Jamie diggar Danny när han sjunger!

Kolla in "Lilleman" som är fullständigt tagen av Danny Saucedo när han sjunger sin hit The Club i Sommarkrysset på Grönalund.
Jamie sitter i sin gå stol som han älskar att springa i, men nu helt still framför tv:n.
Han gillar verkligen musik än så länge i alla fall.

Kramiz

Sorgligt avsked från " Vrålåket"!

Idag har vi varit på Sveriges Radio i Skövde igen och spelat in mitt radioprogram Ericas Dansparty. Det är så fantastiskt roligt och väldigt intressant och lärorikt att få göra denna serie. Förra terminen fick jag sända 10 program och bara spela dansbandsmusik i 30 minuter. Underbart! Denna termin fick jag 8 program och ingen är gladare än jag. Hela familjen åkte tillsammans. Så det var riktigt smidigt.
När vi kom hem lunchade vi lite och bytte om för att jobba med bussen!
Gud, vad hemskt! I morgon lämnar vi ifrån oss den.
Så det är ett grov arbete som heter duga. Vi ska stripa av alla loggor, tvätta den, städa och göra den fin. Det har varit ett rent nöje att pyssla om den idag eftersom vi ändå fått låna den av NordenDäck hela sommaren. Dom är ju för snälla och goa!
Vi höll till hos Stellan ute i Råda och slet bort loggorna och det gick bra. Caroline och Alexandra hjälpte också till. Jag säger ju att familjen Hedevik och Alexandra är gudomliga. Vilka fina kamrater som hjälper mig i vått och torrt.

Jag och Jamie tog en liten promenad på byn för att titta om Pontus var hemma.

Alexandra och Caroline hjälper gärna till!

Stellan och Linus jobbar hårt!

Bussen blir ordentligt tvättad.......

Pontus är en Drifters vän som bor i Råda precis vid Stellan. Han brukar komma till våra spelningar med sin vän Johan när vi är i närheten eller när vi "rockar loss" i Malung! Dom är så goa och det betyder mycket när dom står och sitter framför scenen och sjunger med i våra låtar. Vilken känsla det är alltså. Jag hoppas att dom aldrig tröttnar på oss.
Men Pontus var inte hemma så vi gick tillbaka och hjälpte till med bussen. Å´vem kommer hem då? Javisst, det var ju Pontus och hans kontakt person. Då fick vi ju kramas ändå.......
Så fort vi var klara drog Stellan in på stan för att kolla in en ny spegel, jag tror till hallen. Vi åkte hem för att tvätta och städa husbilen.
Nu rinner tårarna ner för mina kinder och det är svårt att se vad jag skriver.
Så här blir det när man blir för bunden till något som inte är sitt eget. Precis så är det nu!
Jag visste ju hela tiden att det var över sommaren vi fick ha bussen. Jag är väl förberedd på detta, men det hjälper inte.
Bussen har varit så härlig, en trygg hamn, så himla praktisk att ha Jamie i, suverän att sova och åka i, lyxig inredning och allt finns. Ja ska jag skriva allt det positiva vi upplevt med husbilen så får jag skriva ända tills det är läge att lägga sig i enrummaren som man brukar säga. Det ska det väl dröja jäkligt länge än hoppas jag.
Men jag ville bara att ni skulle förstå på riktigt hur lång den här listan skulle bli. Hur mycket kärlek jag hyser till bilen. Hur man nu kan göra det.
Precis nu kom jag att tänka på ett program jag råkade... Ja, faktiskt råkade se på, när jag "sappade" omkring på tv.n. Ja, herre Gud, vilket program. Det handlade om människor som hade sexuella fantasier och till och med hade ett förhållande med sin bil. Det var helt otroligt och jag kommer inte ihåg vad det hette när man hade känslor för bilar. Men det finns tydligen. Nu vill jag inget ont om dessa personer för det är ju upp till dom, men det var lite absurt för mig i alla fall att se att det faktiskt fanns.
Med detta vill jag säga att det inte är så jag känner för husbilen. Inte på något sätt! Men jag känner kärlek eftersom familjen har kunnat följa med på mitt jobb turné och ändå mått så bra. STORT TACK till NordenDäck som gjorde detta möjlig.  Jag kan säga det tusen gånger om med stor kärlek TACK TACK TACK TACK till alla er som gjorde det möjligt. Speciellt också till Jeanette som jobbar där. Vi har haft kontakt och trevliga samtal. Det är ordning och reda på den tjejen alltså!

