Hektisk vardag !

Det har varit en hektisk tid ett tag vågar jag erkänna. 
Inget negativt alls utan bara positivt i stort sätt och roligt. Men sommaren har minst sagt ätit eller mer eller mindre våldtagit min tid.
Den försvann totalt och jag hann tyvärr inte med er igen.

Får lite dåligt samvete och inte så lite heller över att jag inte hunnit med att blogga.
Egentligen har jag kunnat göra det i turné bussen under de många och långa resorna, men det har inte riktigt funnits ork.
Utan jag har samlat energi och bara vilat för att orka jobba sen liksom.
När man har en blogg är det meningen man ska skriva varje dag.
Jag lyckas ju inte ens med ett inlägg i månaden :(
Men ska göra vad jag kan för att ändra på det.
Kanske lite mer rutiner i vardagen skulle nog inte vara så dumt.

Jag är själv boven i dramat och skyller absolut inte på någon annan.
Men det känns så tokigt när jag inte skriver.

Så , nu har jag lättat mitt hjärta i en liten minibikt och går vidare i själva bloggen.
Jag mår ju så himla bra av att få skriva av mig så nu får det bli en liten skärpning.

Vart börjar jag?
Det har faktiskt hänt så himla mycket roliga saker det sista.
Dels med Drifters, jobb på skolan, familjen och sen har ju gått och startat upp en egen SÅNG CLINIC med min finaste vän och kollega Miriam Gindemo.
En helt fantastisk tjej som jag har äran att jobba med på De la Gardiegymnasiet.

Å´nu har vi gjort det tillsammans. Byggt och skapat Studio Voice.
Det har varit en underbar resa hittills. Vi har fått hjälp av våra fina respektive familjer. Linus och Daniel har mer eller mindre jobbat ihjäl sig och rustat våra lokaler mitt i stan.
Det är helt otroligt att vi fortfarande är gifta!!!

Nu har vi öppnat och fått rull på verksamheten och det är minsann musik och sång i väggarna och det är en fantastisk atmosfär i lokalen.
Jag fullständigt älskar att bara vara där och är så stolt över att min och även Miriams dröm blev sann.

Vi har skapat ett forum för de lite äldre ungdomarna som slutat gymnasiet och inte längre kan få sång eller instrument utbildning på kommunala musikskolan.
Vi har skapat tillfälle för de äldre människorna som kanske aldrig vågat prova förut.
Vi har skapat tillfälle för barn och ungdomar som vill ha mer än musikskolans tid av intresse för att kanske söka utbildning i ämnet.
Miriam har skapat körer för glädje att sjunga med andra och körer på högre nivåer.
Jag ska sätta upp show kurser som jag älskar.
Det är ju för härligt, och snacka om att jag är stolt!
Stolt över att vi vågade prova våra egna vingar.
Men vi båda är kvar på skolan såklart också.
Så nu förstår ni nog var tiden tog vägen!!!
Å ´som svar på era funderingar om jag någonsin hinner med familjen så är det JA! :) <3
Inte försummar jag min familj. men erkänner att jag får pussla mer med tiden och planera ordentligt.

                                               Alla i familjen är med på noterna!

Nyckeln till det nya projektet "Studio Voice Lidköping"

Miriam & jag startar bolag!

Daniel in action!

Linus in action!

Pizza tycker Jamie är en perfekt byggmiddag!

Vi fick hjälp en dag av Miriams pappa Bosse!

Miriam in action!

Loggan som Anton Gindemo har skapat åt oss!

Tavlan som Anton Gindemo har designat! Vi är så stolta över vår sångfågel med
vårar motto.
OM BARA DE FÅGLARNA SOM SJÖNG VACKRAST SKULLE SJUNGA
VORE SKOGEN VÄLDIGT TYST!

Toalettpiff!

Målar loggan på väggen! 

Putsar och sätter strupes på fönstren!

Jamie provar mammas piano!

Fy 17 vad vi är bra säger Miriam!

