John Blund hälsade på!

Grattis till mig själv......

Jag har sovit nästintill hela natten.  John Blund måste ha hittat hit ut i skogen....
Vilken känsla att bara ha klivit upp någon gång för att kissa eller att försöka vända sig. Hade ställt "lilla röret" på toalett locket för att inte glömma bort dagens inlämning av urinprov. Idag är det sista träffen med Kerstin. Det ska bli trevligt att prata med henne för hon är så trygg. Fast sist vi sågs sa vi att vi hoppades nästan vi skulle slippa denna gång eftersom vi trodde jag skulle ligga på BB. Men där gick vi på en nit!
Ingen bebis så långt ögat kan nå! Eller...hihii... Man behöver ju bara blicka ner mot golvet så ser man ju inget annat än en stor "kagge" och förstår att inget har hänt än.
Känns verkligen som om jag inte orkar bära magen längre.

Kulan är riktigt tung att bära nu........

Ryggens muskler ger upp och får mjölksyra bara av att kamma håret. Hela hållningen har rasat samman och det blir svårt att bygga upp detta inför sången igen.
Sången är ju beroende av alla muskler i rygg, mage och hals så klart. Börjar bli orolig för att det kommer att ta tid att hitta tillbaka och bli någorlunda tränad igen. Men måste sopa undan dessa tankar. För jag måste ta en sak i taget.
Först ska jag ju klara av att föda min efterlängtade bebis. Sen få allt att fungera med livet som mamma, som amning och allt runt omkring. Sen ska vi ut på turné med familj och husbil som jag verkligen ser fram emot. Men det är då som jag måste klara av att sjunga igen. Men jag vet ju att jag har ert stöd. Jag får ta det som det blir. Om jag blir lite sliten och hes i början så får det väl vara så. Jag vet att allt kommer att återställa sig till slut bara jag ger det tid. Men jag har ju bara så himla svårt att ta den tiden. Jag vill liksom alltid att allt ska vara bra och rätt från början. Har alltid haft för höga krav, fast bara på mig själv. Inte på andra. Men när jag tänker tankar om att min röst inte låter bra eller att jag inte levererade som jag brukar, eller bara att jag är missnöjd med mina framträdanden. Då blir jag alltid påmind om ett litet tankekorn som är så bra. det lyder så här:


Skogen skulle vara tyst om inga andra fåglar sjöng, 
än de som sjunger bäst!


Så denna gång lovar jag mig själv att jag måste ta det som det blir. Ska bli intressant att se om jag klarar det. Men jag får i alla fall för mig att jag blivit lite bättre genom åren.
Jag behöver lära mig att tänka att jag duger som jag är. Det är viktigt som mamma. För det har vi pratat om i föräldrar gruppen. Det är så lätt att tycka att man inte räcker till och tro att man är helt oduglig som mamma.
Mycket handlar om beslutsamhet.
Men jag ser det som en ny chans nu att börja om i tanken om sitt självförtroende nu när livet ändå får en helt ny vändning. Ta chansen att bygga och bli stark nu när allt blir nytt! För när de invanda mönstren bryts kan helt nya världar uppstå.
Det är precis vad jag ska försöka göra. Istället för att känna att man inte räcker till får man vända det till:

Jag och Linus längtar efter att få ge vårt barn massor av KÄRLEK!

    Att det är stor lycka att veta att en annan människa behöver en. 


Linus och mitt barn som vi skapat tillsammans behöver ju oss. Så som vi är. Vi ska finnas där och fostra, hjälpa till och ge massor av kärlek. 

Bara en liten magdans!

Hade lite tråkigt här i soffan och klippte ihop ett klipp. Inget speciellt, bara lite tids fördriv. Men det är roligt att se allt liv i magen. Hoppas den lille/lilla kommer att gilla dans i framtiden. Det behöver ju inte vara till Drifters eller något dansband alls. Det kan ju vara att digga till Mötley Crue eller Michael Buble, då skulle pappa Linus bli glad!

