söndag 14 oktober 2012

Moped gänget rullade in på gården!

Denna lilla blogg story skrev jag för några veckor sedan, men har inte lagt ut den än för att jag inte fått mina bilder än. Nu publicerar jag den ändå och så uppdaterar jag med bilder så fort som möjligt!!!

Stellan (Drifters) dundrade in på gården med hela sitt moped gäng i klubben som ännu inte har något namn spikat. Det finns massor av förslag på vad klubben kan heta , men inget är klubbat klart. Så i skrivande stund vet jag inte vad dom heter.
Det är underbara och roliga människor som vi känner som har bildat den här klubben, och köpt varsin moped för att få vara med.
Nästan alla har jätte fina veteraner och den äldsta får naturligtvis köra först i ledet och den som har nyast modell åker självklart sist.
Med roliga hjälmar, ett glatt humör och ett mål för varje utflykt så drar dom iväg runt Lidköpings vägarna.
Det går inte att beskriva i ord hur mysigt dom verkar ha det, och Linus och jag kommer att köpa en moppe och försöka få bli medlemmar i just denna klubb.
Vi kan ju åka med varannan gång liksom. Ena gången så drar jag iväg och Linus den andra så behöver vi varken två mopeder eller barnvakt.

I alla fulla fall så förberedde vi go fika här hemma. Jag bakade ananas paj som är så god med vaniljglass till. Men råkade ju ha i lite för mycket bakpulver tyvärr men det gick bra ändå som tur var.
Jag som normalt är en hejare faktiskt på att baka paj.
En av mina drömmar i framtiden är att ha ett "pajfik" med massor av musik underhållning. Ett litet mysigt ställe.......
Men det får vara en dröm.....

Solen värmde denna dag och vi väntade hemma på att mopederna skulle anlända.
När vi hörde motor ljudet sprang vi ner på parkeringen och mötte dom. Stellan, Lena, Kent, Caroline, Robban, Johan, och Jan var med. Annars brukar även Lennart och Irené också vara med men tyvärr inte denna gång.
Vi kollade in deras fantastiska vrålåk, och snackade lite om var dom åkt förut och sånt där.
Sen gick vi lite husa syn och Linus visade det han än så länge snickrat på terrassen. Den är grymt fin och faktiskt snart helt färdig.

Vi dukade upp fikat och satt ute och njöt av mysigt sällskap, gott fika och solen.
Det enda som störde oss var dom förbaskade getingarna. Det är så synd att dom är så ettriga bara och inte kan låta en va, utan man ska behöva vifta och springa en mil bara för att bli dom kvitt.
Otäcka djur, men dom måste väl finnas för naturens liv antar jag. Annars är dom rätt onödiga.

Jamie tyckte det var jätte roligt med besök och han var mäkta imponerad av mopederna.
Vi får väl se om dom kommer och hälsar på oss flera gånger framöver. Kanske nästa sommar, för nu är väl säsongen snart slut. 



onsdag 3 oktober 2012

Jamie får eget rum!

Ja, nu händer det mycket här hemma. 
Igår fick vi låna Caroline och Kents bil med krok, så vi kunde hyra släp och bege oss till Hjo.
Där bor en stört skön familj som sålde några barn möbler på Blocket.
En växa säng, byrå med skötbord och en jätte fin hög hylla. Alla i samma modell och färg.

Emma och Martin heter föräldrarna och så har dom tre jättefina töser.
Ja, det var som om vi nästan kände varandra när vi steg in i deras hus och liv för att titta på möblerna.
Dom var så otroligt trevliga människor och barnen var jätte charmiga och söta.
Eftersom det var perfekta möbler till Jamie så slog vi till och grabbarna lastade in samtidigt som jag och Jamie snackade om ditt och datt med alla tjejerna.
Sen dundrade vi hemåt.
Linus lastade ur och jag nattade Jamie.

Nu är det värsta bombnedslaget i stugan.
Ja, jag nästan skrattar ihjäl mig så det ser ut.
Det är prylar överallt och plötsligt så är vi ett rum fattigt i huset!
Musikrummet åker ut till gäst stugan.
Sov loftet som var så mysigt inrett blev en kombination av sov loft och kontor.
Jamie fick ett eget rum och Linus och jag flyttade till eget sov rum där musikrummet varit hela tiden.

Eftersom jag varit förkyld med feber har jag puttrat på lite här hemma med lite plock att ställa i leksaker i ordning åt Jamie, bäddat hans nya säng, plockat i kläderna hans i nya byrån och sånt.
Det tar tid och Linus jobbar så det känns som det inte händer nånting, alltså att man inte blir klar någon gång. Men man får ta lite pö om pö när Jamie tillåter det och han kan leka själv för en stund.

Vi har lekt massor i hans rum och bekantat oss med sängen då jag berättat att det är Jamies egna säng. Vi har suttit i den och lekt, läst saga och sjungit.
Han har ju sovit med oss i våran säng sedan han föddes och knappt använt spjälsängen!
Men nu känns det som att det är dax att försöka vänja honom med egen säng.

