tisdag 8 februari 2011

"Kulan" är mitt nya namn!

Magen står liksom rätt ut.....och det är aktivitet av denna värld! Det känns underbart när det rör sig och det bevisar bara på liv. Men AJ, vad det kan göra ont, och ibland är det värsta berg och dal banan eller virvelvinden där inne.
Då undrar man ju om det är en liten gullig bebis eller kan det möjligen vara en alien som härjar "så dant".
Men är helt övertygad om att jag kan vara lugn sen när "denne där" tittar ut i slutet på mars....
Längtar som en toka efter att få hålla om och pussa på vårt lilla mirakel.

Grabbarna i bandet kallar mig för KULAN nuförtiden. Haha :) ....och jag förstår!
Det är rätt mysigt med ett nytt namn och jag är bara stolt. Det är ju kul att bli tjock, i alla fall på det här viset. Kulan är ju det bästa som hänt mig. Att få vara med om denna lycka, ja det finns inte ord.

Vi har hunnit med att repa in Jaana inför hennes vikariat, så nu kan jag andas ut ifall nåt skulle hända.
Hon är grymt bra och det känns toppen att hon tar min plats ett tag.
Mina tankar på orkestern finns ju hela tiden.
Klart man är orolig också för vad jag ställt till det med för bandet. Men att missa denna chans tillsammans med Linus finns inte på denna planet.
När jag fick veta att jag är gravid trots
att jag inte ska kunna bli det, och även med tanke på min ålder så finns det inget alternativ. Speciellt inte när man har en sån fin livskamrat som jag har.

Att det går bra för Drifters är ju ingen nyhet, och många höjde på ena ögonbrynet och fnös när när det kom ut att jag är med barn.
Vilken "taskig tajming" och hur tänker hon! Men vem kan säga så? MIN klocka tickar och att vänta, det är taskig tajming för mig som person.
Tänk annars om jag hade missat denna upplevelse pga ålder för att det går så bra för bandet.
Nej, så kan man inte tänka.
Jag har sedan 1999 tänkt på Drifters i första hand. Vad jag kan göra och inte. ALLT för bandet. Drifters är ju mitt liv.
Nu behöver jag det här som jag får med Linus. Men det förändrar ju inte att Drifters fortfarande är mitt liv och min glädje. Linus och Drifters är ju mitt allt fast på olika vis.



Det är ju rena lyxen att ha det bra både hemma och på jobb.

Jag har väl ett liv utanför Dansbands Sverige också.
Samtidigt säger andra att bättre planerat hade det inte kunnat vara.
Med facit i handen så har det inte kunnat blivit bättre.
Orkestern funkar till hundra, Jaana är superbäst, och jag kommer ju tillbaka efter en väldigt kort mamma ledighet och jag får barn med en person som är det finaste som finns.
En person som vet vad kärlek och tillit är. Någon som vet vad ömhet och respekt är och JAG är ÄLSKAD!
Så "KULAN" är så välkommen, och jag är stolt som en tupp över mitt nya namn!