Min önskan är att bebisen gillar musik, sen vilken genre det blir i framtiden spelar absolut ingen roll. Jag kan ju bara musik så jag hoppas att sång och spel kommer att bli endel av vårt gemensamma intresse. Linus är ju bra på att sjunga och är gudomlig på att komma ihåg texter. Han kan mer musikhistoria än mig. Jag älskar när han berättar med sin energi om band eller musiker. Han imponerar på mig varje dag med något nytt när vi lyssnar på radion i bilen eller när vi brassar musik hemma. Så tänk om det kunde bli ett litet musik barn vi får. Annars får jag sätta mig in i något nytt ämne och det kan ju vara toppen det med. Bara jag klarar av det.
Det kan ju lika gärna bli tennis och då är ju Linus ett proffs så det skulle ju fungera alldeles utmärkt. Jag kan ju köra till träningar och matcher även om man inte kan spela själv. Om det kommer intresse för djur som hästar kan jag hyfsat hjälpa till.  Ja, sådana tankar går jag omkring med. Men som sagt spelar det ingen roll vad det blir  för en liten person som förgyller vår
framtid. Vi löser allt på vägen precis som alla andra.
Kramiz

Äntligen Soffpotatis!

I helgen kunde jag tillåta mig att vara en redig soffpotatis.....

Ja, det stämmer verkligen. Lördagen och söndagen bestod verkligen av vila, vila, vila. Det kändes skönt att jag verkligen tillät mig att göra det utan att få dåligt samvete. Faktum var att jag även var så fruktansvärt trött. Jag har dåligt järn värde och blir lätt yr. Helgen var sådan.
Linus var ledig och vi små pysslade mellan varven. Men oftast var jag inställd i viloläge.

Träffade Killarna och härliga Jaana en snabbis i fredags glömde jag ju säga oxå! Hade lite information som vi behövde prata om och jag lämnade en nyckel till bussen som jag hittade när jag rensade på loftet.

Jag och Jaana smilar upp oss....... :)

Förra helgen körde dom sönder bussen tyvärr. Men det går att laga :)

Hela gänget och jag fick plats med magen oxå!


Så nu finns det två dörr nycklar istället för bara en. Men tyvärr fann jag inte någon start nyckel, men vem vet. Det är ju inte direkt färdig rensat uppe på loftet än.

Det har varit några dagar med vackert väder. Men i söndags när vi var på skogspromenad med Gizzla då kände vi att det var något lurt i luften. Jag sa till Linus nu är bakslaget på väg. Skit också!
Jajamän, senare kom snön som ett brev på posten. Det blåste upp och det blev bara värre.
Men det tinade bort i går under gårdagen. Skönt!

Det är en härlig tid som kommer nu med våren , värme, fågelkvitter, stök i trädgården blommor som doftar underbart. Men också barnskrik, amning, dålig sömn, och blöjor som kanske inte doftar lika gött. Men det är just det jag längtar efter. Att få utveckla min personlighet och våga möta min mamma roll. Det är ju huvudrollen man ska få spela nu och livet ut. Visst är det underbart.
Bara 2 dagar kvar sen går jag över tiden om inget händer. Jag som tippade den 29:e för nedkomst och det är ju idag..........!!!!?????
Jag tänker mycket på hur det kommer att bli med min rädsla inför förlossningen, men jag får för mig att jag är lite lugnare nu. I alla fall vill jag tro det. Har övat på andningen flera gånger faktiskt. Så nu borde det sitta.
Det återstår att se. Kramizar :)

Bullfritt i frysen!

Vet ni vad? Det blev inga bullar igår!!!!?????

Vårsolen och värmen lockade ut mig igår......
När Linus for till jobbet vid kvart över 7 så kom han in och pussade hej då och berättade att det är jätte skönt väder redan nu.
Åh, jag gick upp direkt och gjorde frukost till Gizzla och mig. Sen var jag ute precis hela dagen.
Satt jag inte vid husväggen och myste, så kastade jag pinne med Gizzla. Jag kan ju inte gå så långa promenader med henne nu här ute i skogen, så då får jag aktivera henne på bästa sätt ändå tills Linus kommer hem. Jag krattade faktiskt en ganska stor del av gräsmattan......hmm, jag menar "moss mattan", för vi har bara vild gräsmatta här ute än så länge.

Kolla in vilken hög det blev!

Nästan en hel maj kase.....

Vi ska ordna det vid tillfälle , tid och ork.
Sen tog jag tag i Lill ladans loft och började rensa massor av skit.
Men "sablar" vad man samlar på sig en massa ja, SKIT som bara tar plats.
Pappa brukar hjälpa mig att rensa ladorna en gång om året, och då har det alltid varit så fint när det är klart. Vi brukar skratta åt alla möjliga konstiga saker som vi slänger och man undrar varför man köpt det en gång i tiden.
Mamma brukar då sortera panten som jag aldrig hinner åka med och sen när vi kör sopor så passar vi på att panta burkar och flaskor. Sist så blev resultatet av det en soda stream. Pant är pengar!
Men har man tur kan man ju till och med finna något man saknat och glömt bort, eller något man letat och vips så finner man det igen. Sånt är bara trevligt. Nu är ladorna överfulla av möbler och annat som vi inte fick plats med inne när Linus flyttade in. Så nu är det inte ett dags projekt längre. Snarare en vecka....

