Umgås med Pappa!

Vi har försökt så gott vi kan att hitta tid att umgås med älskade far! 
Han har varit väldigt flexibel och kommit hem till oss för att hälsa på, eller så har faktiskt vi också kommit hem till honom i Kyrkbyn i Tierp.

Pappa tog sig tid och följde med på Danskryssen på Viking Cinderella då han fick chans att träffa många av våra dansvänner och Linus som också åkte med.
Det var väldigt trevligt, men som vanligt orkar jag inte vara uppe utan går och lägger mig för att vila stämbanden och samla energi.
Pappa och Linus festade vidare.

Pappa följde med sist på Viking också.
Han hade ju spelat med oss på tisdagen alltså dagen innan viking resan på Hallunda.
En spelning han är med oss eftersom det även dansas gammeldans. Då kompar vi honom och han spelar dragspel.
Han är så jäkla bra och det svänger hejdlöst när han drar igång.
Det var en jätte trevlig afton i Hallunda och det är så speciellt och härligt at få spela tillsammans med pappa.
Sen sov vi i bussen för att kliva på Viking.

Han hjälpte oss att lasta ur bussen , åka upp med instrumenten och rigga på scenen.
Men , då var olyckan framme tyvärr.
Pappa drog trumlådan bakåt och han uppmärksammade inte att någon ställt trumscenen på högkant precis i vägen där pappa kom. Han backade rakt in i den.
Ramlade hejdlöst rätt ner utan att kunna ta emot sig. Huvudet slog han i gitarrcasen som stod precis bakom och slog upp ett jätte jack i skallen.
Han landade på höften och fick en rejäl smäll.

Som tur var var jag inte där precis när han slog sig.
Blodet stod som en fontän från huvudet och Ronny och Stellan hjälpte honom upp och försökte få stopp på blödandet.
När jag kom upp med ytterligare packning till scenen blev jag mött av Stellan som sa -
Det är nog bäst du hjälper Roland , för han har ramlat!
Nej, visst shure sa jag!!??
Jo, det är sant!
Han slog sig ordentligt sa Stellan.

Hjärtat slog så hårt och fort så jag nästan fick kramp i bröstet. 
Jag sprang så fort jag kunde upp till scenen.
Där möter jag Ronny som håller pappa och han håller ett stort alldeles blodigt papper över skallaen.

Å min gud! Men älskade pappa!
Kom så går vi ner till receptionen så vi får hjälp av sköterskan ombord.
Se vad hon säger.

Vi gick ner och han haltade och hade ont, men han fick stödja sig på mig så klart.
Servicen var hög och man kallade på en sköterska.

Pappa lika glad trots att han gjort en rejäl vurpa. Här blir han omplåstrad av personal på båten. 

Han sa direkt till pappa att han skulle kliva av båten och bege sig till sjukhuset. 
Det skulle behöva sys.
Men farsan sa Nej Nej , det är ok. Jag ska med på resan tillsammans med Drifters.
Tokiga , envisa farsan i ett nötskal alltså.
Ja ja, vi limmar ihop och klämmer så gott vi kan och plåstrar om så får du komma tillbaka om du börjar blöda igen , för då har det släppt.
Ok, sa farsan och sen gick vi tillbaka till killarna.

Pappa började bli stel i kroppen men i skallen kändes det ok.
Han gick ner i hytten och vilade för en stund när vi riggade färdigt och kollade ljudet.

När jag kom ner hade han redan gjort sig i ordning och sa att det var OK!
Han hade riktigt ont det så jag. Men han ville inte erkänna det bara.
Sånna är vi i släkten. Liksom inte vara till besvär och jäkligt envisa.
Men det är en bra egenskap tycker jag.

Jag måste däremot erkänna att jag var så jäkla rädd. Rädd att förlora även pappa.
Man kan ju bryta ben , skada höft och det händer mycket därefter om det inte läker.
Man har ju hört så mycket hemska saker.

Jag var helt enkelt så rädd att förlora pappa så jag låg och tittade på honom när vi lagt oss för att sova om han andades efter spelningen.
Dansen gick bra och pappa var och lyssnade , men jag var orolig hela tiden.
Höll koll så jag såg vart han var för att se så han inte skulle ramla ihop.
Säkert överdrev jag det hela men har inte hämtat mig till hundra efter mammas bortgång och nu mådde inte pappa bra.
Mitt hjärta höll på att gå i kras av oro och rädsla.
Försökte att inte visa nåt men ville ju bara väl.
Vilken tur pappa hade ändå! Det har ju faktiskt kunnat gått ännu värre. Hemska tanke.

Efter omständigheterna fick vi en härlig resa tillsammans ändå.
Vi fick ju umgås för en stund.
Dagen efter fick pappa plåstra om sig eftersom såret i huvudet hade gått upp lite igen.
Så dom klämde ihop det igen.
Jag hade sagt åt pappa det eftersom jag såg redan kvällen innan och natten att det blev blod på kudden.
Men pappa sa att det inte var så.
Ok!
Så vi gick till mässen för att äta lite.
Då kom precis den sjuksköterskan som tagit hand om pappa.
Han såg oss och kom fram för att höra hur det var.
Men, det har ju blödig igenom sa han!
Har det sa pappa? Å jag bara suckade och skakade på huvudet.
Kom till mig efter lunchen så ska jag fixa det där.
Å så fick det bli.

