Mitt kalla gråa jag, tar över!

Regnet öser ner här hemma.

Sitter i soffan tillsammans med Jamie och myser lite och samtidigt ser jag det ruggiga vädret genom altandörren.
Vi har det varmt och skönt under ett täcke, men där ute är det grått och kallt.
Precis så känner jag mig själv idag.
Grå och kall.
Det gråa lägger sig tungt över axlarna och färgerna känns utsuddade och raderade.
Jag har tappat lite gnista igen, och det går så fort att ramla ner och kravla omkring utan energi.

Vi har precis kommit hem från jobb och skola.
Jag älskar tiden och närheten tillsammans med världens finaste kille.
Jag är så oerhört tacksam att jag får vara vid hans sida.
Att han är min och Linus son, som vi skapat.
Det är familjen som ger mig glädje och gör så att solen lyser trots att molnen gömmer ljuset och värmen.
Men idag finns det ingen värme förutom det sköna täcket och Jamies kärlek.

Ledsen över att jag inte kommer över sorgen av att ha förlorat min mor.
Jag fattar ju att man aldrig kan komma över saknaden och närvaron av mamma, det är inte det jag menar.
Utan, att jag liksom bara rasar ner i hålet rätt var det är.
Det mörka trista hålet som inte verkar ha något stopp.

Det behövs bara en liten, liten motgång så ramlar jag ner och inte riktigt kommer upp. Utan tänker och ältar problemen istället för att ta mig ur dom och lösa dem.
Så dom kan bli puts veck.

Nej, jag samlar på mig dom istället utan att lösa dom och sen blir bördan för tung för att bära och det är då det säger stopp i hjärtat, kroppen, huvudet, och själen.
Jag blir så svag och så kör jag ändå på som inget har hänt.
Å det är då jag faller tillbaka till det djupa och mörka.
När jag gör det kommer även sorgen tillbaka som ett slag i ansiktet.

Gud, vad jag saknar dig mamma.
Jag som bara kunde ringa till dig och säga.
Mamma, jag är så ledsen.
Sen som trollade du allt tillrätta igen med dina tröstande ord och din rara mjuka röst.
Du talade mig tillrätta igen med dina klipska svar på mina frågor.
Du gav mig ork att gå vidare med din varma kärlek.
Du gav mig mod att våga ta tag i sånt som var svårt med din styrka.
Du gav mig kraft och det är den jag saknar utan dig vid min sida.
Jag finner aldrig den rätt styrkan och då finner jag heller ingen ro.
Å ´har jag ingen ro så funkar jag inte alls.

Idag är en sådan dag, men i morgon är en ny dag och allt blir säkert mycket bättre!
Så nu får jag borsta bort mina bekymmer från axlarna, ta mig  kragen och bli lite lättare igen .
Då får vi säkert se solen, njuta av ljuset och bli varm i hjärtat.
Själen får liv och vardagen, jobbet, tillvaron och livet får färg.
Precis så där som det ska vara nu när det är vår.
Kärleksfullt, glatt, enkelt och bara så lätt.
Allt som får liv och blommar ut som i en väl målad tavla.
Så där underbart gott precis som när du njuter av världens godaste smaker och blir ljuvligt mätt och belåten.
Precis sådär vackert och underbart skönt som när man får en spontan omfamning av Jamie.
Jag älskar livet och allt runt omkring, så varför blir bilden i bland svart vit?
Precis som när det är dålig mottagning i tv boxen. Eller när en bild är svår att framkalla!

Låt färgerna, dofterna och smakerna komma tillbaka och måla en ny härlig dag.
Måla den ljus!
Ge mig kraft , ge mig mod!
Jag har ju världens roligaste projekt att se fram emot.

Projekt i musikens tecken.
Släppa singel med underbara Daniel Linström.
Som jag kommer att skriva om i ett separat inlägg eftersom det bara är ljust!
I alla fall för mig.











Jag har fler projekt som är lika ljusa som tex mina nya kontakter med fantastiska låtskrivare.
En öppning bland mina drömmar som kan gå i uppfyllelse.
Att få skriva mer musik, tillsammans med dessa otroligt musikaliska kompositörer.

Sen även ett projekt till som kommer att få liv i sommar, som är en dröm som blir verklighet.
Det är så otroligt roligt och inspirerande allt som händer.
Så ni tycker säkert att mitt grå jag ska ta och gömma sig någonstans och dra täcket över huvudet.
Hur kan jag ens vara så egoistisk att tillåta mig vara sån här när allt, familj och framtid är så ljus?