Det jobbiga är när man hittar kort och sånt från en tid man inte vill minnas. Då river det till i bröstkorgen och snabbt kastar men det i soporna.
Det river inte till i hjärtat av saknad eller sorg, utan för att det gjorde så ont i kropp och själ. Den tiden var tuff men samtidigt så har jag erfarenheter från stunden att lägga i min ryggsäck för livet.
Jag har ju världens finaste LIV nu och för alltid.
DET FINNS INGET BÄTTRE LIV ÄN DET JAG LEVER IDAG.
Det behövdes verkligen rensas och jag är långt ifrån klar. Det går sakta men säkert fram.
Så tänkte faktiskt fortsätta med det även idag.

Jag fick så mycket friskluft och blev så där skönt trött i kroppen av ute luften en hel dag.
Det var inte bara jag som var trött efter dagens aktivitet. Djuren såg helt avsvimmade ut.......

Siv njuter och vilar i soffan..........

Rutger sover alltid på "Puffen"........

Gizzla snarkar högt i soffan och har till och med somnat ifrån sitt nästan upptuggade ben.....

Hängde ut tvätt som torkade på ett kick, och det luktar så gott om tvätt som hängt ute......
Mamma ringde en sväng, och det är underbart att prata med henne. Vi babblar mycket om magen och bebben och hur jag mår. Men självklart även om mammas situation.
Jag är ju så rädd att förlora henne. Mamma är en riktig fighter, en kämpe av dess like och envis till tusen.
Hon genomgår det som många andra i vår värld gör idag.
Att brottas med den där jäkla sjukdomen Cancer! Jag blir så arg bara jag hör ordet. Nu är det snart i 2 års tid som hon får leva på det här viset. Operationer, cell gifter, strålningar, mediciner, ingen ork, bara vara trött trött trött.

Men hon lever för att hon vill leva. 
Hon är så stark och underbar och jag önskar att fler människor fick en gnutta av hennes livs gnista och styrka. Hon är en Gudinna i mina ögon. Hon kämpar på och jag tror att hon tycker det är roligt att bli mormor igen. Min kära syster har ju tre barn som alla är stora nu. Så mina föräldrar är ju redan mormor och morfar såklart. Men det var länge sen det kom ett nytt tillskott i familjen.
Åh, gud vad jag saknar mina nära där hemma. Även min nya härliga och tokiga familj i Eskilstuna.  
Jag ser knappt vad jag skriver för tårarna rinner av saknad. Jag har en underbar släkt hemma i Tierp som jag träffar och ser alldeles för sällan. Men hoppas att det kan bli mer med tiden.

Linus kom hem från jobbet på eftermiddagen med bänkskivor till köket. Så nu kan vi snart sätta in våra nya köks prylar. Ny spis, fläkt, spishällen, ugnen och DISKMASKINEN! Det ska bli skönt må ni tro!
Slippa diska, Tjo ho! Allra helst nu när det kommer bebis.
Nya kylen är redan på plats.
Linus är så duktig på att fixa och dona i huset och det är fantastiskt vad han har hunnit med att rusta här på egen hand när jag varit på turne´.
Ursch, vad jag är bortskämd. Men jag gör honom ju inte lottlös. Han får kärlek och vi skriver precis på gåvobrevet för halva gården så klart. Vi har bara inte fått personbevisen än. Men sen är det våran gård tillsammans.
Jag är så lycklig. 
Det känns nästan pinsamt att skryta om hur lycklig man är. Men det bara är ju så. Ändå så vet jag att snart......
Snart kommer jag att bli ännu lyckligare. Kanske om 6 dagar om Bebben inte vill stanna kvar ett tag till , eller om den vill komma ut lite tidigare.
Mitt hjärta slår hårt nu, för jag vill ju så gärna Ta dig i min famn och viska ömt ditt namn.
Mamma och Pappa längtar efter dig.

Måste tänka om och bli positiv igen!