Pappa var stelare så klart i kroppen dagen efter, men var vid gott mod och skämtade och skojade precis hela tiden.
Han är ju för underbar min far.

När vi åkt av färjan rullade vi till Tierp för att stanna där över natten. 
Vi hade kläm dag som vi säger och skulle vidare där ifrån på fredags natten.
Vi käkade och busade hemma hos pappa och det var trevligt att få rå om honom.

Här är det lite mys med Pytt och ägg!

På fredagen gjorde jag mig i ordning för att åka in till köpingen och shoppa loss på Moniques. 
Det är ju min sponsor som jag är så lycklig över att ha.
Super bra butik med massor av klädmärken , snygga kläder och massor av mina favorit klänningar från Pernilla Wahlgrens Collection.
Alla som jobbar där är helt fantastiska och bjuder på hög service.
Dom vet vad jag vill ha och kommer med massor av bra förslag. Dom flesta blir 100% och endel hoppar vi helt enkelt över efter provning.
Precis som det ska vara!
Maria och Lisa är dom jag träffar mest nu när underbara Åsa har öppnat en egen butik efter många år hos Moniques.
Hennes affär hittar ni som Pretty and Pink i Tierp.

Maria och Lisa på Moniques gav mig säkert två timmar i butiken trots att dom hann med andra kunder också förstås.
Vi hade väldigt roligt och det kändes nästan som om jag provade hela affären innan jag var klar.
Vi hann även spela in lite klipp till en film som jag särade klippte ihop till min FaceBook sida.

Det blev ett lyckat besök och två fullproppade påsar åkte jag därifrån med. 
Camilla Werme som äger butiken är gudomlig och jag har en fantastisk deal med henne.
Jag känner mig så hedrad och samtidigt älskar jag ju att gynna lokala företag.
Självklart ger jag tillbaka i form av reklam loggor på buss, affischer, idolkort, hemsidor, Facebook, instagram och sen även live när jag bär deras kläder både på scenen och privat.

Ofta kommer någon fram och undrar var jag köpt kläderna och då ger jag uppgifter till Moniques web shop och telefon nummer ifall dom vill ringa dit!

Ja, jag bär ofta deras kläder i TV sammanhang också ,men ibland bestämmer tv något annat. Men så gott jag kan i alla fall.

Här är en länk till web shopen ifall ni vill kika in butiken. www.moniques.se
Facebook sidan kan ni söka på. Moniques - www.moniques.se
Här är telefon nummer till butiken ifall ni vill ring och fråga om något som ni sett på mig finns kvar.
0293-71103

Oftast så jobbar Maria, Lisa, Camilla och Monica.

Camilla Werme

När killarna och jag stannar till i Tierp som vi gör någon gång ibland för att sova, äta eller duscha hemma hos pappa och förr såklart alltid hos mamma och pappa, så kikar vi in hos solstrålen Stina på hennes affär Tierps Färg.
Stina ger så mycket energi och glädje så det räcker åt många och länge.

Stina på Tierps Färg!

Alltid så sprudlande glad och jag är så tacksam att hon gillar att dansa till oss. Så vi får ta del av hennes personlighet. 
Hon brukar alltid ge oss silvertejp och vi ger henne någon tröja eller nåt vid tillfälle. 
Hur go kan man va finaste Stina! 




Väl hemma hos pappa så hann jag med att träffa skojiga farbror Ulf över en kaffe också. 
Mysigt att vi får ses , för det är ju alldeles för sällan.
Men man får ta tillvara på de små stunderna.

Vi käkade och alla gjorde sig i ordning för att sen dra vidare. Vi skulle spela med Viking Rosella och den avgår så tidigt så vi åkte kvällen innan och ställde oss på kajen och sov där.
Det var en riktigt trevlig tur på båten. Många dansanta och trevliga människor och det gör vi absolut om om vi får chansen.
Lite annorlunda tider at spela bara, men det gick ju bra.

Jag handlade massor på båten så jag skulle vara populär när jag kom hem.
Man har ju rätt dåligt samvete för sin familj när man varit borta sen tisdag och kommer hem sent söndag.
Då får man faktiskt skämma bort dom så gott det går.
Den här gången var det faktiskt Linus som fick mest och det jag kom hem med föll till belåtenhet.
Lilleman fick lite saker och godis så han med blev glad.

Jag vet, jag vet!!!!!!
Jag gör mitt jobb och ska inte ha dåligt samvete, men ni kanske inte riktigt förstår ändå.
Jag vet också att jag inte kan köpa mig kärlek och bättre samvete genom att komma hem med saker.
Men jag lovar det känns lite bättre som plåster på mina egna sår!

Pannkaks killen!

Jamie fullständigt älskar pannkakor och vill gärna äta det varje dag om han fick bestämma.
Han kan recept alldeles själv och ska självklart fixa smeten så får mamma eller pappa grädda dom.
Det är riktigt kul att han vill vara med i köket och hjälpa till.
Jag, som ni vet är ju riktigt dålig på att laga mat men älskar att baka pajer till fika istället.
Men det är ändå skoj att ha sällskap i köket av den bästa av alla.
Jamie hjälper till och vi skojar och tokar oss med olika saker.