Foto dag inför hemsidan! Fotograf Linnea Keihag <3

Studenten för finaste ES12C!

Som ni vet jobbar jag ju även som sångpedagog och körledare på Estet Musik programmet på De La Gardiegymnasiet i Lidköping. 
Det är en fantastisk arbetsplats med underbara kollegor som alla är utbildade i lärarlaget. 
Alla är så otroligt musikaliska, och både sanslösa musiker och lärare. 
Det är så inspirerande att få vara en av dessa lärare i laget och med Mikael Dalemo i spetsen kan det inte bli annat än ett bra och trivsamt lärargäng. 
Mikael är arbetslagsledare och gör ett fantastiskt jobb både för oss lärare, elever och ett bra jobb på våran enhet. 
De la Gardiegymnasiet är en stor skola med många elever, jag tror runt 3000 elever och mellan 250-300 lärare. 

Den 10 Juni hade vi studenten och det var ett fullspäckat schema hela dagen. 
Jag åkte verkligen berg och dal bana rent känslomässigt hela dagen. Har ju undervisat den finaste klassen ever ES12C i hela tre år. 
Haft många av dom i instrument sång och hela klassen i kör i två av dessa år. 
Så känslorna mellan skratt och gråt var hårfina. Vi grät och skrattade vartannat och jag hade tur som hade världens vattenfasta maskara på mig :)
Jag är så makalöst stolt över att just jag fått följa med dem på deras musikaliska resa och utveckling. Vara en av dem som coachat dem och fått tagit del av deras talang. 
Så nu känns det väldigt tomt när dom är klara med denna utbildningen och ska lämna boet. 

Det blev en varm och solig dag och det hade inte kunnat blivit så mycket bättre. 
Alla var så vackra i sina fina klänningar, kostymer och de efterlängtade studentmössorna. 
Stort GRATTIS till er alla. 

Jag saknar er redan så hjärtat svider <3
Ni har givit mig så mycket lycka i min tillvaro och jag är så lyckligt lottad som fick chansen att lära känna er. 
Som jag brukar säga så kommer jag att sitta på första parkett när ni slår igenom, har konserter, eller utövar musiken på något vis. 
Jag kommer att vara där!
Jag är så glad i er allihopa. :)

Dagen bestod av Fotografering, frukost och sen en stund att umgås lärare och elever då vi delade ut stipendier och diplom. 
Vi lärare hade sound check med lärarbandet och lärarkören som skulle underhålla i aulan.
Sen var det studentmiddag med tre rätters meny , stipendieutdelningar, underhållning och den vackra Studentsången. 
Vi hade repat in den med tre stämmor och ni sjöng den med bravur! 
Kollegorna spelade mingel musik undermiddagen och kompade även elever från åk 2. 
Det var verkligen ett fantastiskt program. 
Efter middagen gick alla klasser till aulan 
Där bjöd lärarbandet på Don´t you worry child. Jimmy Paulsson som jobbar i vaktmästeriet sjöng den så jäkla bra så det var inte klokt. Alla studenter reste sig och upp och jublade och skrek. 
Gymnasiechefen Magnus Thilén var programledare och även solist tillsammans med rektor Karin Rosén som framförde låten ”Groupie”. Även personalkören var med och sjöng för full hals på flera av låtarna.  Dom avslutade låten med en groupiebild. Behöver jag säga att det blev succé? 

Vilken underhållning alltså. 
Jag sjöng 1:a gången, Miss Lis version. Det var jätte kul att få sjunga i år eftersom mina elever slutar. 
Kören sjöng den vackra melodin Äntligen och Eric gjorde en grym insats med låten Heroes. Eric har en suverän tenor stämma och tog tonerna med säkerhet. Vilken topp klass underhållning studenterna fick. 
Det var över 600 elever som tog studenten denna dag och det var en härlig stämning i aulan.  Programmet innehöll också elevtal, ett lärartal och rektortal som alla var lika bra. 