Träffade Kerstin idag igen och alla prover ser bra ut och jag följer kurvan fint. Får utöka järn tabletterna till två om dagen bara. Nu är det inte bara magen som växer utan ena benet börjar bli lite elefant likt, men sånt går ju tillbaka sen framöver. I början av graviditeten kom en knöl under armen som har växt i takt med magen fast i mindre skala. Nu ömmar den ordentligt, men jag vågar inget säga eftersom jag klagar så mycket på fog lossningen. jag är van att bita ihop och har valt att göra det nu med. Det är ju ändå snart över, och vi får världens lycka! Då glömmer man det onda och vips är det bort trollat! Nej , från och med nu så lovar jag mig själv att tänka positivt bara. Hela tiden positivt!
Jag fick låna en CD för att lära sig avslappning och andningen ordentligt inför den stora dagen. Så nu har jag suttit hemma och andas.....ja det gör jag ju annars också...ler :) mer eller mindre i alla fall. Nej, skämt å´sido. Jag menar andnings tekniken under värkarna, och mellan värkarna som  vi helst ska använda för att förlossningen ska gå lättare. Är man väl förberedd blir allt enklare säger barnmorskorna. Så nu är det bara att hoppas att man kommer ihåg allt sen när det är dax. Eller så får jag en sån där trevlig Black out så man inte hajar nånting. Då får personalen väcka upp mig!
Nej nu ska jag sluta oroa mig för det här.

Snygga ben? Svar NEJ!

Knölen ömmar under armen. 

Allt kommer att gå bra och jag har ju alla er som stöttar. Linus finns vid min sida och personalen coachar mig under tiden. Så jag måste sluta tänka så negativt och komma igång. Peppa mig själv och jag måste tänka JAG VILL , JAG KAN och JAG SKA klara det här. 

Gjorde kyckling sallad tills Linus kom hem på lunch och det blev riktigt gott. Mysigt att han kommer hem till mig, Gizzla och katterna när han har lunch rast. Då behöver jag inte vänta så många timmar sen tills han kommer hem efter arbetsdagen.
Jag är ju så rast lös hela tiden , och det går ju inte att göra nånting heller eftersom fog lossningen är så opålitlig. Rätt var det är så slår det till och man ligger bara och gråter och tjuter rätt ut. Jaha, nu klagar jag igen! Har tydligen blivit en arg bigga på köpet...... eller kan det vara hormonerna som spelar mig ett spratt? Hoppas det sist nämnda.....
Så när Linus kom hem i eftermiddags och började pyssla lite med köket som vi försöker få klart, så satt jag och googla lite barnprylar och surfa runt bara.
Jag blir tokig av att bara sitta och vänta på att det ska hända. Jag VILL verkligen ha vårt barn. Snälla lilla vän kom ut! Vi längtar så mycket efter dig.

Linus ser på mig att jag behöver aktiveras så vi tog en biltur och åkte ut och åkte. Det tycker jag är mysigt, för det gjorde vi ofta i min familj hemma i Tierp. Mamma och pappa tog oss ofta ut, vi köpte glass och åkte runt och bara tittade på hus och annat roligt. Hel mysigt!
Så vi tog en runda med Saaben och Gizzla fick följa med, för hon gillar att åka bil. Vi lyxade till det ordentligt och åkte förbi pizzerian och köpte" hämt mat". Jag tog en kebab i bröd och Linus drog till med en pizza.
Så nu sitter vi i TV soffan mätta och goa och kollar in "Arga Snickaren" på 5:an.
Vi små pratar lite om att jag är så uttråkad hemma om vad jag kan göra åt det.
Det är ju egentligen inget problem, för det är ju bara längtan att få åka till BB som är så stor. Att vänta , vänta och inte kan släppa tanken att det måste ske NU!
Men Linus som alltid är så fantasifull och så "på hittig", som jag faktiskt är annars också. Men inte nu när man behöver komma på saker och ting så klart. Då kommer han på en toppen grej ju! Men vännen kan du inte baka och dona då?
Du gillar ju att baka, men gör det aldrig. Så åk i morgon och handla och baka av hela ditt hjärta.
Nu känner jag ett litet rus i kroppen och ska verkligen ladda i natt. För i morgon ska här bakas!

Vår och mycket känslor!

Var på behandling för fog lossningen igår igen. Hon körde både fram och baksida med nålar och jäklar vad det kändes. Direkt efter behandlingen får man passa på att uträtta ärenden och fixa lite hemma, för sen blir jag säng liggandes. De stämde även denna gång. Bara sängläge som funkar. Ska dit igen på torsdag sen kan dom nog inte göra så mycket mer för att hjälpa mig. Men har jag bitit ihop sen typ i oktober så kan jag väl hålla ut en vecka till. Bara inte bebben behagar att komma senare än beräknat. Det har jag inte tålamod till.... :) Vill ju hålla det lilla livet i min famn. Gärna NU!
Vårsolen gör det lite lättare att längta, för man kan vara ute en stund och andas in den friska luften. Slappna av, och glömma för en stund att man faktiskt håller på att klösa sönder tapeterna här hemma för att man är så rastlös. I går hittade vi snö droppar intill husväggen på gräsmattan. Söta! Det var lugn och harmoni att bara se dessa gulliga vita blommor.