Jag älskar allt som är på G och jag vill bara mer. Jag älskar projekt och få dessa att ro i hamn.
Så kom igen nu fröken Persson. !!!!
Nu har du skrivit av dig, fått rensa hjärnan och lossat det tunga ur hjärtat.
Kom igen nu! Go girl!
Se, bara framför dig.
Vilket underbart barn, och vilka underbara musikupplevelser du får vara med om.
Se det i färg, och putta bort de gråa nyanserna.
Dom finns inte.
Jamie sprakar av färg.
Linus är alltid färgglad och våren sprudlar med ljus och värme.

Så nästa gång jag lyfter huvudet nu i skrivande stund från dataskärmen, tittar ut i det gråa vädret så ser jag det inte.
Nej, jag ser inte det gråa.
Utan jag ska se regnbågen. Den vackra romantiska färgbågen som gör mig så lycklig.
Den övervinner den färglösa bakgrunden.

Så i ärlighetens namn är jag nog bara lite trött och saknar min mor.
Man måste tillåta sig att sörja så klart, men man måste lära sig att det går att sörja utan att brytas ner.
Nu känner jag mig som en en sån där "palett" eller vad det nu heter.
En sån där platta som konstnären har i sin hand och penseln i den andra. Sen kastar han eller hon sig ut i konstens värld och fantasierna skapar bilder och minnen på taveldukarna.
Allt i färg.
Å jag får vara  "paletten" och bära alla färgerna med stolthet.

Jamie 4 år!

Tiden går fort när man har det bra sägs det ju.
Jag kan bara hålla med!
Lilleman växer och börjar bli stora killen och han har börjat att säga så själv med.
Det är en fantastisk att umgås och kunna göra saker tillsammans.
Här hemma har vi ett busigt hem och vi leker och stojar och försöker vara delaktiga i leken så mycket det går.

Den 5 april hade Jamie sin fjärde födelsedag.
Ninja tårta, paket, överraskningar och besök av farmor och farfar bestod dagen av.
Jag hade klämdag mitt i turnén på påskafton och även om det var dagen före Jamies födelsedag så sa vi till honom att det var då han fyllde år.
Så jag kunde fira tillsammans och att han kände att jag var hemma.

Jag kom hem vid 06.00 tiden på morgonen efter spelningen med Drifters så att gå upp 7.30 väcka Jamie med Må han Leva sång, frukostbricka och några paket kändes lite grusigt i ögonen.
Men det var ju ändå JAMIES födelsedag och det kan man ju inte missa bara för att ,man varit uppe och jobbat natt.

Det var roligt att se när han tyckte vi väckte honom alldeles förtidigt.
Han drog täcket över sig och ville sova vidare.
Men vi var envisa och sjöng.
På brickan väntade spännande paket som han inte alls orkade med.
Men tillslut så satte han sig upp och fick sin varma mjölk som han tycker om och öppnade lite presenter.

Vi gjorde frukost och det är ju så fantastiskt gott att äta frukost med tillsammans med underbart sällskap.
Annette och Peter är alltid så härliga och det är så mysigt att få rå om varandra.
Det blir ju inte så ofta vi ses så dom tillfällena vi får är så mycket värda för oss och Jamie.
Lättsammare personer får man leta efter. Det finns aldrig några problem och det finns aldrig sura miner.
Jag är verkligen bortskämd som får ta plats i deras liv.

Morfar Rolle hade varit här och firat Jamie före eftersom han följde med vännerna Anders och Carola på solsemester. En välbehövlig resa för pappa.
Jag unnar honom allt han orkar ta sig för, han behöver det verkligen.

Jamie fick presenter av vänner som vi har i Drifters världen och det är så himla snällt av er. Ni är fantastiska.
Det blev en hel del prylar att försöka få in i hans redan fullproppade rum.
Jag försöker ju rensa bland hans leksaker som han växt ifrån , men det finns inte en chans att jag klarar det!
Han har rå koll på allt och undrar direkt vart hans saker är.
Då är det bara att pallra sig ut till ladan och hämta in det igen :)
Så nu börjar hans rum likna ett lager.
Är det någon som har tips om hur ni gjorde med sånt så är det välkommet <3

Ninja dräkt från morfar, turtles gubbe med motorcykel av kusin Casper, upplevelse på Eskilstuna zoo med Dinosaurier av farmor och farfar, transformers av moster Anneli med familj, böcker och spel av Ola och Hanna, kläder av Anders och Ingegärd, pengar av släkt, pall av Göran med familj, dino bok av Miriam med familj, fotbolls skor och fotboll av mamma och pappa och lego från Kent och Margareta....jag kan nog fortsätta hela dagen och skriva allt han fick. Ni är makalösa!

