tisdag 8 november 2011

Massor av saknad!

NU börjar det svida ordentligt i kropp och själ efter mina vänner. Åh, vad jag saknar alla mina fina polare.
Jag har hela tiden trott att nu när jag är mamma ledig från skolan Music and Production så kan jag rå om mina bästisar massor. Men jag lyckas inte!
Tiden med Jamie är på något sätt ändå viktigare, men samtidigt måste man ju vårda sin sociala verksamhet. Annars kommer ju ingen att vilja vara kompis med mig längre. Fast tro mig det är faktiskt inte bara mitt fel att vi inte setts på länge. Självklart är det faktiskt så att vill man ses måste det ju vara ömsesidigt och att alla måste ha tid samtidigt. Varför ska det vara så svårt att få ihop det. En liten snabb fika räcker för att träffas för en liten stund. Det behöver ju inte alltid vara så seriöst med middagar eller annat. Sådant tar ju tid. Så då kan man ju bara träffas för att skvallra i 10 minuter över en kopp kaffe och kramas hej då. Eller hur?
Nu har jag ställt in två gånger med våran roliga och busiga familj i Vinninga som vi brukar träffa då och då. Familjen Peterson som jag skrivit om förut.  Men det viktiga är att rätt var det är så får vi till det och det är så värdefullt. Jag har ju jobbat mycket och gör fortfarande så det är inte så lätt att hitta luckor i schemat. Sen är det efterlängtade familjen i Tolsjö, Camilla och Niklas med barnen som jag saknar hur mycket som helst. Fast dom har lika mycket att göra så det hänger inte bara på mig där heller får jag lov att säga. Jag vet att alla jobbar och när jag jobbar och min familj följer med mig på turné så är alla mina vänner lediga normalt. Så det är inte det lättaste att träffas bara så där. Nej, det är tung planering när det ska göras något. Med förståelse så klart. Jag ska vara glad att jag har vänner kvar över huvudtaget eftersom jag är så upptagen jämt. Förut hängde det mest på mig om jag skulle kunna ses, men nu känns det som om det är lika mycket även mina vänner som inte har tid.
Jag har börjat fundera mycket över tiden. Tid är så dyrbart i dagens samhälle och det är inte så konstigt. Alla måste jobba för att överleva. Det går ju verkligen inte att vara sjuk för då faller hela din ekonomi ihop som ett korthus. Jag vågar inte skriva vad jag tycker om regeringens beslut och bestämmelser kring många frågor. För jag blir så arg. Dom som redan har det bra ska självklart få det bättre och de som kämpar i livet får det bara sämre. Det är orättvist tycker jag. Men mycket är bra också. Jag skulle inte vilja sitta på någon post i regeringen och försöka styra. Nej fy sjutton! Det kan inte vara lätt även för den som är född till att driva politik. Men man kan väl för Guds skull tänka med hjärnan i vissa frågor när man har blivit belönad med en sådan hög intelligens, att man får styra över ett helt land förutom att Kungen är den som är över dig. Tack underbara Kung och Kungafamilj att ni finns. Jag älskar er!
Allt handlar om pengar. Pengar är makt, pengar är föda, pengar är lycka, pengar är livet. Vi klarar oss inte utan massor av pengar.
Det är konstigt att man föds till världen och det är jätte dyrt för familjen. Sen kostar du massor om du blir sjuk och inte kan jobba, eller inte har arbete alls. Sen är det nästan ännu dyrare att gå bort! Att dö kostar en förmögenhet. Konstigt att det ska kosta så mycket när du försvinner från jorde livet.
Gud, vad jag klagar och var kom detta ifrån? 
Jo, att tid är pengar. 