När vi vaknade i morse (torsdag) för att göra oss i ordning och åka sista gången i bussen för att spela, kändes det så sorgligt och tomt. Det luktade så gott när vi packade in det sista och sen gasade vi iväg till Stellan där dom andra väntade på oss. Jag var en kvart för senad för det blev lite extra att rodda med som inte var inräknat i den tid jag behövde. Men killarna var vid gott mod när jag bad om ursäkt. Vi släppte av Gizzla som åkte i Saaben med mig som vanligt fram till byn. Jag hoppade in i husbilen till Jamie och Linus.

Här sover Jamie i sin bilstol.......

Jamie somnade och sov i stort sätt hela resan till Hågelby i Stockholm.
Jag satt och pratade i telefonen med pappa som skulle möta upp oss för att köra bilen till försäljning.
Ni kan inte ana ens hur mycket jag grät under resan. Precis som ett barn som har skrubbat i knäna när man trillat okkull med cykeln eller något. Men det måste ju göras!
Vi kom fram och hann bara krama om pappa och pack över våra grejer till stora turné bussen.
Å´där åker pappa iväg..... hjärtat bultar och det kommer fler tårar!
HEJ DÅ BUSSEN!
Den som köper den kommer att vara världens lyckligaste husbils ägare :)
Lycka Till vårt rullande hem! Nu får du glädja någon annan......
När jag inte såg pappa och baksidan av bilen längre så vände jag mig om med Jamie i famnen och gick till scenen. Åter till vardagen.
Bygga scen, amma, sminka sig, byta om, amma och upp på scenen och möta alla mysiga människor. Men Jamie hann ju somna innan för han hade feber, förmodligen efter sprutorna han fick i tisdags. Så det blev ingen amning innan första passet.
Killarna bjöds på fika av systrarna Winter. Karin och Lisbeth är jätte goa tjejer som dansar ofta till oss när vi är i närheten. I närheten av var dom är kan man säga nästan. För dom kommer från Norrland men bor i Stockholms trakten. Så ibland möter vi dom uppåt i landet men vanligtvis runt Uppland kan man säga! Jag hann inte fika med dom för jag behövde göra mig i ordning och även ta hand om Jamie.

Lisbeth och Karin gullar med Jamie!

Så fort jag kom upp på scenen och fick kramas med publiken så kändes ju allt genast bättre igen. Det är ju dessa underbara människor som ger mig så mycket glädje och energi så man orkar harva omkring efter vägarna. Det är ju hos er jag hittar stöd, som nu när jag hade sorg efter bussen. Så fort jag såg era glada ansikten så gick jag vidare.
Nu kunde jag liksom bläddra över till nästa kapitel i turné livet. 
Den sagan börjar i Drifters bussen tillsammans med hela gänget. NÄRVÖS!
När första passet var avklarat och efter några ord och kramar med några från dansen sprang jag in till logen för att möta en ledsen och hungrig liten kille. Men där låg han och sussade i Carolines famn. Hon och Tims tjej Sandra följde med oss till Hågelby. Så hela pausen gick utan amning och det var också något nytt! Ja, det har väl hänt några gånger under sommaren , men inte ofta. Så det var bara att köra nästa pass och hoppas att han klarar sig fram till dansens slut utan mammas tutte! Linus kan ge honom gröt så det är ju absolut ingen fara.
Jamie gillar gröten om han får lite frukt puré till. Det ska vara sött annars får det vara! Han är en liten lyx lirare, våran kille! Eller så är han lik sin mamma??????!!!

Sista tonen klingar ut  för denna gång och vi tackar för applåderna och den trevliga kvällen i kylan. Jag hinner prata med några och säga HEJ DÅ! Olle från Rättvik kom fram och pratade för en stund. Det var kul att han tagit med sig sina syskon som bor kvar i Stockholm. Hoppas ni kommer ut till oss fler gånger.
Mina saxofoner plockade jag ner och sen väntade jag mig baby skrik i logen. Men icke sa Nicke!
Med feber och rosiga kinder sov han fortfarande i Carolines famn. Jag lovar er att hon har redigt ont i axlar och rygg idag! Får ge henne massage nästa gång vi ses.
Jag tog över Jamie till mig och lade han vid bröstet för han behöver ju vätska också när han är varm. Han "kopplade på" direkt och sovandes ammade han så mysigt så.
Nu kommer det där jag bävat för! Hur ska det gå att åka i turné bussen hem. Sen nästa helg, och nästa och nästa.......?????
Måste ärligt säga att det var nervöst och lite bökigt faktiskt. Men jag hittar väl ett sätt att få det att fungera på så småningom. DET MÅSTE GÅ! Som Green, Lennart Green brukar säga.
DET MÅSTE GÅ!

En Ängel!

Jamie är en Ängel av dess like....
Jag kan inte sluta titta på hans söta jag och hans tindrande ögon.
Kärleken är enorm och jag är så lycklig i hans närvaro.
Jag får ibland så dåligt samvete när han måste med mig och jobba. Som vi har farit hela förra veckan och denna blir likadan.
I måndags och tisdags var vi till Henrik Sethsson i Mariestad och lade sång till nya plattan. På onsdagen åkte vi till Skövde och sände radio programmet "Ericas Dansparty". Torsdagskvällen tillbringade vi i Mariestad för att fortsätta med albumet i studion. Ja, sen var det turné för hela slanten i helgen. Det var jätte trevligt att spela i mysiga rotundan i Bergvik och sen naturligtvis blev det riktigt kul i Täffteå också. Nu fick Jamie träffa Signar och se hur det var uppe i Umeå. Där spelade vi in Radio och fick skoja med Olof som var radiotekniker och ljudingenjör.
Det var superkul att det var just Olof, eftersom vi spelat ihop i Söderhamns Blåset och Kåren när jag jobbade där som musiklärare på Kulturskolan.
Kom hem i går eftermiddag och laddade lite inför denna veckas flackande.....

I dag började vi förmiddagen med att träffa härliga och efterlängtade barnmorskan Anna-Clara på BVC.
Det var dax för fem månaders vaccinationen och kontroll.
Jamie är ju så go´ så det räcker långt och länge. Först vägde vi honom och kollade längden. Han har blivit en stor kille nu.
8415g och 67,5 cm lång. Det ni! Det är pappas och mammas kille det :) Sen gjorde vi oss klara för sprutorna. En i varje ben, plåster och sen tröstade jag när han blev ledsen. Tog upp honom i famnen och då direkt byttes gråten ut till ett stort leende. Jag säger ju att han är helt otrolig vår kille. En ängel som alltid "bjussar" på ett litet skratt trots att det nyss var otäckt och gjorde ont.
Jag älskar honom så otroligt mycket och ibland undrar jag inte om jag nästan älskar sönder honom. Så mycket ÄLSKAR jag Jamie. Men samtidigt tror jag knappast att det går att få för mycket kärlek. Annars måste jag dra ner på att visa min värme till honom så han inte går sönder!!!!
När vi kom hem ringde vi till mamma/mormor som laddar inför cellgiftsbehandlingen som börjar i morgon igen. Hon mådde ändå rätt ok efter att ha haft ont i magen hela förra veckan. Men det släppte igår och det var ju bra eftersom hon ska orka med i morgon. Nu håller vi tummarna för henne allt vi kan här hemma så det tar ordentligt och dödar all cancer som hon har. Nu ska skiten bort en gång för alla. Det har jag bestämt och så måste det bli. 
Men hon var vid gott mod och det kändes bra.

Stellan och Caroline var förbi och bytte bil med mig. Dom tog Saaben för att hjälpa mig att laga framljusen som behagade att lägga av båda två. Linus jobbar hårt och kommer inte hem förrän sent i kväll och då är Stellan så snäll att han tar tag i Saaben fast han har säkert 1000 saker hemma själv att ordna. Men sådan är han. Världens snällaste och ordentligaste människa.
Tack Stellan, jag är skyldig dig en massa tjänster.
I eftermiddag hämtar jag Caroline och kanske Alexandra också följer med till studion i Mariestad. Alexander är en hel mysig tjej som är "döpolare" alltså bästa vän med Caroline som ni vet är Stellans dotter. Hon har varit barn piga åt Jamie hela veckan när jag jobbat i studion.
Vad skulle jag göra utan alla dessa fina människor runt omkring mig!

Så nu ska jag plugga in de två sista låtarna som ska spelas in till nya Drifters albumet, som kommer att släppas den 26 oktober. Det ska bli så kul med nya skivan. Hoppas att ni gillar den. Jag älskar att jobba i studio och skulle kunna spela in varje dag livet ut om man fick.....
I morgon är det åter träff med föräldrar gruppen, onsdag åker vi till Sveriges Radio i Skövde igen och spelar in Ericas Dansparty med världens bästa Fredrik Johansson som är tekniker. Han har sådan tålamod mid mig så han är värld världens största tårta eller något annat gott. Sen på torsdag åker vi ut på turné igen.
Det värsta är att det är absolut sista gången vi rullar efter vägarna i "VRÅLÅKET"! Hjälp!
Det är nu det sker....... den hemska skilsmässan som jag bävat för sedan första dagen vi åkte i husbilen.
NordenDäck har ju varit otroliga som sponsrat oss hela sommarturnén med husbilen. Men nu är det slut på det. Det har varit otroligt härligt och praktiskt mycket bra att åka i denna buss land och rike.
Jamie har haft det bra och vi kommer aldrig att glömma den här sommaren tillsammans med NordenDäck´s fina husbil, Drifters, publiken och alla arrangörer och deras ställen vi spelat hos.
Det har varit den finaste och skojigaste sommaren i hela mitt LIV. 
Så nu letar vi febrilt på Blocket efter en liten husbil som vi kan ha i fortsättningen. Till en början får vi åka med i Drifters bussen så klart, och killarna säger att det är inga problem att åka med sen heller. Men för deras och Jamies skull så tror jag bästa lösningen är att köpa en husbil att åka i ett tag till. Jamie sover ju hela natten i och för sig men nu kommer det snart tänder och han kanske blir "gnällig" och får ont.
Du vet, då blir mamma nervös och tycker att vi är besvärliga om jag inte kan trösta och få honom lugn. Det blir nog inte så lugnt för killarna att resa så. Men det kommer att lösa sig det vet jag.
Bara Jamie mår bra så är jag nöjd!
Han är ju hela tiden så fin mot oss, en makalös liten rolig kille som är den där ängeln som himlen måste sakna! 

Jamie får vara med i studion. Här med vår producent Henrik Sethsson.

Alexandra är med och hjälper till med Jamie!

Caroline och Jamie myser tillsammans.....

Så här fin var jag när jag följde med mamma till Sveriges Radio i Skövde!

Nu ska vi lämna tillbaka vår kära husbil vi fått låna över sommaren. Vi kommer att sakna vårt rullande hem!!!!

Tiden är ju Jamie!