Vi har ett träd efter vägen 44:an mellan våran lilla gård och in till stan!
Det är väldigt speciellt för Jamie kallar det för Nalle Puhs träd.
När han var mindre och det var jätte jobbigt att åka till förskolan så såg vi fram att åka förbi trädet och ropa på Nalle Puh.
Då blev Jamie lite gladare igen.
Små grejer som blir viktiga.
Så jag åkte iväg en stund mitt på dagen och gömde paket vid trädet.
Sen ringde jag in till stugan och sa att jag var Nalle Puh och frågade om Jamie var hemma.
Berättade att Puh har pekat till honom vid trädet , men att han inte skulle vara hemma själv ifall Jamie skulle komma till trädet.
Jamie blev glad och vi skulle genast åka och kolla.
Alla gjorde det.
Jamie blev lite blyg och fundersam när vi kom fram men vi hittade paketen och han blev så klart glad.

Ja, så tokiga är vi. 

Vi gick på promenad i skogen och busade lite innan det blev dax att grilla lite korv.
Mysigt värre.

Tårta och go middag stod på schemat och allt blev så himla lyckat.
Vi hade även pysslat i matrummet med ballonger och flaggor dagen till ära.
Jamie var glad och hade roligt och det var ju självklart det viktigaste på hans dag. Även om det var en dag för tidigt.

Vi pysslade med pärlor, sjöng, läste saga, busade med ballongerna, målade ägg till middagen och massor av skoj hela dagen.
Jamies dag skulle ju vara fokus på Jamie så klart. Fast egentligen är det ju det alltid!

På måndagen när vi kom till förskolan satt flaggan uppe utanför dörren.
Sen firade klassen Jamie med sång och fotografering. Det är så uppskattat och skojigt att dom gör det så fint för barnen.
Förskolan är ju helt fantastisk och vi är så himla tacksamma över att Jamie har fått det så bra på skolan.

Umgås med Pappa!

Vi har försökt så gott vi kan att hitta tid att umgås med älskade far! 
Han har varit väldigt flexibel och kommit hem till oss för att hälsa på, eller så har faktiskt vi också kommit hem till honom i Kyrkbyn i Tierp.

Pappa tog sig tid och följde med på Danskryssen på Viking Cinderella då han fick chans att träffa många av våra dansvänner och Linus som också åkte med.
Det var väldigt trevligt, men som vanligt orkar jag inte vara uppe utan går och lägger mig för att vila stämbanden och samla energi.
Pappa och Linus festade vidare.

Pappa följde med sist på Viking också.
Han hade ju spelat med oss på tisdagen alltså dagen innan viking resan på Hallunda.
En spelning han är med oss eftersom det även dansas gammeldans. Då kompar vi honom och han spelar dragspel.
Han är så jäkla bra och det svänger hejdlöst när han drar igång.
Det var en jätte trevlig afton i Hallunda och det är så speciellt och härligt at få spela tillsammans med pappa.
Sen sov vi i bussen för att kliva på Viking.

Han hjälpte oss att lasta ur bussen , åka upp med instrumenten och rigga på scenen.
Men , då var olyckan framme tyvärr.
Pappa drog trumlådan bakåt och han uppmärksammade inte att någon ställt trumscenen på högkant precis i vägen där pappa kom. Han backade rakt in i den.
Ramlade hejdlöst rätt ner utan att kunna ta emot sig. Huvudet slog han i gitarrcasen som stod precis bakom och slog upp ett jätte jack i skallen.
Han landade på höften och fick en rejäl smäll.

Som tur var var jag inte där precis när han slog sig.
Blodet stod som en fontän från huvudet och Ronny och Stellan hjälpte honom upp och försökte få stopp på blödandet.
När jag kom upp med ytterligare packning till scenen blev jag mött av Stellan som sa -
Det är nog bäst du hjälper Roland , för han har ramlat!
Nej, visst shure sa jag!!??
Jo, det är sant!
Han slog sig ordentligt sa Stellan.

