Ni har säkert trott att jag inte haft varken tid eller ork för att blogga på ett tag.
Men jag tappade liksom gnistan tyvärr.
Det var absolut inte meningen , men nu vet jag att jag tycker det är roligt och jag verkligen tänker fortsätta att skriva när tillfälle ges.
Jag mår bra av bloggen och ni som följer den verkar tycka det är kul att följa mig och Jamies vardag.
Det var ju det som var meningen.
Annars behöver man inte läsa den . Så enkelt är det...... :)
Så....
Nu är jag tillbaka!
Oj, dessa veckor i april har varit tuffa rent känslomässigt här hemma, men det är bara för att det varit mycket med jobb och att jag haft alldeles för lite tid med min älskade Lillprins.
Han känner också av det så klart.
Trotsen har däremot blivit lugnare och inte alls lika påtaglig, fast den finns ju där lite då och då. Men då känns det som vi kan hantera det på något sätt, så det känns faktiskt helt OK!
Ni hade rätt kära vänner....
Det ordnar sig alltid om man tar det som det kommer.
Min morfar som jag fortfarande saknar så mycket fast han varit "borta" i många år sa alltid,
Problem är till för att lösas.
Det mottot brukar jag ändå försöka hålla faktiskt.
Jag har spelat väldigt mycket med Drifters, det har varit möten med skivbolag, skolan, och så har lärarna på skolan varit i Frankfurt på musikmässan i några dagar. Så ni förstår vad jag menar att jag haft för lite tid med Lilleman.
Men han har tagit det rätt bra ändå måste jag få säga.
Självklart blir han jätte glad när jag kommer hem och jag ger honom all uppmärksamhet och en massa kärlek.
Men sen när vi åker och ska lämna på förskolan är det stopp!
Han ropar Bilen mamma bilen! och vill inte ta av sig ytterkläderna och storgråter.
Igår grät jag lika mycket för det var en sådan jobbig känsla.
Men jag ringde till dagis senare och kollade hur det var med honom och Jamie skrattade och lekte.
Skönt!
Ja, så så är läget just nu!
Nu vet ni att gnistan "is back" och jag kommer att fortsätta blogga. Förlåt för att jag försummade er och min blogg för ett tag.........
Take care !
tisdag 23 april 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet precis hur du känner de när de gäller bloggen, en annan e ju likadan när de gäller min blogg...man tappar gnistan ibland o känner att den bara e till besvär o man vill inte alls uppdatera, men gnistan kommer tbx som tur e. =)
SvaraRaderaMen skönt för både er och lilleman att "Herr trotsig" inte kommer på besök lika ofta.
Ha de gött Erica
Kram Cattis
Inte behöver du be om ursäkt för att du inte skriver varje vecka. Vi är glada över de gånger vi får komma in i ert live. Din familj skall ju gå i första hand. Skriv när du orkar och har tid. :)
SvaraRaderaKram Anne