Alla blir arbetsmyror, och hinner inte med sig själva eller sin omgivning. Vi måste värna och måna om varandra socialt så vi inte tappar allt utanför sitt eget hem. Sitt eget revir. Jag som älskar att jobba sitter och skriver det här. Men det är ju för att jag känner att jag håller på att förlora greppet om det som gör livet mening. Det som ger livet minnen att förvalta tills man blir gammal och grå. Det är familjen och vännerna runt omkring dig som är livet. Det man upplever tillsammans gör så att du orkar med resten som kan kännas tungt.
Jag saknar mina vänner Ahlén,  Almqvist och Wallinder. Ja, som jag saknar alla. Magnus och Mia hemma i Tierp som jag träffar typ till midsommar och har vi tur till julen också. Alla från Manges såklart, alla ridpolare från stallet. Ja, alla andra mysiga kompisar som mitt liv har givit mig. Ni är så värdefulla för mig. Förlåt om jag inte finns där tillräckligt mycket. Men vi gör nog alla så gott vi kan. Tänk alla nyvunna bekanta som jag fått genom Jamie i föräldrar gruppen. Ni hinner träffas massor under veckorna som jag inte hunnit med. Men som jag längtar tills det lättar lite , så jag och Jamie kan ta del av era aktiviteter. Vi längtar!
Nu när jag sitter här och blir sentimental så saknar jag alla mina klasskompisar genom skoltiden. Både grundskolan och Bollnäs FHSK och självklart Musikhögskolan i Piteå. Vilka vänner! Åh, vad härligt vi hade tillsammans. Jag saknar alla vänner från Wallmans Salonger och Musikalen "I Hetaste Laget" så himla skoj allt var, Saxette tjejerna i Stockholm är otroligt saknade.  Alla kollegor på Music and Production...Åh, du milde vad jag saknar........Jag saknar alla på Radio Skaraborg. Så häftigt att få komma dit och vara en av er för ett tag. Oj, vilka underbara människor ni är.
Kanske har jag blivit känslomässigt svag sen jag fick Jamie, men som jag sitter och saknar alla just nu så måste det vara för att jag bara gör det. Alla som har korsat mina vägar genom livet saknar jag. Näst intill i alla fall. Visst kan det finnas stunder som är mörka och man inte vill minnas, men det finns aldrig något ont som inte har något gott med sig. Så man får se det så.
Håkan och Björn i Stockholm som jag fick äran att bekantas med genom musik och låt skriveri! Så roliga minnen vi skapade i Eagles song studio. Alla dansvänner som finns runt mig när jag spelar, ni är värda GULD! Frida vart tog du vägen?
Men min allra allra bästa kompis genom livet var min morfar Sigvard. Vi hade verkligen en speciell kontakt som var så självklar på något vis. Våran vänskap är rik på minnen som jag bär med mig i mitt livs ryggsäck.
Min sagolika familj alltså alla mina släktingar som jag tänker på varje dag är ju mina absoluta bästa polare så klart! Ni är bara bäst. Ni ger mig så mycket, så mycket. Å´ detsamma gäller Linus familj i Eskilstuna. Tänk vad värdefullt detta är med familj och vänner! Jag nämner inte alla mina vänner genom livet i namn men NI VET ATT NI FINNS HÄR I MITT HJÄRTA.
I framtiden kommer jag säkert att möta nya bekanta. Hoppas tiden räcker till!
Kom ihåg alla att vara rädda om varandra, för det är alla runt omkring dig som finns där när du behöver dom som mest.

3 kommentarer:

  1. Vilka fina ord du har skrivit. Vore du närmare skulle jag bjuda dej och Jamie på fika.
    Kram Barbro

    SvaraRadera
  2. Ännu ett bevis på vilken TOPPENTJEJ du är Erica!!
    Inte nog med att du är Sveriges bästa dansbandssångerska....du har empati och intelligens också!!
    Kram från Tobbe i Uppsala

    SvaraRadera
  3. Hallå Erica! Saknar dig mycket också ska du veta.
    Följer din blogg och det är kul å se att ni mår bra, det värmer mitt hjärta. Det tar mer tid än man förstår med barn, men det är värt allt. Jag jobbar på lite ideer på låtar. Hör av mig när jag har nåt klart, kanske du får någon textide.
    Kramar Håkan/Tyresö

    SvaraRadera