Jamie och Theodor besöker Brandstationen!

Stellan som spelar med mig i Drifters har jätte härliga barnbarn som heter William och Theodor! Mamma Linda Hedevik , en tjej som är sprallig , rolig och en riktig retro girl hade lånat ut Theodor till mormor och morfar. 

Min familj , alltså Linus och Jamie var hos dom för att fixa med prylar till Drifters shopen. 

Anton var också med och vi fixade tröjor i storleksordningar och sorterade färger. Vi lade dem i påsar och storleks märkte dessa. 

Stellan hade köpt väskor och vi packade dem fulla. 

Så nu är det ordning och reda igen. 

Lena lagade pizza mackor och sallad och det blev så gott. 

Vi fick en trevlig kväll och Jamie och Theodor fann varandra. 

Dom busade med stora gosedjur som dom lekte "kung fu" med, dom såg på tv och skrattade tillsammans. 

Sen avslutade vi besöket med en match i armbrytning som killarna tyckte var jätte skoj . 

Theodor som blev så imponerad av att Linus är brandman var över lycklig när han krossade Linus i armbrytning!!! :) 

Theodor hade aldrig varit på en räddnings tjänst. 

Så då blev det ju självklart att Linus fixade ett litet trevligt besök på brandstationen med rundgång och buskörning med brandbilen. 

Det var stort för Jamie att få visa stationen tillsammans med Linus för Stellan , Lena och Theodor. 

Det roligaste var att vara i gymmet , springa i korridoren och sen när vi fick åka brandbil runt stationen med sirenerna och det höga ljudet på! 

Hela besöket avslutades med en härlig KRAM!

Jamie hos frissan!

Jamies klass skulle fotografera och knäppa skolfoto i skolan. 

Han gillar inte att klippa sig i håret så jag brukar fixa det själv, och ibland går det jätte bra och nästa gång blir det si så där. 

Det har fungerat rätt bra , men denna gång ville han klippa sig hos frisören sa han. 

Men , så bra! 

Jag beställde tid hos bästa Åsa på Salong Axelsson i Lidköping. 

Samma frisörska som gjorde min fantastiska bröllops frisyr. 

Hon är inte bara en konstnär när det gäller frisyrer och hår, utan en helt underbar människa också. 

Jamie är ju så blyg men Åsa lyckades självklart prata och skoja med honom så hon kunde börja att klippa. 

Dom pratade om massor och han fick även se på I -pad . 

Det var härligt att se och höra hur han glömde bort sig och babblade som aldrig förr. 

Så himla roligt att se och jag fotade, filmade och var stolt förstås. 

Åsa kunde till och med ta fram maskinen och klippa med den i bak. Så allt flöt bara på liksom. 

Som avslutning fick Jamie färgade döskallar som han valde själv. Självklart färgerna blå och orange som är hans favoriter. 

Före tiden hos salongen så var vi självklart på Café och fikade upp oss ordentligt. 

Jamie älskar att gå på Café och det gillar ju jag med , så vi brukar ha sådana stunder tillsammans ibland. 

Han gillar speciellt Café Bella Mi där han ofta väljer äppelpaj som han är så förtjust i. Utan vanilj eller grädde ska det va! Bara pajen!

Mamma brukar passa på att njuta av paj då också eftersom jag älskar paj. 

Men väljer ofta bär paj och självklart med massor av vanilj. 

MUMS!

När vi betalat och kramat om Åsa så avslutade vi våran dag med en stund på stads biblioteket. 

En saga är alltid mysigt. 

Skogspromenad och gofika!

Det har varit några underbara dagar med sol här i oktober.
Måste ju vara den finaste höstmånaden ever <3
Jamie och jag gillar att vara mycket i skogen och busa.
Jag har haft det riktigt tuff med jobb och att kombinera skolan med Drifters.
Det har varit en stressig tid ett tag med massor av arbete och det har inkräktat på min heliga tid med familjen.

Jamie och jag behövde få lite energi , så när vi var ensamma hemma hade vi turen att få bra väder som på beställning.
Vi packade ryggväskan med Nicke Nyfiken bok, saft, bullar, frukt och kaffe.
Tog på oss bra med kläder för att kunna fika ute i naturen.
Vilken mysig stund vi fick.
Vi gick en bit in i skogen där vi brukar gå och där det var som mest sol stannade vi för en sagostund.
Jag läste och vi skrattade och busade eftersom Jamie tyckte att Nicke Nyfiken skulle heta Nicke Nyfisen!
Det är ju så otroligt gott med fika ute i det fria och andas in frisk luft.
Vilken energi påfyllning att komma ut så här.
Jag är så glad i att vi bor som vi gör mitt ute i skogen, bland djur , bär och svamp.
Det värsta är att dom förmodligen ska hugga ner rätt mycket av just "vår" skog!
Det är ju inte våran men det känns nästan så .)

Det kom en nyckelpiga som satte sig på min hand och vi tittade och pratade lite med den innan vi släppte ner den i lingonriset igen.