När det var slut i aulan spelade studenterna in ett klipp till tvåorna!
Samtidigt sprang alla lärare ut för att ställa upp sig för att hälsa och önska lycka till när eleverna kom för att göra sig i ordning i kön och vänta på sin tur att springa ut. 
Klockan 15.00 öppnades portarna och den första klassen fick springa ut. 
Alla var så glada , nervösa och superlyckliga. Det var en underbar känsla att kunna vara med på deras stora dag. Att jag var ledig från turnén just denna dag när ES12C sprang ut till sina nya liv. Det var höjden av lycka. 

Var nu rädda om er på era nya äventyr, fortsatta studier och allt ni tar er för.
Jag kommer aldrig att glömma er.
Kom ihåg att jag finns här om det är något.
Puss Puss ni fina ungdomar. Ni är UNIKA <3

Mitt kalla gråa jag, tar över!

Regnet öser ner här hemma.

Sitter i soffan tillsammans med Jamie och myser lite och samtidigt ser jag det ruggiga vädret genom altandörren.
Vi har det varmt och skönt under ett täcke, men där ute är det grått och kallt.
Precis så känner jag mig själv idag.
Grå och kall.
Det gråa lägger sig tungt över axlarna och färgerna känns utsuddade och raderade.
Jag har tappat lite gnista igen, och det går så fort att ramla ner och kravla omkring utan energi.

Vi har precis kommit hem från jobb och skola.
Jag älskar tiden och närheten tillsammans med världens finaste kille.
Jag är så oerhört tacksam att jag får vara vid hans sida.
Att han är min och Linus son, som vi skapat.
Det är familjen som ger mig glädje och gör så att solen lyser trots att molnen gömmer ljuset och värmen.
Men idag finns det ingen värme förutom det sköna täcket och Jamies kärlek.

Ledsen över att jag inte kommer över sorgen av att ha förlorat min mor.
Jag fattar ju att man aldrig kan komma över saknaden och närvaron av mamma, det är inte det jag menar.
Utan, att jag liksom bara rasar ner i hålet rätt var det är.
Det mörka trista hålet som inte verkar ha något stopp.

Det behövs bara en liten, liten motgång så ramlar jag ner och inte riktigt kommer upp. Utan tänker och ältar problemen istället för att ta mig ur dom och lösa dem.
Så dom kan bli puts veck.

Nej, jag samlar på mig dom istället utan att lösa dom och sen blir bördan för tung för att bära och det är då det säger stopp i hjärtat, kroppen, huvudet, och själen.
Jag blir så svag och så kör jag ändå på som inget har hänt.
Å det är då jag faller tillbaka till det djupa och mörka.
När jag gör det kommer även sorgen tillbaka som ett slag i ansiktet.

Gud, vad jag saknar dig mamma.
Jag som bara kunde ringa till dig och säga.
Mamma, jag är så ledsen.
Sen som trollade du allt tillrätta igen med dina tröstande ord och din rara mjuka röst.
Du talade mig tillrätta igen med dina klipska svar på mina frågor.
Du gav mig ork att gå vidare med din varma kärlek.
Du gav mig mod att våga ta tag i sånt som var svårt med din styrka.
Du gav mig kraft och det är den jag saknar utan dig vid min sida.
Jag finner aldrig den rätt styrkan och då finner jag heller ingen ro.
Å ´har jag ingen ro så funkar jag inte alls.

Idag är en sådan dag, men i morgon är en ny dag och allt blir säkert mycket bättre!
Så nu får jag borsta bort mina bekymmer från axlarna, ta mig  kragen och bli lite lättare igen .
Då får vi säkert se solen, njuta av ljuset och bli varm i hjärtat.
Själen får liv och vardagen, jobbet, tillvaron och livet får färg.
Precis så där som det ska vara nu när det är vår.
Kärleksfullt, glatt, enkelt och bara så lätt.
Allt som får liv och blommar ut som i en väl målad tavla.
Så där underbart gott precis som när du njuter av världens godaste smaker och blir ljuvligt mätt och belåten.
Precis sådär vackert och underbart skönt som när man får en spontan omfamning av Jamie.
Jag älskar livet och allt runt omkring, så varför blir bilden i bland svart vit?
Precis som när det är dålig mottagning i tv boxen. Eller när en bild är svår att framkalla!

