söndag 14 oktober 2012

En riktig dagiskille!

 


Ni kan inte tro vad lycklig mamma Erica är just nu. 
Det går så fantastiskt bra på förskolan nu och det är en underbar känsla. En lättnad och plötsligt så börjar min själ som varit lite trasig en stund att läka.
Det sitter i alla fall några av Jamies Nalle Puh plåster runt om den och jag vet att snart så är jag hel igen, och Jamie med för den delen. 

Det har varit en jobbig och svår tid att gå igenom men jag har aldrig någonsin förlorat hoppet.
För hoppet på denna resa gav alla söta och underbara tjejer som jobbar på förskolan mig redan från början.
Hela "personalskaran" är så fantastiska med barnen och även oss föräldrar.
Vi kan inte ha fått en bättre plats åt Jamie och vi är så tacksamma.
Tacksamma och glada över all kärlek och tid som ni givit honom när han behöver er som mest.
Ni är grymma och jag önskar jag hade en gnutta av er kunskap att kunna använda som mamma.

Jamie har gått och blivit eller i alla fall är på väg att bli en riktig dagiskille. 
En kille som självklart blir lite ledsen när mamma eller pappa lämnar honom, men som snabbt återhämtar sig och välkomnar dagen på förskolan med lek, sång, kompisar och allt annat som hör till.
Han blir jätte glad när man kommer för att hämta honom igen när arbetsdagen är slut. Men vill gärna stanna kvar en stund ändå och leka lite till.
Det är ju för härligt.
Hellre att han blir ledsen över att behöva åka hem istället för det som varit.

I torsdags åkte vi dit en sväng fast vi var lediga.
Det var ju klass fotografering. Gud, så häftigt!
Det ska bli jätte spännande att få se korten och beställa ett för att sätta upp i hans rum.
DET ÄR STORT!

Dom ordnar så fina tema veckor för barnen och just nu är det i sagans tecken.
I hallen när man kommer till förskolan så finns där en digital skärm där vi kan se kort från det dom hittar på och sånt.
Jamie tycker det är kul att vi tittar på den tillsammans en stund innan vi skiljs åt och han kramar om mig och liksom visar med hela kroppen och försöker berätta vad han varit med om.
Nu har det visats filmer och bilder från tema Sagan där barnen fick träffa prinsen, prinsessan och fen! På riktigt alltså!!!
Dom fick även dricka troll dryck som Jamie gillade skarpt. Det var tydligen hallonsoda.

Med ett leende på läpparna så skriver jag ÄNTLIGEN!
Vi klarade det :)
Vi gick tillsammans hela familjen hand i hand och lät det ta den tid det behövde för att det skulle vända för Jamie. 
Nu är vi där!
Det är en sådan lättnad och en stor tung sten har lämnat mitt bröst. 
Tack så hjärtligt underbara MYGGAN!




5 kommentarer:

  1. Bra skrivit Erica. Skönt att höra att det börjar gå bra för Jamie på dagis. Är glad för er skull. <3
    Saknar er! Förhoppningsvis ses vi den 2 november.<3 Puss//Johanna

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att höra att det går bra för dig, Linus och Jamie. Glad för er skull :) Puss & Kram Marielle

    SvaraRadera
  3. Hejsan!
    Så härligt att höra att det börjar gå bra för eran lilla Jamie.
    Det är alltid extra roligt med första gruppkortet från förskolan, barnets alldeles egna grupp utan mamma och pappa.
    Hoppas att ni blir nöjda med bilderna för det är inte det enklaste för fotografen att fotografera små barn. Vi kanske får se bilden här på bloggen sen.
    Ha nu en fin höst med lite mindre regn så får vi se när vi träffas nästa gång.
    Hälsa Linus och krama Jamie från mig.
    Kram Berith i Skellefteå

    SvaraRadera
  4. Halloj på er!
    Ja det är otroligt härligt att det går fin fint på dagis nu.
    Tyvärr får jag inte lägga ut bilder på barnen från förskolan. Det är sådana lagar.
    Men jag lovar att det kommer att vara ett bra kort... :)
    Kramizar på er

    SvaraRadera
  5. Låter härligt att höra att Jamie har blivit en förskolekille nu. Brukar ta sin tid för barnen och komma in i förskolan när de väl har fattat att de ska vara där medans mamma och pappa jobbar men man får ha tålamod ju fast visst vi föräldrar gråter i våra hjärtan mest vi mammor i våra modershjärtan förstås. Vet hur det var när Anna började förskolan hösten 2010 och man hörde henne hem i bland då de var ute då hon bara gick 3 timmar de den första tiden,var jobbigt men nu vill Anna till förskolan varje dag som tur är. Har svårt och fatta att förskolan är stängd Lör och söndagar ju....... kram Patricia

    SvaraRadera