fredag 2 september 2011

Sorgligt avsked från " Vrålåket"!

Idag har vi varit på Sveriges Radio i Skövde igen och spelat in mitt radioprogram Ericas Dansparty. Det är så fantastiskt roligt och väldigt intressant och lärorikt att få göra denna serie. Förra terminen fick jag sända 10 program och bara spela dansbandsmusik i 30 minuter. Underbart! Denna termin fick jag 8 program och ingen är gladare än jag. Hela familjen åkte tillsammans. Så det var riktigt smidigt.
När vi kom hem lunchade vi lite och bytte om för att jobba med bussen!
Gud, vad hemskt! I morgon lämnar vi ifrån oss den.
Så det är ett grov arbete som heter duga. Vi ska stripa av alla loggor, tvätta den, städa och göra den fin. Det har varit ett rent nöje att pyssla om den idag eftersom vi ändå fått låna den av NordenDäck hela sommaren. Dom är ju för snälla och goa!
Vi höll till hos Stellan ute i Råda och slet bort loggorna och det gick bra. Caroline och Alexandra hjälpte också till. Jag säger ju att familjen Hedevik och Alexandra är gudomliga. Vilka fina kamrater som hjälper mig i vått och torrt.

Jag och Jamie tog en liten promenad på byn för att titta om Pontus var hemma.
Alexandra och Caroline hjälper gärna till!

Stellan och Linus jobbar hårt!

Bussen blir ordentligt tvättad.......
Pontus är en Drifters vän som bor i Råda precis vid Stellan. Han brukar komma till våra spelningar med sin vän Johan när vi är i närheten eller när vi "rockar loss" i Malung! Dom är så goa och det betyder mycket när dom står och sitter framför scenen och sjunger med i våra låtar. Vilken känsla det är alltså. Jag hoppas att dom aldrig tröttnar på oss.
Men Pontus var inte hemma så vi gick tillbaka och hjälpte till med bussen. Å´vem kommer hem då? Javisst, det var ju Pontus och hans kontakt person. Då fick vi ju kramas ändå.......
Så fort vi var klara drog Stellan in på stan för att kolla in en ny spegel, jag tror till hallen. Vi åkte hem för att tvätta och städa husbilen.
Nu rinner tårarna ner för mina kinder och det är svårt att se vad jag skriver.
Så här blir det när man blir för bunden till något som inte är sitt eget. Precis så är det nu!
Jag visste ju hela tiden att det var över sommaren vi fick ha bussen. Jag är väl förberedd på detta, men det hjälper inte.
Bussen har varit så härlig, en trygg hamn, så himla praktisk att ha Jamie i, suverän att sova och åka i, lyxig inredning och allt finns. Ja ska jag skriva allt det positiva vi upplevt med husbilen så får jag skriva ända tills det är läge att lägga sig i enrummaren som man brukar säga. Det ska det väl dröja jäkligt länge än hoppas jag.
Men jag ville bara att ni skulle förstå på riktigt hur lång den här listan skulle bli. Hur mycket kärlek jag hyser till bilen. Hur man nu kan göra det.
Precis nu kom jag att tänka på ett program jag råkade... Ja, faktiskt råkade se på, när jag "sappade" omkring på tv.n. Ja, herre Gud, vilket program. Det handlade om människor som hade sexuella fantasier och till och med hade ett förhållande med sin bil. Det var helt otroligt och jag kommer inte ihåg vad det hette när man hade känslor för bilar. Men det finns tydligen. Nu vill jag inget ont om dessa personer för det är ju upp till dom, men det var lite absurt för mig i alla fall att se att det faktiskt fanns.
Med detta vill jag säga att det inte är så jag känner för husbilen. Inte på något sätt! Men jag känner kärlek eftersom familjen har kunnat följa med på mitt jobb turné och ändå mått så bra. STORT TACK till NordenDäck som gjorde detta möjlig.  Jag kan säga det tusen gånger om med stor kärlek TACK TACK TACK TACK till alla er som gjorde det möjligt. Speciellt också till Jeanette som jobbar där. Vi har haft kontakt och trevliga samtal. Det är ordning och reda på den tjejen alltså!

