Jag har ju totalt glömt att berätta om åter träffen med Anna-Clara på BVC.
Det var verkligen ett kärt återseende både för Jamie och för oss.
Jag kan helt klart erkänna att jag saknar både Anna-Clara och Kerstin så grymt mycket.
Tänk vad mycket dom gav oss innan det begav sig och Jamie kom till världen.
Ibland när jag inte tror på mig som ni vet. Ja, som mor, då gråter jag och är så himla nära att ringa.
Bara att få höra deras lugnande , erfarna tips är det bästa som finns.
Men plikttrogen som man är väntar man tills nästa möte. Det går ju år emellan som ni vet.
Nu var det några månader som vi var dit för kontroll på vikt , längd och sånt.
Sen pratade vi om hans prat och aktiviteter, skolan och humör.
Ni kommer säkert ihåg att han hade en värsta period då med att vara tuff mot mig. Bli så arg så han fick feber och ville inte klä på sig eller av sig och inte åka eller åka hem. Allt var fel när det handlade om mig och Jamie.
Det är över nu för ett tag framåt hoppas jag.
Men det som var lite bra just då var att Anna-Clara fick uppleva det som jag berättade om vid mötet.
Vilket fall som helst så fick jag ny energi av henne och jag orkade gå igenom den här fasen också.
Men det som är viktigast av allt i detta är att man fattar att det är värst för Jamie dessa gånger. Det är han som mår dåligt av att bli så arg. Det är ju jobbigt att växa upp och bli ett stort barn och kliva ur rollen som bebis!
Jag avgudar honom som orkar med det och som orkar med lilla mig då!
Jag avgudar honom för att han tar sig ur dessa perioder och möter en ny där allt är ljust och lätt.
Jag avgudar honom för att han har stannat i det ljusa ett bra tag nu.
Jag avgudar hela dig Jamie.
För den du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar