Mitt kalla gråa jag, tar över!

Regnet öser ner här hemma.

Sitter i soffan tillsammans med Jamie och myser lite och samtidigt ser jag det ruggiga vädret genom altandörren.
Vi har det varmt och skönt under ett täcke, men där ute är det grått och kallt.
Precis så känner jag mig själv idag.
Grå och kall.
Det gråa lägger sig tungt över axlarna och färgerna känns utsuddade och raderade.
Jag har tappat lite gnista igen, och det går så fort att ramla ner och kravla omkring utan energi.

Vi har precis kommit hem från jobb och skola.
Jag älskar tiden och närheten tillsammans med världens finaste kille.
Jag är så oerhört tacksam att jag får vara vid hans sida.
Att han är min och Linus son, som vi skapat.
Det är familjen som ger mig glädje och gör så att solen lyser trots att molnen gömmer ljuset och värmen.
Men idag finns det ingen värme förutom det sköna täcket och Jamies kärlek.

Ledsen över att jag inte kommer över sorgen av att ha förlorat min mor.
Jag fattar ju att man aldrig kan komma över saknaden och närvaron av mamma, det är inte det jag menar.
Utan, att jag liksom bara rasar ner i hålet rätt var det är.
Det mörka trista hålet som inte verkar ha något stopp.

Det behövs bara en liten, liten motgång så ramlar jag ner och inte riktigt kommer upp. Utan tänker och ältar problemen istället för att ta mig ur dom och lösa dem.
Så dom kan bli puts veck.

Nej, jag samlar på mig dom istället utan att lösa dom och sen blir bördan för tung för att bära och det är då det säger stopp i hjärtat, kroppen, huvudet, och själen.
Jag blir så svag och så kör jag ändå på som inget har hänt.
Å det är då jag faller tillbaka till det djupa och mörka.
När jag gör det kommer även sorgen tillbaka som ett slag i ansiktet.

Gud, vad jag saknar dig mamma.
Jag som bara kunde ringa till dig och säga.
Mamma, jag är så ledsen.
Sen som trollade du allt tillrätta igen med dina tröstande ord och din rara mjuka röst.
Du talade mig tillrätta igen med dina klipska svar på mina frågor.
Du gav mig ork att gå vidare med din varma kärlek.
Du gav mig mod att våga ta tag i sånt som var svårt med din styrka.
Du gav mig kraft och det är den jag saknar utan dig vid min sida.
Jag finner aldrig den rätt styrkan och då finner jag heller ingen ro.
Å ´har jag ingen ro så funkar jag inte alls.

Idag är en sådan dag, men i morgon är en ny dag och allt blir säkert mycket bättre!
Så nu får jag borsta bort mina bekymmer från axlarna, ta mig  kragen och bli lite lättare igen .
Då får vi säkert se solen, njuta av ljuset och bli varm i hjärtat.
Själen får liv och vardagen, jobbet, tillvaron och livet får färg.
Precis så där som det ska vara nu när det är vår.
Kärleksfullt, glatt, enkelt och bara så lätt.
Allt som får liv och blommar ut som i en väl målad tavla.
Så där underbart gott precis som när du njuter av världens godaste smaker och blir ljuvligt mätt och belåten.
Precis sådär vackert och underbart skönt som när man får en spontan omfamning av Jamie.
Jag älskar livet och allt runt omkring, så varför blir bilden i bland svart vit?
Precis som när det är dålig mottagning i tv boxen. Eller när en bild är svår att framkalla!

Låt färgerna, dofterna och smakerna komma tillbaka och måla en ny härlig dag.
Måla den ljus!
Ge mig kraft , ge mig mod!
Jag har ju världens roligaste projekt att se fram emot.

Projekt i musikens tecken.
Släppa singel med underbara Daniel Linström.
Som jag kommer att skriva om i ett separat inlägg eftersom det bara är ljust!
I alla fall för mig.











Jag har fler projekt som är lika ljusa som tex mina nya kontakter med fantastiska låtskrivare.
En öppning bland mina drömmar som kan gå i uppfyllelse.
Att få skriva mer musik, tillsammans med dessa otroligt musikaliska kompositörer.

Sen även ett projekt till som kommer att få liv i sommar, som är en dröm som blir verklighet.
Det är så otroligt roligt och inspirerande allt som händer.
Så ni tycker säkert att mitt grå jag ska ta och gömma sig någonstans och dra täcket över huvudet.
Hur kan jag ens vara så egoistisk att tillåta mig vara sån här när allt, familj och framtid är så ljus?

Jag älskar allt som är på G och jag vill bara mer. Jag älskar projekt och få dessa att ro i hamn.
Så kom igen nu fröken Persson. !!!!
Nu har du skrivit av dig, fått rensa hjärnan och lossat det tunga ur hjärtat.
Kom igen nu! Go girl!
Se, bara framför dig.
Vilket underbart barn, och vilka underbara musikupplevelser du får vara med om.
Se det i färg, och putta bort de gråa nyanserna.
Dom finns inte.
Jamie sprakar av färg.
Linus är alltid färgglad och våren sprudlar med ljus och värme.

Så nästa gång jag lyfter huvudet nu i skrivande stund från dataskärmen, tittar ut i det gråa vädret så ser jag det inte.
Nej, jag ser inte det gråa.
Utan jag ska se regnbågen. Den vackra romantiska färgbågen som gör mig så lycklig.
Den övervinner den färglösa bakgrunden.

Så i ärlighetens namn är jag nog bara lite trött och saknar min mor.
Man måste tillåta sig att sörja så klart, men man måste lära sig att det går att sörja utan att brytas ner.
Nu känner jag mig som en en sån där "palett" eller vad det nu heter.
En sån där platta som konstnären har i sin hand och penseln i den andra. Sen kastar han eller hon sig ut i konstens värld och fantasierna skapar bilder och minnen på taveldukarna.
Allt i färg.
Å jag får vara  "paletten" och bära alla färgerna med stolthet.