Låt färgerna, dofterna och smakerna komma tillbaka och måla en ny härlig dag.
Måla den ljus!
Ge mig kraft , ge mig mod!
Jag har ju världens roligaste projekt att se fram emot.

Projekt i musikens tecken.
Släppa singel med underbara Daniel Linström.
Som jag kommer att skriva om i ett separat inlägg eftersom det bara är ljust!
I alla fall för mig.











Jag har fler projekt som är lika ljusa som tex mina nya kontakter med fantastiska låtskrivare.
En öppning bland mina drömmar som kan gå i uppfyllelse.
Att få skriva mer musik, tillsammans med dessa otroligt musikaliska kompositörer.

Sen även ett projekt till som kommer att få liv i sommar, som är en dröm som blir verklighet.
Det är så otroligt roligt och inspirerande allt som händer.
Så ni tycker säkert att mitt grå jag ska ta och gömma sig någonstans och dra täcket över huvudet.
Hur kan jag ens vara så egoistisk att tillåta mig vara sån här när allt, familj och framtid är så ljus?

Jag älskar allt som är på G och jag vill bara mer. Jag älskar projekt och få dessa att ro i hamn.
Så kom igen nu fröken Persson. !!!!
Nu har du skrivit av dig, fått rensa hjärnan och lossat det tunga ur hjärtat.
Kom igen nu! Go girl!
Se, bara framför dig.
Vilket underbart barn, och vilka underbara musikupplevelser du får vara med om.
Se det i färg, och putta bort de gråa nyanserna.
Dom finns inte.
Jamie sprakar av färg.
Linus är alltid färgglad och våren sprudlar med ljus och värme.

Så nästa gång jag lyfter huvudet nu i skrivande stund från dataskärmen, tittar ut i det gråa vädret så ser jag det inte.
Nej, jag ser inte det gråa.
Utan jag ska se regnbågen. Den vackra romantiska färgbågen som gör mig så lycklig.
Den övervinner den färglösa bakgrunden.

Så i ärlighetens namn är jag nog bara lite trött och saknar min mor.
Man måste tillåta sig att sörja så klart, men man måste lära sig att det går att sörja utan att brytas ner.
Nu känner jag mig som en en sån där "palett" eller vad det nu heter.
En sån där platta som konstnären har i sin hand och penseln i den andra. Sen kastar han eller hon sig ut i konstens värld och fantasierna skapar bilder och minnen på taveldukarna.
Allt i färg.
Å jag får vara  "paletten" och bära alla färgerna med stolthet.

Jamie 4 år!

Tiden går fort när man har det bra sägs det ju.
Jag kan bara hålla med!
Lilleman växer och börjar bli stora killen och han har börjat att säga så själv med.
Det är en fantastisk att umgås och kunna göra saker tillsammans.
Här hemma har vi ett busigt hem och vi leker och stojar och försöker vara delaktiga i leken så mycket det går.

Den 5 april hade Jamie sin fjärde födelsedag.
Ninja tårta, paket, överraskningar och besök av farmor och farfar bestod dagen av.
Jag hade klämdag mitt i turnén på påskafton och även om det var dagen före Jamies födelsedag så sa vi till honom att det var då han fyllde år.
Så jag kunde fira tillsammans och att han kände att jag var hemma.

Jag kom hem vid 06.00 tiden på morgonen efter spelningen med Drifters så att gå upp 7.30 väcka Jamie med Må han Leva sång, frukostbricka och några paket kändes lite grusigt i ögonen.
Men det var ju ändå JAMIES födelsedag och det kan man ju inte missa bara för att ,man varit uppe och jobbat natt.

