Erica Sjöström: augusti 2012

Jag kan till en början helt kort och gott säga eller rättare sagt UTROPA...

-GUD vilken stolt morsa jag är.

Jamie har skött sig exemplariskt , i mina ögon sett de här två första dagarna på dagiset.
Av 6 nya barn på avdelningen "Myggan Grön" så är Jamie den enda killen.
Ni kan inte ens ana hur bra han har det med tjejerna som han ska pussa på fast dom inte ens vill.
Han är så glad över att få träffa de andra barnen och han mår så gott av att möta sin personal.
Fröknarna är helt suveräna och allt känns bara toppen.

Till en början har vi bara varit där i en timma och vi föräldrar är med fast lite på avstånd liksom. Det är ju meningen att vi ska hålla oss lite på egen kant eftersom barnen ska lära känna varandra, personalen och miljön så klart.
Jamie tycker det är väldigt kul med alla grindarna som han öppnar och stänger och ropar BUUU!
Det här kommer att bli hur bra som helst och så hoppas jag att han fortsätter att vara en fin kille.

Efter andra dagen åkte vi till MC Donald´s för att äta lunch med Jamie där innan jag skulle tillbaka till skolan och jobba.
Han gillar Happy Meal och vi tycker det är ok att göra så någon gång när det är speciellt.
Han blev jätte glad.

Det roliga var att i går när jag och Jamie var längre på inskolningen och barnen var mycket själva med personalen så blev vi avslöjade riktigt...HAHA :)
Jo, vi föräldrar skulle sitta i sofforna i stora salen på håll. Våra barn fick bekanta sig med de lite äldre barnen på Myggan Blå som är granne med våra lokaler.
Allt gick jätte bra.
Sedan gick dom in med fröknarna själva och åt banan och sjöng i matsalen. Efter det skulle dom gå ut på gården och lekplatsen och skoja.
Personalen klädde på barnen skorna och hattarna och det gick fortfarande bra.
Jamie var lite reserverad, men det var inte så konstigt för han har ju aldrig lekt i sandlåda förut!!!
Det har aldrig blivit av.
Så "sandlåde premiären" blev läskig och kul på samma gång. Men han fixade det och sen ville han inte gå därifrån.
Han undrade lite var det var som fastnade på händerna och skorna men upptäckte att man bara kunde borsta av det (gruset) och leka vidare. Himla roligt att se sådana reaktioner faktiskt. Hur dom undrar över saker och ting för en liten stund och sedan löser problemet i nästa sekund. Underbart.

Vi blev lite smått avslöjade när det plötsligt kom en långtradare förbi dagisgården. Det var en Mc Donald´s lastbil som förmodligen behövde plats att vända eller om han kanske kört fel.
Alla barnen blev intresserade av den fina, stora lastbilen och skrek "Lappil, lappil".
Men Jamie reste på sig, sträckte ut armarna och hoppade av glädje när han ropade HU, HU HU.
Alla i personal styrkan förstod direkt att Jamie var bekant med varumärket. Det var liksom inte bilen som var rolig utan han var nog mera sugen på burgare.

I alla fulla fall, så trivs Jamie mycket bra på sitt dagis.
Självklart blev det svårt och ledsamt nu denna veckan när vi skulle öva på att lämna honom kvar och sen åka. Alltså att öva säga Hej Då!
Men han fick tröst och när det var tid att gå ut och leka så glömde han oss föräldrar för en stund.
Ena dagen åt han som en björn, men andra dagen vägrade han totalt. Han lär sig med tiden och blir van att mamma eller pappa lämnar mig här. Men kommer och hämtar mig senare!
Det var inte bara en jobbig situation för Jamie minsann.
Nej, mamma Erica har nog näst intill haft det tuffare.
Hjälp så ledsen jag blir när jag går i från honom när han gråter högt och tydligt visar att han tycker jag gör fel som drar.
Han får närhet av en fröken och så vinkar man även i fönstret innan avskedet är totalt.
Fröken Eva såg häromdagen att jag hade det tufft, så efter en kvart efter det jag åkt ifrån Myggan så pep det till i telefonen och där fanns ett MMS. Det var från Eva och hon skickade en glad och fin bild som bevis att Jamie var glad igen. Att nu har jag det bra mamma.
Vilken service!
Å´vilken fin gest av personalen att göra så.
Ni är underbara och gudomliga!
TACK :)

Ja, nu har alltså två veckor gått av inskolningen och i morgon sker det på riktigt.
I morgon ska jag lämna honom på dagis och hämta honom direkt efter arbetet på De La Gardiegymnasiet där jag jobbar som sångcoach.
Jag hoppas att det kommer att gå bra och att både Jamie och jag har lärt oss lite mer, och förstår att det är absolut ingen fara. För vi ses ju snart igen!