Hjärtat slog så hårt och fort så jag nästan fick kramp i bröstet. 
Jag sprang så fort jag kunde upp till scenen.
Där möter jag Ronny som håller pappa och han håller ett stort alldeles blodigt papper över skallaen.

Å min gud! Men älskade pappa!
Kom så går vi ner till receptionen så vi får hjälp av sköterskan ombord.
Se vad hon säger.

Vi gick ner och han haltade och hade ont, men han fick stödja sig på mig så klart.
Servicen var hög och man kallade på en sköterska.

Pappa lika glad trots att han gjort en rejäl vurpa. Här blir han omplåstrad av personal på båten. 

Han sa direkt till pappa att han skulle kliva av båten och bege sig till sjukhuset. 
Det skulle behöva sys.
Men farsan sa Nej Nej , det är ok. Jag ska med på resan tillsammans med Drifters.
Tokiga , envisa farsan i ett nötskal alltså.
Ja ja, vi limmar ihop och klämmer så gott vi kan och plåstrar om så får du komma tillbaka om du börjar blöda igen , för då har det släppt.
Ok, sa farsan och sen gick vi tillbaka till killarna.

Pappa började bli stel i kroppen men i skallen kändes det ok.
Han gick ner i hytten och vilade för en stund när vi riggade färdigt och kollade ljudet.

När jag kom ner hade han redan gjort sig i ordning och sa att det var OK!
Han hade riktigt ont det så jag. Men han ville inte erkänna det bara.
Sånna är vi i släkten. Liksom inte vara till besvär och jäkligt envisa.
Men det är en bra egenskap tycker jag.

Jag måste däremot erkänna att jag var så jäkla rädd. Rädd att förlora även pappa.
Man kan ju bryta ben , skada höft och det händer mycket därefter om det inte läker.
Man har ju hört så mycket hemska saker.

Jag var helt enkelt så rädd att förlora pappa så jag låg och tittade på honom när vi lagt oss för att sova om han andades efter spelningen.
Dansen gick bra och pappa var och lyssnade , men jag var orolig hela tiden.
Höll koll så jag såg vart han var för att se så han inte skulle ramla ihop.
Säkert överdrev jag det hela men har inte hämtat mig till hundra efter mammas bortgång och nu mådde inte pappa bra.
Mitt hjärta höll på att gå i kras av oro och rädsla.
Försökte att inte visa nåt men ville ju bara väl.
Vilken tur pappa hade ändå! Det har ju faktiskt kunnat gått ännu värre. Hemska tanke.

Efter omständigheterna fick vi en härlig resa tillsammans ändå.
Vi fick ju umgås för en stund.
Dagen efter fick pappa plåstra om sig eftersom såret i huvudet hade gått upp lite igen.
Så dom klämde ihop det igen.
Jag hade sagt åt pappa det eftersom jag såg redan kvällen innan och natten att det blev blod på kudden.
Men pappa sa att det inte var så.
Ok!
Så vi gick till mässen för att äta lite.
Då kom precis den sjuksköterskan som tagit hand om pappa.
Han såg oss och kom fram för att höra hur det var.
Men, det har ju blödig igenom sa han!
Har det sa pappa? Å jag bara suckade och skakade på huvudet.
Kom till mig efter lunchen så ska jag fixa det där.
Å så fick det bli.

Pappa var stelare så klart i kroppen dagen efter, men var vid gott mod och skämtade och skojade precis hela tiden.
Han är ju för underbar min far.

När vi åkt av färjan rullade vi till Tierp för att stanna där över natten. 
Vi hade kläm dag som vi säger och skulle vidare där ifrån på fredags natten.
Vi käkade och busade hemma hos pappa och det var trevligt att få rå om honom.

Här är det lite mys med Pytt och ägg!

På fredagen gjorde jag mig i ordning för att åka in till köpingen och shoppa loss på Moniques. 
Det är ju min sponsor som jag är så lycklig över att ha.
Super bra butik med massor av klädmärken , snygga kläder och massor av mina favorit klänningar från Pernilla Wahlgrens Collection.
Alla som jobbar där är helt fantastiska och bjuder på hög service.
Dom vet vad jag vill ha och kommer med massor av bra förslag. Dom flesta blir 100% och endel hoppar vi helt enkelt över efter provning.
Precis som det ska vara!
Maria och Lisa är dom jag träffar mest nu när underbara Åsa har öppnat en egen butik efter många år hos Moniques.
Hennes affär hittar ni som Pretty and Pink i Tierp.