Ni kan inte ana vad som hände ikväll?!!!?
Efter badet i baljan så gjorde jag vällingen för han var  så trött.
Jag släkte ner hans rum och lade mig med honom i hans säng.
Han drack vällingen, och började direkt med sin "sovritual" när han tagit sista dropparna ur flaskan.
Han lägger armarna om min hals och börjar pussas och "tula". Precis så gör han jämt när han ska till och somna.
Att han gjorde det nu i nya sängen är ju helt otroligt.
Jojomän......han somnade!
Jag gick ur sängen, traskade ut ur rummet och han sover fortfarande :)
Jag är så glad och stolt.

Men jag förstår att det inte kommer att vara hela natten lång och att det inte kommer att vara så här lätt varje kväll.
Men det är jäklar i mig en bra början.
Är det så att Linus och jag får åtminstone lägga oss själva även om det kanske bara är för en stund?
Att få strecka ut sig och ha en egen säng känns väldigt lyxigt, men samtidigt kommer det att vara tomt och konstigt.
Jag är så van att ligga som ett frimärke efter väggen , eller hopknölad som en gammal sardin i sin burk nere vid fotändan där jag också får slåss om platsen med Gizzla vissa kvällar.

Hjälp!
Jag kommer inte att få snuffa på Jamies goa lilla huvud, eller känna hans små andetag mot min kind, eller kunna ligga och bara titta på min älskade son så där som jag alltid gör.
Jag kan bara se på honom, inte säga ett ljud, men bara njuta av att få se min lilla parvel sova och höra hur hans näsa snarkar. Det är en underbar känsla att få ha honom nära.
Men jag är fullt medveten om att detta måste ske nu.
Innan det blir för sent liksom. Då han är större blir det svårare att lära honom sova själv antar jag.
Sen är det självklart ok om han vill komma till oss under natten.
Bara han börjar sova själv.
 

måndag 1 oktober 2012

Roligt arbete!

 Ännu en vecka med roligt arbete har gått. 
Å´en ny ska precis börja......
Nu sitter jag här vid frukostbordet igen med en rykande kopp kaffe och en snuvig näsa!

Hela veckan har varit proppad med massor av jobb, men det har varit riktigt givande.
Skolan, radio sändning och turné.
DEt som är lite jobbigt är att behöva jobba på söndagar.
Men det finns ju så mycket härliga dans ställen även på söndagar så det är ett måste emellanåt.
Det som blir tufft då är att åka till skolan på måndagmorgonen när man precis har kommit hem från turnén.

Man hinner inte träffa sin familj.
Bara smyg "snuffa" lite på Jamies lilla huvud när han sover sött.
Sen in i duschen för att göra sig i ordning.
Jobbet på skolan är fantastiskt kul så det går egentligen inte alls någon nöd på mig.
Det är bara det att man längtat hela helgen till familjen och sen när man väl kommer hem hinner vi inte ens ses eftersom dom ligger och sover.

Men det finns de som har det värre , så det är synd att klaga.
Jag vet hur bra jag har det och jag är stolt över min tillvaro.

Nu måste jag borsta gaddarna och sen bege mig till nästa uppdrag.
Hej Svejs!



fredag 28 september 2012

Host och Rossel!

Här hostas och rosslas det ikapp.
Det är Lilleman som hostat i över tre veckor nu och efter nattens feber topp så åkte vi in till Vårdcentralen idag.
Efter några prover och ett kort besök hos doktorn kunde han konstatera att något självklart finns i kroppen eftersom proverna visar på det. Men det var lite får låga värden för att sätta in Antibiotika. Men skulle läget inte förändras var vi välkomna in i morgon igen.

Vilket läge!
Vad gör man?

Inatt hade han jätte jobbigt och det var otäckt att han var så glödhet och rosslade högt när han andades.
Han skakade och svullnade upp i ögonen och han var knallröd i ansiktet. Öronen var så varma att dom nästan var blå.
Men självklart ingen hög feber när man åker in till doktorn för man är orolig.
Han är jätte trött och äter dåligt. Men så här är det ju i förkylningstider på dagis säkert.
Bara att vänja sig.

Men jag frågar mig själv just nu hur jag ska veta om läget är förändrat i morgon och hur vi gör då?

Självklart om det blir värre åker men ju in.
Men om det är som idag då?
Han sa ju att jag är välkommen tillbaka om det är som idag!
Men om proverna fortfarande är något för låga för att få medicin så är det bara kämpigt för Jamie med allt runt omkring.
Man åker ju till Vårdcentralen för att få svar, inte för att ställa diagnos själv hemma dagen efter.
Jamie äter kaka när han är på stan med Caroline och Lena........
Gud, vad jag tycker det är svårt att vara mamma i sådana här lägen.

Han var jätte duktig både hos syster som tog proverna och hos doktorn. Så ett Bamse klistermärke var han värd tyckte farbror doktorn.
Jamie blev naturligtvis glad åt det.


torsdag 20 september 2012

Föräldrar möte!

I går kväll hade Myggan avdelningen föräldrar möte.
Jag rusade hemifrån efter middagen och åkte in till Ågårdens Förskola och naturligtvis kom jag en minut för sent.
Jag som skäms så in i norden om jag är sen, men mötet hade precis startat så det var inte hela världen.