Jag tycker det är viktigt att han får vara med i det vardagliga sysslorna, samtidigt som man umgås även fast man har endel måsten hemma!
Man gör dem tillsammans.
Så kan man fortsätta leka sen.
Det blir lek, och riktig vardag blandat och det gillar jag.
Det är inte alltid det funkar och att han vill så klart, men de gånger han vill är det jätte skoj.

Det här klippet är ett tag sedan jag filmade men tänkte att jag kan visa er ändå.

Firade sportlov i Storstan!

Jamie och jag fick en hel veckas semester tillsammans. 
Det var v.7 och vi hade sportlov.
Linus jobbade som vanligt, men var ledig från torsdag.

Vi hade supermysiga dagar hemma i torpet och Alexander , min systers son kom på besök.
Jamie tycker så mycket om Alex och han har så god hand med Jamie.
Det är alltid lika skoj och härligt när Alex kommer på besök.
Å´vi uppskattar verkligen det.
Vi latare oss, busade, badade i badhuset, åt på restaurang och bara hade det bra.

På torsdagen packade vi bilen för att resa mot Stockholm och hälsa på min älskade moster Inger.
Inger är så cool och jag vrål älskar min moster.
En tuff men rättvis och gullig rektor.

Vi åkte bil till Eskilstuna där min svärre, Svärfar Peter kom och mötte oss vid stationen för att ta våran bil och även ta med sig Gizzla. Han är ju för härlig finaste Peter.
Alltid glad och full i massa bus. Ja svärmor Annette är precis lika fin och busig hon med.

Peter och Annette skulle hjälpa oss med hundpassning under helgen.
Gizzla tycker om att vara hos farmor och farfar då hon får mycket promenader och kanske lite godis.

Vi tog pendeln in till Stockholm där vi vinkade av Alex som åkte vidare hem till Tierp.
Lilla familjen hoppade in i en taxi och åkte ut till Gärdet till Ingers lägenhet.
Hon skulle komma hem nästan samtidigt som oss efter hennes jobb, men vi hann precis stiga in i lägenheten så kom hon hem.

Vi kramades och gjorde oss hemmastadda.
Inger fixade kvällsfika och vi satt och små pratade om allt möjligt. Hur mysigt som helst.
Planerade och spånade lite om vad vi skulle kunna hitta på dessa dagar.
Tiden gick fort och vi bäddade ner oss för nattens sömn.

Vi hörde knappt när Inger gick upp för att åka till jobbet. 
Så vi sov vidare en stund, innan vi gick upp för frukost och lite stök.
Vi tog bussen till centrum och gjorde stan några timmar.
Vi satt säkert 2 timmar på restaurang och åt lunch.
Det var skönt att inte jäkta, och det var riktigt kallt ute så att vi satt där länge gjorde inget alls.

Jag hade tänkt att hitta en second hand butik
för att leta lite 60 tals klänningar. Men det var för kallt bara för att strosa och leta och Jamie diggar inte direkt att springa i affärer, så det blidde ingen gammal klänning.
Jag vill ju ha sådana klänningar fast original.
Har ju fått endel uppsytt och även köpt nya , men har ingen original.
Det skulle ju vara fantastiskt skoj tycker jag.
Vi kände oss klara och tog bussen hem hem igen till Ingers lägenhet på Gärdet.
Den är ju så fin och hon har en härlig stil med inredning och färger som är lite av 50 tal blandat med nytt.
Hennes starka färg som passar hennes stil är orange på tex kuddar , filtar, lampor och köksprylar som grytor. Häftigt!

Inger bjöd på jätte god spagetti och köttfärsås och vi satt länge och pratade. 
Vi träffas ju så sällan så vi pratar mycket när vi ses.
Film och slapp i soffan fick avsluta kvällen.

Morgonen började med att det ringde på dörren. 
Va, ett blombud sa Inger när hon kikade ut genom lila dörrhålet!
Hon öppnade och killen frågade om där fanns någon Erica Persson.
Men jag då sa Inger?
Hade jag fått välja hade jag givit blommorna till dig sa budet.....
Vi skrattade och sa att även om blommorna kom till mig stod det på kortet att det var till oss båda så klart.
Min älskling hade fixat detta i smyg. Kärlek!


Äntligen skulle pappa också komma för att fira Alla hjärtans dagen och träffa oss. 
Han tog tåget till Stockholm och vi gjorde oss klara och mötte honom på T-Centralen.
Det var ett underbart vår väder och solen lyste så ljus att vi blev blinda nästan.
Fast luften var bitande kall så tog vi självklart en lång skön promenad från stationen ut till Djurgården.
Där tog vi lunch och inväntade min fina kusin John och hans underbara Johanna.
Vi alla skulle njuta och skoja till det på Abba Muséet.  
Å´jag kan verkligen rekommendera att gå dit. Vi alla tyckte det var fantastiskt och vi kommer att gå dit igen. Man behöver många timmar på sig där om man vill hinna med allt.
Vi dansade, sjöng i studio, spelade med Abba , läste och lyssnade till historia och fakta, såg alla original kläderna och massor av annat. Vi hade otroligt roligt!

Sen gick vi hem till Gärdet igen och gjorde oss klara för restaurangbesök.
Vilken god mat och vilket underbart sällskap.
Vår Stockholmsvistelse med moster Inger blev fantastisk och det gör vi gärna om.