Maria och Lisa på Moniques gav mig säkert två timmar i butiken trots att dom hann med andra kunder också förstås.
Vi hade väldigt roligt och det kändes nästan som om jag provade hela affären innan jag var klar.
Vi hann även spela in lite klipp till en film som jag särade klippte ihop till min FaceBook sida.

Det blev ett lyckat besök och två fullproppade påsar åkte jag därifrån med. 
Camilla Werme som äger butiken är gudomlig och jag har en fantastisk deal med henne.
Jag känner mig så hedrad och samtidigt älskar jag ju att gynna lokala företag.
Självklart ger jag tillbaka i form av reklam loggor på buss, affischer, idolkort, hemsidor, Facebook, instagram och sen även live när jag bär deras kläder både på scenen och privat.

Ofta kommer någon fram och undrar var jag köpt kläderna och då ger jag uppgifter till Moniques web shop och telefon nummer ifall dom vill ringa dit!

Ja, jag bär ofta deras kläder i TV sammanhang också ,men ibland bestämmer tv något annat. Men så gott jag kan i alla fall.

Här är en länk till web shopen ifall ni vill kika in butiken. www.moniques.se
Facebook sidan kan ni söka på. Moniques - www.moniques.se
Här är telefon nummer till butiken ifall ni vill ring och fråga om något som ni sett på mig finns kvar.
0293-71103

Oftast så jobbar Maria, Lisa, Camilla och Monica.

Camilla Werme

När killarna och jag stannar till i Tierp som vi gör någon gång ibland för att sova, äta eller duscha hemma hos pappa och förr såklart alltid hos mamma och pappa, så kikar vi in hos solstrålen Stina på hennes affär Tierps Färg.
Stina ger så mycket energi och glädje så det räcker åt många och länge.

Stina på Tierps Färg!

Alltid så sprudlande glad och jag är så tacksam att hon gillar att dansa till oss. Så vi får ta del av hennes personlighet. 
Hon brukar alltid ge oss silvertejp och vi ger henne någon tröja eller nåt vid tillfälle. 
Hur go kan man va finaste Stina! 




Väl hemma hos pappa så hann jag med att träffa skojiga farbror Ulf över en kaffe också. 
Mysigt att vi får ses , för det är ju alldeles för sällan.
Men man får ta tillvara på de små stunderna.

Vi käkade och alla gjorde sig i ordning för att sen dra vidare. Vi skulle spela med Viking Rosella och den avgår så tidigt så vi åkte kvällen innan och ställde oss på kajen och sov där.
Det var en riktigt trevlig tur på båten. Många dansanta och trevliga människor och det gör vi absolut om om vi får chansen.
Lite annorlunda tider at spela bara, men det gick ju bra.

Jag handlade massor på båten så jag skulle vara populär när jag kom hem.
Man har ju rätt dåligt samvete för sin familj när man varit borta sen tisdag och kommer hem sent söndag.
Då får man faktiskt skämma bort dom så gott det går.
Den här gången var det faktiskt Linus som fick mest och det jag kom hem med föll till belåtenhet.
Lilleman fick lite saker och godis så han med blev glad.

Jag vet, jag vet!!!!!!
Jag gör mitt jobb och ska inte ha dåligt samvete, men ni kanske inte riktigt förstår ändå.
Jag vet också att jag inte kan köpa mig kärlek och bättre samvete genom att komma hem med saker.
Men jag lovar det känns lite bättre som plåster på mina egna sår!

Pannkaks killen!

Jamie fullständigt älskar pannkakor och vill gärna äta det varje dag om han fick bestämma.
Han kan recept alldeles själv och ska självklart fixa smeten så får mamma eller pappa grädda dom.
Det är riktigt kul att han vill vara med i köket och hjälpa till.
Jag, som ni vet är ju riktigt dålig på att laga mat men älskar att baka pajer till fika istället.
Men det är ändå skoj att ha sällskap i köket av den bästa av alla.
Jamie hjälper till och vi skojar och tokar oss med olika saker.

Jag tycker det är viktigt att han får vara med i det vardagliga sysslorna, samtidigt som man umgås även fast man har endel måsten hemma!
Man gör dem tillsammans.
Så kan man fortsätta leka sen.
Det blir lek, och riktig vardag blandat och det gillar jag.
Det är inte alltid det funkar och att han vill så klart, men de gånger han vill är det jätte skoj.

Det här klippet är ett tag sedan jag filmade men tänkte att jag kan visa er ändå.