Det var riktigt rolig för Jamie som träffat andra barn väldigt sällan. Eftersom vi är ute på turné så mycket och sen även jobbar endel hemma, så hinner vi aldrig i väg på aktiviteter. Tråkigt för Lilleman så klart. Men samtidigt skönt säkert att slippa fara runt för mycket. Så när vi har kommit hem så blir det ju det vanliga att hinna med som tvätta , posten, banken, gården , städning, handla och allt annat som måste göras. De andra har roliga möten på musik cafe´på musikskolan och baby sim. Men det kommer dagar vi kan vara med på detta vi med. Nu under vintern blir ju spel schemat lugnare och då kan vi träffa de andra och ha skoj. I vilket fall som helst så fick Jamie en rolig träff med de andra barnen och tyckte det var rysligt spännande.
Jag hade också en mysig stund med föräldrarna och Anna-Clara med mycket prat och "gofika"!
Häromdagen var vi på BVC hos Anna-Clara för kontroll och nu väger i 9,5 kg. Längden är 70 cm och han följer kurvan perfekt. Det är skönt.
Vi pratade lite om tips och så för att vi ska få honom att äta och dricka annat än "mammas tutte"! Han prov smakar ju bara än och vill liksom inte äta sig mätt så det är amning som gäller fortfarande. Men vi ger gröt och ibland äter han , men mest blir det bara en tesked sen ger han upp.
Men han vill äta själv. Alltså hålla i skeden och känna på maten med fingrarna och då äter han lite. Sen tar han ju fortfarande inte flaskan och det känns som ett litet problem. Annars hade han ju kunnat dricka vatten eller lite saft. Men icke då! Envis som han är så tuggar han bara på själva nappen och leker med flaskan. Jag kan däremot mata honom med dryck ur mitt glas eller med sked, då går det bra. Men tro inte att han dricker ur sin egen kopp med liten drick pip på... nej nej! Dricka direkt ur glaset som mamma och pappa är det som gäller.
Men vi kämpar på.
Skrapa banan och och få en majs krok ibland går bra. Då mumsar han på......
Jag är säker på att allt med att äta släpper bara till slut och finns på plats. Jag är ändå rätt lugn eftersom det fortfarande finns att hämta från "min butik" innan jag stänger den!!!! HIHIHI.....
Jag är lika fascinerad varje dag av vad som händer med Jamies utveckling. Det är underbart att få vara mamma. Jag fullständigt älskar att vara mor.
Jag är så känslomässigt bunden vid honom och det gör ont i hjärtat och själen när han gör sig illa eller inte mår bra.
Som nu när han varit förkyld några dagar och är fortfarande. Med slemmig hosta , rinnande ögon och näsa och febrig. Åh, vad han har haft det jobbigt på nätterna, stackarn.
Men jag hoppas att han förstår att jag gör allt i min makt för att få han frisk och han ska veta att jag hela tiden finns där.
Bara där för honom, med all kärlek!
Igår behövde jag skingra tankarna lite för mamma var iväg på sin tredje cellgifts behandling i Uppsala. Det gör mig så ont att vara här när man vill vara nära henne. Men det är skönt att veta att pappa finns vid hennes sida precis hela tiden och min saknade systeryster bor ju i Tierp och kan vara hos mamma på 10 minuter om hon skulle behöva. Men jag får sådana skuld känslor att jag bor här i Lidköping och inte hjälper till när det är något som måste göras. Som nu när dom flyttat ut mormor Irené från sin lägenhet till hemmet i Västland utanför Tierp. Jag har inte gjort någonting och mamma och pappa har själva gjort massor. Att hon orkar fast hon har den där jäkla skit sjukdomen som gör mig så förbannad. Jag hatar när folk säger Cancer för jag blir så himla ledsen. Jag tycker att så många, allt för många människor får lida av denna djävulska sjuka.
Moster Inger och Anneli, min syster med familj har självklart varit där för att hjälpa till med mormors lägenhet. Men jag då? Här hemma finns jag med skamkänslor för att jag inte gjort någonting. Men det är ju ändå 40 mil och så har jag ju Lilleman och turnén. Men skulden liksom brinner i mitt hjärta och det bränns ordentligt, och det svider i magen.
Jag vill inte familjen ska tro att jag inte vill eller orkar komma hem för att packa och bära prylar, utan det är bara så besvärligt just nu. Men jag vet att dom förstår. Fast det är "skämmigt" ändå. Det är ju så jobbigt att veta att mamma som är så dålig ska behöva slita så här. Men nu är det ju i alla fall lite bättre när hon inte behöver åka till mormor för att städa och handla som hon gjort fast hon är sjuk och trött. Nu när hon åker till sin mor kan dom ju bara mysa , fika, prata och ha en stund för sig själva utan massa måsten. Det är ju toppen!