Natten var lugn och skön förutom lite katt bus racing tidigt på morgonen. 
Ingers katt Sally är en sällskaplig och kelsjuk "liten" varelse. Men denna veckan hade hon sällskap av min kusin Jesper och hans underbara flickvän Angelicas katt Doris som var jätte fin men väldigt skygg.
På nätterna vågade hon sig fram och då blev det bus förstås!

Inger körde in pappa och oss till stationen i sin nya häftiga sport BMW!
Den var bde grymt snygg och gick som på räls.

Vi vinkade av pappa och tog vår pendel tillbaka till Eskilstuna där Peter, Annette och GIzzla mötte upp oss.
Vi passade på att farmor och farfar på lunch så vi fick ses lite också. Sen skilde vi oss åt och vår bilresa hem gick bra.
Väl hemma fixade jag fram kläder till måndagsmorgonen och lade fram och packade min och Jamies skolväskor.
Nu återgår vi till vardagen och jobb.
Tack snälla alla inblandade för en superhärlig sportlovshelg.
Älskar er <3

En fri helg hemma hos pappa i Kyrkbyn!

Nu börjar man sakta men säkert hitta tillbaka till lite mer glädje och kraft efter fina mammas bortgång.
Det tog mig hårt, och all styrka försvann som på ett kick.
Mitt huvud blev segt och kontoret liksom jobbade på halv fart, och ibland inte ens det utan det kändes som det var tomt i kolan.
Man liksom kunde känna att det gick långsamt.
Läskigt !
Det kommer tillbaka då och då så fort jag blir stressad, men emellanåt så funkar det i alla fall nästan som det ska.

Jag har ju aldrig haft något IQ att skryta med men det är väldigt jobbigt och fasansfullt stressigt att hamna i den där situationen.
Speciellt på jobbet.
Både skolan och Drifters har varit skitjobbigt att ta sig igenom vecka efter vecka. Men jag har klarat det hittills och nu är jag på väg tillbaka.
Tillbaka till mitt gamla jag!
Inte riktigt än, men jag börjar sakta känna igen mig.

Det räcker med en liten stress så enkel som  att bli klar med stylingen precis innan man ska upp på scenen och jag inte hinner andas emellan liksom.
Utan direkt från spegeln i samma sekund som jag ska börja första låten.
Då kommer panikångesten som ett brev på posten!
Det blir ju ofta så eftersom vi har långa resor , mycket att göra innan med rigg, äta mat , soundcheck och sen göra sig i ordning. Förut var det hur lugnt som helst , men nu är det fullständig stress och jag hinner aldrig bli klar så jag kan ta en liten lugn paus bara för att ladda innan gig!
Det tar en stund innan paniken lägger sig, men ibland lyckas jag få ner andningen rätt efter ett par låtar.
Men ibland tar det längre tid och då är det nästan samma känsla som att stå och vara nervös.
Jag vill vara avslappnad, allt ska bara ha ett flow och du ska slippa tänka på texter.
Det ska bara komma av automatik.
Den sista tiden har det varit tvärtom.
Men jag vet att det kommer att ordna sig till slut. men bara ni har tålamod med mig och inte tröttnar.
Jag är livrädd för det. Att jag ska sumpa Drifters karriär bara för att jag inte finner ro i min själ och bara stressar sönder allt.

Jag har kommit av mig med att lägga ut bloggen på bröllopet. Men jag lovar att jag ska skriva klart den och ni ska få följa med på min finaste dag någonsin efter det att Jamie kom till världen.
Men jag har lite svårt att minnas och skriva om den glädjen när jag känner mig tom och sorglig.
Det blir bara fel liksom.

Men jag har hunnit varit en hel helg hos pappa.
Min älskade och fantastiska far.
Vi spelade ju bara i torsdags med bandet och veckan på skolan var avklarad.
Linus skulle fira sin födelsedag med grabbarna i London med fotboll och öl.
Så det passade som handen i handsken att fara till Tierp och bara mysa med pappa i Kyrkbyn.

Linus , Jamie och Gizzla åkte bilen till kyrkbyn i torsdags när jag spelade.
För Linus skulle åka tidigt från Arlanda med grabbsen så det blev liksom så himla bra.
Pappa passade både Jamie och Gizzla eftersom jag tog tåget tidigt på fredagsmorgonen hem.
Jag var framme vid lunch.
Tågresan gick smidigt och pappa hämtade mig vid kyrkan utanför byn med nya bilen.
Åh, vad jag hade längtat!

Jamie blev jätte glad och det var härligt att kliva in i barndomshuset igen.
Det är självklart så tomt utan mamma , men den känslan var värre att möta i Julas.
Pappa har det så fint i huset och jag hade lovat att hjälpa honom med att rensa lite prylar efter mamma och sen städa bort Julen.

Så det var det stora projektet under helgen.

Jamie och jag hann busa massor och mysa på allt som gick.
Vi var iväg till Kyrkskolans backe bakom hockeybanan för att åka bob.
Den hade Linus tagit med sig eftersom det är massor med snö i Tierp.
Här hemma var det dåligt då!
Men nu har det äntligen blivit vinter här med.

