er mest av allt. 

Jag lever för er, för musiken, publiken och för Jamies framtid!