I skrivande stund vet jag inte om man får lägga ut bilder från dagiset. Ska höra med personal och föräldrar först. Är det ok , så uppdaterar jag inlägget senare.

Så här mitt i semestern sitter jag och reflekterar över livet.

Vilket underbart liv jag lever, det är alldeles för bra för att vara sant nästan.

Det enda jag tycker är lite tråkigt är det usla vädret som aldrig kan bestämma sig för lite sol och värme.

Det går ju inte direkt att skryta för någon som inte är från landet att vi har varma somrar. I alla fall inte i år.

Men just idag är det en riktigt fin dag och solen kommer fram ibland mellan molnen.

Vi har hunnit att vara på båtsemester i en vecka med mina svärföräldrar som har en familjebåt.

Jag trodde att det skulle bli problem med Jamie på en båt, men där gick jag bet riktigt ordentligt.

Som han njöt!

Han gillade att vara på sjön och guppa, fiska, sova med kluckande vatten och kvackande ankors roande ljud, mysa med farmor och farfar och GÅ!

Ja, ni läste rätt!!!

Äntligen så går Lilleman.

Jag som varit lite nervös över att han inte släppt taget från alla trygga gå leksaker och händer och bara gått iväg.

Speciellt när det närmar sig självaste inskolningen till dagiset.

Personalen på Myggan avdelningen som Jamie ska ha sa att det var ingen fara alls om han inte hinner med att lära sig gå innan han kommer hit. Då kommer det att ge sig här istället sa dom.

Men jag som oftast tänker på alla andra i första läget tyckte ändå att det bästa var om han går innan dagis starten , så personalen slipper bära honom. Dom jobbar så hårt ändå och vill bespara deras ryggar så gott det går.

Men nu snackar vi att Jamie hade bra tajming!

Andra dagen på semestern när vi var och skulle äta fin middag med Linus släkt på Sundbyholms slott, så passar han på.

Vi lade till i båthamnen och mötte alla de andra vid slottet.

Gud, vilket fint slott alltså. Vilken miljö, och vilken fin personal som jobbade där. Som stod ut med Jamie som skulle springa överallt där han kanske mest var i vägen. Men dom var lika trevliga och glada hela tiden. Det kallar jag proffs.

Jo, som sagt hade varken Casper (Jamies lilla mysiga kusin som är 5 månader äldre) eller Jamie var så sugen på att sitta vid det vackra dukade bordet och vara still.

Nej, dom var mera "taggade" på att springa ute i gräset och slotts trädgården.

Vi uppmuntrade det naturligtvis.

Allt för att det inte ska skrikas och väsnas bland andra matgäster så klart.

Jamie kollade in Casper när han hoppade omkring, sprang, snurrade och kröp vrålandes som en tiger eller vad det nu var.

Jamie lät mig hålla handen, bara en, och springa efter.

Han stannar och tar upp en pinne.....åh, vilken fin pinne tänker han nog. Han pekar på Casper och säger -Hu Hu!

Han vill nog ge den till Casper för han drar mig åt Caspers håll.

Sträcker ut handen med pinnen åt Casper som är kanske åtta, tio meter längre bort.

Jamen Jamie, då får du gå dit och ge honom den sa jag bara.

Han tittar upp på mig vädjande och sträcker ut pinnen mot Casper igen. -Hu Hu!

Ja, då får du gå fram och ge den till Casper säger jag igen.

Jamie släpper min hand och bara traskar iväg som inget har hänt.

Sofia (Caspers mamma) som är "kusinmorsa" till Jamie är också med där ute och leker med grabbarna ser hur han stapplar iväg.