Det var mycket is i backen och kanske lite väl brant för Jamie, men han störtade iväg och jag han inte med.
Rätt ner i hög fart och rätt emot stängslet som hindrar att åka ner för slänten ner i bäcken.
Det var nära ögat!
För Jamie körde rätt in där och nästan flög över. Hjälp! Han hade faktiskt tur.
Men vi fick ta backens andra sida där precis vid min underbara barndomsvän Maria Almlövs hus.
Där var det mycket snö , men massor av små träd.
Men jag tänkte att det måste väl vara bättre att åka där. Så inte farten blir alltför hög och att han kan styra bort från bäckstängslet.
Det är bara det att Jamie tyvärr älskar att köra mot saker. Livsfarligt och vi hade ingen hjälm med oss.
Vi tog det försiktigt.

Han tyckte det var rysligt kul och jag med för den delen.
Det var kallt men vi hade rejält med kläder på oss.
Jag skulle filma ett klipp för att skicka till pappa i London tänkte jag.
Men det blev platt fall.
För med telefonen i högsta hugg och fingret på record knappen kör Jamie i hög fart rätt in i mig.
Välter mig totalt och jag gör som en piruett med benen rätt upp mot himlen. Jag hör en duns mitt i mitt skrattanfall och Jamie blir alldeles tyst och stilla för en stund.
Mitt hjärta slog volter av rädsla samtidigt försöker jag ta mig upp.
Ramlar igen och landar i fallet med knät rätt på en isig stenhård mini stubbe!
Aj!
Jag ser boben som vält mot ett träd och Jamie ligger stilla bredvid.
Jag tar mig knappt upp.
Av rädslan och paniken fortsätter mitt skratt bara att flöda, utan att jag vill.

Men nu ställer sig Jamie och skrattar själv, och ropar frågandes MAMMA!?
Vi hade tur! Riktigt tur!
Hjälp vilken tur vi hade!
I fortsättningen får vi åka pulka och bob med hjälp på.
Lilleman är ju inte direkt rädd för varken fart eller att styra in i saker.
Jag fattar nu vad han fått det ifrån.
Han tittar ju på bilar på små klipp på I-paden där bilar kan krascha och krocka mot saker. Det är tecknat men nu fattar jag att det kanske inte är så himla bra ändå!
Dumma mig som inte har bättre koll.

Vi åkte i alla fall några åk till i backen och hade rysligt kul. Me sen blev Jamie trött och vill gå hem till Morfar.
Jag drog honom genom byn på boben och många barndomsminnen svepte förbi.

Vi gick in och jag hjälpte Jamie med overallen och allt sen sprang han in till Alexander och ville se film på datorn.
Jag tog Gizzla på en promenad i halkan och med mitt onda knä, men det gick bra.
Pappa kom precis hem han med som varit och uträttat ärenden på köpingen.

Vi tog en fika och laddade upp oss inför lite städ och plock.
Jag hade lovat pappa att hjälpa till att plocka och göra i ordning först på toaletten och rensa mammas saker.
Det var rent känslomässigt ganska jobbigt men det blev jätte bra för pappa.
Han måste ju komma vidare och det är förstås hur jobbigt som helst för honom som levt med mamma sedan han var 16 år tror jag.
Ja, dom träffades då i alla fall.
Det är en lång tid tillsammans. Nu är han ensam, så ensam mitt ibland allt.

Vi gjorde det så fint i badrummet och städade ur lådor och skurade.
Mamma hade så mycket fina nya saker som parfymer och annat.
Jag hade inte hjärta att slänga utan gjorde i ordning en stor låda som Syrran och hennes tjejer fick ta det de ville ha.
Det blev lyckat!
Pappa fick ett rent badrum med massor av förvarings utrymme. Han var så nöjd.

Vi fortsatte städningen och vi tog bort all Jul. Bytte gardiner , plundrade julgranen och sorterade tillbaka allt julpyssel i mammas fina ordning i rätt plast lådor. Rätt färg i rätt låda, gul i en och rött i en och glitter i en osv.
Hon var fantastisk på ordning och reda och jag önskar att jag kunde få det efter henne när jag föddes.
Men jag är lite mer en kaos människa tyvärr.
Jag har ju städat hemma , men i lådor är det en fruktansvärt kaos.
Å´ tala inte om våra stora utrymmen som ladorna hemma i torpet.
Vilket kaos och vilken oreda!!!!
Men varje år rensar vi och städar till våren och ställer i ordning i lådor. Jag fattar inte hur det blir så hemskt och stökigt så man inte ens kan ta sig in dit igen på så kort tid.
Jag är ett kaos hela jag!

Det blev i alla fall väldigt fint hemma i pappas villa och vi hann även börja i garderober och vi sorterade i olika säckar.
En jätte säck med kläder och skor till insamling typ Röda korset och andra föreningar.
Sen fixade jag ihop en säck som syrran kunde gå igenom med tjejerna och jag hittade också något som jag vill ha.
Pappa fick nya hyllor och mer plats.

Sen ville pappa att vi kunde hejda oss lite grann. För hans skull måste vi ta det lugnt så klart. Man klarar inte hur mycket som helst utan vi får skynda långsamt och fixa allt pö om pö. I en behaglig takt.
Det förstår jag till hundra så klart!
Han är så stark mitt i allt och jag beundrar honom att han klarar det här så bra trots att hans sorg är så djup och jobbig.
Han är väldigt ensam.
Men han är stark som tar sig för och hälsar på vänner , reser till sina släktingar i Östersund, han ska ut och resa utomlands med Anders och Carola, han kommer till oss i Lidköping och nu på lördag följer han med på Danskryssen vi ska spela på.
Det är jätte bra tycker jag.

