En kväll att minnas för livet!

Ni kan inte ana vad vi hade trevligt i Stockholm.
Vi lämnade av Jamie och det gick fin fint. Han var ledsen så klart, men det gick över efter en kvart.
Sen hade Lovisa och Jamie så himla roligt tillsammans. Kusin morsan Sofia kom över med Casper så grabbarna kunde busa ihop.
Det blev en rolig dag för Jamie och han var så glad och körde värsta föreställningen där hemma i Ärla.
Vad skönt att det gick bra äntligen!
Lovisa skickade små video klipp och massor av bilder av glada Lilleman, så vi kunde känna oss lugna och njuta av vår kväll.

Det gick ingen nöd på vår älskade son utan han hade så himla bäst.
Det hade vi med.

Körningen flöt på bra och vi körde direkt utan problem till Gärdet och hittade moster Ingers nya lya direkt.
Hon bor riktigt fint och mysigt.

Vi installerade oss, bytte om och slog upp champagne för att skåla. Den hade vi fått av Peter(Linus pappa).
Åh, vad gott det var.
Två munnar och sen var fnisset igång.
Jag dricker ju aldrig näst intill, annars. Det blir ungefär två gånger om året, men nu på sista tiden har jag inte tagit en droppe på två hela år!
Så därför blev det lite rusigt direkt. Ja, inte så jag blev full förstås men lite små fnissig.
Det var faktiskt lite kul.

Beställde taxi och drog iväg för att äta gott på Capri. Men där var det stängt och dom skulle öppna om en timma igen. Det var vi alldeles för hungriga för att vänta på.
Så vi gick en runda till Jensen´s Bifhus.
Det var så god mat och där slog jag till med en liten liten kall Carlsberg. Riktigt gott till maten.

Mätta och belåtna av både mat , dryck och sällskap gav vi oss av mot Globen.
Spänningen steg i kroppen när vi hoppade av tunnelbanan vid just Globen.

Stellan, Lena och Linus satte sig i baren för att hinna med en öl till, samtidigt som Caroline och jag kollade in MB Shopen och köade för att få fota med just Michael.
Ja, ni läste rätt! Fast med en uppställd pappers Michael :)
Klart vi skulle fota....ler!
Busigt studsade vi som tonårs tjejer tillbaka till baren där dom andra var. Visade bilderna och vi stojade som i en hönsgård när vi berättade om den otroliga shopen med kläder och skivor som dom sålde.
Jag säger bara wow!
Sådan shop skulle vi ha i Drifters också. Det vore nåt´de!
Om vi någon gång får det lika bra som Lasse Stefanz i branschen, då jäklar har vi en sådan shop framöver. Det lovar jag.

Äntligen dax att leta upp våra platser och avnjuta bra musik och framför allt en superbra artist, sångare och entertainer.
På vägen mot våra stolar så hittar vi Rickard Carlsson från Zekes som jag även haft som elev på Music & Produktion och coachat inför deras karriär i Dansbandskampen.
Det var ett kärt återseende och kul att få en liten pratstund med honom.
Jag tyckte även att jag såg Elisa från just Elisa´s men var lite osäker då jag inte träffat henne någongång. Men det kändes som det var hon.
Försökte få lite ögon kontakt för att kunna hälsa , men vi lyckades aldrig få till det riktigt förrän konserten var slut då alla gick ut. Då såg jag att det var hon. Var så himla synd att jag inte fick tillfälle att hälsa och få en pratstund med henne. Vi är ju ändå kollegor liksom.
Det kommer väl fler tillfällen där vi kan bekanta oss hoppas jag. Ja, ja......nog om det och tillbaka till stämningen i stora runda Globen!

Vi hittade till våra platser och slog oss ner och det tog inte lång stund så började Naturally 7 att underhålla en helt stum publik. Åh, du store vilken bra grupp. Dom sjöng helt acapella men det lät som dom var ett helt band med musiker som spelade trummor, bas, gitarr, klaviatur, munspel och sång. Vilken höjdare. Ja, får ni tillfälle sa ta chansen att lyssna till dom.
Dom värmde upp publiken så pass att vi var glöd heta när Michael gjorde entre´ med sitt small band. Näst intill ett storband fast lite ner bantat. man kan väl kanske kalla det small band. Piano, gitarr, bas , trummor, tre saxofoner, trumpet och trombon. Det räcker väl till så det heter duga. Vilka musiker!

Michaels underbara röst smeker varje ton som om den skulle vara en kvinna. Hans enorma musikalitet gör att han sjunger med sådan känsla så man tror att han sjunger bara just för mig. Trots att det sitter över 10 tusen till i publiken som säkert känner detsamma.
En tok härlig känsla.
Precis så som jag vill att ni ska känna när jag sjunger. Det är en dröm. Man vill ju hela tiden beröra.
Det lyckas MB med genom hela konserten. Jag tycker att han bjöd på sig precis hela tiden, fast tidningarna skrev att han kunde bjuda på sig mer.
Det var verkligen tillräckligt och när konserten var klar så gick det inte att missta sig alls på publikens jubel vad vi har upplevt under kvällen.
Det var stående ovationer, otroliga applåder, vi skrek, tjöt och visslade. Stampade med fötterna, vi hoppade och äntligen kom han tillbaka för extra nummer.

Under hela konserten så skrek folk och applåderade som galningar. Jag själv kunde komma på mig vid flera tillfällen att jag bara satt och gapade som i trans och började vilt att klappa händerna när hela Globen precis avrundade sin applåd.
Då har man minsann blivit fångad.

När MB kommer till Sverige igen blir det självklart biljett köp om jag bara är ledig.
Linus och jag njöt verkligen av den fina musiken, sången, mellansnacket som var enormt bra och framför allt roligt och underhållande.


Det blev en kväll att minnas för oss i hela livet. 
Stämningen var på topp och det kändes faktiskt lite sorgligt att lämna Globen.

Vi letade upp familjen Hedevik och vi begav oss med tunnelbana igen mot Gamla stan för att killarna ville ha en öl innan vi åkte tillbaka till lägenheten.
Ja, helt enkelt så var denna resa en enorm känsloladdad upplevelse som får högsta möjliga betyg av mig.

Vi packade ihop prylarna och plockade lite i lyan och sen drog vi tillbaka mot Eskilstuna för att äntligen få hämta Lilleman igen.
Denna längtan som bara växer och växer för varje gång jag åker ifrån honom är så svår att beskriva. Men denna gång sov vi ju för första gången utan honom både Linus och jag samtidigt.
HEMSKT!

Lovisa hade inte haft några problem alls och Lilleman hade som sagt var kört egen show och hade inte alls saknat mamma och pappa särskilt mycket.

Men när vi kom och mötte honom blev han själa glad och det kändes fantastiskt. Då har man ju i alla fall blivit lite saknad ändå.
Det återstod bara resa hem till lugna torpet.

Det var riktigt mysigt att äntligen komma hem. 

Caroline och jag är glada och förväntans fulla!

Lena och Linus Skålar!

Min lilla Carlsberg.... gott!

Min Mat....Mums!

Hela gänget!

Linus och jag myser! (Kunde inte rotera bilden tyvärr...)

Vad säger man? JAG OCH MICHAEL.........haha!

Som man säger:
-Borta bra men hämma bäst!