Det var så gott med kaffet och mysigt med sagan,, men det blev dax att gå hem.
Gizzla som sprungit massor och njutit av att få lukta efter djur, sprungit efter pinnar som vi kastat och tiggt efter bullan när vi fikade var rätt nöjd hon med.
Så vi packade ihop och gick hemåt.
Jag blir så otroligt glad av dessa underbara stunder med Lilleman på tu man hand.
Det är det som är ger krydda i livet!
Jag är så tacksam över att få vara mamma till just Jamie.

Husbils tripp med morfar!

Gizzla och pappa är bästa vänner trots att pappa är rädd för hundar.
Speciellt för Rottweiler! Gizzla en trevägs korsning är Labrador, Rottwaeiler och Dogo argentino. Men ändå är dom
oskiljaktiga när dom ses.
Pappa blev biten av en Rottweiler för längesen, därav rädslan !

Älskade pappa bjöd med oss på en mini husbils semester till Edsviks camping i Grebbestad i slutet på sommaren.
Vi var ju där för två år sedan också tillsammans med mamma och pappa.
Så det var liksom ett kärt minne att åka till samma ställe, men självklart fanns saknaden efter mamma precis hela tiden.

Vi fick några dagar med grillning, restaurangmys, krabbfiske, promenader, utflykter men det bästa av allt var ju att få vara nära pappa och att min fina syster Anneli överraskade oss totalt.

Pappa, jag, Linus och Jamie hade varit på en liten promenad för att bada och kasta boll med Gizzla som också älskar att åka på husbilssemester, då vi hörde ett litet försiktigt -Tjoande från en husvagn nära vår plats när vi kom hem igen.
Jag tänkte inte så mycket på det men Tjoandet hördes igen.
Då reagerade jag och kollade mot riktningen där ljudet kom ifrån.
Men GUD!
Det är ju syrran!
Där står syster och hennes sambo Andreas nästan mittemot med sin husvagn och håller på att installera sig med förtältet.
Så himla busigt och jättemysigt.

Vi fick några mysiga dagar tillsammans och det behövdes. 
Inget badande blev det då det faktiskt var för kallt och blåste, men andra aktiviteter som dög lika bra.

Samma dag vi skulle åka hem igen tog vi en tur till Resö där pappa bodde på somrarna som barn.
Vi har varit mycket där på loven och hälsat på med.
Men för ett antal år sedan så är gården såld. men många minnen finns ju kvar och det var kul att åka bara för att kolla.

Vi mindes bryggan där Anneli hoppade från när hon blev bränd av en sån där röd bränn manet, och hon blev så sjuk.
Vi mindes alla roliga stunder med våra släktingar från pappas sida Villemo och Anders. Dom finns inte längre, men minns tydligt Villemo. (Osäker hur hon stavade sitt namn)
Då hon gjorde stora intryck på mig eftersom hon var synsk.
Jag har ju alltid själv sedan liten känt, sett och upplevt sker som kanske är svåra för andra att förstå. Men hon förstod mig.
Mamma sa alltid -Lura inte i jäntan för mycket nu :)
Det behövdes inte för jag visste ändå att allt var sant.
På kvällarna spelade vi ofta Fia med Knuff och jag var alltid så sur då jag alltid förlorade. men ibland ordnade dom till en plan B för att slippa höra mitt gnäll.

Kåken är rustad och det har byggts till en jätte fin restaurang efter båt och fiskehamnen som vi stannade och käkade på innan vi for vidare.

Det är nog viktigt för pappa att få åka förbi och bara se och minnas liksom. 
Det var en fantastisk mini semester och det blev även den sista trippen med husbilen.
Pappa har sålt den och det kan jag förstå.
För det första är det väl alldeles för mycket minnen då mamma och pappa uppfyllde en av sina drömmar med att skaffa den.
Mamma älskade att åka på utflykter långa som korta.
Ibland tog dom den bara för en åktur runt byarna hemma och köpte glass, eller så bara för någon mil för att fika vid en sjö eller nåt.
Många gånger kom dom till oss i husbilen och det var ju så mysigt.

Det blev så onödigt för pappa att ha den kvar. Blir ju inte att man åker ut själv med den precis.

Men vi är honom evigt tacksamma att vi fick dom 2 semestrarna och uppleva camping semester tillsammans med honom. En med både mamma och pappa och nu i somras med bara pappa.

Tack även till finaste SysterYster för att du busade till och överraskade oss. 
Det gillade ju Jamie också. 
Fast han blev inte så glad när du fick en större krabba än honom :)
Då blev det liv i luckan.
Underbara Jamie som typ tävlar i allt just nu.
Vem kommer först?
Vem klär sig snabbast?
Vem är längst?
Ja , ni vet ju hur det är.
Jag bara älskar min familj och jag hoppas ni vet hur mycket ni betyder i min tillvaro och livet.

Syster Anneli och Andreas.