En liten sjukling!

I en månad ungefär har det härjat Vattkoppor på förskolan och nästan alla barn har haft smittan på Jamies avdelning.
Jag trodde ett tag att inte Jamie skulle få det eftersom han klarat sig så länge.
Men i torsdags kväll såg vi en plita på halsen och blev misstänksamma.

Vi hade varit en stund på förskolan eftersom dom firade Förskolans Dag. 
Fast det var Jamies lediga dag fick han komma dit en stund på förmiddagen för att springa ett lopp i skogen.
Så vi tog på jogging skorna och körde dit.
Föräldrarna fick inte vara kvar just under jogging turen , utan fick snällt lämna sina barn där.
Jag hade ju så gärna velat gömma mig i skogen och knäppa lite bilder.....
Man är ju så känsligt stolt så det heter duga.
Men jag vågade inte eftersom jag visste med min vanliga otur så skulle jag bli avslöjad och betraktad som töntig förälder eller som paparazzi.
Vi skulle ju ändå komma tillbaka dit på eftermiddagen med Jamie för att fira tillsammans med alla föräldrar, barn och all personal.
Då skulle det bli avslutning på sagans tema som dom haft under året med tipspromenad och sång.
Alla skulle ha med sig picknick korg.

Så när Lilleman var och joggade med de andra barnen så passade jag på att handla till picknicken.
Jag hämtade Jamie och Sofia visade jätte fina bilder från joggingen.
Hon berättade att han först hade blivit lite fundersam eftersom alla stora barn också var där, men sen när dom väl sprang iväg så fick han glädjefnatt och sprang glatt och skrattade högt. Det var väldigt kul att höra.
men när det var dax att springa in genom mål med den stora mål skylten och massor av fina ballonger så stannade han.
Så personalen fick hämta honom så han fick komma genom mål.
Då fick dom glass.
Jamie tyckte det var roligt.
Mamma blev stolt så klart.

Vi åkte hem och Linus kom så småningom hem han med.
Jamie och jag lekte hela dan hemma , men han ville inte sova lunch trots att han var så trött.
Vi fick ta en biltur och då somnade han lugnt och stilla.
Jag märkte att han inte riktigt var på topp och tog slutsatsen att det var för att sömnen kom försent. Han sov länge, länge i bilen och det sinkade oss för att åka tillbaka till skolan och fira vidare.
Vi fick fixa mat och strunta i att åka på tipsrundan.
Sorgligt , när vi hade laddat allihopa. Men det går ju inte att styra allt , utan ibland blir det som det blir!
Vi märkte att han var lite låg vår underbara son.

Å, mycket riktigt!

Lagom till kvällen var en plita på halsen som vi tänkte detta är nog ingen vanlig allergi prick som han brukar få.
Natten svepte förbi och morgonen grydde.
Vi tog lite sovmorgon eftersom jag skulle lämna Jamie på dagis innan jag skulle iväg på turné.
Då när vi äter frukost ser jag en liten plita vid tinningen som är som en kula och var vattenfylld.
Vi hade rätt.
Nu hade Vattkopporna invaderat Jamie också.
Ja, det var bara att ringa Myggan och berätta att vi fått två plitor som vi misstänker är Vattkoppor.
Så vi kommer inte på ett tag!

Jag blev tvungen att packa väskan och Linus jobbade som 17 på jobbet för att kunna komma hem tills jag behövde åka iväg.
Det var inte alls roligt att åka hemifrån.
Det är det ju aldrig, men nu var det ju extra tråkigt.
Innan Linus hann komma hem så fick Lilleman hög feber och hosta.
Sen poppade det upp koppor precis överallt på hans lilla försvarslösa kropp.
Stackars liten!
Om jag ändå kunde göra något för att slippa, men samtidigt så är det ju bra att han fick det som liten. Sen blir det bara mer komplicerat och ännu mer besvärligt.
Så vi kämpar oss igenom det här.

Linus skickade bilder på sms till mig på hur stackarn såg ut.
Ingen rolig syn och jag önskade så klart att jag var hemma och kunde underlätta för både Linus och Jamie.

I går natt (lördag) fick varken Linus eller Lilleman en minut av sömn. 
Precis det som inte fick hända eftersom Linus skulle upp tidigt idag för att åka och ha utbildningar.
Jag kom hem runt 05.00 tiden och Linus skulle iväg vid klockan sju!
Han var så trött och sliten och jag har aldrig sett honom så trött. Inte ens när det varit fest och man kanske har pannvärk dagen efter. Nej, Linus var helt slut.
Han höll nästan på köra av vägen innan han kom fram till den ort där utbildningen skulle vara.
Han är en riktig hjälte och jag fick som vanligt dåligt samvete att det inte var jag som tog de värsta dagarna denna gång.
Jag måste vabba från skolan måndag och tisdag för att vara hemma och vårda Lilleman.

Ja, så här lite lätt kaos blir det i tillvaron när sjukdomar smyger sig på.

Lilleman har varit naken precis hela dagen idag för det är för obehagligt både med blöja och kläder.
Vi har badat och även svalkat oss ute när det kliat som värst. Vi gör så gott vi kan.
Nu är Linus hemma igen och det hade ändå gått rätt bra med kursen trots att han inte sovit.

Jamie ringde till mormor och pratade som en galning och skrattade så jag blev alldeles förvånad. Han ville aldrig sluta och det var en fröjd både för öra och ögat att se honom med telefonen och bara babbla.
Mormor var förstås väldigt glad över det trevliga samtalet.

Nu ska vi göra mat och jag försöker hålla Jamie vaken eftersom han hoppat över lunch sovandet trots att han inte sovit på två nätter. Då kanske vi kan få han att få ihop sina blå till kvällen och låta dom vila i drömmarnas rike i natt.
Det vore bäst för honom så håll tummarna.