Så det här med att skingra mina tankar när jag oroar mig för mamma. Då hittar jag på något som måste göras och då gör jag det med Jamie. Så igår packade vi in oss i bilen och drog ner på stan för att uträtta ärenden.
Vi var på Nordea banken och fixade lite och då var tjejen i kassan så snäll och gav Jamie en spargris som var blå. Vi har öppnat konton och sparar pengar åt honom , men det är ju kul att spara lite slantar hemma med. Han har ju fått flera spargrisar av härliga människor ute på dans så nu är det bara att börja hamstra mynt åt honom. Men det gör jag gladeligen.
Sen åkte vi till Babyproffsen för att kolla in en ny bilbarn stol. Dom är så himla trevliga där och jag fick massor av hjälp. Vi köpte en åkpåse till vagnen som Jamie äntligen åker i eftersom han sitter. Så mycket lättare det har blivit att ta sig överallt när man slipper bära så mycket. Sen fick han naturligtvis en leksak också.
Ja, jag vet! Jag är alldeles för svag att ge och köpa saker till honom. Måste börja skärpa mig på allvar innan han blir för medveten. För då kanske han blir ett sånt där tjatigt barn som skriker och ska ha allt. Nej, det vill jag inte. Så jag lovar på heders ord att jag måste bli bättre på det där med att inte köpa något så fort man är på stan. Men jag tror ni förstår mig lite också. Han är ju så unik för mig och det känns så skönt att få ge honom en liten sak eller lite kläder på något sätt. Fast jag vet att det är en dålig vana. Men ska bättra mig som sagt.
Jamie somnade i vagnen och då passade mamma på att springa in till Ica och handla mat. Det var lite jobbigt med barnvagnen och sen en vagn att lägga varorna i. Men det gick. Allt går på rent vres och envishet. Jamie sov vidare och som han sov! Jag tror att jag åtminstone var i affären i 45 minuter, betalade, packade påsarna, släpade iväg till bilen med tre fulla tunga påsar och vagnen, packade bilen, tog upp Lilleman och satte honom i bilstolen fortfarande sovandes, vek ihop vagnen och in i bilen, körde hem, parkerade utanför ladugården med radio och bilen igång, han sover fortfarande, perfekt för då hann jag springa upp till huset med kassarna, tillbaka till bilen och kopplade loss bilstolen, går in i huset, Jamie sover kvar i stolen, hinner plocka in matvarorna i kylen, värma gårdagens middag i mikrovågsugnen, jag äter middag och nu vaknar han. Tänk vad himla bra det blev. Vi leker och plockar upp nya prylen som blev jätte populär faktiskt. Vi umgås tills pappa Linus kommer hem från jobbet.
Att se lill skruttens glada min och uttryck när Linus kommer in till oss är helt fantastiskt.Han blir så glad och sprattlar med både armar och ben och ler med hela ansiktet och kan inte bärga sig tills han kommer i pappas famn. Det är en otrolig känsla att se kärleken mellan far och son. Å´jag blir gråtfärdig bara av att skriva om dem.
Gud, vad jag älskar min familj!
 |
| Här sover han gott i bilstolen. |
 |
| Jamie öppnar sin nya leksak! |
 |
| Spännande..... |
 |
| Kartongen är också skoj.... |
Vi bakade pizza och tände massor av ljus i hela huset. Det måste ju bli mysigt när vi skulle få besök. Tim kom över på fotbollskväll. Sandra (Tims sambo) kom senare efter hennes innebandy träning. Det blev en hel mysig och lugn afton i soffan. Gizzla fick massor av kel och uppmärksamhet av Tim och hon var som en prinsessa i hans knä!
Jag ringde hem för att få höra mammas röst och hur det hade gått på behandlingen. Hon mår bra efter omständigheterna och det känns fint att höra. Men samtidigt vet jag och känner på mig att hon döljer lite för mig för att jag ska vara lugn och inte så orolig nu när jag har Jamie. Men det är väl klart att man är orolig för sin älskade mor när det inte är bra.
Jag älskar henne så vansinnigt mycket och pappa likaså. Men vi kämpar på och mamma är en riktig fighter.
Kvällen blev natt och Jamie somnade på min axel. När Tim och Sandra åkte hem släkte vi ner stugan och kröp ner till kojs.
Hela familjen tillsammans! Jag älskar er av hela mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar