Never give up!

Ligger i sängen igen efter att ha kört familjen till jobb och skola. 
Behöver andas, tänka, och ladda inför många beslut.
Varför ska allt alltid vara så svårt?
I precis allt som jag gör eller är inblandad i så kommer det hinder som blir allt svårare och svårare att ta sig över.
Ibland tänker jag att jag skulle behöva ha en av världens bästa hopphästar som alltid går bredvid mig.
Så fort ett nytt hinder kommer sätter jag mig bara upp i sadeln och skänklar på, och tillsammans flyger vi över det svåra och höga hindret som ingenting.
Å plötsligt är problemet borta och det svåra är löst!
Om det ändå vore så enkelt.

I morgon har jag ett viktigt möte! 
Ett möte som kommer att göra ont.
Ett möte som kommer att göra att jag måste fatta viktiga beslut.
Ett möte som jag inte ville skulle komma.

Men nu är det här.
Som ett brev på posten och så himla oväntat.
Känner mig som en liten mus inträngd i ett hörn.
Man kan riktigt se hur det stackars lilla livet andas fortare än vad den egentligen klarar av.
Svimfärdig och sönderstressad tänker den darrande lilla kraken ut något för att rädda sig för stunden.
Precis så känner jag mig nu.
Precis så har jag känt mig många gånger, men på något vis har jag i dessa stunder ändå varit lyckligt lottad som rest mig upp och klarat mig fram tills nästa prövning står framför dörren.

Precis som nu!
Tankar virvlar runt i huvudet , fram och tillbaka och så där intensivt som en virvelvind.
Ska jag våga satsa?
Ska jag våga satsa själv?
Ska jag våga och kämpa mig kvar i min dröm.
Allt gör så ont! Jäkla skit!
Förvirringen är total och jag saknar förnuft.
Jag är bara så totalt insnöad just nu på hur jag ska kunna lösa detta.
Det finns inget annat i skallen och jag måste tänka klart tills i morgon runt lunch.

Min förtvivlan och rädsla att släppa taget och ge upp.
Allt svider som ett spjut genom mitt bröst.
Gråten tar över skrattet och mina rynkor i pannan blir allt djupare.

Jag vill bara svälja och glömma! 
Bara liksom vakna upp och inse att allt är redan löst.
Om det vore så enkelt att man kunde anlita en trollkarl som viftade med sin trollstav samtidigt som han svär en formel eller rabblar en ramsa. Å vips! Så är allt som bortblåst.
Inga beslut måste tas. Inga oroliga tankar.

Jag älskar det jag gör och jag älskar detta så innerligt.
Varför kan det inte få vara så?
Gud, hjälp mig!
Hjälp mig att tänka rätt.
Ni undrar säkert om detta har med min familj att göra eller Drifters.

Men ni kan vara lugna! 
Jag ska inte ta något beslut som handlar om dem.
Jag älskar mitt Drifters och kommer att vara med dom så länge dom vill ha mig.
Å ´så länge som ni accepterar mig uppe på scenen.
Min familj släpper jag inte taget om, det är ju livets krydda att bli älskad och få vara endel av mina prinsars tillvaro är ju det bästa Ever .
Finns det något som kan överträffa att få vara Jamies mamma? NEJ!
Det finns inget heller som kan överträffa att få vara nära i Jamies liv och få uppleva hans uppväxt, utveckling och hans enormt varma kärlek.

Jag är så van med dessa situationer som jag alltid hamnar i och är så van att tro det allra , allra bästa om allt och alla!
Men jag hamnar alltid på något tokigt vis i trubbel.
Jag är så van att få sitta precis som nu och våndas, och bollas fram och tillbaka i tankar och svåra beslut.
Förmodligen är jag den dummaste människan som vandrar omkring i detta samhälle!
Jag går ju på samma visa gång på gång.
Den här gången känner jag mig riktigt nördig!
Hur kunde jag ens ge mig in i detta från början?
Jag borde ha lärt mig efter alla minor jag gått rakt över och BANG!
Men jag är dum och lättlurad.
Jag litar för mycket på andra.
Men jag har fått erfarenheter.
Å, nu en till!
Även om det gör ont nu så kanske jag kan dra nytta av det i framtiden.
Så får jag tänka ..... ännu en gång.
Snälla, kan jag få bara en dag , jag kräver en enda dags ro är bara helt i stiltje!
Allt är bara lugnt, som om molnen som svävar i himlen är harmoniskt rosa, knappt något ljud utan bara kärleksfulla och underbara sånger som fåglarna sjunger, och lite sus från träd och buskar.
Nästan så dagen kan vara så lugn och harmonisk som om tiden gick i slow motion.
Å´ vad underbart skönt det hade varit.
Men i samma veva så vore det bästa om allt var som vanligt ändå.
Då försvinner ju morgondagen fortare.

Mina axlar sitter uppe i öronen och är så spända att jag snart spyr!
Mitt huvud har dunkat och värkt i flera veckor nu så jag snart domnar bort av alla alvedoner som inte ens kan dämpa lite grann.
Men sånt är ju egentligen inget att ens ta upp.
Det är bara en fis i rymden mot vad människor upplever runt omkring i världen.
Här ligger jag i sängen och klagar, när samhället ser ut som det gör idag.
Med terror, krig, och  politik som liknar dagisverksamhet, svält och dödliga sjukdomar!
Jag har ingen rättighet att klaga och spy galla över att kroppen är spänd, över huvudvärk eller att jag är stressad så krampen i bröstet håller på att ta ihjäl mig.
Jag har alls ingen rätt att klaga över någonting över huvudtaget.
Ändå gör jag det! Så himla egoistiskt av mig. Fy skäms Erica!
Det är ju bara så skönt att skriva av sig. Jag skriver alltid hellre än att prata med någon.
Jag försvinner i mig själv och vill helst inte visa någon att jag har bekymmer eller är orolig över något.
Att få ur sig dessa förbannade tankar och funderingar i skrivande ord är det bäst för mig.
I morgon kommer jag säkert att må mycket bättre än idag.
Nu när jag lättar mitt hjärta trots att jag inte ska.
Jag vill vara stark.
Jag är ju så jäkla envis , och brukar kunna klara mig i svåra situationer på den styrkan.
Men den verkar int orka visa sig för mig denna gång.
Min envishet har svikit mig.

Så förlåt mina vänner! 
Nu ska jag gaska upp mig, våga och orka gå med rak rygg till mötet.
Be till gudarna att alla är rättvisa och våga strida för min dröm.
Upp till kamp! Skam den som ger sig!
Jag måste lära mig att inte bara vara så dum snäll!
Det är då man till slut står där mitt i skiten själv.
Bara för att man råkar tänka på alla andra i första hand.
Varför?
Spelar ingen roll längre om det är vänner, bekanta, arbetskamrater eller vem som helst.
Måste börja tänka lite grann , i alla fall lite grann på mig själv.

Massor av kärlek till er finaste människor där ute. 

Vad vore jag utan er?
Love u <3 Erica

Showztopperz

I min egen sång clini´c Studio Voice händer det grejer!
Har försökt att gnugga mina geniknölar och komma på nya kurser och aktiviteter!
Dom där knölarna är ju inte direkt använda känner jag , men måste nu försöka mitt bästa att få igång dem för att ro hem den här drömmen som jag startat.

Jag är så lycklig över projektet och känner att jag hittat rätt.
Så rätt att jag tagit mig mod att säga upp mig på skolan där jag undervisat i så många år.
Det krockar ju endel med undervisningen på DLG i Lidköping och min turnéplan med drifters och det var omöjligt för mig att kombinera detta just nu.

Men på Studio Voice kan jag ju bestämma själv när, hur och hur mycket jag kan boka in och jobba.
Har vi mycket med Drifters en period, så stannar jag hemma med familjen och hoppar då över undervisningen.
Så det känns fantastiskt!

Det som tog slut på mig och min energi på skolan var ju all admin. Helt otroligt vad mycket en lärare ska göra nuförtiden.
Protokoll, möten , mentorsskap, föräldrar kontakt, omdömen, planera, betyg ...osv. Listan är lång och jag kunde till slut inte orka med allt detta i kombination med att vara en bra lärare.
Man fick springa stressad till lektionen och var fortfarande stressad under lektionen för att man inte hunnit skicka de där mailen, skrivit det där protokollet mm.
Jag kunde ligga på nätterna i sängen och fortsätta min arbetsdag då min familj somnat.
Ohållbart för mig när jag i första hand är turnérande sångerska.
Det blev helt enkelt för mycket.

Så nu satsar jag på mitt eget Studio Voice Lidköping. 
Jag skapar olika kurser och har precis avslutat den första Pop Up showkursen med pompa och ståt!
Det var 7 härliga ungdomar som anmälde sig till kursen där det ingår röstvård, stämsång, koreografi, scenisk beredskap och massor av skoj.
Vi har repat i ca 2,5 månad och det ingick även en föreställning som avslutning på det hela.
12 olika shownummer hade vi i föreställningen och alla var så superduktiga.
Riktigt avancerade låtar som dom sjunger i trestämmigt arrangemang samtidigt som man dansar koreografi. Det är inte jättelätt.

Det blev hög tryck på biljetterna inför showföreställningen och jag bokade upp Lidköpings Folkets Park.
En miljö som jag själv trivs så himla bra i.
Lenge leve Folkparken.

Eva, en vän till pappa ställde upp att baka bullar och kärleksmums.
Sandra som jobbar på BÄSTA Café Bella Mi bakade massor av kaloribomber. Sandra var ju med i showen så klart. Sen att hon jobbar på cafe och är mästare på bakverk och godsaker var ju bara så lyxigt så man nästan skäms!
Stort TACK alla ni som hjälpte till med bakning.
Linus , min man bakade nogatrutor och själv körde jag min mormors goda äppelkaka.
Så det fanns fika att välja på som vi sålde i baren under kvällen.
Linus , Eva och pappa var helt sanslösa i caféet och sålde fika som dom aldrig gjort något annat. Utan er hade det ju varit kaos totalt. Jag är ingenting utan er. Massor av kärlek.


Glitter och glamour är ju ett måste i show.
Så ni kan inte ana vad paljetter och strass, nätstrumpor och lösögonfransar det fanns med på scenen.
Jag är så mäkta stolt över kursen och hela resultatet att jag gråter.
Vilken ensemble vi fick ihop.
Vilka sångerskor och sångare, talanger vi har här i Skaraborg.
Ungdomarna som åkte till Studio Voice och repade flera gånger i veckan, trots att alla studerade eller jobbade.
Att ni orkade! Ni är helt makalösa.
Så proffsiga dansare oxå.
Ensemblen bestod av Wilma från Töreboda, Julia B från Mariestad, Filip från Örslösa, sen från Lidköping Caroline, Sandra, Julia O och Ella.

Julia O och Filip är ju även dansare så ni kan inte ana vilken kvalité det var på showen.
Alla hjälpte till.
Kläderna fixade jag fram så det stämde ihop med själva numret.
Endel av låtarna hade jag redan satt koreografi på och arrangerat stämsång eftersom vi satte upp några av låtarna på DLG i Showen De La Show när jag fortfarande jobbade på skolan.
Men halva programmet var nya låtar som jag fick arbeta fram dans och stämmor på.
Några av låtarna köpte jag kör arr på och det underlättade ju det hela eftersom alla läste noter. Det blev lätt arbetat.

Jag är så tacksam och galet lycklig att jag gjorde och vågade satsa. 
För det har ju kostat en förmögenhet att sätta upp det här oxå.
Köpt in utrustning av min vän Mange på 4 Sound i Gävle.
Jag fick låna Drifters anläggning och min fina kollega Rickard Lans från skolan hjälpte till som ljudtekniker.
Anton från Drifters fixade ljuset med bravur!

