torsdag 14 mars 2013

Googlade om trots!

Eftersom min chock ligger kvar som en dimma uppe på hjärnkontoret och jag fortfarande känner mig tom i knoppen. Tänkte jag att jag googlar lite på "trots åldern" och lär mig något som jag kanske kan hjälpa Lillemans "utbrott" med eller bara få svar på alla min frågor som poppar upp precis hela tiden.
Som sagt har dagen varit mycket lugnare, men jag har gjort allt för att vara Jamie till lags med sällskap och lek precis hela tiden.
Så fort jag märkt att han blivit arg och han börjat ta tag i mitt hår, öron eller kinderna har jag sagt lugnt att så får man inte göra.
Men han blir bara argare.
Då lämnar jag honom ensam så han får lugna ner sig i sin egen takt, men på ett avstånd så jag kan se och höra honom.
Det har hjälpt lite.

Detta är så otäckt och svårt, och känslorna är väldigt ledsna. 
Men jag är ju absolut inte ensam om detta. Många föräldrar har upplevt det och många fler kommer att hamna där jag är nu.
Jag kopierade en text om detta som jag läste och så här stod det.
Jag har faktiskt med facit i handen reagerat både rätt och fel på olika punkter. Det är ju inte så lätt att veta, men nu vet jag hur jag inte ska göra i alla fall.
Det var lärorikt och jag hoppas att jag blir bättre nu när det kommer fler dagar om det kommer fler utbrott!

Här kan ni se vad jag läste och jag hittade det på sidan
www.babyvarlden.se
(Sen har jag klippt och klistrat lite och lagt in bild som inte hör till.)

 

 

Att vägleda barn 2-3 år 

 


Att utveckla självständighet och uthållighet handlar också om att upptäcka sin egen förmåga och talang och glädjen i att följa egna önskemål och behov. I takt med att barnets självständighet ökar blir också den egna viljan starkare. Nu har minnet utvecklats så att barnet har en klar uppfattning om vad det missar om det inte får igenom sin vilja – och detta ökar självklart motivationen för att kämpa för det.

TROTSÅLDERN
Vi talar gärna om trotsåldern, eller självständighetsåldern, som något negativt, men det är en mycket viktig period i barnets utveckling. Barnet måste testa gränserna för att hitta sin plats i familjen och utveckla sin inre röst, den som ska tala om för barnet vad som är rätt och fel i samvaron med andra människor. Tänk också på att envishet är en bra egenskap för den som klara att hävda sina egna intressen här i världen.

Barnet ska lära sig att sätta egna gränser. Att barnet visar motstånd är inte nödvändigtvis något negativt, men efterhand måste barnet lära sig att föra fram sina synpunkter på ett smidigare och mer ändamålsenligt sätt. Detta är nödvändigt om man ska få igenom sina idéer hos såväl vuxna som jämnåriga. Så var stolt över att ha ett barn som vet vad det vill, men låt inte barnets trots styra in dig i situationer och beteendemönster som varken gynnar barnet eller dig själv.

De allra flesta upplever att barnet genomgår en trotsålder, men den kan yttra sig på olika sätt från barn till barn, beroende på barnets temperament och föräldrarnas sätt att hantera viljan till självständighet. Men det är viktigt att du inte använder barnets eller ditt eget temperament som ursäkt för hur du hanterar barnets viljeuttryck. Det är föräldrarna som har möjlighet att – och ansvar för – att lära barnet hur det kan tackla sina svårare känslor. Och i detta sammanhang, precis som i andra fall, är föräldrarna själva den viktigaste förebilden.

När barnets frustration blir för stor kan det få vredesutbrott. Det kan vara en skrämmande upplevelse för både barnet och omgivningen, men det är något helt normalt och inget att vara orolig för. För de flesta är detta ett fenomen som kommer att avta efterhand som barnet lär sig att kommunicera på andra sätt. Ibland kan ett raserianfall komma plötsligt och utan förvarning, andra gånger kan du märka att det byggs upp, kanske efter flera episoder som har varit frustrerande för barnet.

Under ett raserianfall gäller det att se till att barnet inte skadar sig. Det har inte kontroll över sig själv och kan springa in i saker eller råka krossa något. Du kan prova att hålla barnet om det verkar ha en lugnande effekt. Håll dig på lite avstånd om det verkar som om barnet föredrar det, men se till att du kan gripa in snabbt om det behövs. Låt anfallet ha sin gång. Barnet brukar hur som helst ändå inte höra vad du säger under anfallet. Men när barnet har lugnat ner sig kan du ta det i knäet och trösta det och kanske prata om det som har hänt.
Om du blir provocerad av barnets raserianfall och själv känner att du blir arg, är det bäst att hålla lite avstånd. Kanske kan du be någon annan att ta hand om barnet under tiden som anfallet vara.
 
HUR MINSKAR MAN FRUSTRATION OCH ILSKA?
För barnet är maktskillnaden er emellan väldigt frustrerande. Det är viktigt att du använder den makt du har med kärlek, respekt, inlevelse och klokhet. Var vänlig men bestämd och förklara för barnet varför det inte kan göra det som det har lust till. Om du ofta ger efter lär sig barnet att trots lönar sig. Straff fungerar i regel tvärtemot vad det var tänkt, däremot är det viktigt med positiv respons när barnet uppför sig bra. I vissa fall kan det vara klokt att ignorera aggressiva handlingar och vredesutbrott, så länge det inte händer något som skadar andra.

Tänk igenom vilka situationer som kan utlösa konflikter och försök se till att det inte blir alltför många frustrerande situationer för barnet. Det innebär inte att du ska låta barnet bestämma allting själv, men försök ändå att vara så hänsynsfull som möjligt när du måste göra något som barnet inte tycker om eller hindrar barnet från att göra något det har lust till.

Barnet behöver känna att man lyssnar på det, så försök också att ge lite i era konflikter, utan att du avviker från det som ni har sagt. Här gäller det också att komma ihåg att om du är lyhörd för barnets intressen och försöker få till stånd ett samarbete där ni tillsammans planerar vad barnet kan göra och på vilket sätt, så kommer barnet också lättare förstå vad det inte kan göra. Om barnets handlingar styrs på ett sådant positivt sätt kommer konflikterna att minska samtidigt som det ger bättre förutsättningar för kontakter och samarbete.
Konflikter kan till viss del förebyggas genom att man förbereder barnet och gör vissa överenskommelser i förväg. Du bör vara tydlig med vad du förväntar dig och visa att du känner tilltro till barnet.
 
 

1 kommentar:

  1. Sofie Ragnarsson17 mars 2013 15:36

    Tänker på dig <3 fins för dig om du vill prata. du fixar allt gumman ändå om det kan kännas jobbigt nu . puss puss <3

    SvaraRadera