Det är ett sju jäkla oväder ute och det spö regnar. Alla djuren är inne och vi slåss om en varsin del av soffan. Linus jobbar och jag tar igen mig efter en lång lekstund med Jamie och gå stolen. Han har fått upp turbo fart och jag hinner nästan inte med :)
Nu får vi skaffa skydd till trappan och flygeln eftersom han kommer precis i höjd att slå i huvudet. Det skulle jag inte klara av. Att han rullar iväg och slår sig innan jag kommer fram. Hemska tanke!
Regnet bara öser ner och det blir till att orka vara inne hela dagen.
Just nu sover Jamie en liten stund och då passar jag på att skriva några rader.
Måste hinna plugga låtarna till Drifters nya album också. Ska bli så spännande att få kliva in i studion igen. Låtvalen känns jätte bra och vi har många fina och roliga original och cover låtar igen.
Ja, det är mycket hela tiden.
Men det är ju det som är kul. Lite svårare att hinna med allt nu när man har barn. Allt tar längre tid, och tid finns inte längre som förut. Men någonstans på vägen får man ihop det ändå på något vis. Fråga mig inte hur, för jag vet inte själv!
Det är inte lika väl städat i huset som förr, där märks det att det är mindre med tid.
Man träffar inte sina vänner lika ofta, där märks det att det är mindre med tid.
Man är inte lika "piffad" som vanligt, där märks det att det är mindre med tid.
Man hänger inte med nyheterna som förr, där märks det att det är mindre med tid.
Inte heller hänger man med i tv serien jag brukar följa............
Men vad gör det? Det är ju inte mindre med tid, för det är fortfarande 24 timmar om dygnet. Men man måste ju prioritera sitt barn.
Barn tar massor med tid. Mer än jag kunnat ana.
Ja, visst förstod jag att det är 24 timmars pass att sköta ett barn, men ändå så blev jag paff när jag märkte att man knappt hinner gå på toaletten själv.
Så det krävs planering, trots att den jämt spricker!!!! Hiiihihi.....
Men tiden är ju Jamie. Han är ju till och med vår framtid!
Jag får plugga låtarna på kvällarna och sen lägga texterna under kudden, för det sägs att man lär sig fortare då. Sova på texterna....
Det är ju rätt bra i och för sig, för då finns dom nära till hands att plocka fram och öva lite när jag ammar mellan sov timmarna! Man får hitta på lite olika "trix" för att vinna några minuter.
Men det är värt allt. Värt varenda liten hundra dels sekund, värt varje litet öre. Det är det som är så häftigt. Man får en helt ny vardag, ett nytt liv samma sekund som barnet föds. Underbart! Jag älskar mitt nya liv med Linus, Jamie och Drifters så klart.
Tjo Ho..... :)

Goa Grabbar!