När vi vaknade i morse (torsdag) för att göra oss i ordning och åka sista gången i bussen för att spela, kändes det så sorgligt och tomt. Det luktade så gott när vi packade in det sista och sen gasade vi iväg till Stellan där dom andra väntade på oss. Jag var en kvart för senad för det blev lite extra att rodda med som inte var inräknat i den tid jag behövde. Men killarna var vid gott mod när jag bad om ursäkt. Vi släppte av Gizzla som åkte i Saaben med mig som vanligt fram till byn. Jag hoppade in i husbilen till Jamie och Linus.
Här sover Jamie i sin bilstol.......
Jamie somnade och sov i stort sätt hela resan till Hågelby i Stockholm.
Jag satt och pratade i telefonen med pappa som skulle möta upp oss för att köra bilen till försäljning.
Ni kan inte ana ens hur mycket jag grät under resan. Precis som ett barn som har skrubbat i knäna när man trillat okkull med cykeln eller något. Men det måste ju göras!
Vi kom fram och hann bara krama om pappa och pack över våra grejer till stora turné bussen.
Å´där åker pappa iväg..... hjärtat bultar och det kommer fler tårar!
HEJ DÅ BUSSEN!
Den som köper den kommer att vara världens lyckligaste husbils ägare :)
Lycka Till vårt rullande hem! Nu får du glädja någon annan......
När jag inte såg pappa och baksidan av bilen längre så vände jag mig om med Jamie i famnen och gick till scenen. Åter till vardagen.
Bygga scen, amma, sminka sig, byta om, amma och upp på scenen och möta alla mysiga människor. Men Jamie hann ju somna innan för han hade feber, förmodligen efter sprutorna han fick i tisdags. Så det blev ingen amning innan första passet.
Killarna bjöds på fika av systrarna Winter. Karin och Lisbeth är jätte goa tjejer som dansar ofta till oss när vi är i närheten. I närheten av var dom är kan man säga nästan. För dom kommer från Norrland men bor i Stockholms trakten. Så ibland möter vi dom uppåt i landet men vanligtvis runt Uppland kan man säga! Jag hann inte fika med dom för jag behövde göra mig i ordning och även ta hand om Jamie.
Lisbeth och Karin gullar med Jamie!
Så fort jag kom upp på scenen och fick kramas med publiken så kändes ju allt genast bättre igen. Det är ju dessa underbara människor som ger mig så mycket glädje och energi så man orkar harva omkring efter vägarna. Det är ju hos er jag hittar stöd, som nu när jag hade sorg efter bussen. Så fort jag såg era glada ansikten så gick jag vidare.
Nu kunde jag liksom bläddra över till nästa kapitel i turné livet. 
Den sagan börjar i Drifters bussen tillsammans med hela gänget. NÄRVÖS!
När första passet var avklarat och efter några ord och kramar med några från dansen sprang jag in till logen för att möta en ledsen och hungrig liten kille. Men där låg han och sussade i Carolines famn. Hon och Tims tjej Sandra följde med oss till Hågelby. Så hela pausen gick utan amning och det var också något nytt! Ja, det har väl hänt några gånger under sommaren , men inte ofta. Så det var bara att köra nästa pass och hoppas att han klarar sig fram till dansens slut utan mammas tutte! Linus kan ge honom gröt så det är ju absolut ingen fara.
Jamie gillar gröten om han får lite frukt puré till. Det ska vara sött annars får det vara! Han är en liten lyx lirare, våran kille! Eller så är han lik sin mamma??????!!!

Sista tonen klingar ut  för denna gång och vi tackar för applåderna och den trevliga kvällen i kylan. Jag hinner prata med några och säga HEJ DÅ! Olle från Rättvik kom fram och pratade för en stund. Det var kul att han tagit med sig sina syskon som bor kvar i Stockholm. Hoppas ni kommer ut till oss fler gånger.
Mina saxofoner plockade jag ner och sen väntade jag mig baby skrik i logen. Men icke sa Nicke!
Med feber och rosiga kinder sov han fortfarande i Carolines famn. Jag lovar er att hon har redigt ont i axlar och rygg idag! Får ge henne massage nästa gång vi ses.
Jag tog över Jamie till mig och lade han vid bröstet för han behöver ju vätska också när han är varm. Han "kopplade på" direkt och sovandes ammade han så mysigt så.
Nu kommer det där jag bävat för! Hur ska det gå att åka i turné bussen hem. Sen nästa helg, och nästa och nästa.......?????
Måste ärligt säga att det var nervöst och lite bökigt faktiskt. Men jag hittar väl ett sätt att få det att fungera på så småningom. DET MÅSTE GÅ! Som Green, Lennart Green brukar säga.
DET MÅSTE GÅ!


3 kommentarer:

  1. Hej Erica,

    Tack för dina fina ord om Nordendäck och bilen! Det har varit ett nöje att "köra dig runt" i Nordendäck husbilen!

    Jag tänkte bara göra dina fans uppmärksam att vi fortfarande har några fina Drifters kit att dela ut till de som handlar hos oss och anger "drifters11" i kommentarsrutan vid sin order!

    Vi på Nordendäck önskar dig all lycka i framtiden och förhoppningsvis möts vi någon gång snart igen i framtiden.

    Kram,

    Jeannette
    www.nordendack.se

    SvaraRadera
  2. ÅHHHH, ni är för goa! Jag kommer över med tårta nästa gång jag kommer hem.
    Självklart hoppas jag att mina dans vänner och bekanta köper sina däck hos er NordenDäck. Var rädda om er, vi hörs! Kramkalas Erica

    SvaraRadera
  3. Härligt att följa med din blogg, kikar in då och då. Gillar Drifters och har själv gått i väntans tider. :-) Så vi har nu också fått en liten dansbandsbäbis 1.9 (pappa spelar på hobbynivå). Ni kommer till Finland/Fagerö i helgen men denna gång får vi lov att hoppa över att åka ut på dans... Hoppas det börjar fungera bra med bussturnerandet. Beundrar ditt ork och engagemang i både barn och publik. Lycka till!

    SvaraRadera