Snödroppar tror jag att dessa heter...... Det känns VÅR i luften!

Jag är ju van att ha många järn i elden och nu måste jag samla energi och vila till att orka förlossningen. Fast jag är ganska trött, så jätte sprallig är jag inte. Inte heller på grund av fog lossningen, så jag har ju liksom inget val. 

Men vad kärlek man lagrar och sparar tills "lillgullet" kommer. Åh, vilka underbara känslor som framkallas mellan Linus och mig också. Allt är så enormt stort och fantastiskt. Jag som trodde att jag älskade Linus så mycket som det bara gick. Allt som går. Lika mycket som att åka ut i universum och hem igen. Men för varje dag som går är min kärlek så mycket starkare. Visst är det fantastiskt.

Linus hade den här fina skulpturen.

Blomman köpte jag idag med en blomster check från Mormor Irené.

Alla dessa känslor gör så jag blir galen i hjärtan och änglar. Är så fint att pryda hemmet med lite kärlek. Inhandlade idag en blomma och krukan självklart i form av ett hjärta, och även en ängel. Man får många ideér när man är gravid. Både bra och tokiga.....

Kärleken lyfter själen till oanade höjder och jag är så tacksam över de höjder jag befinner mig på just nu. Ska det fortsätta så här kommer jag snart att bestiga Mount Everest.
Linus! Hundra hjärtan skulle inte ha plats för all den kärlek jag hyser för dig. Vi är själsfränder, bästa vänner och förälskade.... så lyckan är nu fullkomlig. Detta tar vi med oss, visar och ger till vårt barn så kommer allt att gå som en dans. Vi svävar på rosa moln och klarar alla hinder som vi möter på vägen. Det är jag säker på. För kärleken är en glimt av evigheten. 

Igår kväll överraskade Linus mig med en rolig aktivitet så vi kan minnas "Kulan" 4 ever! Han hade köpt hem gips gasbindor så vi kunde gipsa en skulptur av magen. Det var riktigt roligt och vi hade det så himla mysigt. Måste erkänna att det sticktes som nålar när man skulle hålla in magen så gipset skulle släppa när det torkat. Men det var det värt och smärtan var ju inget med tanke på den som man ska genomgå under förlossningen. Det där med att hålla in magen så mycket det bara gick fnissade vi väldigt åt. Men jag gjorde så gott jag kunde och jag kom ju ur skulpturen till slut.
Det är ju alltid kul att man kan bjuda på sig själv och locka fram ett skratt. det mår man bara bra av.
Sen njöt vi av hem bakad pizza.

Gips bindor........

Linus klipper till remsor ...

Så här blev resultatet!
Linus är en riktig gourmé kock och han skämmer bort mig totalt. Eller så lagar han maten för att komma undan mina hemlagade middagar???? Jag är ju hemsk i köket. Men faktiskt har jag blivit bättre sen jag träffade Linus. Han gillar att lära mig och jag tycker det är rysligt härligt att umgås i köket. Trots att jag är bättre på att diska än att laga mat. Jag har ju faktiskt haft middagen klar när han kommer hem från jobbet vid flera tillfällen, fast det borde ju vara oftare. Det blir väl nu :)

Visst ser den god och extra lyxig ut! Mums.....

Nu ska jag ju plötsligt lära mig att laga mat till vårt barn inom snar framtid, så det är nog bäst att börja öva på allvar. Inte bara köra på mina säkra kort som jag vet att jag kan. Nej, dax för att utmana ödet kanske! Linus får väl vara försökskanin, stackarn!

På eftermiddagen innan vi lagade pizza och skapade konst fick vi besök av Camilla och Niklas över en fika. Så igår gick dagen fort trots att vi trodde vi skulle få åka in till BB. Hade sådan värk i rygg och långt ner i magen som underlivet. Det gick i vågor liksom. Var inte fog lossningen det kände jag. Inte heller sammandragningar. Kunde det möjligtvis ev vara för värkar?
Blev riktigt trött men ryckte upp mig. Men ingen bebis ville titta ut. Får fortsätta vänta.......
Längtar ju så förtvivlat!