Det är makalöst vilken fin familj jag har här hemma. Att jag får vara tillsammans med dessa goa grabbar. Linus och Jamie betyder allt och mer därtill för mig. Det är lyx i min tillvaro att få leva och uppleva livets underbara dagar just med er.
Jamie som har en sådan härlig personlighet som jag hoppas att han får behålla och utveckla genom åren. Du ger alltid ett leende eller ett gott skratt trots att du kanske är ledsen eller trött. Du ser till att visa din fina sida även om du har ont i magen. Ja, du är för härlig.
Tänk så många oförglömliga stunder du gav våra respektive föräldrar, din farmor, farfar, mormor och morfar när dom var här förra veckan. Underbart för alla, men så himla speciellt för min mor som är sjuk.
Du ger alla så mycket glädje och det smittar av sig. Det är ju precis så livet ska vara.
Att ge och ta av varandras fina sidor. Använda varandras energi för att orka med sitt eget.
Tänk att du Jamie, som är så liten kan sprida så mycket gott runt omkring dig redan. Det är väl det som är meningen så klart. Det är liksom inbyggt från början när fröet gror och växer, så medlar det glädje och ljus i vardagen.
Jag vill av hela mitt hjärta att du ska få ett fint liv, en fin framtid. Där du får må bra och framför allt ha roligt. Jag skyddar dig så gott jag kan och ska se till att göra allt jag förmår för dig.
Vad tiden har gått fort! 
Du är ju redan 4 månader och springer runt i gå stolen, så mamma inte hinner med.
Kan inte låta bli att skratta när jag skriver. Det måste se roligt ut när jag skenar efter med kameran i högsta hugg och filmar och tar kort stup i ett.
Ska liksom dokumentera allt. Speciellt första gången du gör något nytt, som tex gungar, sitter i stol, badar .....!!!!
Jag är där med kameran hela tiden. Men jag får för mig att du tackar mig för det den dag när du själv är stor och skaffat familj. Då kan du visa dina barn hur du var som liten.
Igår filmade jag när du åt banan gröt för första gången. Det gillade du skarpt. Såg så mumsigt ut.
När vi nu börjat ge dig smak portioner och får se dina söta miner och grimaser så skrattar vi och du smackar vidare!
Vilken krydda det är i tillvaron att få uppleva det tillsammans alla tre. Du, jag och pappa!
Allt som är nytt för dig gör vi alltid tillsammans när det är dax. Jag tycker det är viktigt att hela familjen får vara delaktig vid sådana tillfällen. I alla fall viktigt för mig att Linus får vara med, så inte jag gör allt med dig när han jobbar. Nej, det skulle aldrig falla mig in.
Jamie, du är vårt underverk, vårt mirakel och du är absolut det finaste som finns.
Jag älskar att få lära känna dig och jag är så stolt över att få vara din mor. Å´jag är lika stolt över att få vara Linus livskamrat. Att vi, med all vår kärlek till varandra skapade dig.
Tänk att du är en liten del av mig och en liten del av pappa, som blandas samman och det blir DU.
Just nu så är du en direkt kopia av pappa förutom den söta lilla gropen i hakan. Den kommer från mig..hihi :)
Men sen får man ju tänka att du är endel av oss båda på insidan. Eller hur?
Det är så fantastiskt häftigt att se hur du förändras och växer för varje dag. Till en liten människa som lär sig något nytt hela tiden.
Du ger oss så mycket kärlek Jamie, och jag hoppas du känner och förstår hur högt vi älskar dig. 

Love U

Besök på gården!

Fullt hus blev tomt hus!

Semestern var behövlig och vi har ju en hel helg och några dagar kvar. 

Det är bara det att nu känns det så tomt igen. Både mor och far och Linus föräldrar har åkt hem. Här har  det var full pådrag kan man säga. Det har målats igen på huset. Nu är det näst intill klart förutom en enda vägg..... Tjo Ho= glädje skutt! 

Alla har jobbat som galningar utom jag själv som bara tagit hand om Jamie i stort sätt. Det är "skämmigt" att behöva se hur hårt de andra sliter och jag umgås och sköter om vår guldklimp. Det är i och för sig ganska jobbigt för kroppen det med , men jag njuter ju av varje sekund. 

Ja, det har målats, stor rensats i ladugården, snickrats, körts skräp till tippen och klippts gräs. PHU.....!

Men vi har avnjutit goa grill middagar och fått umgås med mys. Vi ses ju inte så ofta eftersom vi bor så långt ifrån våra respektive familjer. Snacka om att ni har varit snälla mot oss som orkat komma hit och bara få slita. Jag kan inte i ord tacka tillräckligt för era insatser. NI ÄR GUDOMLIGA!

Jamie blev bortskämd som vanligt med presenter. 

Jätte bra, var stolen som mormor och morfar kom med. Nu sitter Lilleman i den när vi äter och håller show med leksaker eller provar en god provportion av päron purre´. Gud så roligt vi har det när han smakar och ger oss små grimaser som jag aldrig kommer att glömma. Minnen som alltid kommer att finnas kvar. För varje dag sitter han en liten stund längre i stolen och har tålamod att leka med sina leksaker som aldrig förr. Det här underlättar ju nu när jag blir ensam hemma igen om dagarna, då Linus är på jobbet. Vi kan sitta och små prata, leka och äta vid bordet. KUL!