Härliga farbror Ulf kom på fika och det är kul att få träffa honom och prata lite skit om ditt och datt.
Det blir ju så sällan vi ses , men jag tog ju mig i kragen och hälsade på Helen och Ulf i Julas. Det var super mysigt!
Jag var ju väldigt mycket med Ulf när jag var liten eftersom han bodde endel hemma hos oss.
Så jag saknar honom mycket.

Vi hade en mysig pizzakväll tillsammans med älskade syster och hennes sambo Andreas, Sofia och Alexander. Hanna och Fredrik kunde tyvärr inte vara med.
Vi åt gott och moffade i oss så vi nästan borde skämmas. Men super gott var det!
Det var härligt att få träffa familjen även om inte alla var med, för vi ses ju så sällan.

Pappa och jag var iväg till minneslunden och tände ljus och lykta hos mamma.
En barndoms bekant, min barndomsväns storebror rycktes bort alldeles för tidigt från livet och ligger precis bredvid mamma.
Det är så tragiskt och fruktansvärt och sorgen i Kyrkbyn , vår fina lilla kärleksfulla by,  är stor och mörk.
Finaste Malin jag tänker på dig ska du veta.
Jag skulle vilja göra något för dig om jag kunde. Förlora sina nära och kära, sin familj på detta vis och bli kvar i all förtvivlan och sorg kan inte vara lätt. Jag vet ju hur jag själv har det som förlorade mormor och mamma med 2 månaders mellanrum.
Det är skit jobbigt och fruktansvärt.
Men du, du får orka med att bearbeta sorg för mamma, bror och pappa på nästan en och samma gång.
Om jag kan göra något för dig så gör jag det.
Jag tänker på dig och jag beundrar dig som kämpar och är så stark.

Micke finns bredvid mamma vid minneslunden och jag lovar dig att mamma tar hand om dig.

Pappa och jag skrapade fram hans sten från den kalla snön och så tände vi ett ljus för honom också.
Jag klappade hans sten och sa att Mamma, min mamma finns här bredvid.

Sen smekte jag mammas sten och sa att jag saknar dig så. Det är ett stort hål och tomrum i min tillvaro. Men allt går bra. Jag lovade mamma att vi hjälps åt.
Jag älskar dig mamma!

Jamie och jag packade vår saker innan lägg dax. 
Vi skulle ju åka tåg hem till Lidköping han och jag tillsammans.
För Linus behövde ha bilen för att kunna ta sig hem på måndagskvällen.

Vi vaknade och det var riktigt kallt.
Plockade i ordning och laddade datorer , telefoner och spel för att klara resan.
Pappa körde oss till Tierps station. Tåget kom och pappa vinkade av oss.
Min Gud, vilka känslor som välde upp i min kropp.
Gråten kom som på en sekund och att skiljas från pappa var fruktansvärt.
Men jag var tvungen att häva de starka sorgliga tårarna för Jamies skull.
Han blir så orolig och ledsen när han känner att jag är det , eller ser att mamma är ledsen.
Det var även mycket folk på tåget så jag kämpade med att svälja sorgen .

Jamie ville spela spel på sin telefon och allt var lugnt.
Han tyckte det var väldigt kul att åka tåg.
Vi kom till Uppsala och där skulle vi byta pendel.
Det ar stressigt må jag säga med barn och väskor.
Men vi hann byta och kom till T Centralen i Stockholm.
Där var det lite mer tid och lunch dags. Jamie fick välja och ville självklart ha pizza.
Vi hittade en restaurang och beställde, man kunde även få med i kartong.
Betalade och väntade och väntade......och väntade.
Inga pizzor hann bli färdiga så vi var tvungna att springa i sista sekunden för att verkligen hinna med tåget mot Skövde.
Utan pizzor satte vi oss på plats i vagnen och tåget rullade tuffade iväg på sin räls.

Jamie var lite besviken, men vi gick till bistrtovagnen. Där fanns köttbullar och mos men det var ingen hit när man var inställd på pizza.
Så det blev n´t så fluffigt som en cocacola och en liten påse ostbågar.
Vad är jag för en mamma egentligen?
Men i all stress och att Jamie , min älskade Lilleman inte skull vara helt utan något i magen så fick han det.
Vi skulle ju inte vara i Skövde förrän sent på eftermiddagen och i Lidköping vid 17.00 tiden.
Så vad göra.
Han var nöjd och då fick det vara så.
Vad jag lärt mig av detta är att man reser inte så långt med sitt barn utan matsäck. !!!!
Hur dum får man vara?
Men mina planer sprack och jag som trodde jag var så smart.
Men nästa gång kommer en av väskorna bara att innehålla massor av gott, frukt, mackor och mat.
Man lär sig av misstagen.

Vi hade en mysig resa , allt flöt på och vi tog oss hem. 
Anton kom och mötte oss för att köra oss till torpet.
Lilleman somnade direkt i bilen och när vi kom upp på skogsvägen hade ett träd fällts rätt över vägen.
Det var bara att hoppa ur och knalla upp till stugan.

