söndag 13 januari 2013

Tillägnan!

Har precis fått Lilleman i säng och sitter för mig själv i soffan framför TV:n.
Linus kommer snart hem från sin jour på jobbet, så vi hinner om vi orkar se en film innan vi avslutar denna helg för att sova.
Det är ju jobbdag i morgon.

Jag har haft gråten i halsen precis hela dagen. Jag är så himla ledsen och sorglig i hela min själ.
Inte för min egen skull, men för ett par som är jättefina Drifters vänner.
Jag kan inte låta bli att skriva av min sorg för er.
Jag blev självklart ledsen när jag fick höra efter det hade hänt. Men igår när vi sågs för första gången efter det som hänt blev det ännu mer sorgligt och jobbigt.
Samtidigt var det så skönt att få omfamna er med en styrke kram.
Tänk vad världen kan vara så jäkla orättvis, att ödet inte vill väl alla gånger.

Dessa underbara människor har mist sitt barn. Sitt älskade barn som växte så fint i mammas mage.
Ett frö som skulle födas till en familj.
En otroligt vacker och fin familj skulle de få bli.
Men ödet ville inte det den här gången, och jag kan bara inte tro att det är sant.
Jag är så ledsen för er skull.
Ett litet friskt barn som skulle få otroligt härliga föräldrar.
Men i december månad gick något fel och ni fick inget val.
Mitt hjärta blöder av att höra att ni fick föda fram eran fina lilla pojk som inte längre kunde fullfölja sitt lilla liv.

Jag lider med er, verkligen!
Åh, jag kan och kommer aldrig att förstå denna tunga sorg ni bär på. Ingen förutom alla andra människor som varit med om samma öde kan förstå hur ni känner.
Jag finns här som vän att prata med, skrika ut sorgen med, att gråta med. Jag är en bra lyssnare kära ni.
Jag hoppas att ni snart kan gå vidare och jag hoppas att ni vågar prova på nytt med tanken att skapa familj när tiden är inne.

Ni ska aldrig glömma utan minnas på ett fint sätt.
Använda er minneslund till fina små kärleks förklaringar till barnet. Så han vet att ni är där.
Men ni måste glömma det jobbiga hur svårt det än är.

Jag önskar att jag kunde trolla för att få det ni upplevt ogjort. Ingen ska behöva göra det.

Känner mig så maktlös men vill trösta och förstå hur skör tråden är när ett litet liv ska gro.
Jag vet ju hur jobbig Julaftons natten var för oss när Jamie ville komma ut fast han skulle födas i slutet på mars. Allt kan gå så fort, och ens liv förändras på en hundradel sekund.
Det var inget emot det ni har fått erfara, även om det var en jobbig timme akut på BB innan vi fick efter sprutor och vård veta att allt gått bra. Fast jag måste vara lugn och ringa så fort det kom sammandragningar igen.

Jag vet att jag aldrig hade klarat av att förlora Jamie på det sättet. 
Livet går i spillror.

Men snälla, för er egen skull, för er släkt och alla vänner runt omkring er så måste ni orka.
Lova mig det.
Lova mig att gå vidare tillsammans och bygg er kärlek starkare så ni orkar.
Om ni blivit för rädda att försöka på nytt att skaffa barn på det sättet så finns där många barn ute i världen som behöver just er.

Jag vet inte om dessa ord kan hjälpa , men ni är underbara, fantastiska och fina personer. Ni är älskad av många och fler vill bli älskad av er.

Jag beklagar verkligen er sorg.

Med kärlek Erica
 


Här kommer texten till Tillägnan som är en jättefin låt som Monica Dominiqe skrivit och texten är skriven av Lars Forsell. 
Det är en underbar melodi med en vacker kärleks förklaring som jag kom och tänka på just nu.
Lyssna på den någon gång. Ni kanske inte alls gillar den, men jag fick den i mina tankar nu när jag skrev till er.

Till dig, du som är fjärd och spegel
Bidande segel, stiltje och vind
Du som är ebb och flod
Eldströmmen i mitt blod
Jag är din!

Till dig, du som är spår i sanden

Eldsken på stranden, molndrakar sju
Du som är lust och lek
Hägrande kust och svek
Det är du!

Till dig, måsarnas vita flykt

Ja, till dig
Sommarljus starkt och tryggt
Ja, till dig, till dig, till dig

Till dig, du är långt bort och nära

Vågor ska bära dig till min strand
Du som är böljesång
Dyningens mjuka gång intill land
Till dig



2 kommentarer:

  1. Sofie Ragnarsson14 januari 2013 00:22

    Så himla fint skrivet av dig Erica <3 man blir helt tårögd av detta,jag lider verkligen med dom oxå och tycker detta är så himla.hemskt :'( styrkekramar till er mina Goa vänner

    SvaraRadera