Alla hjälpte till att duka upp bord och stolar, lade dukar , ljuslyktor och fixade godis skålar till 250 gäster som köpt biljetter.
Fatta att man är stolt som en tupp.

Parken Rotundan blev jättefin och sen när vi förberett allt klart käkade vi pizza som jag bjöd alla på och piffade inför föreställningen.
Sen helt plötsligt öppnade vi portarna och publiken strömmade in.
Underbart.

För artisterna var det en härlig upplevelse och nu väntar vi med spänning på filmen som bästa Max filmat under kvällen.
Ska bli så spännande att se den .
Vi har tänkt att ha en återträff med gruppen hos mig över en middag och titta för första gången på showen tillsammans.
Som jag älskar er.
Å ´som jag älskar mitt jobb.
Gruppen döpte sig själva till Showztopperz!
Antingen för att hedra mig med några z i namnet eftersom de flesta dansbanden har ett z i loggan eller bara för att det var fräckt.
TACK ALLA som förgyllde denna showafton för oss.
Hoppas ni kommer igen.

Tidningen NLT besökte oss en av dagarna vi repade på studion!

NLT fanns på plats även på föreställningen, vilket vi var väldigt stolta över. 

Här är hela gänget!

En av bilderna vi tog själva inför affischen!

Kommer att lägga ut lite film klipp sen när jag får filmen , så ni kan få se lite av showen!

Ett litet paradis!

Ett Paradis!

Vi uppfyllde en av våra drömmar för ett tag sedan.I somras började vi leta efter en lägenhet i Torreveija Spanien.Vi berättade det för älskade pappa och mina underbara svärföräldrar.Dom blev lika exalterade som vi av idén och sa att dom också gärna hänger på.I höstas så hittade vi några objekt som Linus , pappa och Peter åkte ner och kollade på.En av dessa lägenheter fastnade alla tre för direkt och vi slog till.En 4:a med takterass, pool och garage är väl inte så dumt?Köpet blev klart den sista januari och nu under sportlovet är vi här för att fixa lite och göra oss hemmastadda i lyan och i området.Just nu är det vår och ganska kallt, men ändå så otroligt vackert.Jag är alldeles tagen av miljön och staden är fantastisk!

Tänk att vi gjorde det! 

Att vi gav varandra denna chans.Vi trivs ju alla så bra ihop , tycker jag i alla fall. Så det kommer inte att bli några problem att dela den här lägenheten.Vi har ju alla ett varsitt sovrum per familj och delar sen resten. Om alla är här samtidigt.Lägenheten är i etage på två våningar och Annette och Peter tog övervåningen med sovrum och egen toalett med dusch. Där kommer man också självklart ut på takterassen.Pappa har ett sovrum nere och det har vi med. Vi alla delar på en lite större toa där det finns badkar.Köket är en liten köksvrå kan man säga och hallen, vardagsrum och matrum är liksom samma rum.

Här är jättefint och alla väggar är vitmålade i alla rummen och ljust beige klinker i alla golv. Så ljust och fint och verkligen lätt att städa.
Men , golven var rysligt kalla nu när det fortfarande är vinter säsong här.
Så det blev att införskaffa tofflor ”mullimull” som jag säger. Mjuka goá tofflor.
Men vad gör det? Höjer bara mysfaktorn om det blir en kall dag.

Eftersom här fortfarande är ”vinter” men påväg i våren precis som hemma så är det kallt.
Man kan ha turen att få några fina varma dagar denna period.
Men vi har varit fullt påklädda med byxa och jacka när vi är ute på stan och handlade eller nå´t!

Jag har frusit mest av alla , men jag är ju alltid så himla kall av mig.
Så nästa gång vi kommer håller vi tummarna som sagt var för lite sommarvärme.
Jamie längtar så att få bada i poolen, ja, jag med förstås!
Den är ju så underbar i tre olika pooler med en stor jätte kruka upptill där det hela tiden rinner vatten.
Så rogivande med själva porlandet.
Gräsmatta runtom med palmer och fina bänkar.
Längtar efter att få ligga där och steka lite försiktigt.
Jag känner att det var synd man inte gjorde det här tidigare, men som sagt var:
Bättre sent än aldrig.

