Underbara vänner!

Det är hemskt att säga, men det är säkert ett halvår sedan vi träffade våra vänner.
Det är självklart inte bara vårt fel att vi inte fått ihop det till en träff över en fika eller middag.
Nej, alla har ju så mycket nuförtiden.
Människor jobbar , jobbar och åter jobbar!
Så är det i dagens samhälle och jag klagar inte, för jag själv är en sådan person i allra högsta grad.

Men jag blir ledsen på mig själv när man försummar sina vänner.
Fast som jag nämnde förut så måste det ju funka från vardera håll.

Å´nu äntligen fick vi en kväll tillsammans med Camilla och Niklas.
Camilla är en ängel, en äkta ängel och jag är så glad att vi har varandra trots de få gångerna vi ses.
Samma gäller Jimmy och Frida som vi ser precis lika sällan.
Gud, så tråkigt att det blir så här mellan varven.
Men vi behöver inte börja om för varje gång och lära känna varandra i alla fall.
Nej, vi behöver bara se varandra i en sekund så är vi på samma plan där vi slutade sist liksom.

Camilla hade massor att berätta och tyvärr hade hon även skadat sitt ben och blivit sjukskriven ett tag.
Men det är skönt att höra att hon är på bättringsvägen.
Hon var även sprudlande glad över att fått ett nytt jobb som hon ser fram emot att få börja efter sommaren.

Jag höll på att tappa andan och nästan svimma för en liten stund när jag såg grabbarna Linus och Sebastian.

Camilla och Niklas underbara killar som blivit så vuxna och stora. Dom är så fina och riktigt väluppfostrade och jag önskar att jag blir en lika fin förälder, så Jamie blir lika fin som dom.

Jamie blev uppvaktad och riktigt bortskämd som vanligt.
Camilla hörde av sig och undrade om jag hade förslag på födelsedagspresent till Jamie.
Jag gav flera förslag som jag tänkte hon kunde välja ett av.
När vi väl kom till familjen Asplund så hade dom köpt typ allt jag hade skrivit.
Lite smått pinsamt eftersom det inte var meningen på det viset, jag gav ju bara förslag!!!
Inte en hel rad på önskelistan.
Nu blev det så och Jamie var så lycklig över Cars legot, badbollen och Bamseboken.

Vi hade kuvert med en slant till grabbarna som vi inte heller hade uppvaktat.

Vi pratade, skrattade och åt en fantastisk pastasallad som vi verkligen ska göra här hemma också.
Vi hann med kaffe och lyxig dessert med och jag befann mig i himmelriket.
Gud så gott.

Jamie blev trött och det blev dax att åka hem. 
Så fort vi kom till torpet fixade vi välling och bums i säng.
När jag små filosoferade innan jag somnade så kände jag redan hur mycket jag saknade Camilla.
En fin och värdefull vän.