Det var roligt att se när han tyckte vi väckte honom alldeles förtidigt.
Han drog täcket över sig och ville sova vidare.
Men vi var envisa och sjöng.
På brickan väntade spännande paket som han inte alls orkade med.
Men tillslut så satte han sig upp och fick sin varma mjölk som han tycker om och öppnade lite presenter.

Vi gjorde frukost och det är ju så fantastiskt gott att äta frukost med tillsammans med underbart sällskap.
Annette och Peter är alltid så härliga och det är så mysigt att få rå om varandra.
Det blir ju inte så ofta vi ses så dom tillfällena vi får är så mycket värda för oss och Jamie.
Lättsammare personer får man leta efter. Det finns aldrig några problem och det finns aldrig sura miner.
Jag är verkligen bortskämd som får ta plats i deras liv.

Morfar Rolle hade varit här och firat Jamie före eftersom han följde med vännerna Anders och Carola på solsemester. En välbehövlig resa för pappa.
Jag unnar honom allt han orkar ta sig för, han behöver det verkligen.

Jamie fick presenter av vänner som vi har i Drifters världen och det är så himla snällt av er. Ni är fantastiska.
Det blev en hel del prylar att försöka få in i hans redan fullproppade rum.
Jag försöker ju rensa bland hans leksaker som han växt ifrån , men det finns inte en chans att jag klarar det!
Han har rå koll på allt och undrar direkt vart hans saker är.
Då är det bara att pallra sig ut till ladan och hämta in det igen :)
Så nu börjar hans rum likna ett lager.
Är det någon som har tips om hur ni gjorde med sånt så är det välkommet <3

Ninja dräkt från morfar, turtles gubbe med motorcykel av kusin Casper, upplevelse på Eskilstuna zoo med Dinosaurier av farmor och farfar, transformers av moster Anneli med familj, böcker och spel av Ola och Hanna, kläder av Anders och Ingegärd, pengar av släkt, pall av Göran med familj, dino bok av Miriam med familj, fotbolls skor och fotboll av mamma och pappa och lego från Kent och Margareta....jag kan nog fortsätta hela dagen och skriva allt han fick. Ni är makalösa!

Vi har ett träd efter vägen 44:an mellan våran lilla gård och in till stan!
Det är väldigt speciellt för Jamie kallar det för Nalle Puhs träd.
När han var mindre och det var jätte jobbigt att åka till förskolan så såg vi fram att åka förbi trädet och ropa på Nalle Puh.
Då blev Jamie lite gladare igen.
Små grejer som blir viktiga.
Så jag åkte iväg en stund mitt på dagen och gömde paket vid trädet.
Sen ringde jag in till stugan och sa att jag var Nalle Puh och frågade om Jamie var hemma.
Berättade att Puh har pekat till honom vid trädet , men att han inte skulle vara hemma själv ifall Jamie skulle komma till trädet.
Jamie blev glad och vi skulle genast åka och kolla.
Alla gjorde det.
Jamie blev lite blyg och fundersam när vi kom fram men vi hittade paketen och han blev så klart glad.

Ja, så tokiga är vi. 

Vi gick på promenad i skogen och busade lite innan det blev dax att grilla lite korv.
Mysigt värre.

Tårta och go middag stod på schemat och allt blev så himla lyckat.
Vi hade även pysslat i matrummet med ballonger och flaggor dagen till ära.
Jamie var glad och hade roligt och det var ju självklart det viktigaste på hans dag. Även om det var en dag för tidigt.

Vi pysslade med pärlor, sjöng, läste saga, busade med ballongerna, målade ägg till middagen och massor av skoj hela dagen.
Jamies dag skulle ju vara fokus på Jamie så klart. Fast egentligen är det ju det alltid!

På måndagen när vi kom till förskolan satt flaggan uppe utanför dörren.
Sen firade klassen Jamie med sång och fotografering. Det är så uppskattat och skojigt att dom gör det så fint för barnen.
Förskolan är ju helt fantastisk och vi är så himla tacksamma över att Jamie har fått det så bra på skolan.