Den här veckan gick så himla fort.
Just i skrivande stund så är det lördagkväll och jag är så himla nyfiken på hur det går i ”Mello”.
Som jag älskar melodifestivalen.
Men släpper aldrig drömmen att en gång få vara med.
Bara att få stå på den där scenen och ge det man har, i världens bästa låt som är typ 3 minuter lång.
Sen kan man liksom vakna igen! :)
Nåja, den här lyxen går inte av för hackor den heller. Att kunna ha friheten att resa hit med familjen är vi kan och har lust!

Vi har städat, plockat och rensat både i möbler och annat!
Allt är ju liksom kvar i bostaden när man köper, ni vet allt från överkast till köksprylar. 
Vädret har ju inte varit så bra och det var riktigt kallt och blåsigt förutom en av dagarna under veckan. 
Så vi har shoppat och utforskat miljön runtomkring vårt område. Jätte fint verkligen och det är super nice vart vi än går. 

Lite möbler har vi slängt ut och så får vi köpa nya pö om pö som sagt. Man hann inte ens lägga sakerna i sop kärlen så kom någon för att hämta dem. 
Tog högst två minuter så var allt borta. 
Tur att det gjorde någon glad i alla fall. 

Vi har ätit massor av gott och har redan några favorit ställen att gå till. 
Tapas blev ju en hit . 
Men självklart gjorde vi go middagar hemma i köket också och det var så underbart och så mysigt att umgås. 
Jag älskar min familj och det är ju rena rama lyxen att få kvalitets tid tillsammans. 
Busslinjerna fick vi inte riktigt koll på om man säger så :) 
Det var rena rama ”virrevarret ” men skam den som ger sig. Nästa gång vi åker dit ska jag bli bättre på det där. 
Tiderna gick att lära sig men rätt var det var så blev det en helt annan rutt liksom. 
Ena dagen kom vi dit vi skulle och nästa dag fick vi hoppa av och gå!
Å `vi har gått mycket, mycket kan jag lova! 

Flygturen hit var lite läskig då det skakade och hoppade rejält när vi gick in för landning.
Jag var så himla rädd.
Rädd att förlora familjen , mitt eget liv och rädd för att Jamie skulle mista allt sitt som han har framför sig.
Ja, man slutar väl aldrig att vara orolig som mamma.
Jag kanske är gammal, feg och gaggig.
Men min rädsla för att dö växer för varje dag som går sedan jag fick Jamie, och sedan mamma gick bort. 

Men hemresan gick väldigt bra. 

Jamie vinkade till Månen bland molnen uppe i himlen och frågade om mormor var hemma.

Han undrade om vi var hemma hos henne nu?

Han säger ju ofta att han vinkar till månen för att mormor sitter där.Ja, jag sa till honom att vi vinkar nu så ser hon säkert det. Eftersom hon bor vid månen och flyger som världens finaste ängel bland alla de vackra stjärnorna.Tårarna kunde inte hålla sig tillbaka och det rann ner för mina kinder.Men mest av lycka av min älskade unge att han håller mormor kvar och så varmt om hjärtat.Han saknar henne mycket och ibland på skolan ite på skolgården höjer han sina händer mot himlen och ska ta emot m,ormar ifall hon ska ramla ner.Han har ett stort hjärta!Vi kom till Arlanda och älskade syster yster Anneli kom och hämtade oss.Hon hade passat Gizzla hela veckan också och allt hade gått bra.

Vi kom hem till pappa i Kyrkbyn och sen packade vi bara om till våran bil.

Så bar det av mot Lidköping.Men sen var det förstås lite kämpigt att köra hem till Mellby igen från pappa i Tierp.Det blev ju liksom 4 och en halv timme till.Men vid 02 tiden i natt så kröp vi till kojs i våra sängar här hemma i Lilltorpet!Så underbart skönt det var ändå.Borta bra, väldigt bra, men hemma är ändå alltid bäst!