torsdag 8 mars 2012

Hemma i gen!

Vaknar i fåtöljen i bussen precis när vi passerar Vara. Klockan är tio minuter i sju. Solen lyser och det är minus 7 grader ute.
Jag längtade så mycket hem igår när vi rullade iväg från Växjö där denna turné avslutades. Därför gick jag aldrig och lade mig i boet för att sova. Hämtade bara täcket och sov så gott det gick i stolen.
Nu har jag varit borta fredag, lördag, söndag förra veckan och kom hem måndag morgon. Sen stack vi ju igen i tisdags och har spelat varje dag tills idag, söndag.
Eftersom vi var borta så länge följde Linus och Jamie med till Hallunda i tisdags och kryssade även med Viking Cinderella onsdag till torsdag. Det var räddningen för mig så jag inte skulle behöva längta ihjäl mig totalt.
Det var extra trevligt på dansen i Hallunda tycker jag, eftersom min kära far var med och spelade gammeldansen. Han är så otroligt musikalisk och det är inte många dragspelare som slår han på fingrarna när det gäller spel och rätt gung i just folkdans. Nej, han är ett rå proffs alltså. Många kanske har tävlat uppland schottisen till hans toner eller dansat i Malung då han är där med sitt gammeldans gäng "Starkens". Jag önskar att jag hade övat och blivit en hejare på dragspel jag med. Men det kanske kommer tid för det i framtiden. Man ska aldrig säga aldrig!
Jamie blev så glad över att få mysa med morfar igen.

Linus pappa Peter överraskade och dök upp på båten. Det var super nice att få träffas lite på böljan den blå!
Han var inte ensam om att överraska minsann......
Bodil och Rickard som är släkt med mig brukar passa på att kryssa med oss.
Susanne och Gisela busade till det med en resa för att möta oss. Skoj!
Vi visste ju att dom och några till firade med Birka kryssning på måndagen eftersom Susanne fyllde år!
Men att dom sen bara skulle byta båt och ta en tur med oss hade vi ingen aning om. Sådant är kul.

Många trevliga Drifters vänner som Peter, Marielle, Stina, Ninni, Torbjörn och Ulrika, Gösta och Karin, Ewa med familj ja gud listan blir lång av vänner som var med så resan blev riktigt lyckad. Jag blir så peppad när så många av våra vänner kommer till våra spelningar och båtresor.

Lilleman tyckte det var lite jobbigt eftersom en tand till behagade att "kläckas" just precis när han var med på turnén.
Stackarn.
Så han var lite gnällig och samtidigt lite under stimulerad i bussen där han inte kan krypa och leka som ni förstår.
Han är så beundrans värd tålmodig och tycker det är kul med all uppmärksamhet verkar det som faktiskt. I alla fall än så länge. Det kommer väl snart blyga perioder då han kanske inte alls har lust att fota och kramas med alla.


Just den här kryssen blev väldigt speciell för mig då jag vann en helt ny vän.
En ängel av dess like.
Vi har så mycket gemensamt och jag hoppas vi kommer att ses många gånger framöver.
Pearl Jarl är en otroligt fin person och en underbar artist som jag har beundrat så länge. När hon var med i Sikta mot stjärnorna som Cher 1994, tror jag det var och sen i melodifestivalen (som sig själv såklart) blev jag alldeles tagen av hennes röst.
Ja , hon är en grymt bra sångerska!



Efter kryssen åkte vi hem ifrån kajen i Stockholm. Vi skulle ju spela nedåt fredag och lördag så då kom vi hem för att sova och duscha eftersom det inte finns dusch möjlighet i Halmstad. Sen avslutade vi helgen i Växjö. Jätte trevliga spelningar båda två.I Halmstad är publiken helt grymt bra. Man känner sig uppskattad och får både ögonkontakt och applåder av högsta nivå. ME LIKE!
Växjö publiken går inte av för hackor heller. Dansar som gudar precis hela tiden, men där har man inte tid att slå ihop händerna lika mycket... :) Man behöver inte ha applåder efter varje låt , det är absolut inte det jag menar. Men när man spelar i 3 timmar och trettio minuter vore det underbart att bli uppskattad lite då och då under kvällen istället för en rungande applåd så man nästan hoppar ur brallorna när sista tonerna spelas. Bättre att dela upp det. I alla fall för oss musiker är det bättre för då blir man peppad till tusen. Fast å andra sidan så är det bättre med en jäkla applåd på slutet än ingen alls också. Hahaha.....
Nej, fortsätt som ni brukar det är bäst!



Hela turnén har varit fantastisk och jag trivs så bra med grabbarna.
Men trots att man har det otroligt roligt på jobbet så är längtan hem väldigt stark. Självklart har alla det så annars vore det väl något fel.
När jag kom hem sov Lilleman. 
Linus mötte jag i dörren. Han skulle iväg på hälsokontroll på jobbet. 
Precis när Linus åkte vaknade Jamie och han var så GLAD att se mamma. Mitt hjärta dunkar så hårt och när jag kommer fram till sängen skrattar han högt och viftar med händerna och vill att jag tar upp honom. 
Jag är snabbare än tåget och tar honom i min famn. 
Då börjar han gråta!
Jag får så dåligt samvete att jag är borta när jag ser att han blir både ledsen och glad när jag kommer hem. 
Men vi har en härlig morgon tillsammans och väntar på att Linus ska hinna hem en stund innan han drar till London. 
Men det var många prover och motions tester som skulle göras. Så han kom hem fem minuter innan Tim och Turbo skulle hämta honom. 
Så vi hann bara pussas hej då! Tråkigt!
I Västerås möttes dom upp av Peter och Linus lillebror Viktor som skulle med på fotbolls resan till London. Vilket härligt gäng alltså....
Hur ska jag klara mig utan Linus närhet? 
Han som är så trygg och lugn. Han som är så full av kärlek....
Det kommer att gå bra. 
Men det finns ju telefoner som tur är. Så man kan i alla fall få höra rösten ibland. 