Jag jublar av glädje och kommer direkt på att nu slipper dagisfröknarna "bubba" på Jamie och jag slipper dåligt samvete för onda ryggar.

Bra jobbat Jamie.

Vilken fullträff när det gäller tajming.

För nu har vi två veckor på oss att att öva både ute och inne och utan och med skor innan det är dax för inskolning.

Vilken god mat vi åt och kvällen var mysig och fin. Det är alltid så underbart att få träffa Linus alla fina släktingar för jag gillar verkligen var och en hur mycket som helst.

Under båtdagarna så besökte vi flera mysiga ställen och lade till vid både "Midsommarviken", "Skitviken" och "Långholmen" och alla dessa viker finns i Mälaren.

Linus föräldrar såg till så vi fick några avkopplande dagar och servade oss med att fixa mat och diskade hela semestern.

Jag kunde ju ändå inte rutinerna i båten och det var nog med att hålla reda på Jamie trots att ytan inte var som i huset. Men det ät ju lätt hänt med en olycka att någon trillar i vattnet eller vad som helst.

Jamie gillade alla vikarna vi var på, men jag tror att dom populäraste var Midsommarviken och Långholmen. Där kunde han gå mycket och även ankorna som inte var blyga kom och busade med oss.

Vi skämde bort dom med smulor och Jamie ropade på Kankan!

Vi fiskade, badade och bara hade det nice. Jag fotade naturen och fåglar ganska mycket. Jag älskar att fota men får aldrig tid till det annars. Förutom att jag jämt och ständigt fotar Jamie så klart. Men det var kul att fota hägern och några andra fåglar. Två gånger såg vi snok i vattnet som simmade , men jag hann aldrig efter kameran i tid.

Det blev en oförglömlig mini semester för hela familjen ute på Mälaren och jag gör gärna om det igen.

Hemma i torpet väntade "mormor och morfar" som varit hundvakt åt Gizzla när vi var på sjön.

Pappa skulle spela på Lisberg tisdag och onsdag kvällen med Starkens Spelmän så det passade ju bra att dom kunde vara här veckan innan. Det är ju bara 12 mil till Göteborg härifrån.

Det var mysigt att få umgås med dom också och som vanligt hade dom fixat och donat massor i trädgården, målat virke till staketet till altanen som Linus snickrar och tvättat hela tvättkorgen som var full.

Dom är underbara!

Eftersom pappa som sagt skulle spela upp till dans på Polketten på Liseberg på tisdag kvällen så åkte vi med dit. Fast i egen bil eftersom Starkens även spelade på onsdagen. Så då sov dom över på Gothia Hotellet mittemot nöjesparken.

På Liseberg mötte vi familjen Petersson.

Frida, Jimmy, William och Oliva busade med oss och vi åkte karuseller, åt pizzabuffé, götta oss med mjukglass och lyssnade till Starkens. Det blev en heldag och Jamie hade hur trevligt som helst. Han gillade verkligen att åka karuseller. Skoj, för det gör ju jag med.

Det kommer att bli superkul när han blir lite större så vi får åka fler attraktioner.

Nu har vi haft några dagar hemma så Linus har snickrat på terassen så fort det håller upp i vädret eller så fort det är soligt. Han är grym och det blir så fint. Förut skrev jag att altanen blir 110 kvm stor , men nu när golvet är klart så blev det lite mindre faktiskt. Så den är 100 kvm , men det räcker till och blir över. På kortsidan hjälpte pappa till med med takstolar eller vad det heter!!! Det var jätte bra för det är ju lättare att vara två med att bära så tunga och långa bräder.

Så alltså blir långsidan helt öppen fast med staket så klart , men kortsidan bygger vi med tak. Då kan vi utnyttja den även om det regnar. Toppen alltså!

Jag har börjat undervisa på De La Gardie Gymnasiet i Lidköping, så trots att jag har semester från Drifters så är det mycket jobb ändå. Vi har haft introduktions dagar för alla nya lärare i två dagar. men på måndag börjar vi på riktigt.

Samtidigt ska vi skola in Jamie, så som vanligt blir det ett pyssel att få ihop tillvaron. Men jag vet att vi kommer att lyckas.

Nu ska jag njuta av min söndag. Bara vara hemma och ladda tillsammans med min älskade familj.