Men vad i hela friden???
Var är nycklarna då.
Linus som låste huset innan helgen tyckts att det var på tiden att hitta ett nytt nyckelgömställe.
Kanon!
Men naturligtvis med min vanliga otur så glömdes den informationen att nå mig.
Mitt i snövädret och kylan med en sovandes Jamie på armen så började vi leta.
Anton var så snäll så han hjälpte till.
Jag ringde många samtal till Linus i London men han var ju på fotboll och hörde inte signalerna förrän en halvtimme senare.
Jag ringde pappa och frågade om han kunde titta i bilen om dom låg där, men det gjorde dom inte. Det var ju bra för då måste dom i alla fall vara här någonstans.
I samma veva som Linus äntligen ringde tillbaka så hittade jag dom.

Anton undrade om han skulle hjälpa till med granen som vält över vägen. Jag kunde knappt begära det men kände att om han ville och orkade vore det väldigt snällt det med. Som om det inte var nog med att vi fick skjuts hem.
Anton och Jamie busade lite när jag gick ut och hämtade ved och letade upp en såg i kaoset ute i ladan.
Men sen såg jag ju att den låg rätt framför mig.
Anton sågade den snabbt och åkte hem.
Å ´jag var glad eftersom jag visste jag kunde ta mig till skolan dagen efter utan att behöva försöka flyga över granen med bilen.
Jag ska köpa en present till dig sen som tack.

Jamie ville steka pannkakor och vi gjorde det tillsammans. Han är så duktig på att göra smeten själv.
Hen vet precis rätt recept och ska mixa själv. Hälla i bunken och sen vispa själv. Jätte viktigt!
Det tycker jag är jätte häftigt!

Sen när dom var klara ångrade han sig och skulle ha "bubbel"macka!!!!
Det är vanlig rund Hönö kaka som det är luftbubblor i ni vet :)
När han är hungrig och ni vet ju varför, kan han liksom inte bestämma sig. Men mackan åt han i alla fall.
Jag tänkte att vi tar igen det dagen därpå. Att han säkert äter ordentligt då efter denna resa.

Vi busade i soffan och Jamie som inte alls var trött ville bara hela tiden leka Kung fu Pandan.
Då ska man sitta i sängen och typ leka karate mot varandra. Han älskar det och vi gjorde det bra länge.
Men ingen Jamie blev trött.
Tillslut somnade vi och allt gick bra dagen efter att ta sig både till Förskolan och till min arbetsplats De La Gardiegymnasiet.
Vilken skola, vilken arbetsplats!
Ja, ni vet ju hur bra jag trivs där med både elever och lärar kollegor.
Det är helt fantastiskt fast självklart stressigt, Vi jobbar massor och vi har ju många olika projekt med konsertuppdrag och föreställningar. Jag fullständigt älskar ju sånt!

Den här fri helgen behövde jag och Lilleman och jag tror även att det var bra även för pappa att vi var där.
Jag mådde bra, och Jamie älskar att ta det lugnt och vara nära sina kära.
Det var ju som sagt Linus som fattades men nästa gång är han med oss.
Han måste ju få komma iväg på skoj och tokigheter ensam med sina kompisar när han annars är hemma ensam med Jamie varje helg.
Det som var lite tråkigt var att det självklart skulle inträffa på den helgen som jag var ledig på.
Men samtidigt behövde Linus rodda i att hitta barnvakt som det skulle blivit om han åkt en helg när jag var borta.
Så det hela blev ju riktigt lyckat.

Tack finaste underbara Pappa för att vi fick den här tiden med dig. 
All gästvänlighet och kärlek du gav oss var överväldigande.
Precis så som mamma alltid gav oss.
Massor av kärlek, det är det som är nyckeln till att tillvaron blir så fin.
Mamma gav alla runt om kring sig kärlek vem det än var, och gav nyckeln till den som alltid behövde den som mest.
Precis så ska vi förvalta hennes tro på kärlek.
Rå om varandra och måna och ge varandra hutlöst med kärlek och omtanke.
Hon var den finaste av alla och vi alla älskar och saknar dig.
Du är precis lika fin underbaraste pappa. Du ger precis lika mycket kärlek och det är fantastiskt att du orkar att göra det fast du har så mycket sorg.

Pappa du är stark! 
Det är bra att du tar dig an att träffa dina vänner, umgås, går på teater, följer mig på danskryss, spelar med Anders och oss ibland. Du är bäst.
Det är bra att du försöker komma iväg på resor och försöker njuta av livet som du har kvar, framtiden måste bli ljus.
Vi ska ju leva vidare trots tomheten av mamma, och vi måste hitta allt det ljusa och minnas allt det fina. Inte som nu att allt är mörkt.
Det måste ju få ta den tid det tar så klart, men sen måste vi ta fram allt det ljusa.
Så se till att leva!
Livet är kort och ibland tar vägen en annan vändning än vad man ville.
Du och mamma ville ju ha det så kul nu med resor till sköna varma ställen i världen. Uppleva mysiga  platser och resmål med husbilen. Bara njuta!
Nu blev det inte så tyvärr. Men du måste tillåta dig att göra det ändå.
Mamma är ändå med, det vet jag.
Hon hade aldrig tillåtit dig att bara sitta hemma.
Utan ut och res med vänner som Anders och Carola, oss , syrran ja alla!
VI kan busa i sommar tillsammans i husbilen. Fiska krabbor och njuta på camping.
Vi gör det ihop.
Samtidigt som vi förvaltar mammas minne och bevarar kärleken.