Som jag sagt förut så känns det väldigt stort att sitta med och reflektera över hur häftigt det är ändå att Jamie går på dagis. Ja, om man bortser att han har det lite jobbigt menar jag.
Det är liksom så "bigt" att han är så pass stor att han faktiskt går på dagis.
Vi fick information om verksamheten, planeringar, och sen avslutade vi med ett grupp arbete. Det var väldigt kul och intressant.
Den gruppen jag hamnade i var super trevliga mammor. Några kände jag sen inskolningen och några blev nya bekanta. Vi hade massor med tips och bra förslag till själva uppgiften.
Vad fina mammor, med så bra tänk.
Två av tjejerna kommer ju ifrån samma by som jag bor i.
Så framöver kanske våra barn blir kompisar och leker hemma hos varandra. Det är väl ett dröm som jag längtar till. 

Tänk att vi hade sådan tur att Jamie fick plats just här.
Vi är verkligen så otroligt bortskämda med den fina och proffsiga personalen.
Alla tjejerna är underbara människor och bemöter alla oss oroliga föräldrar med så mycket bra tips, och ger oss ett lugn när dom pratar om våra barn.
Dom tar sig tid med mig och alla mina frågor och all min oro för Jamie.

Ja, helt enkelt så är dom det bästa teamet i hela Skaraborg!
Åh, vi är så glada över att vi får vara med i gänget på Myggan.




tisdag 18 september 2012

Höstmörkret tar över!

Hösten är här. Det är kallt , mörkt och ruggigt!
Jag som inte alls är någon höst och vinter människa. Men i år ser jag fram mot vintern.
Det ska bli så roligt att få se och upptäcka snön tillsammans med Jamie.
Skotta, bygga snögubbe, och kasta snö bollar lite försiktigt.
Men just nu känns det lite vemodigt att skiljas ifrån ljuset.
Fast i och för sig så har vi inte haft någon märkbar sommar direkt så det kan ju egentligen kvitta det där med att skiljas ifrån ljuset.
Men ni förstår vad jag menar.
Vi får tända mycket ljus inne och vi har faktiskt smyg tänt en brasa i kaminen. Hur mysigt som helst alltså.
Varmt och skönt blir det fort och knastret från veden är som underbar musik för örat.

Tittar ut från fönstret och det flyger och virvlar gula löv mot kalla marken.
Det står inte på förrän vintern knackar på dörren.

Det är tyst i stugan förutom hostljud från Jamie.
Han har hostat rätt länge nu, men det är väl så när man börjar dagis.
han är ledig idag med.
Så jag passar på att dricka mitt kaffe tillsammans med er och datorn den här morgonen också.

Jag hade glömt och tagit fram bröd från frysen så jag äter upp Jamies riskakor som frukost istället.
Ni kan vara lugna!
Jag skulle aldrig äta slut, utan självklart lämna så Lill Prinsen har.
Men gott var det.

Så gott folk. Nu blir det till att kila iväg mot skolan så hörs vi!

måndag 17 september 2012

Morgonkaffe innan skolan!

Sitter i lilla köket med en kopp kaffe och en rostad skivad bröd med kaviar på.
Insuper ett knippe med energi och inser att jag har det så himla bra.
Vilken underbara skola och arbetsplats jag får jobba på.
Ja, för er som inte vet är jag ju sångcoach på sidan om Drifters och har ju jobbat på Musikgymnasiet Music and Production i Skara.
Men nu när Lilleman började dagis så blev det så himla bra praktiskt att jobba i Lidköping i stället. Så slipper jag resan till Skara.
Det löste sig perfekt när min sångkollega Miriam Gindemo hörde av sig och undrade om jag inte kunde söka till De La Gardie.
Det gjorde jag och fick jobbet som sångpedagog tillsammans med Miriam och Marie. Underbara sång kollegor. Vilka tjejer alltså!
Allt blev så himla bra, och jag kör bara 50% så det är rena rama himmelriket.

Nu sover mina prinsar så gott och jag intar min ljuvliga frukost och har till och med lite egen tid så här på morgonkulan.
Jag är färdig för att åka till skolan förutom tanborstningen som är det sista jag gör innan jag sätter mig i lilla Paddan (min Nissan Micra) och drar in till stan.
Eftersom Linus är ledig ska inte Lilleman på dagis. Det är därför jag har lite tid över just nu. Det är då jag passar på att slänga ihop lite tankar och känslor och skriver ner det till er.
Annars hade det varit full rulle nu i stugan .... :)
Ska faktiskt bli lite skönt att bara styra iväg direkt till skolan och slippa stoppet på dagis och se hur ledsen Jamie blir.
Man går sönder som människa och det är slitsamt för själen med att gå igenom det här.
Men som sagt, vi tar nya tag varje gång han ska dit och vi ser ju att det börjar ljusna lite i alla fall.

Nej, mina vänner! Hoppas ni får en fantastisk dag. Jag längtar efter er allihopa.
Kom ihåg att varje person är UNIK. 
DU ÄR VÄRDEFULL. 

Med Kärlek........