Lilleman och jag har haft helt fantastiska dagar tillsammans ensamma. 
Vi har hunnit att leka en hel dag med precis alla leksaker och instrumenten som han har. Det gillade Jamie att mamma satt på lekmattan en hel dag. Han älskar sina trummor, synten och farmför allt bollarna. 
Det tycker han är rysligt roligt att bolla och kasta till varandra och han är riktigt bra på det. 

Igår (tisdags) var vi hos Anna Clara på BVC och mätte och vägde. Nu är han 76 cm lång och väger 10315. JÄTTE BRA!
Han var i sitt esse hos Anna Clara och skulle peka på allt och ville leka. Så vi rev fram massor av hennes saker som hon har i rummet. Ja, det blev hela lådan. 
Sen skulle han i hennes famn och dom skulle kolla in spindeln som hänger ovanför sköt bordet. 
Den har han alltid gillat. 
Vi bestämde ny tid och sen vinkade vi Hej Då!
Anna Clara och Jamie pratar med spindeln!



Utanför mötte vi en familj som jag köpte en rese vagn av på blocket. Så jag fick vagnen och gjorde mig skuldfri. 
Den blev jätte bra och vi testade den direkt på stan. 
Vi gick in på leksaks affären och jag skämde bort Jamie som vanligt. Fast nu var det riktigt länge sen han fick någon leksak av mig. 
Så det var på tiden tyckte jag.....
Vi köpte en arbetsbänk med verktyg som lyser och låter och play 2 learn leksak som blinkar och låter så klart. Han gillar sådant. 



Idag (onsdag) hade vi tänkt att åka till biblioteket på sagostund. Men Jamie hade precis sin prins sömn då så det sprack. Det är så bra att han sover ibland på dagarna för han är inte bra på det annars. Han mår bättre när han får till lite power naps då och då!
Så jag har städat huset , det som jag hann när Jamie sov och sen fortsatte jag en stund när han lekte själv. Tills han tröttnade. 
Då gjorde vi oss i ordning och stack iväg till stan och inhandlade lite smått och gott. Men dumma mamma glömde som vanligt något. Hur kunde jag bara glömma mina och Jamies älsklings kex och lätt drycker. Ja ja, vi får köpa det i morgon. 

PÅ stan mötte vi Peter och Marita en snabbis då vi bara sa Hej och små pratade lite. Det var så länge sen vi sågs och det tycker jag är lite trist. Men alla har mycket att göra i detta samhälle. Sist vi träffades var på mitt 40 års kalas jag hade. Alldeles för länge sedan helt enkelt, med tanke på att jag blir 42 i sommar!

Nu längtar vi ordentligt efter Linus som är på väg hem från London. 
Ska bli underbart att få krama om honom och säga att jag älskar honom. 

Jamie och jag har haft det riktigt bra ensamma ändå och jag tror faktiskt att vi behövde det. Jag är ju självklart ensam med honom under dagarna annars också när Linus jobbar. Men nu har vi varit ensamma sen i söndags.
Vi hade en lite jobbig period Lilleman och jag precis. Därför kändes det fint att få riktigt mycket bara mamma och son tid. 
Han ammar fortfarande på kvällen och nätterna och gärna mer om han får. Fast han äter duktigt med mat nu. 
Han har börjat blivit ledsen eftersom mjölkproduktionen inte är som förr och det börjar liksom sina i tuttarna. Han har inte riktigt tagit det så bra. Blir irriterad och har ibland bitit mig riktigt hårt, både på tutten och någonstans över bringan. 
Jäklar vad ont det gör och jag har fått små svullnader och blå märken efter "betten". 
Rent känslomässigt har det varit en pers för mig och jag har självklart blivit ledsen och lite rädd att han ska bita mig igen. Han känner ju mina vibbar så klart!
Men nu under dessa dagar har det där liksom bara lagt sig. Skönt!

Trots att jag är riktigt mörkrädd har jag varit cool lugn när det blir kol svart här ute i skogen på kvällen. 
Jag har ju Gizzla naturligtvis om det kommer objudna gäster och ska skrämmas!

Nu får Linus gärna komma hem! 


Här är nya leksaken , en arbetsbänk.....


Nya kärran som vi körde direkt med på stan. 

När vi hade tagit en promenad i skogen så hittade vi snödroppen hemma vid huset när vi kom hem. 
Jamie ville sova vidare efter skogspromenaden och då passade jag på att dricka kaffe ute i det fria....








4 kommentarer:

  1. Vi saknar dig och Jamie! Ta hand om dig själv också! Kramar från luciagänget!

    SvaraRadera
  2. Söta ni. Ni får gärna höra av er om ni vill sitta barnvakt framöver..... Vi saknar er massor oxå! Puss

    SvaraRadera
  3. Säkert jätteskönt för Jamie att få rå om dig några dar. Även för dig att bara få vara mamma. Det händer ju så mycket när barnen är små, man vill ju inte missa något.
    Sköt om er.

    Kram. Leif

    SvaraRadera
  4. oj vad söt och stor han har blivit, han sitter så fint i vagnen. roligt att du bloggar så mycket :)ha det bra

    SvaraRadera