Pappa du är värdefull och jag fullständigt älskar dig. 
Du är en makalöst fin person som är rättvis och bryr sig om alla. Sen blir jag mållös varje gång du spelar! Din musikalitet är gudomlig och varje ton du tar förmedlar känsla och tajming som varje människa borde få känna. Du är en fantastisk musiker som jag avgudar och jag skulle vara världens lyckligaste om jag hade fått ditt musikaliska sinne, gehör och kunskap. 
Jag fick mycket av dig genom musiken så jag ska inte klaga , men om jag hade fått det du har undrar jag hur mycket mer jag kanske hade lyckats med allt jag tar mig för. 
Tack för att du gav mig musiken, den ger mig så mycket. 
Jag älskar dig innerligt! 
Jag längtar tills vi ses igen. 

Pizza mys med massor av gopizza!

Älskade Jamie!

Jamie med kusin Sofia!

Kusin Alexander!

Finaste Pappa!

Tierps Kyrka i Kyrkbyn

Morfar och Jamie tar en tupplur i soffan!

Jamie på boben!

T centralen Stockholm och Jamie lipar åt ingen pizza!

Mot Skövde med film och godis!

Juldagen i Kyrkbyn!

Jag tog och gjorde mig snabbt i ordning för att åka över till skojiga farbror Ulf i Fäcklinge. 

Har inte träffat Ulf och fru Helen på flera år tror jag. 

Så det kändes väldigt spännande att ta med sig en Julblomma och fara till honom. 

Från Kyrkbyn till Fäcklinge är det bara 3 km, men vi ses aldrig ändå. 

Lite konstigt och sorgligt. 

Men nu tog jag tjuren vid hornen och det var så himla härligt att få en bamse kram precis som förr när jag var liten. 

Ulf lyft upp mig rätt i luften och jag slängde runt mina ben om hans midja. Haha :) Att han orkade det nu när man är vuxen och gammal?

Han är så jäkla stark!

Vi fikade och pratade massor om ditt och datt och jag kände att det var minsann tur jag åkte dit. 

Nu ska jag ta mig tid varje gång jag är hem att måna om mina släktingar. 

Livet är för kort för att glömma bort varandra. 

Farbror Ulf är skit trevlig så det går ju ingen nöd på en , om man säger så. 

Det är bara att ta sig tid. 

Synd att jag missade mina vackra kusiner Alexandra, Madde och Diddi! Men det får bli nästa gång. 

Helene, Jag och farbror Ulf!

Jag följer Helene på hennes instagram där hon lägger ut så otroligt vackra blom bilder från
trädgården, hemmet och de söta hundarna. 

Jag trodde hon knäppte så fina bilder med riktiga kameran, men det var med mobilen. 

Riktigt bra gjort. 

Jag hade tänkt att överraska min fina barndoms vän Jessica 

som bor i samma by som Ulf, men fick meddelande om att Moster Inger hade anlänt till Kyrkbyn. Så jag åkte direkt hem. 

Inger med kusinerna John och Jesper och underbara Johanna kom för att fira lite Jul med oss. 

Från Stockholmsgänget var det bara Angelica, Jespers flickvän som saknades. 

Anneli med sambo Andreas och Sofia , Hanna och Alex var ju också med. 

Det var så mysigt att samlas igen , men självklart var saknaden av mamma enorm. 

Men vi gjorde ett bra teamwork och fick i hop en fin middag igen. 

Först var det sill bord till förrätt och sen må ni tro hade pappa och Linus fixat långkok på ett recept någon dag innan. En gryta som Boeuf Bourguignon. Säg det om ni kan!

Det var himmelskt gott med pressad potatis till. 

Sen blev det favorit i repris i musikrummet. Pappa jammade loss och John och Johanna plöjde låt efter låt med inlevelse och fantastisk sång och dans. 

Alla var glada och vi hade mysigt. 

Godis och kaffe och skrapning av trissar blev det så klart. 

Alla gick iväg till Mamma för att tända ljus och små pratat lite med henne. 

Det var riktigt kallat så vi blev genomfrusna. 

SysterYster var busig och slängde mig i drivan. 

Vi skrattade och det var skönt att allt gick så bra , trots att saknaden av mamma var så påtaglig. 

Det blev dags att åka för alla och vi vinkade av dem med tårar i ögonen. Det dröjer tills vi ses igen. 

Sängen var varm och skön, men jag kan ändå inte sova. 

Nu har jag varit utan sömn alldeles för länge och det börjar kännas. Men jag får väl snart slappna av hoppas jag. 

Det blev en fin Jul hemma i Tierp 

och igår packade vi in oss åter i bilen. Hela familjen och älskade pappa också som följde oss hem till Torpet!

Tack finaste älskade pappa, syster med familj, moster Inger, alla kusiner, syskonbarn, Fredrik, Ulf , Helen för att ni gjorde Julen så fin trots att jag saknar mamma. 

Tack älskade Linus och Jamie för att ni ger mig styrka och kraft och ni är ljuset i mitt liv. 

Kärlek till alla! 

Från bilrutan på väg till Lidköping!