Jamie har lagt till med massor av nya ljud och även visar upp lite humör emellanåt. Det här är en kille som kräver uppmärksamhet hela tiden förutom när han sover. Det blir intensivt och min rygg och axlar tar hårt på det. MEN, det är ju så underbart att leka, mysa, kramas , småprata och hela tiden bära och vara nära. JAG ÄLSKAR att vara nära. Känna hans baby doft och jag kan aldrig sluta att små pussa på hans mjuka huvud och dra in hans lukt långt i näsan. Pussa hans mjuka äppelkinder med små smilgropar. 

Jamie har upptäckt sina fötter och är vigare än någonsin. Vad helylle det är när han ligger i sin spjälsäng och jollrar, sträcker upp fötterna i luften och greppar tag i tårna med hans små söta händer. Vilken syn... :) Jag älskar varje litet ögonblick.

Vädret har vare helt fantastiskt vissa dagar och helt otroligt tråkigt och regnigt andra dagar. Svensk sommar helt enkelt. Men vi har hållit oss sysselsatta hela tiden.

Härligt att få rå om alla. 

Speciellt mamma så klart. 

Jag är så rädd och tänker så tokigt och mörkt. Men vet ju samtidigt att hon är en kämpe ut i finger spetsarna.

Men det är ju inte den lättaste ronden hon ska gå. Hon har gjort det förut och måste göra det igen. Kom att tänka på en visdoms vers som jag vill att mamma ska läsa.

                Du får styrka, mod och självförtroende

                varje gång du verkligen stannar upp                 

                för att se rädslan i ansiktet.

                Du kan säga till dig själv:

               "Jag överlevde den här hemskheten.

                Jag kan klara det som kommer härnäst"...

               Du måste göra det du tror att du inte kan. 

                                                                     Eleanor Roosevelt 1884-1962

Nu har dom åkt härifrån torpet och det blev genast så där tomt och tyst som det alltid känns när alla far iväg. Denna gång var det svårt att ta farväl även om jag vet att vi ses igen!

Min kropp skrek bara NEJ, DU FÅR INTE ÅKA. NI FÅR INTE ÅKA!!!!!

Tårarna rann ner för mina kinder och hjärtat krampade. Tur att Lille man låg och sov så jag fick ut min sorg direkt. Jag har gått omkring och bitit mig i läppen och hållit tillbaka tårarna och min oro hela veckan. Men nu gick det inte längre. Linus gav mig närhet och tröst här ute på gårdsplanen när jag såg efter bilen då dom körde iväg. Kroppen skakade av rädsla och av tankarna på hur mamma mår. 

Jamie ger och oss glädje hela dagar!

Men mamma sa till mig att denna gång känner hon sig starkare och hon ger inte upp. Jag skulle tänka på en dag i taget och inte på hur mörkt det är. Så jag lovar mig själv att tänka på Anne Franks fina ord:

                                                   Jag tänker inte på allt elände

                                       Utan på allt det sköna som ännu finns kvar.

Vi måste hjälpas åt att vara positiva och starka. Jag ska göra mitt allt för dig. 

Med kärlek Erica

  

Gungeli Gung!

När jag fyllde år i slutet på Juni fick jag en häng gunga av mor och far.
Vi monterade upp den nu och det blev populärt att sitta och "små fisa" i den när vädret tillåter.
Mysigt värre att få en stund att gunga tillsammans med Jamie, som verkar gilla det skarpt.
Första gången skrattade han gott tillsammans med pappa.
Jag brukar lägga honom mage mot mage och gunga försiktigt. Då får man den där underbara blicken och vi pussas och gosa massor.
Gungan kommer att bli väl använd och nu har mormor och morfar tagit med en egen gunga till Jamie.

Vi får se om den blir lika rolig att sitta i..... :)
Här kommer en liten film på första gungningen.
Kramiz